Littorin-affären handlar inte längre om Sven Otto Littorins påstådda sexköp, utan om hur illa Fredrik Reinfeldt hanterat frågan. Om Reinfeldt redan vid presskonferensen i samband med Littorins avgång i onsdags sagt sanningen och inte mörkat det han visste så hade affären med stor sannolikhet varit över. Nu får vi i stället en debatt om Reinfeldts regeringsduglighet och hans förhållande till sanningen.
Vid presskonferensen i onsdags visste Fredrik Reinfeldt att den avgörande orsaken till Littorins avgång var de brottsanklagelser om sexköp som Aftonbladet konfronterat Littorin med. Ändå valde Reinfeldt att spela med i Littorins spel och i stället låta Littorins omsorg om barnen i samband den uppslitande vårdnadstvisten vara den avgörande förklaringen till avgången. Nu får Reinfeldt bita i det sura äpplet och stå till svars inför anklagelser om omoraliskt (Reinfeldt höll inne med sanningen) och oskickligt (Reinfeldt lyckades hälla bensin i stället för vatten på Littorin-brasan) agerande.
Kunniga personer som Paul Ronge och Staffan Dopping utför veritabla lustmord på Reinfeldts sätt att hantera frågan, och visar samtidigt på ett enkelt och klargörande sätt hur Reinfeldt borde ha agerat. Liberala Dagens Nyheter skriver på ledarplats att det är upprörande att statsminister Fredrik Reinfeldt inte offentligt distanserade sig från de missvisande avgångsskäl som arbetsmarknadsministern angav på sin presskonferens samt att Kvar står statsminister Fredrik Reinfeldt med ansvaret för en oacceptabel hantering av ett statsråds avgång. Likaså liberala Expressen skriver på ledarplats att smutsen genom Reinfeldts agerande stänkt över hela regeringen, helt i onödan.
Däremot kommer - för ovanlighetens skull, vill jag säga - Westander PR riktigt illa ut, när företagets VD Patrik Westander i Expressen kallar Reinfeldts agerande för ett skolexempel i god krishantering. Regeringen agerade snabbt, effektivt och kraftfullt. Skolexempel var ordet, sa Bull.
Det går inte att låta bli att undra över hur en så erfaren och skicklig politiker som Fredrik Reinfeldt kunnat hantera Littorin-affären så okänsligt. Visst fanns det en snabbhet och en dramatik i förloppet, och visst är Sven Otto Littorin en - åtminstone tidigare - nära vän och kamrat till Fredrik Reinfeldt. Men efter att ha följt Fredrik Reinfeldts snart fyra år som statsminister har jag en känsla av att hans förhållande till media i pressade situationer lämnar en del i övrigt att önska. När Reinfeldt sätts under press av media tenderar han att bli antingen arrogant eller harmsen - vilket inte är en tillgång i den föreliggande situationen. Reinfeldts reaktioner kan ha sin grund i att han blir osäker eftersom han inte fullt ut förstår medielogiken. Eller att han tycker så illa om denna medielogik att han inte förmår hantera den.
När det gäller Littorin borde Reinfeldts varningsklockor ha ringt betydligt tidigare. Som jag skrev i en tidigare post innebar avslöjandet om Littorins medlemskap i den något illustra Herrklubben Sällskapet många höjda ögonbryn. Även Littorins falska MBA-examen från Fairfax University, som år 2007 avslöjades av webbtidningen Friktion, innebar frågetecken för Littorins sätt att hantera etiska frågor.
För Fredrik Reinfeldt är skadan redan skedd. Han äger inte längre frågan, utan tvingas passivt avvakta vad som nu händer. Skulle Aftonbladet annan media plocka fram ytterligare nyheter kring Littorins agerande så kan frågan utvecklas till en riktig sommarplåga för regeringen.
21 kommentarer:
Du,om ngn, borde väl känna till följande juridiska realiteter.
Hade SOL - eller för den skull FR - självmant offentliggjort AB:s anklagelser på presskonferensen, dvs. innan AB:s publicering - hade ju AB lugnt kunnat haka på och hänvisat till att man inte spridit andra uppgifter än vad SOL - eller FR - för egen del offentliggjort.
Detta verkar inte ha gått in hos alla dem som nu kritiserar FR för att han inte omgående efter SOL:s avgång berättade om att AB hade framfört sexköpsanklagelsen. AB hade dock inte i detta läge publicerat uppgifterna. Sannolikt hoppades AB att FR eller SOL självmant skulle gå ut med detta, så som många kritiker nu anser att de borde ha gjort.
Men det lustiga hade då inträffat att AB inte hade behövt oroa sig för att göra sig skyldiga till förtal. Förtal kan det nämligen aldrig bli om man endast redovisar uppgifter som "den förtalade" själv lämnat. Det är ju i så fall "den förtalade" som själv spridit uppgifterna och AB hade kunnat hävda att publiceringen med hänsyn till omständigheterna var försvarlig (se 5 kap 1 § brottsbalken). Detta kände naturligtvis AB till och det är därför man nu är så upprörda. Det är dock skamligt att samtliga debattörer som nu är ute och kritserar FR för mörkläggning själva mörkar dessa juridiska realiteter. Menar du verkligen att SOL eller FR genom eget agerande skulle avhända SOL rätten till den upprättelse en förtalsrättegång kan ge honom, om nu anklagelserna är osanna?
V
Bra text, instämmer helt. Bloggat om det, http://korta.nu/6f4c
Till Anonym: Jag anser att en hög politiker som utsätts för en misstanke eller ett påstående om brott i normalfallet har ännu viktigare saker än juridiken att tänka på. Det är politikern och politiken som ifrågasätts, och att då fokusera på ett eventuellt avlägset åtal i stället för att agera öppet och redigt nu är att underminera sitt eget förtroende.
Det är dessutom fullt möjligt att berätta på en pressträff att man har fått besvärande frågor från ett medium dagen innan, utan att ange detaljerna i dessa påståenden. Eftersom avgångens tidpunkt hade en direkt koppling till AB-konfrontationen så är det ju rena strutsmentaliteten att "hoppa över" den händelsen och i stället sätta allt ljus på barnen. Det är den underlåtelsen som både Sven Otto Littorin och statsministern betalar för just nu.
Man kan tycka vad man vill om Aftonbladets publicistiska beslut, men det lönar sig föga. Denna journalistik är ungefär som vädret, man gillar inte alltid resultatet men det är påfallande svårt att påverka.
Denna gång hade det nog varit bättre om FR varit mer sanningsenlig än taktisk.
Tack för kommentarer! Jag delar Staffan Doppings inställning såsom den kommer till uttryck i hans inlägg, men kan till signaturen V lägga till följande:
Visst finns det juridiska konsekvenser av vad som å ena sidan sades/kunde sagts på Littorins och Reinfeldts presskonferens och å andra sidan Aftonbladets publiceringsbeslut. Men jag tycker det är oerhört långsökt att tro att dessa juridiska aspekter var avgörande när Littorin och Reinfeldt valde att mörka den egentliga orsaken till Littorins avgång.
Politik och krishantering fungerar inte på det sättet. Reinfeldt och hans rådgivare skulle aldrig låta frågan om huruvida Aftonbladet i ett långsiktigt scenario skulle kunna fällas för förtal ligga till grund för den akuta krishanteringen och dess politiska konskevenser.
För mig är den rimliga tolkningen den att Littroin, som befann sig under mycket stark personlig press, handlade i panik inför de nya anklagelserna. I denna situation fattade han det felaktiga beslutet att mörka den egentliga situationen till sin avgång. Det var olyckligt, men mänskligt.
Ett större ansvar faller i stället på de inblandade aktörer som dels tillät Littorin att agera på det sätt han gjorde och dessutom valde att spela med i spelet. Det agerandet var oetiskt och politiskt oskickligt.
I går eftermiddag - fem dygn efter Littorins avgång - toppade Dagens Nyheter sin nätupplaga med nio (9) artiklar om Littorin-affären. Den som hävdar att regeringen Reinfeldt varit framgångsrik i sin krishantering har givet denna storm av uppmärksamhet onekligen en uppförsbacke i argumentationen.
Det är väl så Reinfeldt alltid har gjort? Kickar alla i omgivningen som kan ställa till med problem. Han kickade även sin far från dennes kommunala politiska uppdrag för några år sedan.
En högst pragmatisk syn på sanning är också ett grundrag hos Reinfeldt. I detta avseende så får man nog säg att han lyckats bli det nya sosseriet. Sosseri är pragmatisk makttörst och allt annat, även sanning, är underordnat detta. Så har det varit länge, fast inte från början, i sosseriets ungdom.
För övrigt så kom den en intressant undersökningn nylugen om parti och syn på kultur (teater). Denna bekräftar tydligt att S och M är de minst kulturella partierna i riksdagen. V däremot, som til största delen består av akademiker, hade hög kulturell förfining. jag tror rentav att den kan vara en empirisk sanning att M är det nya ossseriet. Idag är medelklassen oerhört rik och har mkt att vinna på lägre skatt o.d. kanske mer av att vinna på detta är S national-egoistiska strategi att stänga ute invandrare för att man är rädda om jobben ....
