Socialdemokraternas nytillsatta valanalysgrupp har att genomföra två uppgifter som inte får blandas ihop. För det första skall gruppen presentera en trovärdig förklaring till varför socialdemokraterna förlorade valet. För det andra skall gruppens analys till valförlusten lägga den första grundstenen till ett socialdemokratiskt segerval 2010.
Den första uppgiften – att förklara höstens valförlust – är på ett ytligt plan enkel. Redan nu finns det i debatten en påfallande enighet om att socialdemokraternas oförmåga att formulera en offensiv och trovärdig linje i jobbfrågan, valrörelsens utveckling till ett personval mellan Göran Persson och Fredrik Reinfeldt, den borgerliga alliansens enighet och bilden av en socialdemokrati som efter 12 års oavbrutet regerande blivit en smula trött var viktiga orsaker till valförlusten.
Men bakom dessa orsaker anas för socialdemokratin mer djupliggande problem. Partiet har på ett framgångsrikt sätt styrt och utvecklat Sverige som industrisamhälle ända sedan 1930-talet. Socialdemokratins dominans hänger samman med att Sverige är ett land där vänster-högerdimensionen formar politiken betydligt mer än i de flesta andra västländer. I inget annat västland är t ex sambandet mellan klasstillhörighet och röstning så starkt som i Sverige.
Men även i Sverige minskar klassröstningen. Det blir allt svårare att bestämma hur en individ röstar utifrån personens yrkestillhörighet. För ett klassbaserat parti som socialdemokraterna tornar därför problemen upp sig.
För att på djupet förstå hösten valförlust samt lägga grunden för en valseger 2010 måste socialdemokraterna analysera de avgörande skiljelinjerna i ett samhälle där allt färre identifierar sig med någon särskild samhällsklass och där individualiseringen tilltar. Samhällsanalysen skall sedan ta kropp i en politik som uttrycker socialdemokratiska grundvärderingar om jämlikhet och alla människors lika rätt och värde, tillämpad på ett samhälle där motsättningen mellan arbete och kapital tar sig andra uttrycksformer än under industrisamhällets guldålder.
Det är sannerligen ingen lätt uppgift. Jag tänker med jämna mellanrum den närmaste tiden fritt och opretentiöst kommentera det socialdemokratiska valanalysarbetet, samt i all ödmjukhet ge min bild kring vad som behöver göras. Alla är förstås hjärtligt välkomna att i kommentarer bidra till diskussionen.
(Den som vill kan börja med att läsa statsvetaren Jonas Hinnfors analys i ämnet i Göteborgs-Posten den 14 oktober.)
6 kommentarer:
Intressant. Bara för att komma med en annan infallsvinkel: Har du varit inne på bloggen Det Progressiva USA någon gång?
Apropå det du skriver om socialdemokratin,
Men även i Sverige minskar klassröstningen. Det blir allt svårare att bestämma hur en individ röstar utifrån personens yrkestillhörighet. För ett klassbaserat parti som socialdemokraterna tornar därför problemen upp sig.
Lennart Frantzell har skrivit ett Öppet brev till Socialdemokraterna och menar att partiet bland annat bör rikta in sig på en väljarbas av informationssamhällets kunskapsarbetare för att ha en chans. Vad säger du om det? Jag är själv inte övertygad, men är heller inte socialdemokrat.
(Man kan i linje med det resonemanget tänka sig att Vänsterpartiet orienterar sig mot dem som av olika skäl exkluderas eller underordnas i den "nya ekonomin".)
Tack för tips och input. Till informationssamhällets kunskapsarbetare skall jag återkomma i en senare post. Tillsammans med Marie Demker har jag i olika sammanhang benämnt denna grupp för "fria logotyper" (se t ex vår bok "I Vattumannens tid?"). Vi publicerar inom några veckor en artikel i International Review of Sociology där vi argumenterar för att dessa kunskapsarbetare egentligen består av två analytiskt urskiljbara grupper: självförverkligare och världsförbättrare. Men mer om detta senare.
Jag har läst er intressanta bok och det var nog därför jag kom att tänka på Frantzells bloggpost när jag läste din. (Ska ta en minnesuppfriskande titt i den igen; jag läste den när den kom.)
Ska bli intressant att läsa mer om ämnet på din blogg.
Borde inte den allra viktigaste frågan för s och dess broderpartier ute i Europa vara att diskutera varför deras kärnväljargrupper väljer att rästa fram partier som SD, Vlaams Belang och Front National.
SNart är ju dessa partier stopra nog att utgöra ett tredje block i politiken på en europeisk nivå. Istället väljer man dock - att som vanligt - snäva in sig på små elitgrupper i "informationssamhället" som hypas i blogosfären.
Kan man verkligen med bevarad trovärdighet vända sig till sådana grupper när de på sin höjd utgör en betydande grupp i statsvetarprofessorers och mediemänniskors bekantskapskrets?
Sedan när slutade S vara ett parti för vanliga tråkiga människor?
Jag upptäckte precis att det i alla fall finns en klarsynt S-politiker:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=581110&previousRenderType=2
Vår käre f.d. folkhälsominister, Morgan Johansson, visar att hans insiktfulla religionskritik inte var en slump och gör exakt samma analys av socialdemokratins läge som jag.
Som vanligt går ateismen hand i hand med sunt förnuft och insiktsfulla åsikter i andra frågor!
Till mna anonyme vän: De informationella producenterna - som t ex Castells kallar dem - utgör inte några "små elitgrupper". Beroende på hur man definierar gruppen uppgår den till 20-25 procent av befolkningen - och den växer. I en bloggpost som snart finns på plats diskuterar jag gruppen ytterligare.
Det som är så trist med ateisterna är att de ofta är mer fundamentalistiska än religiösa människor. Samt att de sällan eller aldrig förmår formulera intressanta existentiella frågor.
Men Morgan Johansson artikel var klart läsvärd.
Skicka en kommentar