Gårdagskvällens "Veckans brott" i SVT bekräftade på alla väsentliga punkter min tidigare bild av Göran Lambertz havererade trovärdighet och professor Sven-Åke Christiansons oacceptabla tystnad i samband med rättsskandalen kring Sture Bergwall (tidigare Thomas Quick). Göran Lambertz uppvisar ingen insikt om att hans argumentation leder till de mest bisarra slutsatser. Sven-Åke Christiansons systematiska vägran att öppet redovisa och diskutera sin roll och sina bevekelsegrunder i processen är inte förenligt med Högskolelagens krav på samverkan med det omgivande samhället.
Justitieminister Beatrice Ask tillsätter nu en granskningskommission av rättskandalen kring Sture Bergwall. Det är bra. I TV-programmet uttryckte Leif GW Persson skepsis över meningsfullheten med en sådan kommission. Leif GW Persson menade att orsaken till rättsskandalen inte låg att finna i något systemfel i den rättspsykiatriska vården eller i rättssystemet. I stället, menade Leif GW Persson, låg ansvaret hos en liten grupp personer som medvetet agerat på ett sätt som gick stick i stäv med alla regelverk och rutiner. Leif GW Persson var orolig över att kommissionen skulle dra generella slutsatser utifrån ett enskilt fall som var så udda.
Det är möjligt att Leif GW Persson har rätt i att rättskandalen kring Sture Bergwall mera har sin grund i enskilda aktörers maktmissbruk än i systemets uppbyggnad. Men det är faktiskt granskningskommissionens uppgift att undersöka om så är fallet. Ännu viktigare är att en granskningskommission måste besvara frågan hur en liten grupp kunde ges ett sådant utrymme och en sådan handlingsfrihet utan att systemet reagerade eller att några kontrollmekanismer gick igång. Med tanke på fallets enorma uppmärksamhet och spektakulära beståndsdelar blir den frågan än viktigare att besvara. Hur skall vi annars kunna minimera riskerna för att något liknande inte händer igen?
16 kommentarer:
Tack för denna kloka blogpost!
Om jag förstod Göran Lambertz rätt anser han att Sture Bergwall alltjämt är skyldig till ett antal mord, trots de frikännande domar som nu meddelats (den åttonde och sista vann laga kraft igår tisdag). Men då "bevisläget" numera "inte är tillräckligt högt" för fällande domar har de ifrågavarande domstolarna endast haft ett alternativ: Att frikänna.
Är det så juridiken fungerar, eller bör fungera?
Samtidigt är jag förundrad över Lambertz och hans nu aktuella kampanj; denne jurist, domare i HD, initierade under sin tid som JK en viktig utredning, internt inom JK-ämbetet, som gavs ut under namnet "Felaktigt dömda". Redovisningen av utredningen begränsades till ett dussintal fall, naturligtvis de allra mest flagranta ärendena.
Alltså: JK-ämbetet har, med Göran Lambertz i spetsen, konstaterat att svenska domstolar kan döma fel! Ändå kan han inte medge att de domstolar som tidigare, på grundval av helt undermåligt underlag, avkunnade felaktiga domar när de dömde Bergwall som skyldig till 8 mord!
Att Lambertz envisas med att fortsätta att trampa i detta klaver visar att han har tappat omdömet. Är han sur för att ärendet inte har hamnat i HD?
Utomordentligt bra av Camilla Kvartoft och Leif GW Persson att ta upp detta kusliga ärende.
Säga vad man vill. Men programmet var det mest spännande på denna sida julafton!
Jag håller inte med och vill rycka ut till Lambertz försvar. jag har skrivit om saken på min blogg: http://www.skanepaug.blogspot.se/2013/11/heja-lambertz.html
Du kan göra det, journalister, allmänhet och i stort sett alla kan göra det och gör det också. Ni höjer era röster mot Justitierådet Göran Lambertz. Men i går föll ytterligare en aktör in i kören. Ordföranden i Justitieutskottet socialdemokraten Morgan Johansson. Får han det? Han måste väl rimligen bryta mot lag? Eller är montesquieus maktfördelningslära så självklar att överträdelse mot den inte reglerats i lag? I Aftonbladet svarade Lambertz att Johansson skall veta sin plats som politiker. I text kortade Aftonbladet ner citatet till att han skall veta sin plats. Så kunde Lambertz hänvisning till maktdelningsprincipen vändas till ett kommando någon ger sin hund. Något säger mig att stämningen som piskas upp mot Lambertz i dag kommer att ångras i morgon. Det går för långt! Allt han säger vänds emot honom. Enligt min mening är det nu Morgan Johansson som har gjort bort sig rejält och som borde skaffa lösskägg och sticka från stan. För egen del hoppas jag fortfarande att barnbarnen inte hamnar granne med Quick! /Pelle
Jag läste inte "Felaktigt dömda" när den kom ut. Nu sökte jag på JKs hemsida, men "Felaktigt dömda" leder inte i mål! En sökning på "Felaktigt dömda" leder ingenstans.
