2009-07-17

Kommer Sverigedemokraterna verkligen att kunna ta sig in i riksdagen?

Dagens Nyheter och opinionsinstitutet Synovate meddelar i dag att Sverigedemokraterna bara behöver "8 000 röster till" för att ta sig in i riksdagen. Det är en sanning med mycket stor modifikation.

Dagens Nyheters och Synovates analys bygger på Sverigedemokraternas opinionssiffror i enskilda valkretsar. För att ta sig in i riksdagen måste ett parti som bekant komma över fyraprocentsnivån för hela riket. Men det är också tillräckligt om ett parti kommer över tolv procent i en enskild valkrets. I valkretsen Skåne läns södra uppvisar Sverigedemokraterna ett opinionsstöd på drygt åtta procent. Det betyder att Sverigedemokraterna i den valkretsen behöver vinna ytterligare fyra procent, vilket motsvarar ungefär 8 000 röster.

långt är allt korrekt. Men i mediebevakningen i dag är det några saker som inte uppmärksammats tillräckligt.

För det första: Visserligen har Synovate intervjuat 12 000 personer, vilket kan förefalla mycket. Men om vi fördelar dessa 12 000 personer på landets 29 valkretsar hamnar vi på drygt 400 personer per valkrets. Då hamnar vi på signifikansnivåer som gör det omöjligt att uttala sig med säkerhet om enskilda partiers opinionsstöd. I denna underökning bör det t ex innebära att Synovate funnit ungefär 32 personer från Skåne läns södra valkrets som angett att de sympatiserar med Sverigedemokraterna. Att utifrån ett så litet underlag uttala sig med exakthet om hur många röster till som Sverigedemokraterna måste vinna för att nå upp till tolv procent i valkretsen faller på sin egen orimlighet.

För det andra: Även om det skulle vara sant att åtta procent av väljarna i Skåne läns södra valkrets sympatiserar med Sverigedemokraterna så är det inte så lätt för partiet att vinna de sista fyra procentandelarna. I stället för att påstå att Sverigedemokraterna "bara behöver 8 000 röster till" så kan man hävda att Sverigedemokraterna för att komma in i riksdagen måste öka sitt röstetal med hela 50 procent (från åtta till tolv procentandelar) i den valkrets där man ändå redan har starkast stöd. Då skall vi också komma ihåg att Sverigedemokraterna i detta distrikt redan mobiliserat sina kärnväljare och således måste hitta helt nya.

Inget parti har hittills tagit sig in i riksdagen genom att passera tolvprocentsspärren i en enskild valkrets. Alf Svensson (KD) tog sig in 1985, men då var det med hjälp av ett valtekniskt samarbete med Centerpartiet.

Visst har Sverigedemokraterna en möjlighet att ta sig in i riksdagen i 2010 års val, även om jag bedömer dessa möjligheter som små. Jag tror dock att de har större möjlighet att komma in genom att passera fyraprocentsspärren i hela riket, än genom att nå tolv procent i en enskild valkrets.

Jag kommenterar undersökningen i Brunchrapporten i P3 och i P4 Extra.

6 kommentarer:

Kerstin sa...

Finner det inte alls osannolikt att SD tar sig in i riksdagen, och därmed räddar alliansen kvar i regeringssitsen.

Först: Alla större media är borgerliga. Dessa kommer att börja smutskastningen av socialdemokraterna (den röd-gröna röran eller vad de kommer att kallas) så fort EU-ordförandeskapet är över. Smutskastning är mycket effektivt för att leda väljarna vid näsan. (En sådan var nog en inte ringa orsak till förra valets vinst för Alliansen)

- Det blir alltfler arbetslösa och offentlig sektor kommer att fungera allt sämre det närmaste året. Det blir då tacksamt att skylla de ekonomiska problemen som många kommer att drabbas av på invandrarna: Har vi inte råd med oss svenskar så varför...etc.

Kort sagt, Alliansen bäddar just nu för SD. Socialdemokraterna är tysta, och om de försöker prata så småningom kommer de inte att komma ut eftersom de inte har egna media att gå ut i.

Så mitt tips, hur sorgligt jag än tycker att det är, är att alliansen sitter kvar med stöd av SD, Piratpartiet och Fi (även om inget av partierna kommer in i riksdagen dessutom, då de i alla fall tillsammans kan stjäla så många röster att rösterna inte räcker till för regeringsskifte).
Det ska till något alldeles extra och oväntat för att inte detta ska ske, tror jag.

Dikotom sa...

Kerstin:

"Alla större media är borgerliga."

