Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund presenterade i Almedalen ett överraskande förslag, som inte riktigt fick genomslag i nyhetsrapporteringen. Men i dag uppmärksammar Göteborg-Posten (ej på nätet - vi talar Göteborgs-Posten...) att det råder oenighet inom Alliansen kring Hägglunds förslag - att föräldrar i fortsättningen skall dela lika på barnbidraget.
Överraskningen består i att Kristdemokraterna under flera år profilerat sig som den främsta beskyddaren av föräldrars valfrihet. Göran Hägglund har utnämnt sig till politikens gränsryttare, med uppgift att värna familjen från klåfingriga politiker som vill bestämma i frågor där föräldrar vet bäst. Så är till exempel Kristdemokraterna en benhård motståndare till att föräldraförsäkringen skall delas lika mellan föräldrarna, eftersom föräldrarna själva anses bättre skickade att besluta om huruvida det är mamman eller pappan som skall utnyttja föräldraledigheten.
Men när det gäller barnbidraget menar Kristdemokraterna nu att föräldrarna inte är bäst lämpade att besluta om hur det skall fördelas - det skall i stället staten göra. Föräldrarnas valfrihet är inte längre den givna utgångspunkten. Det köksbord där föräldrarna tidigare i en slags 1950-talspastisch förväntats sitta i samråd och som fria likar fatta kloka beslut har ersatts av ett köksbord som ser ut som köksbord faktiskt brukar se ut hos det verkliga verklighetens folk - med repor och skavanker, inbyggda ojämlikheter och inte så sällan personliga tillkortakommanden och konflikter.
Kristdemokraternas kursändring bör ses i ljuset av partiets strävan att framstå som ett självständigt, socialkonservativt alternativ i svensk politik. Göran Hägglunds tal i Almedalen var på det stora hela en socialkonservativ krigsförklaring mot moderaternas liberala statsindividualism, personifierad av Per Schlingmann. Även Sverigedemokraterna har börjat framställa sig som ett socialkonservativt parti. När Kristdemokraterna nu intar en socialkonservativ position försvårar det för Sverigedemokraterna att vinna väljare på detta fält. Samtidigt innebär Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas positionsförflyttningar en ökad uppmärksamhet för socialkonservativa värderingar och ställningstaganden.
Jag har tidigare skrivit att vi kanske äntligen är på väg mot en borgerlig idédebatt värd namnet. En krusning på ytan i denna idédebatt är det bråk som utbrutit kring tidskriften Neos beslut att börja kalla sig "borgerlig" i stället för som tidigare "liberal. I dagens Expressen fortsätter Ann-Charlotte Marteus den diskussion genom ett veritabelt lustmord på senaste numret av Neo. Artikeln har redan väckt starka känslor, till exempel hånar Göran Hägglunds presschef Johan Ingerö artikelförfattaren på Twitter: Den revbensspräckande humorn i att en kvällstidningsledarskribent försöker gå i intellektuell närkamp med Neo... Svenska Dagbladets Benjamin Katzeff är även han på Twitter raljant mot Marteus: Vilken tur att vi har Martéus (sic) , så att någon kan ge de tunga analyserna av de viktigaste frågorna.
Bildandet av Alliansen bidrog till att dölja eller trycka ned de skiljelinjer som alltid har funnits på den borgerliga sidan i svensk politik. Den nu pågående debatten bidrar i stället till att synliggöra dessa skiljelinjer. I ett längre tidsperspektiv tror jag ett sådant synliggörande är positivt för svensk politik och för den politiska debatten.
12 kommentarer:
Nu har jag inte läst artikeln, men är det verkligen en kursändring?
Är Kristdemokraternas uppfattning att barnbidraget ska delas lika oavsett vad föräldrarna vill eller att statens utgångspunkt är att dela det lika om inget annat rapporteras in?
Idag går ju barnbidraget direkt till mamman.
Det är ganska stor skillnad på dessa alternativ. Det senare är ju helt i linje med deras politik i övrigt. KD vill ju även att föräldraförsäkringen delas lika, om inte föräldrarna är överens om något annat.
Vårt förslag innebär att mammans automatiska veto tas bort och barnbidraget delas om föräldrarna inte är överens om något annat. Förutsatt förstås att föräldrarna båda är vårdnadshavare och barnet bor hos båda.
Är en förälder ensamt ansvarig eller barnet bara bor hos ena föräldern ska denne fortsatt ha rätt till barnbidraget oavsett om det är mamman eller pappan.
Med vänlig hälsning,
Emma Henriksson, KDs familjepolitiska talesperson
Ulf, en av dina poänger verkar vara att förslaget om delat barnbidrag inte harmoniserar med KD:s hållning i frågan om kvoterad föräldraförsäkring. Jag skulle dock hävda att ett sådant påstående är felaktigt.
En delning av barnbidraget hade motsvarat en kvotering av föräldraförsäkringen om KD hade föreslagit en delning av barnbidraget och samtidigt föreslagit en lag som förbjuder föräldrarna att överföra pengarna till den andra förälderns konto efter det att staten betalat ut pengarna. Men det är inte vad KD föreslår, istället är förslaget att staten behandlar båda föräldrarna lika obeaktat kön och lämnar det sedan till föräldrarna att fritt disponera pengarna. En hållning som jag skulle påstå harmoniserar väl med partiets hållning i frågan föräldraledighet.
Eller har jag missat något?
Att utspelet inte fick så mycket genomslag beror väl förmodligen på att förslaget, om det implementeras, inte får så stor betydelse.
