För ett par veckor sedan publicerade jag en tweet där jag försynt undrade om vi inte borde sluta använda ordet "vilde" om riksdagsledamöter utan partitillhörighet. Jag anförde att ordet "vilde" är en stereotyp för "primitiva naturfolk" utanför civilisationen och ofta används med en nedsättande innebörd. Ord formar tanken, avslutade jag.
Ni kan inte ana vad som hände sedan.
Jo, det kan ni nog. Tweeten fick hundratals kommentarer, de allra flesta negativa och flera fyllda av hat, raseri och allmänna okvädingsord om min ringa person. Därtill ett antal besserwisser-kommentarer om att jag själv minsann tidigare använt uttrycket. Det är sällan en enskild tweet från mig väcker så starka känslor.
Ja, självklart hade jag själv tidigare använt uttrycket. "Politisk vilde" har ju varit ett vedertaget uttryck under väldigt många år. På samma sätt som "chokladboll" tidigare kallades något helt annat och att jag själv som ung på ett oproblematiserat sätt använde det då vedertagna namnet på den kakan. Jag noterade också att många i den efterföljande debatten uttryckte sig ungefär som att "jag ska minsann fortsätta att säga vilde" på samma triumfatoriska sätt som andra tidigare uttryckt att de "minsann skulle fortsätta säga n-boll" och inte chokladboll.
Men alla språk förändras i takt med samhällsutvecklingen. Ordet "vilde" definieras i Svensk ordbok som en "person som lever i naturtillstånd opåverkad av västerländsk kultur och ofta betraktas som skrämmande" och i utvidgad betydelse som en "obehärskad och farlig person". Ordet används ofta i nedsättande betydelse.
Min uppfattning att uttrycket "politisk vilde" överlevt sig självt förstärktes efter gårdagens debatt i SVT Aktuellt mellan Annie Lööf och Jimmie Åkesson. I debatten beskrev Annie Lööf konsekvent riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh som "partilös" medan Jimmie Åkesson i stället insinuant talade om "den här vilden (,,,) som kanske inte har Sverige och svenska folkets intressen för ögonen."
Var och en för göra som hen vill. Själv slutar jag nu använda uttrycket "politisk vilde" eftersom jag uppfattar det som nedsättande och daterat.
Dessutom finns det ett bra ersättningsord. Partilös.
3 kommentarer:
Jag kommenterade inte Ulfs inlägg på twitter. Jag kommenterar aldrig inlägg på twitter, dels för att jag inte har behov att marknadsföra mig men framför allt för att twitter är ett antiintelektuellt forum som bara duger till förenklingar och pajkastning.
Nu till själva sakfrågan. Såg inslaget i efterhand. Jag hörde inte att Lööf kallade Kakabaveh för partilös i Aktuellt (kan förstås ha missat), däremot att programledaren gjorde det. Däremot hörde jag Åkesson säga det Ulf refererar. Jag antar att Åkesson syftar på problemen med Turkiet i samband med NATO-anslutningen och där har ju Kakabaveh och det avtal med S som hon träffat (och som S nu gör sitt bästa för att ta sig ur) specifikt pekats ut som ett problem av Turkiet. Är det en tillfällighet att Ulf vill döpa om en fd vänsterpartist till partilös och inte till exempel en avhoppad sverigedemokrat?
För övrigt har Annie Lööf allt större svårigheter att argumentera för "den breda mitten" och att inte på förhand ta ställning till de realistiska regeringsalternativ som föreligger efter valet. Det ger inte oväntat utslag i opinionen.
För övrigt 1: Äras den som äras bör. Det är inte centern som fixat höjda pensioner utan vänsterpartiet.
För övrigt 2: Noterar att socialdemokraterna lagt in en högre växel för att springa ifatt borgerliga förslag kopplat till brottsbekämpning och migration. Senast Ygeman med hårdare krav för medborgarkrav (något som tidigare var rasistiskt) och effektivare utvisning av asylsökande utan uppehållstillstånd. Men när ska Morgan Johansson sluta skylla sin tillkortakommanden på alliansregeringens skattesänkningar?
undrar
Klas Bengtsson
Det är en Anka. Amineh är vild för att hon kommit på konfliktkurs med sitt parti, inte för att hon härstammar från civilisationens vagga. Kurderna har kämpat väl mot IS, det djävligaste som går att finna upp, i vart fall före Putins senaste fanstyg.
