Situationen i Irak utvecklas allt mer mot ett inbördeskrig. Som jag skrev redan i min första bloggpost (23/7): Beslutet att intervenera - oavsett vilka motiv som låg bakom - framstår allt mer som en av de mest gigantiska politiska felbedömningarna i modern tid.
Den starka kritiken mot den USA-ledda koalitionen och dess påhejande vänner (inte minst i liberala kretsar) är visserligen mer är väl befogad. Men kritiken mot USA och dess stödtrupper måste kombineras med konstruktiva idéer om hur man går vidare för att lindra det irakiska folkets lidanden och förhindra att situationen utvecklas till ett regelrätt folkmord.
Jag har länge varit skeptisk till kravet på att USA-koalitionen omedelbart måste lämna Irak. Ett snabbt tillbakadragande skulle sannolikt öka risken för en söndersprängning av den irakiska staten med än högre dödstal bland shiiter och sunniter, samt att även de kurdiska områdena dras in i dödsdansen.
Nu är jag inte längre så säker. USA-koalitionen visar ingen vilja eller förmåga att stabilisera situationen. Allt fler debattörer – nu senast Expressens ledarsida – talar om nödvändigheten av ett amerikanskt tillbakadragande. En amerikansk reträtt skulle möjligen öppna dörren för andra stater i området att utöva en återhållande påverkan på de olika grupperingarna i Irak. USA:s närvaro mobiliserar motstånd – USA:s frånvaro skulle kunna mobilisera fredsansträngningar.
Men situationen är svår. Endast oseriösa personer uttalar sig tvärsäkert om vilken väg som nu är rätt att gå.
4 kommentarer:
Ja bombsäkra uttalande om den bästa framtida vägen är kanske oseriösa.
Men det är som vanligt mycket lätt att så här i efterhand säga vad som varit fel. Det allra mesta. Framför allt beslutet att starta kriget, och definitivt övertyglesen som låg bakom det.
Det svenska medlöperiet, eller vad vi ska kalla bomhögerns svansande för USA, har varit äcklande.
Tänk er om det inte varit USA utan vilken annan makt som helt som utfört exakt samma handlingar, med exakt samma mål och exakt samma försvar.
Tänk er responsen från de liberala tankesmedjorna, om Iran eller Kina gått in i ett anant land för att avstätta en galen diktator och skapa fred och utveckling och tre år senare har över 400000 människor dött och landet faller in i inbördeskrig.
Ahlmark, Bildt, och hela jäkla folkpartiet hade själva gått ut med vapen i hand. Nu står de där och nedtonar problemen, ifrågasätter dödstalen och lidandet och vill ha bättre relationer med mördarna i Washington.
Vägen framåt är svår. Men klart är att närvaron av USA i landet skapar stora problem. På kort sikt gör ju tyvärr frånvaron av en makt som USA det också.
Det värsta övergreppet i modern historia?
Irakierna själva måste få kontroll över processen, för det krävs sannolikt en uppdelning av landet.
Sedan ska vi hjälpa irakierna att själva hitta rätt svar på rätt frågor om framtiden - men processen måste vara deras egen.
Stora bestående förändringar tar tid, måste få ta tid. Vi ska inte vara så otåliga. Rom byggdes inte på en dag.
Men nu var det ju faktiskt så att det fanns ganska mycket kunskaper som talade mot att attackera Irak.
För det första hade Saddam ingenting med Al Quaida (om det alls existerar) att göra, tvärtom var Saddam, hur otrevlig och diktatorisk han än var, sekulär och svuren fiende till isalimisk fundamentalism.
Dessutom fanns det tillräckligt med belägg för att han inte hade några massförstörelsevapen.
Vidare varnade många kännare av området för vad som skulle komma att ske, nämligen just det som har skett, att det skulle utbryta krig mellan olika grupperingar inom landet om man gick in och störtade Saddam.
Det handlar alltså inte alls om att "det är lätt att vara efterklok" utan om att det fanns de som helt korrekt, och grundat på ganska ingående insikter och kunskaper, kunde tala om vad som skulle hända om USA gick in i Irak.
Sedan är det ju en helt annan sak att lösa det förutsagda problem man skapade genom att strunta i dem som hade kunskaper. Idag är ju läget så eländigt att vad som än händer blir det troligen bara värre.
Man skulle ju önska att vi hade politiker som tänkte efter före och som inte bara agerade för sin egen ekonomiska vinnings skull.
Hmm,
Det är svårt att idag se någon annan utväg än en delning av landet i tre delar efter det att amerikanerna har givit sig av. Möjligen kan man hoppas på att folkförflyttningarna/fördrivingarna har lyckats skapa någorlunda homogent befolkade territorier innan ett sådant scenario realiseras, så att de efterföljande etniska rensningarna inte blir för omfattande.
Därför vire det bra om USA är kvar en tid och administerar dessa folkomflyttningar.
Det pris som minoriteter fårbetala kommer dock bli (och är redan) otroligt högt. Den kristna minoriteten håller ju i princip på att utrotas/fördrivas helt. Om detta tiger omvärlden trots att denna minoritet tillhär de äldsta kristna församlingarna i världen och samtidigt uppgår till hundratusentals människor.
Det är bara att konstatera att det folkstyre som förmodligen blir följden av det amerikanska tillbakadragandet riskerar att bli betydligt blodigare och MR-fientligt för många grupper än vad Saddams styre någonsin var. Sedan kommer säkerligen många grupper även tjäna på ett sådant styre (shiiter och kurder).
Skicka en kommentar