2007-11-15

Om fenomenet Facebook

Microsoft har köpt upp 1.6 procent av Facebook för det facila priset av 1.5 miljarder kronor. Det innebär att varje enskild Facebookanvändare är värd 2000 kronor. Marknaden ljuger aldrig.

Facebooks otroliga genomslag (antalet användare växer fortfarande med 200 000 personer per dag) är ett uttryck för två starka tendenser i dagens samhälle. Den första tendensen är en hyperindividualisering, där individer lösgör sig från kollektiven och där jaget och jagutlevelsen dominerar på vi-ets och samhällsgemenskapens bekostnad. (Läs mer om detta i boken Det hyperindividualiserade samhället?, red. Bjereld, Demker, Ekecrantz & Ekengren, Boréa 2005). Syns man inte finns man inte. Mark Isitt liknar i dagens GP Facebook-fenomenet vid att rusa nedför korridoren på ett singelhotell där varenda dörr står på vid gavel. Vad söker du? Varje användare lägger upp sina basfakta: kön, ålder, civilstånd, vissa inkluderar politisk och religiös hållning, andra sina sexuella preferenser, kanske bilder ur familjealbumet eller resedagböcker.

Den andra tendensen är hur den nya teknologin påverkar förutsättningarna för politisk mobilisering. Facebook är inte bara ett självbespeglande fotoalbum, utan skapar också genom vän-funktionen och gruppbildningarna nätverk som är lätta att mobilisera för olika aktioner. För ett par timmar sedan nåddes jag t ex av en inbjudan till ett nytt event (eller vad man nu säger på svenska): Stoppa barbariet på Folkets hus!, initierat av den eminente bokförläggaren och tillika ordföranden i kulturarbetarnas socialdemokratiska förening Lars Hjalmarson. Folkets Hus styrelse i Stockholm - helt dominerad av LO-distriktet i Stockholm – planerar att av kommersiella skäl gömma undan två konstverk av samtidens absolut främsta konstnärer; Sven X:et Erikssons färgstarka skildring av förtrycket i Sydafrika och Albin Amelins jättelika målningar, Storstrejken 1909. Fyll Folkets Hus i protest mot nedtagningen!

Självklart kan Facebook också vara behagligt förslöande och ge upphov till renande nostalgitrippar. Själv har jag just gått med i gruppen ”Sprängkullen” för aktivister från 1970-talet samt gruppen ”Mosters”, det klassiska fiket på Haga Nygata där väntetiden för en ostmacka nådde mytiska höjder.

9 kommentarer:

Viktor sa...

"Den första tendensen är en hyperindividualisering, där individer lösgör sig från kollektiven och där jaget och jagutlevelsen dominerar på vi-ets och samhällsgemenskapens bekostnad." Jag förstår inte hur det här är applicerbart på Facebook. Kan inte Facebook vara ett uttryck för att man faktiskt vill hitta nya gemenskaper (t.ex. politiska som du själv skriver längre ner i inlägget)?

Gärningsmannen sa...

Viktor har en poäng. Kan inte Facebook vara en reaktion mot individualisering, ett sökande efter identitet och grupptillhörighet som gått förlorad i det "vanliga" livet?

Sedan får väl framtiden utvisa om marknaden ljuger eller inte. I och med att Facebook växer så kan en köpare kalkylera med framtida Facebook-använder. Då kan prislappen per användera sjunka betydligt.

Ulf Bjereld sa...

Jodå, Facebook-fenomenet är inte endimensionellt. Här finns också möjligheter att tolka in en gemenskapsaspekt. Men det är en gemenskap som väljs på individuell basis, inte en gemenskap som du föds in i eller fostras in i (som familj, territoriell tillhörighet, klass). Lägg därtill det exhibitionistiska inslaget så står jag för min tes om hyperindividualisering.

Borde för övrigt inte Gärningsmannen uppdatera sin blogg snart... :-)

Viktor sa...