Tyckte att R gjorde rätt i att tiga, eftersom man inte kan förlita sig på vad AB ska skriva eller inte skriva. Däremot tycker jag att R inte borde ha släppt Littorin så lättvindligt. Hans eventuella brott är preskriberat och inte så grovt. Politiker är också människor.
Ska bli intressant att se om Bjerelds bedömning samt Doppings idé att större politisk än juridisk hänsyn borde tagits -- att svammel från Reinfeldt om vad han saknade information om hade varit en hit och att Reinfeldts lugn, snarare än Aftonbladets handling eller Reinfeldtdissare som Bjereld, ger negativt intryck.
Det får vi se på förtroendesiffror och opinionsundersökningar. Min bedömning är att de flesta bara är kritiska till Aftonbladet.
Det finns visserligen sosse-, MP och V-gängare som påstår att allt Reinfeldt gör är dåligt och att Littorin nu är kriminell trots att bevis saknas.
Dopping och Bjereld bland dessa billiga partigängare?
Ser framtiden an med tillförsikt.
Magnus A: Du tvivlar på att Reinfeldts förtroende skadats genom Littorin-affären och skriver: "Det får vi se på förtroendesiffror och opinionsundersökningar. Min bedömning är att de flesta bara är kritiska till Aftonbladet."
Well - både Sifo och Demoskop presenterar i dag mätningar om hur väljarna menar att deras förtroende för Reinfeldt påverkats av Littorin-affären. Expressen använder rubriken "Littorin-affären sänker regeringen" medan Svenska Dagbladet skriver "Minskat förtroende för Reinfeldt". Men Expressen och Svenska Dagbladet är kanske hemliga rödgröna "billiga partigängare" och ingår i den stora rödgröna konspirationen? :)
Nu finns det faktiskt skäl att anta att affären egentligen är större och mer omfattande än vad AB fått fram, just med tanke på Littorins och Reinfeldts reaktioner. En sådan möjlighet kunde göra Littorins och Reinfeldts ageranden helt förståelig för i så fall hade de inte många valmöjligheter.
Om AB alltså bara avslöjat/vet om en del av "den sanna" historien, då var det inte lätt/roligt för Littorin att "tala sanning" på presskonferensen. För givetvis ville han under alla omständigheter inte säga mer än AB har belägg för och kan påvisa, och då måste han veta vad AB vet och det vet han inte. Om detta var fallet alltså - ja då fanns det inte många alternativa vägar för paret Littorin och Reinfeldt.
Jag ser egentligen detta scenario som det enda någotsånär troliga/förnuftiga, just pga av Littorins och Reinfeldts, som det verkat, rent huvudlösa reaktioner. För hur skulle de ha agerat annars i detta tänkta fall?
Bra sammanfattat. Håller med om detta.
"Politik och krishantering fungerar inte på det sättet. Reinfeldt och hans rådgivare skulle aldrig låta frågan om huruvida Aftonbladet i ett långsiktigt scenario skulle kunna fällas för förtal ligga till grund för den akuta krishanteringen och dess politiska konskevenser."
Tja, enligt min mening är det viktigare att tänka långsiktigt än kortsiktigt. Att sådana som du och din tillskyndare Dopping i det kortsiktiga perspektivet får ngt att göra spinn av, är i mina ögon mindre viktigt än att SOL i en framtida förtalsrättegång får möjlighet att tvåla till AB ordentligt.
Implikationerna av en fällande dom mot AB ska definitivt inte underskattas. Även om det i så fall utdömda skadeståndet inte kommer sättas så högt att det leder till omedelbar konkurs, kommer ett i svensk domstol fastställt utslag på förtal leda till mycket allvarliga trovärdighetsproblem för tidningen.
Och som du säkert själv vet är trovärdighet A och O för nyhetsjournalister och det som man lever på. Utan trovärdighet är ingen mediakonsument beredd att betala för det som produceras och tidningen riskerar att dö i sotdöden.
Det skulle avslutningsvis vara mycket intressant att veta hur förtroendet för AB har påverkats av publiceringen. Kan inte du - som uppenbarligen är mycket intresserad av media och av hur många artiklar med visst innehåll som publiceras i anledning av vissa händelser - verka för att en opinionsmätning görs även i den saken?
