Stefan Löfvens jungfrutal i Almedalen blev en stor överraskning. Vi som hörde honom på Götaplatsen i Göteborg på 1 maj kunde då konstatera att han inte var någon stor talare. Förväntningarna var därför ganska så lågt ställda inför hans anförande i dag. Jag vet inte om han gått på kurs eller fått någon form av rådgivning, men till såväl upplägg som framförande var det en helt annan schwung än på 1 maj. Han är ingen folkuppviglare som Håkan Juholt eller hjärtevärmare som Mona Sahlin. I stället framstod han som en kombination av pragmatikern Tage Erlander och visionären Olof Palme. De socialdemokratiska kärnväljarna kunde känna igen sig samtidigt som presumtiva nya väljargrupper i storstäderna kan känna sig nyfikna och kanske attraherade. Om jag hetat Fredrik Reinfeldt hade jag i dag blivit lite orolig.
Genom den i dag lanserade parollen "hållbar frihet" vill Löfven stärka bilden av Socialdemokraterna som ett trovärdigt grönt, ekologiskt alternativ samtidigt som han påminner om att socialdemokratin i grunden är ett parti för mänsklig frihet och växande. Parollen fick en bra mottagande. För att bli trovärdig i längden måste den leda till politiska reformförslag som är betydligt mer långtgående än de som presenterades i dag.
Noterade också att Löfven tycks undvika att ta upp frågor som är kontroversiella inom socialdemokratin i sina tal. Varken i dag eller på 1 maj nämnde han till exempel frågorna kring vinst i välfärden, kärnkraften eller vapenexporten.
Stefan Löfven har fått en god start. Men opinionsuppsvinget har främst sin grund i att sympatisörer som lämnade Socialdemokraterna under Mona Sahlin och Håkan Juholt nu övertalats att komma tillbaka. Den svåra uppgiften - att etablera partiet på en 40-procentsnivå - är fortfarande kvar.
Jag kommenterar Löfvens tal i Svenska Dagbladet samt läget inom Socialdemokraterna i P4 Extra (tillsammans med Ekots Inger Arenander).
2 kommentarer:
Hållbar frihet är väl inget annat än det tidigare använda begreppet ”frihet under ansvar” som helt spårade ur när Socialdemokraterna ansåg oss vara så ansvarslösa att man lanserade datalagringsdirektivet och klustret av lagar kring FRA:s verksamhet, byggt på dokument från departementstjänstemän. Vanligtvis föregås lagstiftning av sakkunniga utredningar, som tillsätts öppet och enligt demokratiska spelregler. Till detta kommer sedan lagstiftningsåtgärder som ledde fram till kriminaliseringen av grabbarna som skapade torrenttrackern The Pirate Bay. En av de drabbade, Peter Sunde, har nu ansökt om nåd och då tagit bladet från munnen och gett sin syn på det som han varit med om. Jag ser hur Politiken tar till Juridiken för att kväsa Tekniken, när uppköparna av upphovsrätter tråcklat in sig i upphovsmännens organisation WIPO och lyckats åstadkomma längre och längre skyddstider. Idag hisnande livstid + 70 år. För drygt 300 år sedan var det 7 + 7 år med hänsyn tagen till tiden från idé tills produkten var ute på marknaden. Detta med tanke på att immateriella rättigheter är något annan än äganderätt i gängse bemärkelse. Informations- och Kommunikationstekniken synliggör detta på ett helt annat sätt än tidigare då ingen kunde hålla kolla på hur människor mångfaldigade texter och remixade vad andra hade skapat och delade med sig av material.
Hur ska Socialdemokraterna efter detta kunna bli trovärdiga i tolkningen av begreppet Hållbar frihet? Eller är detta ännu en batong att slå i huvudet på oss, som hävdar att informationen i en demokrati måste vara fri och att ansvar växer med förtroende som med hjälp av utbildning respektive folkbildning kan stärkas hos både myndighetsutövare och folket?!
Frågan är dock om det är realistiskt att tro att S varaktigt kan bli ett 40-procentsparti igen. Däremot kan man ju bli regeringsbärare ändå.
S i Norge under Stoltenberg fick ju ca 35% i valet och satt kvar i regeringsställning i koalitionsregeringen där. Valet innan fick de ca 32% och även det räckte för att sitta i regeringen.
Finns något socialdemokratiskt parti (motsv) i världen som varaktigt ligger på ca 40% längre?
Skicka en kommentar