Jag kommenterar också Reinfeldts frånvaro i Svenska Dagbladet.
*
Statsminister Fredrik Reinfeldt har kritiserats för att ha varit osynlig i samband med attentaten i Oslo. Så skriver t ex Dagens Nyheters politiska chefredaktör Peter Wolodarski att statsministern på ett olyckligt sätt dragit sig undan, vägrat medverka i Sveriges Televisions extrasändningar och att när Reinfeldt efter 16 timmar äntligen valde att framträda var hans uttalande "kort och påtagligt svalt". I dag - först en vecka efter attentaten - formulerar sig Fredrik Reinfeldt mer utförligt, på Brännpunkt i Svenska Dagbladet.
Fredrik Reinfeldt riskerade som statsminister att i den mycket svåra situationen begå två olika typer av fel. Om han syntes och pratade för mycket, om han tog för mycket plats, kunde det uppfattas som att han inte gav utrymme åt andra och att han försökte plocka inrikespolitiska poäng på tragedin i vårt grannland Norge. Om han syntes och pratade för lite, om han tog för lite plats, kunde det i stället uppfattas som ett uttryck för svagt ledarskap och bristande empati.
Med facit i hand är det inte särskilt svårt att konstatera att Fredrik Reinfeldt varit alltför defensiv och tillbakadragen i sitt sätt att hantera situationen. Han borde ha visat situationens allvar genom att t ex deltagit i minnesgudstjänsten i norska kyrkan i Stockholm. Han borde t ex ha medverkat i åtminstone några av de extrasändningar i Sveriges Television som han var inbjuden till.
Artikeln på Brännpunkt är uppenbart en halvmesyr, ett uttryck för "härtill är jag nödd och tvungen". Innehållsligt är artikeln teknokratisk och avpolitiserar terrorattacken. Attentatet var ett uttryck för det blinda hatet. På något annat sätt kan det inte beskrivas. Vi behöver höja vår beredskap, se över lagstiftningen kring vapeninnehav och ämnen som kan användas för framställning av sprängmedel samt fortsätta det internationella samarbetet mot extremism och terrorism. Men ingenstans i texten kommenteras den politiska innebörden av terrordådet och inte heller betydelsen av att förstärka kampen mot främlingsfientligheten.
Hade Reinfeldts artikel publicerats i direkt anslutning till dådet hade det kanske varit OK. Nu kommer den först efter en vecka och tillför i sak ingenting nytt, varken till sorgearbetet eller till debatten kring hur det kunde ske och hur vi bäst agerar för att det inte skall hända igen. I det perspektivet är texten otillräcklig.
Fredrik Reinfeldt har även i andra sammanhang kritiserats för att ha svårt att gestalta empati och medkänsla offentligt. Nu har den bristande förmågan lett till att Fredrik Reinfeldts politiska ledarskap för första gången på allvar ifrågasätts även i de egna leden. Tiden får visa om debatten om Reinfeldts osynlighet i denna kris är något tillfälligt som blåser över eller om det är början till ett urholkande av de extremt höga förtroendesiffror som Reinfeldt kunnat luta sig mot under mycket lång tid.
11 kommentarer:
Ibland undrar jag om det överhuvudtaget finns någonting som skulle kunna ändra Reinfeldts höga förtroendesiffror som för mig är en stor gåta. Jag fattar inte vad detta enorma förtroende grundar sig i. Reinfeldt har ju gjort en hel del misstag och är såväl osynlig som oempatisk. Men kanske är det en sådan statsminister som merparten av svenskarna vill ha. Är det det att han gett många mer i plånboken så man upplever att det går bättre för en själv och den egna familjen som är en del av nyckeln till förtroendet? Och att man då inte ser de försämringar andra fått? Jag vet inte.
Det har pratats från högerhåll i försök till försvar för Reinfeldts sätt att hantera händelsen, att det är osmakligt av vänstern att dra politiska poänger på saken. Men är det inte just det Reinfeldt här gör - använder det politiska massmordet mot 76 socialdemokratiska ungdomar och ett politiskt manifest fullt av hat mot vänstern och "kulturmarxismen" - till att propagera för fortsatt vandring mot en armerad polisstat. Det kan man lika gärna kalla spela förövaren i händerna tycker jag. http://komigenuva.wordpress.com/2011/07/29/oanstandig-koppling-skrammande-lasning-om-breiviks-kopplingar-till-extremhogern/
Jag skulle gärna vilja veta på vilka principiella grunder du anser att Reinfelt borde synts och sagt mer. Att hans artikel var pinsamt dålig kan vi vara överens om. Men varför dessa samstämmiga rop på en stark ledare som gör sig till uttolkare för människors sorg och bestörtning?
