2011-07-10

Jimmie Åkesson och Sverigedemokraternas svåra vägval

Inför några få hundra åhörare, varav flera var från fastlandet inbussade Sverigedemokrater, höll Jimmie Åkesson sitt jungfrutal i Almedalen. De glesa åhörarleden berodde inte främst på att publiken bojkottade honom (även om många säkert kände olust för att närvara på ett SD-möte), utan på att söndagen är den sämsta Almedalsdagen då nästan alla har hunnit åka hem. Valåret 2014 infaller Sverigedemokraternas dag i stället på tisdagen, en av de dagar då allra flest är på plats i Almedalen.

Jimmie Åkesson höll sitt tal i opinionsmässig motvind. Just i dag publicerades två opinionsmätningar, vilka båda pekade på att SD balanserar på fyraprocentsgränsen. I Synovates undersökning minskar partiet från 6.3 till 4.6 procent. I Skops undersökning minskar partiet från 6.6 till 4.2 procent. Nedgången kan förstås vara en tillfällighet. Men om vi antar att den uttrycker en substantiell förändring så väcks frågan vad nedgången beror på. Jag tror inte nedgången är en reaktion på att SD fått stor uppmärksamhet för att de hotat att rösta med de rödgröna partierna i frågan om ett femte jobbskatteavdrag. En rimligare tolkning är att partiet under senare tid försökt bredda sitt politiska register och lagt mycket mindre betoning på de invandringspolitiska frågorna.

Varken i sitt tal i dag eller i sitt tal i riksdagens partiledardebatt för ett par veckor sedan berörde Jimmie Åkesson på allvar invandringspolitiken. Dagens Nyheter har gjort en egen undersökning som visar att SD tonat ned invandringspolitiken även i sitt riksdagsarbete. Eftersom dessa frågor uppfattas som de absolut viktigaste av en central del av SD:s väljargrupp är det möjligt att breddningen av politiken leder till en demobilisering av den delen av partiets sympatisörer.

Sverigedemokraterna står inför ett strategiskt dilemma. Antingen försöker partiet bibehålla sin ställning som outsider och som en spik i foten på det politiska etablissemanget. I så fall är invandringspolitiken en utmärkt fråga att hålla fast vid, tillsammans med den "lag och ordning"-linje som Åkesson i dag också lyfte fram. Men eftersom andelen svenska väljare som tycker att invandringspolitiken och "lag och ordning"-frågorna är tillräckligt viktiga för att de skall påverka deras val av parti är mycket liten, så frånhänder sig partiet därigenom möjligheten att på allvar växa och skaffa sig varaktigt politiskt inflytande över hela det politiska fältet.

Eller så breddar partiet sitt politiska register och tonar ned de invandringspolitiska frågorna och blir ett högerpopulistiskt, socialkonservativt inspirerat, parti överhuvudtaget. På så sätt kan partiet avdemoniseras och tröskeln sänks för de övriga partierna att i någon mån samverka med SD. Men risken är då i stället att partiet tappar i intresse hos sina nuvarande kärnväljare och att inga nya väljargrupper kommer i deras ställe. Sverige har knappast plats för ytterligare ett borgerligt parti.

Nu försöker Jimmie Åkesson kombinera båda dessa linjer. Han jobbar långsiktigt och påverkas knappast av tillfälliga opinionsmätningar.

(Jag noterade också att Jimmie Åkesson i sitt anförande lyckades med konststycket att påstå att SD är ett socialkonservativt parti och samtidigt förneka att partiet står till höger i politiken.)

I frågan om regeringens femte jobbskatteavdrag kommer Jimmie Åkesson att sälja sig dyrt. Jag har svårt att se hur Fredrik Reinfeldt skulle kunna formulera om sitt förslag på ett sätt som gör att SD byter sida utan att det politiska priset för regeringen skulle bli väldigt högt.

Nyval är inte det troligaste alternativet i höst, men kan inte uteslutas. Jimmie Åkesson är nog kluven till en sådan utveckling. Jag har svårt att se att SD skulle trilla ur riksdagen redan nu. Däremot riskerar partiet att tappa sin vågmästarställning, och därigenom marginaliseras än mer i den svenska politiken.

