I dag presenterade tidigare hovrättslagmannen Krister Thelin sin utredning Ett nationellt förbud mot tiggeri (SOU 2023:83). Utredaren avråder tydligt och bestämt från att införa ett sådant förbud. Det finns inte finns något behov av ett sådant, menar han. Däremot kan ett nationellt förbud leda till att mänskliga rättigheter åsidosätts och att det uppstår konflikt med förbudet mot diskriminering (förbudet skulle i praktiken riskera att drabba en viss specifik etnisk grupp - romerna).
Utredningen blev därmed en politisk motgång för Sverigedemokraterna och Moderaterna. Båda dessa partier har med kraft argumenterat för att ett nationellt tiggeriförbund ska införas. Moderaterna har redan markerat att man, trots utredarens avrådan, vill gå vidare med frågan. Sverigedemokraterna kommer förstås att haka på. Vi får se om Liberalerna håller fast vid sitt nej, eller om de viker ned sig. Och jag hoppas förstås att Socialdemokraterna har hjärta och förstånd nog att inte haka på Sverigedemokraterna och Moderaterna i denna fråga.
Som jag tidigare skrivit: För det första innebär ett förbud mot tiggeri att man fokuserar på symptomen och inte på orsakerna. Fattiga människor blir inte mindre fattiga för att de inte längre får synas på gator och torg. Ett
förbud är att slå ett stort hål i luften och sedan slå sig för bröstet
och låtsas att man åtgärdat problemet. De förtryckande strukturerna och
förtryckets orsaker finns emellertid kvar.
För det andra är det moraliskt felaktigt att förbjuda fattiga människor att be andra människor om hjälp.
Jag vill inte leva i ett samhälle där en människa i nöd inte skall
kunna be om hjälp utan att bryta mot lagen. En människa i nöd har - i
min värld - alltid rätt att be andra människor om hjälp. Ett samhälle
som förbjuder människor att be om hjälp är för mig ett omänskligt och
ovärdigt samhälle.
Jag rekommenderar också min tidigare text Vad skulle Jesus sagt om förbud mot tiggeri?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar