I HBTQ-Festivalens skugga: Vem äger rätten till din könsbestämning?

I dag invigs HBTQ-Festivalen i Göteborg. Förra året skrev jag om hur de s k Regnbågsrabulisterna och Queerkommunisterna utmanade feelgood-känslan inom HBT-rörelsen genom att utpeka regnbågsliberalismen som en del av etablissemanget och av maktordningen: Om vi låter världens hungriga svälta medan vi firar ännu en glad regnbågsköpfest, eller låter oss sponsras av vaktbolag samtidigt som gränserna till den rika världen stängs allt mer, blir det tydligt vems sida vi står på. Alla som röstar på alliansen är straighta. Och: Vägra kallas HBT!

I år uppmärksammar jag Kathy Witterick och David Stocker, föräldrar till Storm som är fem månader gammal. När Storm föddes sände Kathy Witterick och David Stocker ett mejl till sina vänner och släktingar: Vi har bestämt oss för att just nu inte berätta vilket kön Storm har. Inte ens Storms mor- och farföräldrar känner till könet. I en artikel i Expressen (ännu ej på nätet) framgår att föräldrarnas tystnad kan tolkas som en stilla protest mot könsfixeringen i dagens samhälle: När barnet kom var den första frågan, till och med från den som älskar en mest och känner en väl, "Är det en flicka eller en pojke?".

Föräldrarnas tystnad har väckt stor uppståndelse, inte bara i Toronto där de bor utan genom en artikel i Toronto Star i hela världen. Händelsen är förstås en del av den debatt som just nu pågår om det tredje könet - "hen" - och om människors rätt att själv få välja sin könsidentitet. Debatten om rätten till sitt kön väcker väldigt starka känslor och provocerar många. Jag förstår intuitivt varför det blir så, men har svårare att begreppsligt reda ut sammanhanget. Själv frågar jag också spontant efter könet när en vän har fått barn. De första gångerna jag vistades i queer-sammanhang hade jag också svårt att förhålla mig till att jag inte kunde könsbestämma de människor som fanns runt omkring mig.

Frågan om rätten till sitt kön är inte enkel, och debatten är bara i sin linda. Skiljelinjerna lär klarna efterhand. I vår hyperindividualiserade tid är varje icke självvald grupptillhörighet ett legitimt mål för attack - så även gruppen män och gruppen kvinnor.

Storm har två syskon, Jazz och Kino. Undrar ni över könet? Båda är pojkar.