Det beror väl på vilka parametrar du sätter för en röd-blå skala. Anser du att (v) är socialistiskt i sin grund och (sd) är högerextremistiskt så är väl Expressen i såna fall "liberal", Aftonbladet ungefärlig "socialliberal". SVT har på senare årtionden inte varit rädd för att belysa kritik mot sittande regering och borde därför anses vara någorlunda oberoende, medan DN spretar åt alla möjliga politiska håll.

Sen tycker jag att hela röd-blåa blockpolitiken är en helt annan än vad den var för till ex. femtio år sen. I vilka ordalag pratar vänsterpartister om socialism idag? Inte är det mycket om det generella bruket av produktionsmedlen i vårat samhälle i alla fall, utan mera inriktat på specifika sakfrågor, som kollektivavtal, anställningsskydd och statliga regleringar för att uppnå den sociala ingenjörskonst som ska omvandla människors beteende när det gäller till ex. alkohol eller hur vissa företagsinkomster ska beskattas. Den ursprungliga socialismens kritik mot kapitalismen tynar bort på allmänhetens mark, och då talar jag inte om bristen på en revolutionär glöd. Den släcktes ganska fort i.a.f. inom (v) när stalinismen rätta anlete "avslöjades" inför Västvärlden, något som Solzjenitsyn ironisk kommenterat i flera böcker.

Sen tycker jag att den "större" mediascenen i sig inte är korrupt i grunden, inte heller de etablerade riksdagspartierna är detta.
Jag får intrycket att andelen nyhetsupplagor av korruptionsskandaler, svågerpolitik och andra oegentligheter inom partipolitiken har mer genomslagskraft för den gemene Svensson än, låt oss säga, en rapport om den lyckade implementeringen av en i konsensus fattad policy om bruket av miljöfarligt avfall. Om detta beror på att Svensson inte orkar bry sig om svensk politik i överlag eller har större intresse för sensationsjournalistik än en torr nyhet om något positivt som partierna lyckats åstadkomma låter jag vara osagt.

För att avsluta någorlunda galant och tillbaks till bloggens fråga: Jag anser att, med tanke på Alliansens - och oppositionens brist på kommunikation mellan potentiella väljare på gräsrotsnivå, samt framförallt att (v), (s) och (mp) tenderat att ignorera/nonchalera, smutskasta med simpla schabloner och lyst med sin frånvaro också vid flertaliga debatter med SD-företrädare så anser jag att (sd) mycket väl kan komma in i riksdagen, om det fortsätter på det här viset. Det saknas en genuint öppen och framförallt sansad och rättvis debatt om integration och de svårigheter som "invandrare" möter i Sverige samt de sociala problemen som uppstår och dess kostnader!

Dessa mina minsta bröder sa...

Jag håller med sign Dikotom. Integration av "nysvenskar" har misslyckats, SD utnyttjar detta faktum och tar röster.

se kommentater på denna bloggpost
http://forumforfrihet.blogspot.com/2009/07/vi-var-i-fittjas-moske.html

Ulf Bjereld sa...

Kerstin: Det finna mig veterligen inga statistiskt säkerställda samband mellan hög arbetslöshet och framgång för högerpopulistiska partier. Kent Asps mediestudier visar heller inte att de rödgröna partierna skulle missgynnas i media i förhållande till allianspartierna.

Dikotom: Jag delar inte din bedömning att "Det saknas en genuint öppen och framförallt sansad och rättvis debatt om integration och de svårigheter som "invandrare" möter i Sverige".

Integrationspolitiken diskuteras minst lika brett och öppet som t ex jordbrukspolitiken, familjepolitieken eller skattepolitiken. Men för Sverigedemokraterna är integrationspolitiken deras absolut viktigaste fråga, och därför vill de att den frågan skall debatteras mer än övriga politiska sakfrågor. Där har de övriga partierna inget skäl att gå Sverigedemokraterna till mötes.

Anonym sa...

Ulf Bjereld skrev: "Det finna mig veterligen inga statistiskt säkerställda samband mellan hög arbetslöshet och framgång för högerpopulistiska partier."

Mig veterligen har det publicerats en rad artiklar som har hittat statistiskt säkerställda samband mellan arbetslöshet och valframgångar för högerpopulistiska (främlingsfientliga) partier i länder med en stor invandrad befolkning. Se till exempel:

M. Golder, Explaining variation in the success of extreme right-wing parties in Western Europe, Comparative Political Studies 36 (2003), pp. 432–466

/ATEIST

Ulf Bjereld sa...

Jag lovar att återkomma till ATEIST med ett genomarbetat svar när mina uppkopplingsmöjligheter är något bättre...