Debatten om vad "vilde" betyder, riskerar att skymma sakfrågan
för aktuell storpolitik. Ytterst om Vegetius regel:
"Si vis pacem, para bellum"- särskilt vid beaktande av
Patrick Sanders tal idag, inför mötet i Madrid. Britterna
anar oråd och tar 1937 som utgångspunkt.
Twittertuppar?
Vet inte om det är till gagn och nytta att kommentera perspektiv på språkliga uttryck.
Politisk vilde säger trots allt något mer än det färglösa partilös.
Man brukar sällan tolka ords betydelse från hur någon ser ut, utan från vad personen ingår i för kontext. En folkvald riksdagsledamot har hoppat av sitt "kontraktet" med partiet. Det finns många andra partikulära avfällingar, särskilt förvildade Sverigedemokrater :-)
I den vanliga världen är nog detta ingen fråga alls. En avhoppad riksdagsledamot livar snarast upp lite, i den annars alltför sömniga riksdagen. Riksdagsledamöter i Sverige är närmast kända för att vara väl tama.
Vild <-> Tam
Motsatsen är tam och det tillstånd vi väljare oftast möter våra representanter. riksdagsmän, något vidare klös är det då inte i våra folkvalda. Är man nominerad av sitt parti är man väldigt foglig i vår speciella kultur. Med en vilde tappar partiledningen sitt välde, dvs partiledningens mer centralstyrda "kohandlarmandat".
Amineh valdes in i riksdagen 2018 och lämnade Vp 2019 (egen begäran) efter ett uteslutningsärende inletts - där hon anklagades för att ”allvarligt skada förtroendet för partiet”. Man kan väl säga att hon inte var tillräckligt följsam/foglig?
Detta att just vår politiska kultur underförstådd skulle vara mer "civil" än brittisk, fransk eller amerikansk håller nog inte alla med om.
Att få bort "vildar" från Riksdagen innebär att återkalla kontraktet mellan de som röstat och riksdagsmannen genom ett återkallningsmandat, dvs att väljarna i valkrets har möjligheten att återkalla en politikers mandat genom ett omtag. Inga Svenska partier har visat något intresse för denna rätt så civiliserade idé, eftersom det skulle riskera att flytta makten från partiet och till väljarna. S.W
Konnotationer?
Vild/vilde - den bakomliggande meningen är självklar, ingen hade tänkt på detta,
om inte frågan förts på tal. Språkliga debatter riskerar möjligen att bli helt onödiga vattendelare. (tex egendomliga vita havet)
Björntjänst?
Om det är olämpligt med vilde, skulle det kanske riskera att göra hela ordet vild/vilde skitnödigt i fler sammanhang.
Kurderna är varken mer eller mindre vilda än somliga andra, och allas vår kulturella bakgrund uppstod i trakterna kring Eufrat och Tigris. Sedan går det att dra strängar från vild till våld och välde, men är möjligen att dra slipstenen lite väl långt.
Tycker gott att riksdagsmän utan etniskt svensk bakgrund kan få gå under samma måttstock som oss infödda, och tillåtas vara politisk vilde, utan övrigt etikettering. Men vill man överföra grumliga alternativa betydelser, som har med ords polysemi att skaffa, så
kan man väl göra det med, utom då att det betyder exakt samma sak, riksdagsvilde = partilös riksdagsman.
Vild är ett ord närmast för tankarna till ursprunglig, möjligen så som väljarna egentligen tänker sig att deras valda representanter ska vara (oväldiga)
Vilde enligt SO:
1. Primär betydelse
- som lever i fritt, ursprungligt tillstånd,
- opåverkad eller outnyttjad av människan
Exempel: vilda blommor; vilda hästar; amaryllis växer vilt i Peru (adverbial)
○ även om det okända, vilda bergstrakter.
2. Sekundär betydelse
som uppträder på ett obehärskat och farligt sätt, om person el. djur.
Vildmark är dock något positivt, inte bara i Rousseaus värld.
Belagt i Svenska sedan 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska vilder; av lågtyska wilde, med samma betydelse;
Jämför med vilse, villebråd, villervalla, villa bort, rådvill, domvilla.
En politisk vilde skapar naturligtvis oordning och gör utfallet
av en omröstning lite oklar, dvs kräver något slags tribut. Det är
det som är det vilda i betydelsen och borde inte vålla problem att
förklara. Att vara vild kan betyda otämjd, och det är inte alls så dåligt
att bli ihågkommen för. Föreställningen beror lite på vem som skruvar den.
S.W
Skicka en kommentar