Men det finns ju mängder av gemenskaper som man inte föds eller fostras in i, och det är väl knappast ett nytt fenomen? Partier, fotbollslag, studentkårer etc. etc. Det som gör Facebook speciellt är väl till stor del att gemenskapen sker på nätet, men jag kan fortfarande inte förstå det "hyperindividualiserade" inslaget. Den person som startar en facebook-grupp, är han mer exhibitionistisk än den som ställer upp i kårvalet? Jag tycker det verkar som om du värderar det ena engagemanget som bättre än det andra, och det är väl fullt Ok om du motiverar det på ett förståeligt sätt. (Förresten, är inte användandet av ordet hyperindividualisering ett utslag av allt för mycket inflytande från kvällstidningarna. Det låter ju så fantastiskt töntigt. Vad kommer härnäst, "chockindividualisering av samhället!")

Ulf Bjereld sa...

Viktor: Nej, uttrycket "hyperindividualiserat" är inte inspirerat av kvällspressen. Du får gärna tycka att uttrycket är töntigt, men det är hämtat från den uppmärksammade danska maktutredningen som publicerade sitt huvudbetänkande "Magt og demokrati i Danmark" för ett par år sedan. Där karaktäriserar de Danmark just som ett "hyperindividuliserat" samhälle.

Viktigare än terminologin är förstås substansen (även om namngivning i sig är en form av diskursiv maktutövning). När det gäller de tre gemenskaper som du exemplifierar med - partier, fotbollslag, studentkårer - så menar jag att just dessa faktiskt också är exempel på hur samhället går i en allt mer hyperindividualiserad riktning. Klassröstningen minskar och väljarrörligheten ökar - d v s sambandet mellan din sociala bakgrund och din partitillhörighet är idag betydligt svagare än för ett par decennier sedan. Förr blev du medlem av den studentkår som representerade din geografiska tillhörighet (Smålands nation, Värmlands nation etc) - i dag väljer du fritt. Även fotbollslagens geografiska bas är i dag svagare än vad den var tidigare. Du spelar för eller hejar på den klubb du vill - oberoende av var du bor.

Facebook är för mig ett janusansikte, med en positiv och en negativ sida. Den positiva sidan är just de kollektiva gemenskaper som skapas och som kan ligga till grund för politisk mobilisering. Den negativa sidan är exhibitionismen, där gränsen mellan det personliga och det privata flyter ihop.

Jag är ju själv med i Facebook och odlar nog både den positiva och den negativa sidan...

Anonym sa...

Om hyperindividualism består i att man väljer fotbollslag, då är det dags att undra hur det är ställt med Sverige. Jag har haft förmånen att bo i sex länder, och personligen anser jag att Sverige är ett mycket kollektivistiskt samhälle. De mest individualistiska är USA och Israel. I motsatta änden av skalan är Sverige och Singapore.

Det är möjligt att Facebook skapar en virtuell form av individualism. Men om man ser på det viktiga sociala nätverken, tex. skolorna eller arbetsplatserna, så är det kollektivism som gäller i Sverige. De extrema uttrycken är mobbning, fackföreningstvång och invandrarsegregation. Det finns mer subtila, och därför subjektiva, uttryck för samma sak, tex den höga marknadsandelen av ledande modemärken (eller modetrender), likriktningen i skolutbildningen, osv.

Sorry, Ulf. Om individualistiska passioner släpps loss i Facebook och ingen annan stans, då är de inte mycket värda.

/GT/

krigstid sa...

GT: Ja, USA är ju helt obekant med begrepp som segregation och mobbning - oturligt att vi inte är lika individualistiska i Sverige!

Men Ulf, varför anser du att man behöver lägga till ledet "hyper-" till individualisering? Är inte individualisering starkt nog i sig?

Ulf Bjereld sa...

Till krigstid: Ledet "hyper" syftar till att synliggöra att individualiseringen gått in i en kvalitativt ny fas. Samhällets individualisering har pågått länge, vi och många med oss menar att tendensen nu radikaliserats.

En del vill datera individualiseringens början till kristendomens genombrott, med dess betoning på människovärdet och kärleksbudet. Andra lyfter fram franska revolutionen och upplysningens fokusering på de mänskliga rättigheterna som individualiseringens startpunkt.

Anonym sa...

Jasa, var det DEN individualismen det handlade om. Det framgick inte riktigt i bloggposten.
/GT/