8 kommentarer:

Erik, Sthlm sa...

Skop och Synovate är de två institut som brukar underskatta SD:s siffror mest. Samtidigt publicerade, också i juli, två andra institut, Sentio och UM, siffror på 6,9 respektive 7,4 %.

Det finns alltså ingen tydlig trend att SD minskar. Så statsvetare och politiska journalister borde studera mer matematik, statistik och sannolikhetsteori, och i de fall de gjort det, dra sig till minnes vad de fick lära sig.

Erik, Sthlm sa...

Tror inte att minskat tal om invandring demobiliserar kärnväljare. Även om de blir mindre röstbenägna, så brukar ju inte det synas så tydligt i opinionsmätningarna. Och någon ström till nationaldemokraterna har det ju inte talats om.

Sedan kan jag inte hålla med om att socialkonservatism skulle vara höger. Social- är ju ett prefix med tydliga vänsterkopplingar och både fack och sossar som Juholt kan vara väldigt konservativa i sin längtan efter s' glansdagar.

Lars sa...

"Jimmie Åkesson höll sitt tal i opinionsmässig motvind."

En enskild mätning (SD fick 7,4 % i en annan mätning för några dagar sedan) gör ingen opinionsmässig motvind, Ulf. När det gäller SD är det väldigt oklokt att titta på enskilda mätningar då opinionsinstituten varit väldigt dåliga på att mäta partiets stöd (enligt ansedda Sifo skulle SD inte ha kommit in i riksdagen i deras sista mätning före valet). Det bästa sättet för att få en någorlunda säker uppfattning om partiets stöd är att titta på Henrik Oscarssons "poll of polls" och sedan lägga till en dryg procentenhet som kompensation för den väldokumenterade underskattningen av partiet (återigen bekräftad vid omvalet i maj). Det skulle ge SD ett stöd på 6-7 % i dag. Var har du för övrigt fått siffran från Synovate ifrån? I maj och juni fick SD där 4,2 resp. 4,8 %.

Anonym sa...

4,2% är ett rekord för SD under en mätning för Juli månad utav Skop enligt http://status.st/

Juli 2011 4,2%.
Juli 2010 4,0%.
Juli 2009 3,3%.
Juli 2008 4,0%.

Andreas sa...

socialkonservatism innebär INTE nödvändigtvis högerpolitik. Det finns gott om socialkonservativa inom både socialdemokratin och inom kommunistisk vänster. Arbetarklassen ÄR en konservativ klass, mkt mer så än medelklassen, så det är naturlig att också vänsterpolitik innnehåller en hel del värnande om tradition, bevarandre av samhällsstrukturer som socialdemokratin byggt upp under 100 års tid, osv.

Ser man sen till faktiskt förd poltiik så ser man att SD nästan alltid räster med S, stoppar försök till privatiseringar, försök att skaåa mer mångfald i samhället osv, TILLSAMMANS med S, inte mkt av högerpolitik där alltså, SD spelar på vänstra planhalvan

(bruna på utsidan, men röda på insidan, som en pannbiff ... )

Anonym sa...

Andreas, är det inte så att SD i de allra flesta fall röstar med Alliansen? Rentav i 91 procent av fallen? http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/510042-sd-rostar-med-alliansen

Jan Wiklund sa...

Jag misstänker också att en del som vände S ryggen förra valet pga dess allmänna medelklassighet har hittat tillbaka efter partiledarbytet, som ju signalerar en smula mer "traditionell" s-politik.

Magnus Marsdals analys av det norska Fremskrittspartiet betonar mycket starkt att vad deras väljare söker är framför allt "folklighet". Man kräks åt den snobbiga kulturella övre medelklass som har gjort sig bred i Arbeiderpartiets ledande skikt, och bryr sig mycket mindre om Frps mindre tilltalande sidor.

Anonym sa...

http://www.svensktidskrift.se/?p=23968&s=invandring

En mycket bra kommentar om invandring i Sverige av en doktorand på university of chicago...

Han har råd att vara ärlig till skillnad från våra stolpskott till politiker...

Invandringen av analfabeter från Somalia löser inga problem i Sverige, det skapar däremot massor av nya dito...

Sven Nilsson