Det vi nu ser är en svensk undfallenhet som bidrar till att stärka Erdogans ställning i Turkiet och som legitimerar hans repressiva, auktoritära styre. Sveriges kryperi för Erdogan och Turkiet är inte bara osmakligt. Det skadar också Sveriges anseende.
I helgen vidtog utrikesminister Tobias Billström ytterligare åtgärder för att blidka Turkiets president Recep Tayyip Erdogan till att godkänna Sveriges Nato-ansökan. I Ekots lördagsintervju skärpte Billström tonen mot och tog avstånd från de kurdiska rörelserna PYD och YPG - samma kurdiska rörelser som länge varit Natos och USA:s allierade i kampen mot IS i Syrien.
Turkiets ambassadör i Stockholm applåderade. I Finland väckte Billströms utspel oro, bland annat för att det kunde uppfattas som att Sverige gav efter för utpressning. Utspelet var heller inte förankrat med oppositionen eller i riksdagen. Kurdiska PYD kräver nu att Sverige tar hem de misstänkta IS-terrorister som är svenska medborgare och befinner sig i kurdkontrollerade läger i norra Syrien. Varför ska vi ta hand om Sveriges terrorister när man tar avstånd från en organisation som kämpar mot terrorismen och betalar dyrt? Då får Sverige stå för sina egna medborgare. Kom och hämta dem, säger Shiyar Ali från PYD till TV4.
Redan tidigare har Sverige, för att gå Erdogan till mötes, återupptagit vapenexporten till Turkiet. Vapenexporten återupptas trots ett överhängande hot att Turkiet kommer att attackera kurdiska områden i Syrien.
Tobias Billström envisas också med att beskriva Turkiet som en demokrati, med "fria val" och "folkvald regering". Påståendet är absurt. Som professorerna Åsa Wikforss och Staffan I Lindberg och Mårten Wikforss skriver i Aftonbladet: Det finns ingen vedertagen definition av demokrati enligt vilken Turkiet i dag kan anses vara en demokrati. Oss veterligen finns det heller inget demokratimått i världen som ger Turkiet demokratistatus. Flera demokrati-index placerar Ryssland och Turkiet i samma grupp med avseende på demokrati och medborgerliga rättigheter. Är Ryssland också en demokrati, enligt Billström?
Sverige ska inte backa för Turkiet, lovade Liberalerna och Kristdemokraterna för några månader sedan. Jo tack. Det vi nu ser är en svensk undfallenhet som bidrar till att stärka Erdogans ställning i Turkiet och som legitimerar hans auktoritära, repressiva styre.
I stället för att krypa för Erdogan borde Sverige synliggöra för de övriga Nato-staterna att de måste sätta press på Turkiet att godkänna Sveriges Nato-ansökan. Givet det nu uppkomna läget ligger det i såväl USA:s som EU:s intresse att få ett snabbt slut på charaden och att Sveriges medlemsansökan godkänns. Dagens kryperi för Erdogan är inte bara osmakligt - det skadar också Sveriges anseende.
4 kommentarer:
Lyssnade i efterhand på intervjun med Billström och är imponerad av hur han klarade sig. Att NATO-motståndare har en annan åsikt förvånar mig inte.
Visst är det förnedrande att Sverige "kryper" för Turkiet för att undanröja Turkiets veto. Men det kallas realpolitik. För som Billström säger, Sveriges säkerhetsintressen kommer först.
En av mina favoritsocialdemokrater, Widar Andersson, kommenterar: "Partiledningen med dåvarande statsminister Magdalena Andersson i spetsen vände på en femöring; en vändning som även inkluderade försvarsministern Peter Hultqvist som så sent som på den senaste partikongressen i november 2021 drog ner applåder när han lovade att Sverige aldrig skulle komma att bli medlem i Nato; i vart fall inte så länge som han var försvarsminister." (Han nämner dock inte att Magdalena Andersson EFTER Rysslands invasion av Ukraina sa att en svensk NATO-ansökan skulle vara destabiliserande.)