Det inträffade har fört en god sak med sig: att vanliga anständiga medborgare reser sig ur soffan och visar sin avsky mot hatet, våldet och islamofobin. Jag är inte helt säker på att reaktionerna nått samma övertygande styrka om de givits en alltför stark officiell inramning.
Eller annorlunda uttryckt: hur skulle Fredrik Reinfeldt med något slags trovärdighet kunna bli en frontfigur i kampen mot islamofobi och främlingsfientlighet? I hans regering sitter ett parti som under det senaste årtiondet på olika sätt exploaterat och legitimerat islamofobiska strömningar.
Moderaternas strategi har varit att kidnappa paroller från arbetarrörelsen och sen ändå föra en politik för ökade orättvisor. Man kallar sig för ett arbetarparti samtidigt som man prioriterar ned arbetsmiljöfrågor, försämrar a-kassan och överger arbetare som blir långtidssjuka.
Attentatet i Norge är främst riktat mot arbetarrörelsen. För mig har en oempatisk Reinfeldt inget att bidra med i sorgearbetet. Jag tror att han har gjort rätt bedömning att hålla sig undan.
"Men ingenstans i texten kommenteras den politiska innebörden av terrordådet och inte heller betydelsen av att förstärka kampen mot främlingsfientligheten."
Vad skulle det innebära att "förstärka kampen mot främlingsfientligheten"? Det svenska etablissemanget har ju kampanjat mot detta under decennier och stora medel avsätts årligen för "kampen". Terroristens attack var för övrigt riktad mot socialdemokratin i egenskap av de främsta företrädarna för den "kulturmarxism" han avskydde. Vilken politisk innebörd bör det få?
Martin: Visst kan man diskutera Fredrik Reinfeldts trovärdighet att ta en tätposition i kampen mot främlingsfientligheten. Och visst finns det en risk att en för stark officiell inramning minskar människors spontana engagemang. Men även med dessa saker i beaktande så tycker jag det ingår i en statsministers uppdrag att gå i första ledet när det gäller att visa empati och solidaritet vid den här typen av händelser.
Det skulle vara bra om du kunde svara på vad det innebär att "förstärka kampen mot främlingsfientligheten", Ulf. Inte minst då du betecknar SD som "det främlingsfientliga partiet Sverigedemokraterna". En hel del folkhemssossar har gått från SAP till SD (det är SAP och Moderaterna som tappar flest väljare till SD) då de inte längre känner igen sig i partiet, inte minst med tanke på partiets hållning på invandrings- och integrationsområdet. Genom ytterligare polarisering efter det här kommer du inte att lösa det, snarare tvärtom.
Martin: Det handlar inte om rop "på en stark ledare" utan om en närvarande ledare och ett engagerat, ansvarstagande ledarskap. Detta är det värsta terrordåd som ägt rum i Norden sen urminnes tider och han säger knappt nånting. Medborgare i egna landet kan vara akut hotade till livet och han säger knappt någonting, än mindre vidtar några åtgärder till skydd. Det visar vara han står politiskt. Om det är av säkerhetsskäl kan han uttrycka sig på annat sätt. Jens Stoltenberg är personligen hotad till livet och kom med knapp nöd undan att själv bli mördad, han står mitt bland alla sörjande och deltar. Det är ett personligt mod, han ropar inte heller på vedergällning utan enighet, samling och försvar för demokrati och öppenhet. Avgrundslik skillnad gentemot Reinfeldts agerande.
Det ar val inget nytt att svenska ledare oavsett partitillhorighet har svart med att hantera kriser. Om detta beror pa ovana eller nagot annat later jag vara osagt. Palmemordet, estoniakatastrofen och tsunamin ar val exempel pa dar ledarskapet var under all kritik. Att det sedan gors forsok att dra politiska poanger av detta ar val bara att vanta.
Uppdateringen torde inte ha ägt rum 31 augusti (1)utan juli. Och vad vet vi egentligen om vad svenska regeringen har utbytt med Norge? Tidigare uppgavs att Norge inte ville eller kunde ta emot svenska representanter (Victoria, bl.a.) vid minnesgudstjänsten i Oslo. Förståeligt under förhållandet. Kan inte Reinfeldt i dagens situation med så kvicka kommunikationer visa stöd från annan ort? Kanske andra i regeringen finns kvar i landet?
Men visst kan man stötas av mycket. Regeringen Reinfeldt visade stort och högt publicerat stöd (för politiska poäng hemma?) för svenska politiska aktivister som agerat i samma sällskap som våldsbenägna och rasistiska grupper med band till Hamas och Al-Qaida förra våren - i Turkiet. But that's another sad story.
Bäste Ulf Bjereld, tack för att du har en blogg. Fler akademiker på din nivå borde ha det för ni behövs i debatten.
// Anne
Skicka en kommentar