2007-01-26

Slip of the Tongue?

"Därav hjärtat är fullt talar munnen", är ett av mina favorituttryck. Nog är det talande att folkpartiet i sitt mediepolitiska program ”Frihet, mångfald och kvalitet” vill inrätta en särskild fond som skall hjälpa medierna att göra ”korrekta nyhetsbedömningar”. Ja, ni hörde rätt: "korrekta nyhetsbedömningar". Men vem i fridens dar skall ha makten att bestämma vad som är en korrekt nyhetsbedömning och vad som inte är det? Vilka kriterier skall ligga till grund för vad som är en ”korrekt nyhetsvärdering”? Och hur går programmets namn ”Frihet, mångfald och kvalitet” ihop med att alla medier skall göra ”korrekta nyhetsvärderingar”. Uttrycket visar att folkpartiet i sin liberala fundamentalism tror att det finns en sanning, ett sätt att bedöma vad som är nyhetsmässigt relevant och vad som inte är det. Av regeringen tillsatta smakdomare skall sedan få makten att avgöra vad som är fel eller rätt. Pust.

Ett annat exempel står Svenska Fotbollförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell för i dagens nummer av gratistidningen City Göteborg. Inför det avgörande valet mellan Lennart Johansson och Michel Platini (Platini vann!) om posten som ordförande för den europeiska fotbollsunionen UEFA får Lagrell frågan varför han så starkt förordar Lennart Johansson. Lagrell svarar att det beror på att han föredrar den nordeuropeiska ledarstilen framför den sydeuropeiska, då den sydeuropeiska ”bygger mer på nätverk, på personliga och vänskapliga band”. Men lite längre ned i texten tittar den Lagrellska bockfoten fram, då han kommenterar sina egna kontakter med Lennart Johansson: ”Jag har lärt känna oerhört mycket betydelsefullt folk via Lennart, kontakter som är mycket bra att ha i många samarbeten när det kommer till tv-avtal, reklamavtal och annat. ”Sa någon ”nätverk”? Sa någon ”personliga och vänskapliga band”? Sa någon ”sydeuropeisk ledarstil”? Pust igen.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Beror dina antipatier mot en politisk kvalitetsstyrning av media på att du är rädd för att de 70 procent av journalistkåren som idag hyser åsikter som står till vänster om medelsvensson ska få minskat inflytande?

Är det inte bättre (mer demokratiskt) om folket (genom allmänna val) får inflytande över vart pengarna går. I praktiken har ju så varit fallet under det långvariga socialdemokratiska maktinnehavet, då ju SVT i det närmaste har fungerat som en filial till partiet (om än i lätt vänsteropposition).

Ulf Bjereld sa...

Den i alla politiska läger respekterade medieprofessorn Kent Asp har visat att Alliansen och inte socialdemokratin gynnades i medierapporteringen i valrörelsen. Så mycket för betydelsen av journalistkårens politiska preferenser och om SVT som socialdemokratisk partifilial.

Anonym sa...

Vad den käre Asp påpekade var väl att de borgerligas verklighetsbeskrivning fick större utrymme i media än vad S verklighetsbeskrivning fick. Detta faktum kan ju, som Asp själv lutar åt, bero på att de borgerligas verklighetsbeskrivning låg närmare verkligheten och dessutom närmare de sakfrågeprioriteringar väljarna gjorde! Den enda riktiga bias som Asp avslöjar är väl den negativa personbeskrivningen av GÖran Persson.

Sedan tror jag väldigt många människor inte endast bedömer SVT efter organisationens valrapportering, utan minst lika mycket över det dagliga progaganda och indoktrineringsarbete som dess anställda bedriver. Temakvällen om Kubas renässansfurste är ett exempel på detta arbete. Den i det nrämaste löjeväckande skrämselpropagandan om hotet mot miljön (serien Planeten) ett annat.

Eller menar du på fullt allvar att du anser SVT vara balanserat mellan höger och vänster?

I sådana fall borde väl SVT rapportera ungefär som FOX-NEWS. FOX NEWS är nämligen den kanal som kommer bäst ut i de bias-test amerikanska media- och opinionsforskare brukar göra. Tilläggas kan att de test amerikanerna använder sig av är utformade och testade inom statsvetenskapen på en rad andra områden, och förmodligen mer avancerade än de studier herr Asp utför!

Anonym sa...

Senaste Anonymous:
SKOJAR DU?

1) Fox brukar komma ut bäst bla bla? Visserligen kunde jag ge mig in i en lång förolämpning om vilket parallellt universum du talar om, men nöjer mig helt enkelt med tre frågor: Källa? Källa? Källa?

2)Vad Bjereld påpekar handlar väl delvis om den så uttjatade tesen "journalister är vänster, alltså blir journalistiken vänster" (som bla Anon nr 1 ovan papegojmässigt refererar).

Jag har hört den i tio år nu. Jag har ALDRIG hört någon som då ens försöker förhålla sig till:
a) det faktum (Asp mfl undersökningar) att just de journalister som bevakar politik oftare lutar åt höger, borde inte det ställa till problem för den tesen?
b) Vi tror ju inte att andelen kommunister på Volvos fabriksgolv gör att bilen i slutändan ser annorlunda ut, vilket ju har med kontrollen över produktionsprocessen att göra.
Journalistik är ju också en fabrik - nyhetsproduktion. Vad är det som gör att JUST journalister, jämfört med ALLA andra grupper i sådana produktionsprocesser, skulle ha ett så fantastiskt inflytande över slutprodukten?

Marlene S sa...

Eftersom det inte finns någon "objektiv" verklighet och en objektiv bästa lösning på problem (fanns det någon sådan skulle det ju bero på informationsbrist att folk röstar på olika partier) så ser jag snarare att problemet ligger i att mycket av medieutbudet bygger på annonsfinansiering (och att medieföretagen i slutändan har ett vinstintresse). Detta lägger band på journalister och reportrar som självcensurerar utbudet.

Hörde för ett tag sedan (på public service-radio!) att man i USA har en lista över de största självcensurerade nyheterna som aldrig kommit ut under ett gånget år. Intressant!

Ulf Bjereld sa...

Till dem som tycker att SVT är vänstervridet kan jag bara hänvisa till Granskningsnämnden för radio och tv, som bl a står som garant för sändningarnas saklighet och opartiskhet. Ordföranden och vice ordföranden är jurister med domartjänster i Högsta domstolen respektive Regeringsrätten. Ingår måhända även dessa jurister i den stora vänsterkonspirationen?

Mikael sa...

Kent Asp har knappast visat att alliansen gynnades i medierapporteringen. Det är inte särskilt hederligt att dra sådana växlar på de enkla undersökningar Asp gör.

Jag har inget emot dessa undersökningar, men att visa lite deskriptiv statistik på hur många gånger någons verklighetsbeskrivning förekommer i artiklar, eller vilket parti som förekommer mest gånger i artiklar, eller artikelrubriker o s v ger knappast svar på frågan om journalisten "gynnar" höger eller vänster. Om t ex ungdomsarbetslösheten, som är ovanligt hög i Sverige, anses som ett mycket stort problem bland människor i Sverige --> är det då inte rimligt att media skriver mer om det? Även om det nu också var något som alliansen pekade mycket på o s v. Hur gör man sådana avvägningar?

Det är troligtvis en omöjlig fråga att besvara på ett korrekt sätt (dessutom ändras måttstocken med tiden för vad som anses "neutral" rapportering). Dessutom bör man ha med sig den kunskap att vi människor generellt har en "bias" i hur vi uppfattar rapportering (det är helt naturligt att en "högerperson" tycker att rapporteringen är vänstervriden, och att en "vänsterperson" tycker rapporteringen är högervdiren --> det har mängdvis med psykologiska experiment visat).

För att kunna säga något ordentligt om journalisters påverkan skulle man behöva kunna ge ett vetenskapligt svar på frågor om hur ordval i allt från telegram från AP, TT till lokalredaktörers artiklar påverkar människors perception. T ex till mitt stora förtret såg jag senast för någon timme sedan hur en journalist på en av våra största dagstidningar, för 1000:e gången, kallade en statligt producerad tjänst som "nu blir det gratis med x och y".

Hur påverkar det människors perception? Att kalla något gratis, som i allra högsta grad givetvis inte alls är gratis. Jag irriterar mig på sådant (eftersom jag är liberal). Vidare är jag extremt trött på TT:s rapportering av mellanösternkonflikten etc. (och jag är fullt medveten om att vänsterinriktade personer säkerligen kan hitta många exempel på sådant som de irriterar sig på).

Allt sådant här kan Kent Asp inte mäta på ett rimligt sätt. Jag tycker därför, i hederlighetens skull, att man bör vara öppen och erkänna att den relevanta frågan: "påverkar journalister i allmänhet folk till höger eller vänster" --> har vi inget bra svar på. Inte jag, inte du, och inte Kent Asp.

Det Kent Asp kan visa är grov deskriptiv statistik på andra fenomen. Det kan vara intressant i sig. Men det besvarar inte den frågan som jag nämnt ovan.

Ulf Bjereld sa...

Det finns ju inte något "objektivt" eller "sant" sätt att mäta mediers opartiskhet - för det beror ju så mycket på vad man menar och vad man lägger i begrepp som opartiskhet och saklighet. Men det är väldigt svårt att hitta några oberoende studier som på något sätt ger stöd åt tesen att medierna skulle vara "vänstervridna". Det samma gäller skildringen av Mellanösternkonflikten. Såväl "Israelvänner" som "Palestnavänner" menar att medierna här är vridna - men båda parterna menar att de är vridna åt ett håll som missgynnar den egna sidan i konflikten. Även här visar de studier som genomförts att mediebeskrivningen varken är svart eller vit. Den är - som verkligheten själv - ganska så sammansatt.