Idag får mamman hela barnbidraget, och familjen kan själv därefter bestämma hur pengarna skall fördelas inom familjen.
Med Hägglunds förslag går hälften av pengarna till mamman och hälften till pappan, varefter familjen själv kan bestämma hur pengarna skall fördelas inom familjen.
I sak förändras alltså ingenting, så länge föräldrarna är eniga om hur pengarna bör användas.
Däremot finns ju ett visst symbolvärde i att det inte är mamman som är ansvarig för barnen utan i lika hög grad pappan. Jag tycker det ligger en del i detta. Jag tror att det benämns som socialkonservativt just för att det kommer från KD. Hade det kommit från S eller V, vilket vore helt rimligt, hade det knappast fått det epitetet.
Jag vet inte varför dagens system fortlever, möjligen beror det på de fall där mamman och pappan inte kommer överrens, och att kvinnan i genomsnitt har en lägre lön eller liknande, och att detta anses uppväga det rimligen icke-önskvärda symbolvärdet.
Tack för kommentarer. Min poäng är att förslaget om delat barnbidrag är en signal om ökad jämlikhet/jämställdhet i synen på huvudansvaret för barnens fostran. En motsvarande signal saknas inom föräldraförsäkringen.
Delat bidrag låter vansinigt. Bidraget bör följa barnet.
Går inte barnbidraget direkt in på det gemensamma bankkontot?
Men Ulf, din poäng i artikeln är ju att Kristdemokraterna inte längre tror på valfrihet utan vill att staten ska bestämma. Du skriver så här:
"Men när det gäller barnbidraget menar Kristdemokraterna nu att föräldrarna inte är bäst lämpade att besluta om hur det skall fördelas - det skall i stället staten göra. Föräldrarnas valfrihet är inte längre den givna utgångspunkten."
Detta alltså efter att KD föreslagit att ändra dagens regler, där bidraget går till mamman som ges vetorätt över hur det fördelas. Istället ges bidraget i framtiden till båda, som måste enas för att det ska fördelas annorlunda.
Hur det är att flytta beslut från köksbordet till staten är för mig obegripligt.
Erik: Så här ser jag det. Genom förslaget pekar KD med hela handen i en strävan att riva upp de etablerade könsrollsmönster där kvinnan har det huvudsakliga ansvarar för barnen och deras fostran. Förslaget förstärker därigenom kvinnans frigörelse på ett sätt som man inte är van vid när det gäller KD:s politik. Ett motsvarande förslag när det gäller föräldraförsäkringen skulle ha varit att kvotera den. Där är vi inte ännu.
Nej, jämförelsen är helt orimlig och om din yrkestitel innebär något mer än att producera oneliners till kvällspressen så måste du vara högst medveten om det.
KD vill att både barnbidrag och föräldraförsäkring ska vara individuella. Men på samma sätt som jag kan ta min halva av barnbidraget och ge till barnens mor anser KD att jag ska kunna ta mina månader och ge till henne. Och så är det redan idag, med undantag för de öronmärkta månaderna (som KD också vill göra överlåtelsebara).
Det KD föreslår är alltså exakt, i detalj, samma upplägg för både barnbidrag och föräldraförsäkring: Individuellt, men givetvis också överlåtelsebart.
Den som påstår något annat har helt enkelt fel, alternativt bör titulera sig partitrogen debattör snarare än forskare.
Johan: Dina spydigheter lämnar jag därhän. I sakfrågan: Ett viktigt element i en familjepolitik som strävar efter ökad frihet och jämlikhet är att uppmuntra föräldrar att ta gemensamt ansvar för barnen och deras fostran. Ur det perspektivet välkomnar jag Kristdemokraternas kursändring i barnbidragsfrågan, eftersom ett delat barnbidrag är en viktig symbolhandling i arbetet med att upphäva normen att ansvaret för barnen i första hand ligger hos modern. I fråga om föräldraförsäkringen förespråkar Kristdemokraterna en motsatt politik. Där förespråkar partiet åtgärder som i praktiken sannolikt skulle förstärka de skillnader som finns när det gäller den tid som mammor respektive pappor tillbringar med sina gemensamma barn.
hej! i mitt fall är det inte alls bra. mina barns stadigvarande boende är hos mig barnen har umgänge med ain pappa ca 8-10 nätter. jag står för alla koatnader..vabbar...förlorar jag då mer än 20% på min dagslön...mediciner...fotbollsavgift...dansavgift....kläder...aktiviteter och aktiviteter i skolan...mobilavgifter så barnen kan nå både mig o sin pappa... mat....alltså jag har hand om allt tom föräldramöten
utvecklingssamtaö...läkarbesök allt. pappan vill inte aöls samarbeta. jag får underhållsstöd o då innebär detta att han kommer få 1050 kr för barnbidraget o bidrar endast med 1498 kr i månaden aom han själv från egen ficka får lägga ut för resterande underhållsstöd o var tredje månad går han i vinst för då får jag inget underhållsstöd för han gör umgängeesavdrag 3 mån o streck. då är han bara pappa på papper och jag får kämpa mm. sedan ska vi inte heller glömma att jag åker långa sträckor när det gäller fotbollen 3ggr i veckan plus när aonwn är hos honom så vägrar han skjutsa sonen till fotbollsträningar o matcher så då får jag åka o hämta o lämna o ni talar om att pappan ska ta större ansvar. jag mår fruktansvärt dåligt pga detta!
Skicka en kommentar