Utredningen är omdöpt till "Rättssäkerhetsprojekt 2", jag har lyckats hitta länken till JKs pressmeddelande om saken: http://www.jk.se/Beslut/Tillsynsarenden/6016-08-22.aspx
Beslutsdatum: 2009-11-23
Diarienummer: 6016-08-22
Poängen är att dåvarande JK Göran Lambertz initierade en utredning inom JK-ämbetet om just detta, att svenska domstolar i vissa fall hade avkunnat felaktiga domar. Någon juristkollega, nån journalist eller nån annan bör erinra allmänheten om detta. Men utredningen "Felaktigt dömda" tycks vara bortglömd.
Och Göran Lambertz har gjort en 180-graders sväng. Man undrar varför.
Jag såg programmet på webben. Tydligem är man t.ex. oense om vad en likhund förmår. Sampo, eller vad han/hon nu heter. Det är nästan lite ironiskt.
Jag bukar lyssna väldigt noga på vad personer verkligen säger, och tyvärr är ingen speciellt övertygande i programmet. Om rättskandalen är att Bergwall är frikänd, efter att först ha blivt dömd, eller om bara tröskeln har sänkts lite,,,,men att i huvudsak står sig de gamla bevisen. Ja, det verkar ju vara en avgörande skilland i synsätt. Sedan påstår Lambertz att de flesta jusiter håller med honom. Tja, det är väl bra att det finns lite att vädra sina känslor kring. Inget som upprör mig det minsta.
Kjell Eriksson
Ni som har hört av er här och vill ge Göran Lambertz stöd, läs Hannes Råstams bok om "Fallet Quick". Läs också Dan Josefssons bok. Eller se åtminstone hans dokumentär om Säter.
Att Säter fabricerade monstret Quick, med benäget bistånd av Sture Bergwall, är blott alltför uppenbart. Förre åklagaren Christer van der Kwast försöker nu i Svenska Dagbladet göra gällande att Bergwall kände till detaljer i morden som bara den eller de skyldiga kunde veta.
Men redan Hannes Råstam visade ju att Bergwall fick permis från Säter i bland och då reste till Stockholm, där han på KB studerade tidningsläggen, med många viktiga detaljer från morden.
Jag tror själva debatten är mycket nyttig. Det är bra att våga gå mot strömmen. Jag har ingen förutfattad mening om Lambertz som person. Han anses ju allmänt vara en mycket skicklig jurist. Lambertz själv verkar sätta stor tilltro till granskningskommisionen, som han uppenbart verkar anse kommer att ge honom rätt. Då har han ju satt lite av sin heder på pant.
Men Ulfs distinktion mellan "juridisk skuld" och "faktisk skuld" känns oerhört viktig. Kanske har Lambertz en poäng, vem vet...? Men i egenskap av justitieråd borde inte han driva frågan. Lambertz driver frågan om "faktisk skuld", vilket jag tror att 90% av hans kritiker inte förstått.
Kjell Eriksson
I SVT-Debatt utbröt en häftig ordväxling mellan Leif Silbersky och Göran Lambertz. Den senare menade att det inte var fastslaget huruvida Sture Bergwall var oskyldig eller inte. En hörbart upprörd Silbersky menade att Lambertz infört ett tredje skuldbegrepp. Silbersky fick studiopublikens stöd.
I en senare debatt menade en utredande polis, att det inte var klarlagt att ynglingarna i Tenstamålet var oskyldiga till gängvåldtäkten, som de friats från i hovrätten. Silbersky menade att polisen var en skam för polisväsendet. Skillnaden var att den här gången hade Silbersky studiopubliken emot sig!
