Idag presenterade SCB sin första partisympatiundersökning efter valet. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet fick 52.0 procent, Tidöpartierna 46.1 procent. Socialdemokraterna samlade ensamma 34.6 procent, partiets bästa resultat i SCB på över åtta år.
Det är noterbart att de tre rödgröna partierna ensamma samlar 46.6 procent, det vill säga mer än vad de fyra Tidöpartierna samlar tillsammans.
Den första SCB-mätningen efter ett val är sällan särskilt betydelsefull. Mandatperioden är lång, och såväl partier som medier och väljare vet att mycket kommer att hända. Ändå väcker mätningens resultat - med ett tydligt övertag i opinionen för oppositionen - starka känslor. Så snart jag i en neutral tweet i morse kommunicerat resultatet började raljanta och föraktfulla kommentarer strömma in, till exempel Beställd av DN, så den litar man inte så mycker på. 
(Jag hade länkat till en artikel i DN.)
Nej, SCB:s partisympatiundersökningar är naturligtvis inte beställda av DN. Det känner den person som påstod så i den ovan citerade tweeten sannolikt till. Hens tweet fyller i stället tre funktioner. För det första - att ifrågasätta att oppostionen faktiskt har ett övertag i opinionen just nu. För det andra: Att ta bort fokus från det aktuella opinonsläget och i stället diskutera "partiska medier". För det tredje: Uppmuntra mig till att ge mig in i grisbrottning (det vill säga ge mig in i en diskussion som smutsar ner mig lika mycket som den som lockat in mig). Kanske lyckades hen med det tredje - jag sitter ju här just nu och skriver dessa rader.
De senaste veckorna har varit en tung tid för regeringen och dess stödparti Sverigedemokraterna. Mycket av debatten har kretsat kring löftesbrott. Vi vet från statsvetenskaplig forskning att politiker i allmänhet håller sina vallöften. Men det högkostnadsskydd för elpriser som skulle vara på plats i november blev varken ett högkostnadsskydd eller några pengar i plånboken förrän tidigast i februari. Den snabba sänkningen av priset på bensin med 5-6 kronor litern stannade vid 14 öre från den 1 januari. Nej, det är mot denna bakgrund inte konstigt att samtliga Tidöpartier har tappat opinionsstöd i förhållande till valresultatet.
Det är viktigt för tilltron till det demokratiska systemet att partier avstår från populistiska och verklighetsfrämmande vallöften som de inte kan uppfylla efter valet. Anders Holmbergs intervju med Ebba Busch i SVT:s 30 minuter igår visar vådan av att lova sådant som man inte kan hålla.
Socialdemokraterna har hittills kunnat begränsa sin oppositionsinsats till att sitta på parkett och äta popcorn. Det kan fungera ett tag till. Men på sikt krävs förstås att partiet framställer sig som ett kraftfullt, energiskt och trovärdigt alternativ till sittande regering. Det ska bli spännande att se hur partiet tänker kombinera oppositionsrollen den hårde kritikern med rollen av den statsmannaktiga, konstruktive samarbetspartnern. Till det temat återkommer jag i en senare text.
1 kommentar:
Ulf skriver: "Socialdemokraterna har hittills kunnat begränsa sin oppositionsinsats till att sitta på parkett och äta popcorn. Det kan fungera ett tag till. Men på sikt krävs förstås att partiet framställer sig som ett kraftfullt, energiskt och trovärdigt alternativ till sittande regering." Det måste jag förstås instämma i. Hittills har uppenbarligen S presidentvalskampanj varit framgångsrik EFTER valet och det är ju svårt att beslå S med löftesbrott eftersom strategin var att inte ge några bindande löften. Iofs förståeligt, för vilken politik en regering med stöd av S, MP, C och V skulle bedriva vet ju ingen.
Jag har roat (?) mig med att studera opinionstrenderna i några europeiska länder. De visar att mycket kan hända efter ett val. I Norge fick S (Ap) 48 mandat och kunde bilda en regering medan M (H) fick 36. I senaste mätningen har S rasat till 19% medan M ökat till 30%. I Tyskland fick s 206 mandat och M 197. Senaste opinion S 20% och M 28%. I Spanien fick S 120 mandat och M 88 mandat. Senaste opinion S 26% och M 31%. I Portugal fick S 120 mandat och M 77. Senaste opinion S minus 10 procentenheter, M of. Ett nybildat högerpopulistiskt parti fick 13%. Med andra ord: att regera och vara S tycks inte vara en lyckad kombination.
Nu hoppas förstås en del inom S att partiet ska ta ett ordentligt steg till vänster. Själv skulle jag om jag var S-väljare avråda. Den av många hyllade Corbyn visade ju vad det resulterar i. Att labour nu sopar banan med tories beror - förutom på valsystemet med enmansvalkretsar - på att de senare upprepade gånger skjutit sig i betydligt ädlare delar än foten. (Forts följer ev.)
KB
Skicka en kommentar