Ökat motstånd i opinionen mot Sveriges militära närvaro i Afghanistan

I dag debuterar jag som krönikör på Aftonbladets ledarsida. Under rubriken "Ideologiska grimaser i den svenska utrikesdebatten" skriver jag bl a: Visst kan det uppstå problem om varje enskilt land ser FN-uppdraget som ett smörgåsbord där det är möjligt att plocka just de bitar som förefaller aptitligast. Men det problemet löses inte av att alla gör allt samtidigt. I stället handlar det om trovärdigheten i varje lands insats. Sverige är ett unikt land i Europa i det att vi haft förmånen att leva i fred i snart 200 år. Som engagerad och lojal FN-medlem har Sverige utvecklat stor kompetens i fredsbevarande verksamhet. Tradition och kompetens skapar trovärdighet, både i förhållande till svensk opinion och till omvärlden. ­Sverige som bombfällare och bekämpare av militära markmål har inte den trovärdigheten. Hela texten kan läsas här.

I krönikan redovisar jag också de färska, ej tidigare publicerade resultaten, från den senaste SOM-undersökningen med avseende på svenska folkets inställning till Sveriges militära närvaro i Afghanistan. Resultaten visar entydig att motståndet mot Sveriges deltagande i den militära insatsen i Afghanistan ökar. Andelen som anser att det är ett bra förslag att Sverige avbryter sitt deltagande uppgår 2010 till 49 procent, mot 42 procent 2009 och 32 procent 2007. Andelen som anser att det är ett dåligt förslag att Sverige avbryter sitt deltagande uppgår 2010 till 30 procent, mot 32 procent 2009 och 35 procent 2007. Andelen som anser att det är ett varken bra eller dåligt förslag har minskat till 22 procent, mot 26 procent 2009 och 32 procent 2007.

Bland partiernas sympatisörer återfinns det starkaste stödet för ett svenskt militärt tillbakadragande bland Vänsterpartister (68 procent), Socialdemokrater (64 procent) och Miljöpartister (60 procent). Därefter följer Moderater (37 procent) och Centerpartister, Folkpartister och Kristdemokrater (samtliga 30 procent). Opinionen i Afghanistanfrågan följer således vänster-högerdimensionen. (Bland Sverigedemokraterna förespråkar 65 procent av sympatisörerna att Sverige lämnar Afghanistan.)

Det ökade motståndet i opinionen mot Sveriges militära närvaro i Afghanistan kommer knappast oväntat. Allt fler uppfattar den militära insatsen som ett politiskt misslyckande och omvärlden siktar nu in sig på att successivt dra sig tillbaka och att afghanerna själva skall ha tagit över kontrollen år 2014. Bristen på politisk och militär framgång i Afghanistan urholkar stödet i opinionen. Insatsen i Afghanistan har också hela tiden vilat på ett FN-mandat som är betydlig svagare än det som gäller i t ex Libyen.