Regeringsskiftet underlättar anslutningen till NATO. Den nya regeringen har inte det socialdemokratiska bagaget med avtal av den politiska vilden Kakabaveh och samarbetsavtal med kurdiska organisationer. Inte heller är regeringen beroende av vänsterpartiet som har förtroendevalda som viftar med PKK-flaggor.
Morgan Johansson, som av någon för mig outgrundlig anledning blivit utrikespolitisk talesperson, är kritisk för att regeringen inte samrått med honom. Skulle tro att det beror på att Billström anser att han inte intagit någon ny ståndpunkt. Däremot har jag stor förståelse för att de kurdiska organisationerna tycker att nu får ni ta hand om era egna IS-krigare. Samtidigt drar jag mig till minnes att det var just sagde Johanssons senfärdighet som gör att vi inte i tid kriminaliserade DELTAGANDE i IS till skillnad från t ex Norge och Danmark.
Jag är övertygad om att Sverige kommer att bli medlem i NATO. Däremot är jag mycket bekymrad över utgången av Rysslands överfall på och krigsförbrytelser i Ukraina. Det finns ett tidsfönster som Putin uppenbarligen hoppas på ska stängas när det gäller det helt avgörande stödet från framför allt USA. Republikanernas väntade framgångar är illavarslande.
KB
Ja krypandet är rysligt.
Dock, Sveriges möjligheter att sätta press på andra är begränsat.
Så ohyggligt mycket större frågor av typen grand strategy på agendan.
Energipriser, inflation, räntor och ekonomisk tillbakagång i hela EU,
dvs stagflation. Ingen, sannolikt inte ens amerikanarna kan mucka
med Turken, som sitter bekvämt i sitt ligga Bosporlås och kan påverka
allt från svält i Afrika till energipriser, dvs trafiken mot medelhavet.
Klart Sverige ska sätta tryck, men det båtar föga.
Det enda som antagligen biter, är tvärt-om-leken.
Att Sverige finner sig i att bli godkänd av alla
utom en nato-medlem, och sedan defacto är med i leken.
Sedan är det bara att vänta. Det enda Sverige inte då
får vara med och ha insyn i, är den nukleära delen,
och det kan väl kvitta. Sveriges gamla överenskommelser
med USA gäller, avseende Östersjön. Nordsjön är redan körd
för ryssen. Så vår egen säkerhet klarar sig nog väl, 2-3 år
fram, den tid man kan överblicka, eftersom allt skydd egentligen
redan är på plats.
Alltså, detta offer av Kurder, är det kanske ingen mening med,
om Turkiet fortsätter att utpressa. Då är det väl bättre att säga,
sorry, vi kan inte offra vad som helst, dvs Kurdernas heroiska kamp
mot ISIS. Vi tar smällen, och blir medlemmar på sikt.
Så kan man alltså inte tänka högt, men man bör nog ta höjd för detta,
att allt har ett pris. Att inte bli medlemmar i Nato pro secundo, kanske
ska vägas mot att bli medlemmar 2025, med tak rygg, och att det bli lite
satir, att Sverige är med och godkänd, av alla utom Turkiets lite
speciella demokratisyn och syn på minoriteter. Folkmord på kurder
och framför allt Armenier, verkar ingen vilja påminna om. Armenien förresten,
det rör väl på sig där med? Gisses, intressen gentemot Nagorno, och vem
mins inte hälsar-turken på Sergels torg, som fick vår bostadsminister kaplan på fall.
Det är många underliga turer med utrikespolitik.
Å andra sidan, mest troligt är att Turkiet släpper in Sverige efter detta.
Men kräver de ännu mer, kanske man får kasta in handduken. Kurderna är nog
egentligen inte alls terrorister, utan en minoritet som slåss för sin överlevnad,
att de klassats som politiska "terrorister", är en eftergift som EU gjort mot Turkiet.
