2022-06-07

Lärdomar av misstroendeomröstningen

Resultatet efter dagens misstroendeomröstning: Morgan Johansson sitter kvar. Magdalena Andersson sitter kvar. Sveriges väg mot Nato-medlemskap blev besvärligare. M, KD och L bör fundera över vad det var som hände. 

Att skapa kaos är SD:s existensform. Jag är förvånad att M, KD och L så aningslöst lät sig dras in i och bli en del av SD:s spel. I samband med omröstningen vecklade Ebba Busch och Johan Pehrson in sig i olika förklaringar till varför de gjorde som de gjorde och varför det blev som det blev. Ebba Busch säger till TT att KD "hade förlorat betydligt mer genom att upplevas rädda kvar Morgan Johansson" och att "det hade varit lättare för Moderaterna" än för KD att inte stödja SD:s misstroendekrav eftersom Moderaterna "fyller en lite annorlunda funktion". Johan Pehrson betonade själv före omröstningen att Liberalerna inte själva skulle ha väckt ett misstroende mot justitieministern.

Dagens Nyheters politiska kommentator Ewa Stenberg skräder inte orden: De tre borgerliga partierna insåg snabbt att de var på väg att skjuta sig i foten med misstroendeomröstningen mot Johansson. De hade inte förutsett att statsminister Magdalena Andersson skulle deklarera att hela regeringen kommer att avgå om justitieministern sparkas av riksdagen. Högeroppositionen ville sparka en minister, men har ingen vilja och gör inga försök att ta över regeringsmakten före valet.

Därför fick de tre borgerliga partierna försöka övertala den socialdemokratiska statsministern att stanna kvar på sin post. Det är svårt att tro att deras väljare blev särskilt imponerade av detta. 

Det komplicerade parlamentariska läget och en svag regering inbjuder till ett missbruk av misstroendeinstitutionen. Under snart ett halvt sekel - sedan den nya grundlagen började gälla 1974 - har riksdagen endast genomfört 13 misstroendeomröstningar. Men åtta av dessa omröstningar har genomförts under de senaste sju åren. Sex av dessa åtta omröstningar har tillkommit på initiativ av SD. Det är förståeligt att partier vill få utlopp för sin politiska frustration. Men ett flitigt användande av misstroendeomröstningar urholkar verktygets skärpa. Vi ska värna våra konstitutionella redskap och institutioner - och det gäller förstås oavsett vilket parti som leder regeringen.

Låt oss hoppas att det politiska livet nu kan normaliseras inför valet i september. Det vore befriande om debatten kunde fokusera på politiska sakfrågor och inramas med ett respektfullt tilltal partiledarna (och andra partiföreträdare) emellan. En sådan valrörelse skulle underlätta samtal och förhandlingar efter valet och ökar därigenom möjligheten att på allvar ta sig an våra stora samhällsutmaningar i form av till exempel klimathotet, sjukvårdsköerna, gängkriminaliteten och en segregerad skola.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Klokt o tydligt

Anonym sa...

"Det vore befriande om debatten kunde fokusera på politiska sakfrågor och inramas med ett respektfullt tilltal partiledarna (och andra partiföreträdare) emellan" hoppas Ulf. Sannolikt en fåfäng förhoppning.
Misstroendeomröstningen om Morgan Johansson blev olycklig. Inte primärt för att den var obefogad utan för att den med Magdalena Anderssons ultimatum om regeringskris satte Kakabaveh i förarsätet och lyfte fram det avtal mellan S och kurdiska organisationer som gav Erdogan i en utpressningssituation. S försök att separera den socialdemokratiska regeringen från det socialdemokratiska partiet, senast genom att Linde inte vill uttala sig utan hänvisar till partisekreterare Baudin är ju bara pinsamt.
Jag ser förstås gärna en saklig diskussion om de frågor som Ulf nämner, klimathotet, sjukvårdsköerna, gängkriminaliteten och en segregerad skola. Klimathotet är tyvärr den fråga där svenska åtgärder har minst inverkan på resultatet medan de andra tre är "våra egna". Som regelbunden besökare på vårdcentraler har väntetiden efter en remiss inte uppfyllts i modern tid. Talet om en fast läkarkontakt visar bara på rikspolitikernas distans till verkligheten. Och talet om mer resurser borde i stället ersättas av frågor om t ex varför svenska läkare träffar väsentligt färre patienter än t ex tyska trots lika stora ekonomiska satsningar. Gängkriminalitet och segregerad skola har är delvis två sidor av samma mynt och kokar ner till en extrem asyl- och anhöriginvandring och därför misslyckad integration. Hammarkullerektorn Linnea Lindquist skriver i GP under rubriken Vvarför de 28 sämsta skolorna är kommunala. "På min skola har eleverna en så bristande språkförmåga i svenska att de inte har en chans att komma i kapp de barn som växer upp i socioekonomiskt starka områden såsom skolan ser ut i dag...På den skola där jag arbetar tar vi emot elever i förskoleklass som inte kan formulera en korrekt mening på svenska och elever som inte gått i förskola trots att de är födda i Sverige. Osv.
Utrikespolitiken kommer - tyvärr - att få betydelse i valrörelsen. För den som är tveksam till en NATO-anslutning och Rysslands ambitioner rekommenderar jag läsning av två böcker. Den ena är Sarottes "Not one inch" som beskriver NATO efter det kalla kriget, inte minst relationerna till Ryssland. Den andra är Jangfeldts "Vi och dom - om Ryssland som idé". Den visar bl a att Putins famösa tal i Munchen 2008 inte borde kommit som en överraskning utan var helt i linje med sekellånga ryska/sovjetiska traditioner. Och igår beslutade duman att Litauen egentligen är ryskt territorium. Fortsättning följer...
Men regeringsfrågan är naturligtvis avgörande. Då duger det inte för t ex S att säga att vi får se - beroende på några få procentenheter hit eller dit för S - utan vilken regering S vill se om S, C, V och MP får minst 175 mandat. Gärna också vilken ekonomisk politik som S kommer att föra med stöd av C och V.
Klas Bengtsson

Anonym sa...

97 för MJ, 70 nedlagda och 174
mot MJ Svensk parlamentarism.
/GW