Oskuldspresumtionen hör till det vanskliga inom juridiken. Göran Lambertz dristar sig att säga det självklara. Om det av en dom kunde utläsas att den tilltalade inte begått gärningen i fråga, så finns det ingen anledning att poängtera att den friade ska "betraktas som om han är oskyldig". (Poänglöst att säga att Lambertz ska "betraktas som om han är justitieråd" om man vill säga att han faktiskt är det.)
Kritiken från Leif GW Persson är särskilt intressant med tanke på att han ägnat årtionden åt att diskutera Christer Pettersson. Enligt GW var inte Pettersson kapabel att utföra dådet. Med tanke på kravet mot Lambertz, varför nöjer sig inte GW med att slå fast att Christer Pettersson friats i hovrätten och att det därmed är fastslaget att han inte begått mordet på Palme - alldeles oberoende av om han hade kompetensen.
När det gäller oskuldspresumtionen har Göran Lambertz tveklöst rätt medan Leif Silbersky övertolkar "som om oskyldig" till ett faktiskt konstaterande av någons oskuld.
Med Silberskys och andras tolkning kan ingen delges misstanke om brott. Alla är ju oskyldiga tills motsatsen fastställts av domstol.
Ingen har väl missat att HDs ordförande har omplacerat Göran Lambertz till ett nytt Tredje Lagråd. Han ska tills vidare inte fungera som domare i HD.
En tydlig markering.
Om vi kan ha det förtroendet för Högsta domstolen att vi kan ta dess ordförande Marianne Lundius på hennes ord, så var den här utnämningen bestämd i ett tidigare skede.
Det finns en annan skärning också. Den ena är "bevisen för hans skuld håller inte" och den andra är "bevisen för hans oskuld är övertygande". I båda fallen blir man frikänd. Det finns ändå något otäckt över detta.
Kjell Eriksson
Lambertz har rätt såtillvida att domstolarna knappast kan klandras för de fällnade domarna mot TQ då de enbart har att bedöma den bevisning som läggs fram i målet.
Givetvis ska de bortse från saker de uppenbarligen finner felaktigt eller vilseledande.
Att avgöra det senare är i många fall omöjligt då åklagaren har polisen till hjälp att få en utredning gjord och sedan har åklagaren en objektivitetsplikt i sin tur. Domstolen är i händerna på åklagare, polis och advokaten.
Om den åtalade erkäner sig skyldig och kan prenetera bevis, utsagor mm på att han faktiskt är det så kan inte advokaten hävda att den åtalade är oskyldig trots att denne själv erkänner sig skyldig.
Nyckeln som jag ser det är dels psykiatrins tillkortakommanden och dels en manipulativ huvudperson i form av TQ som sökt uppmärksamhet. Dels svaga poliser och åklagare,domstolarna är utan skuld.
re Orion77!
Att ta stöd av Råstam och Josefssons böcker och tro att de beskriver en helt sann bild av vad som förevarit är inte att rekomender.
Båda författarna är journalister och journalister lägger alltid fram fakta som passar den tes de själva driver och utelämnar eller tonar den den fakta som inte stödjer deras tes.
Re Anonym 12:35: Ofelbar är endast Påven, journalistens jobb är bl a att gräva fram obekväma fakta som makthavare vill dölja.
Emellertid, rättsskandalen Quick har just fått ett aktuellt apropå genom Kjell-Olof Feldt och Birgitta von Otter. De har skrivit en bok om fallet med "barnläkaren" vid Astrid Lindgrens Sjukhus (hon var/är narkosläkare), som felaktigt anklagades för att ha dräpt ett mycket vårt skadat, förtidigt fött barn. Feldt och von Otter visar i boken hur ärendet rörande läkaren gick snett från början, och av prestige vägrade åklagaren att ta hänsyn till fakta som bl a läkarens advokat gjorde gällande. Dvs rättsväsendet vet själv bäst och "kan inte göra fel".¨
Därför fortsatte trakasserierna mot läkaren. Och just av samma skäl framhärdar Göran Lambertz, mot fakta och bättre vetande.
Orion77, visst kan du ha rätt i det du säger med jämförelsen. Men du bör vara beredd att redovisa hur du kommit fram till att Göran Lambertz framhärdar "mot fakta och bättre vetande".
Det är så lätt att misstänkliggöra personer så som Quick-affären, styckmordsmålet och Billy Butt-affären med flera är skrämmande exempel på. Och det är väl det du tycker är fel...?
Skicka en kommentar