Inte kan Kurerna jämföras med ISIS, ett fanstyg som Turkiet inte gjorde alltför mycket
för att mota. Deprimerande, kohandeln. S.W
Tillägg: Efter att ha läst om avtalet mellan Turkiet, Finland och Sverige tycker jag mig kunna konstatera att Billström bara bekräftade vad Ann Linde skrev under på. bl a
4. As prospective NATO Allies, Finland and Sweden extend their full support
to Turkiye against threats to its national security. To that effect, Finland and
Sweden will not provide support to YPG/PYD, and the organisation
described as FETO in Turkiye. Turkiye also extends its full support to
Finland and Sweden against threats to their national security. Finland and
Sweden reject and condemn terrorism in all its forms and manifestations, in
the strongest terms. Finland and Sweden unambiguously condemn all
terrorist organisations perpetrating attacks against Turkiye, and express
their deepest solidarity with Turkiye and the families of the victims.
5. Finland and Sweden confirm that the PKK is a proscribed terrorist
organisation. Finland and Sweden commit to prevent activities of the PKK
and all other terrorist organisations and their extensions, as well as activities
by individuals in affiliated and inspired groups or networks linked to these
terrorist organisations. Turkiye, Finland and Sweden have agreed to step up
cooperation to prevent the activities of these terrorist groups. Finland and
Sweden reject the goals of these terrorist organisations.
https://www.nato.int/nato_static_fl2014/assets/pdf/2022/6/pdf/220628-trilat-memo.pdf
KB
Allmänt kryperi för Turkiet är en sak - för det är ändå bara ord. Jag är inte kulturmarxist och menar således att det är basen, realiteten, som är viktig - inte symbolpolitiken.
Det allvarliga i sammanhanget är alltså Sveriges vapenexport till Turkiet. Det var olyckligt att Sverige gav upp vapenembargot mot Turkiet; och eftersom vi inte försökte hålla fast vid det lär vi inte få veta om Turkiet hade släppt in oss i Nato även med embargot kvar. Vad kan vi göra nu, trots att embargot är borta - för att ändå indirekt kunna reglera eller helst stoppa vapenexporten till Turkiet. I nuläget finns det ett stort behov av att Sverige (och alla andra) exporterar vapen till Ukraina. Därför antar jag att vår tidigare lag mot vapenexport till krigföring stater har tagits bort. Men vi kan väl införa andra reglerande lagar istället? T ex att Sverige inte får exportera vapen som misstänks avsiktligt kunna användas mot civila AB vapenköparen eller slutanvändaren.
Eller så kan vi införa en lag om att vapen och ammunition som produceras i Sverige i första hand ska gå till Ukraina och till Sveriges egen försvarsmakt, eftersom den militära materialen behövs mest här. Vi kan också lägga till att om vi skulle lyckas producera tillräckligt mycket av någon typ av ammunition eller vapen så att det räcker till de blågula staterna, så ska det ammunitions/vapenslaget i andra hand gå till andra stater som också ligger i riskzonen för rysk aggression som Moldavien; de baltiska staterna och Polen mfl. På så vis kan vi slå två flugor i en smäll genom att sända vapen och ammunition dit det behövs och samtidigt se till att ingen svensk ammunition och inga svenska vapen blir över och kan exporteras till Turkiet. Med andra ord när situationen nu är som den är, så hoppas jag att vi istället kan hitta en omväg till att förhindra vapenexport till Turkiet. För återigen är inte det viktiga att stå på barrikaderna och markera att vi minsann inte exporterar vapen till Turkiet, utan det viktiga är det konkreta utfallet. Det är inte den svenska stoltheten som behöver skyddas, utan människor som riskerar att komma ivägen för Turkiets militär. Och det gör ingenting om vi hittar ett diskret sätt att hindra vapenexport till Turkiet - istället för det öppna sättet vi hade tidigare.
Skicka en kommentar