I ett stall i Betlehem föddes för drygt 2 000 år sedan en liten pojke som så småningom skulle nå världsvid berömmelse under namnet Jesus Kristus. Julen firas för att uppmärksamma och högtidlighålla denna barnafödsel. Så är det, hur svårt det än är för t ex ateisterna i Förbundet Humanisterna att tillstå faktum.
Men i dag skall jag inte träta med Humanisterna. Julen är försoningens tid, en tid för försoning inte bara mellan Gud och människa utan också mellan människa och människa, mellan förtryckare och förtryckta, mellan fiender och mellan ovänner. Uti en slav du ser en älskad broder skrev fransmannen Placide Cappeau de Roquemaure i en text 1847 och fortsatte och se, din ovän skall bli dig så kär. Musiken skrevs av Adolphe Adam och vi känner den som Adams Julsång.
Det är en ödets ironi att försoningen har så svårt att få fäste just det område där Jesus en gång föddes. Den israelisk-palestinska konflikten präglas av oförsonlighet och har plågat folken i området under mycket lång tid. Oförsonligheten tar sig uttryck i stort och i smått. Så förbjöd t ex borgmästaren Shimon Gapso i Nazareth Illit – en förort till Nazaret – i fjol den arabiska kristna minoriteten att resa julgranar i de arabiska kvarteren av staden. Förfrågan från araberna om att få resa julgranar är provokativ, sa borgmästaren. Nazareth Illit är en judisk stad och det kommer inte att hända – inte i år och inte nästa år, så länge jag är borgmästare.
I den s k fredsprocessen mellan israeler och palestinier råder dödläge. Inga förhandlingar pågår och Israel fortsätter med sin olagliga bosättningspolitik på ockuperade områden. När palestinierna genom sin president Mahmoud Abbas väljer att använda sig av fredliga och diplomatiska medel, vänder sig till Förenta Nationerna och ber om att Palestina skall erkännas som en självständig stat bestraffas palestinierna. När Unesco beslutar att uppta Palestina som medlem drar USA med omedelbar verkan in alla sina bidrag till FN-organet. Israel håller som straff inne de palestinska skattepengar som är nödvändiga för att den palestinska myndigheten skall kunna betala ut löner till sina anställda och för att det civila samhället på den ockuperade Västbanken skall kunna fungera.
Nyligen gav Israel besked om att projektera över 1 000 nya bostäder i Östra Jerusalem. Socialdemokraterna kräver nu genom Håkan Juholt att utrikesnämnden sammankallas i syfte att nå nationell enighet om ett svenskt erkännande av Palestina när frågan kommer till omröstning i FN:s generalförsamling.
Försoning är svårt, men nödvändigt för att vi glatt skall kunna hälsa vår frihet. Att älska sina fiender lika mycket som man älskar sig själv är en Gudabehaglig gärning, men också en enorm utmaning för varje ofullkomlig människa. Men som människa har vi en plikt att alltid sträva dit hän. Ansträngningen är särskilt aktuell i juletid, när vi firar Jesu födelse, när hoppets stråle går igenom världen, när ljuset skimrar över land och hav.
Med dessa rader önskas alla bloggens läsare en riktigt God och Fröjdefull Jul!
Texten publiceras också som ledare i tidningen Tro & Politik.
7 kommentarer:
Finns inga skäl att erkänna en enklaviserad stat som inte behärskar sitt territorium och som befinner sig i ett kallt inbördeskrig.
Någon måtta på proarabismen får det vara
God Jul!
"Inbördeskriget", menar du då kriget mellan de israeliska illegala bosättarna och de palestinier som körs ut ur sina hem? Om man erkänner Palestina som stat kan man nog lösa det problemet brott bör lösas: med polis.
Fast det är väl inte så konstigt att myndigheterna har problem med att behärska sitt eget territorium när skattepengarna som behövs för att betala de offentliganställdas löner fryses inne av Israel. Och att kalla det för ett kallt inbördeskrig är väl ändå att ta i? Oavsett vilar ansvaret tungt på Israel och USA som skapade splittringen och "inbördeskriget" genom att beväpna och uppmuntra Fatah till att ta till våld mot den demokratiskt valda Hamasregeringen. Jag skulle vilja fråga, får det inte lov o vara nån måtta på arabofobin?
Israel handlar helt i enlighet med Oslo-avtalet vad gäller skattepengarna. USA har, som suverän stat, rätten att själv bestämma om de vill eller inte vill skänka bort skattemedel till palestinierna. Palestinierna får rätta sig efter den realpolitiska och juridiska verkligheten likosm alla andra länder och folk.
Jag uppskattar din debattartikel och ni kristna socialdemokraters rakryggade inställning till fredsprocessen inga tvivel därvidlag.
Jag har varit socialdemokrat så länge jag varit medveten men nu är det slut. förhoppningsvis endast tillfälligt, men det är helt upp till den lilla majoritet i partiet som vägrar inse att invandrarfrågan är av vikt för arbetareklassen. Så länge denna minoritet i partiet sätter dagordningen i denna fråga kommer partiet ej tillbaka till 30 procent. Vi hade samma verklighet i Danmark och det var inte förrän partiet började inse att denna fråga hade väldigt stor bäring i arbetareklassens förtroende för partiet åter ökade. Arbetslöshet, fattigdom, våld och allmän jävelskap drabbar först dem som bor i dess närhet, dvs arbetareklassen. Det är i deras bostadsområde bråken är, det är där det brinner, det är deras bilar som sprängs och deras döttrar som våldtas. De ser verkligheten, de har poliserna i trappuppgångar, de möter ambulanspersonalen och brandmännen. Så länge socialdemokratin inte uppmärksammar detta kommer partiet om än ej att marginaliserat så vara bortom makten. Jag är medveten om att allt inte är invandringspolitik men för socialdemokratins fd kärnväljare vill jag låta påstå att det är mycket. Om inte partiet överger sin ambition om att bli största parti i Stockholms innerstad kommer de att inse att när det väl sker har de även mist majoriteten i Norrland.
Bo Adler
Ulf, jag är långt ifrån "insatt" i detaljerna vad gäller denna långdragna process, men vill som kristen trycka på en viktig sak.
Det vi ser med våra ögon och hör med våra öron och känner med vår känsel och tänker med vår hjärna - det vet du (genom din argumention med humanisterna) är otillräcklig. Och därför är det så viktigt att vi som har en tro verkligen vågar stå upp för det som står i Guds ord och om hans folk även i tider när det stormar och när alla synliga "bevis" går emot. Om vi bara ska tro det vi ser framför våra ögon (med vinklad mediabevakning) så faller ju snart stora delar av vår tro isär.
Därför är min övertygelse den att palestinier, liksom andra jordens folk har tillgång till samma frälsning som vi och ska behandlas med respekt och kärlek men Israel har en särställning som Guds folk. Det måste man se om man läser bibeln. Den politiska frågan om en palestinsk stat tycker jag därför är svår.
Skicka en kommentar