V
@Staffan Dopping. Eftersom du svarar mig på denna blogg trots att jag ställt samma frågor till dig på din egen (där du än så länge inte svarat mig), får jag kommentera ditt svar här.
Noterar att du inte vill svara på mina frågor på din egen blogg utan i stället väljer Ulf Bjerelds blogg som forum för dina svar.
Bl.a. skriver du på Bjerelds blogg följande: "Jag anser att en hög politiker som utsätts för en misstanke eller ett påstående om brott i normalfallet har ännu viktigare saker än juridiken att tänka på. Det är politikern och politiken som ifrågasätts, och att då fokusera på ett eventuellt avlägset åtal i stället för att agera öppet och redigt nu är att underminera sitt eget förtroende."
Du menar alltså att juridiken är oviktig i dessa sammanhang? Jag skulle vilja påstå tvärtom. Om inte juridiken finns på plats är varje agerande oredigt. Uttalanden från politiker som inte har juridiskt stöd är enligt min mening ägnade att just "underminera sitt eget förtroende".
Men visst kan jag hålla med dig om att juridiken kanske inte i alla lägen är det första man tänker på i en krissituation. Men då är det väl perfekt att vi har en statsminister som kan behålla sitt lugn och inte göra uttalanden som han i ett senare tvingas ångra p.g.a. juridiska skäl.
I det här fallet tycker jag dessutom - av moraliska skäl - att det knappast kan begäras av Reinfeldt att han ska gå AB:s ärenden och göra AB:s jobb, att framlägga de anklagelser de vill framföra mot Littorin av egen kraft och inte låtsas som att detta skulle höra till statsministerns ansvar.
Hör du inte själv hur idiotiskt det låter? Att kräva av landets statsminister att offentliggöra obekräftade rykten, utgivna av en av landet många olika tidningar, som han råkat få kännedom om på ett eller annat sätt. Skojar du med mig?
Vidare skriver du på Bjerelds blogg: "Det är dessutom fullt möjligt att berätta på en pressträff att man har fått besvärande frågor från ett medium dagen innan, utan att ange detaljerna i dessa påståenden."
Jaha, och hur skulle det gå till. Skulle du som tidigare journalist nöja dig med ett sånt uttalande utan att ställa följdfrågor? Skulle du anse som med din journalisterfarenhet att det var OK om Reinfeldt inte besvarade dessa följdfrågor? Och därefter inte göra sak om detta?
Du får ursäkta mig Dopping, men nu förolämpar du faktiskt mitt intellekt.
V
PS. Vart tog svaret på de egentliga frågor jag ställde vägen. Så svåra var de väl inte. Varför tycker ni det är så självklart att Littorin inte ska få ngn chans att få upprättelse i en förtalsrättegång och varför mörkar ni dessa juridiska realiteter som jag nu beskrivit?
Det var mycket som gjordes fel. Och väldigt lite hade egentligen med "grejen" att göra. En "grej" som många ägnar sig åt gratis som en partygrej efter krogen/konserten, har en kvinna lyckas lura till sig uppblåst mycket pengar för, trots att skydd används, hur stor integritet har man egentligen då? Hur glad är man på flickvännen som sexretas bara för att lura en till att snickra ihop en hundkoja? SOL verkar vara åt sociopathållet, så svårt att vara omtänksam om honom. Seriöst svårt.
Bara för att den kvinnan inte fick betalt av AB, så betyder inte det att hon nånsin gjort nåt gratis. (Även om den affären givit henne en makttripp.)
Mannen hade för avsikt att tvinga in alla i allmän a-kassa. En BRA idé. Nog egentligen det ENDA han sagt som varit BRA. Men tjänar man pengar på att a-kassa finns, så är man nog inte lika glad. Det är helt klart en LOGISK grej, BRA för folket. Men det lär nog finnas motståndare både från höger och vänster.
A-kassesystemet hör ihop med LO, det är ju uppenbart. Så därför gillar inte LO avvecklandet av den fackliga kopplingen. Då blir ju facket bara en intresseklubb, ungefär lika parentesartad som Villaägarna. Och om ena parten blir mycket mindre, så förtydligas hur enormt mäktiga Svenskt Näringsliv är - så då skulle de också tvingas marginalisera ner sin verksamhet för att inte verka som hatfulla envåldshärskare och därför få många motståndare.
A-kassesystemet är också ett outsourcingprojekt om något. Många anställda där, många kronor som försvinner iväg till mäktiga aktiebolagsägare. Hade SOL väl tvingat igenom reformen, så hade folk snabbt vant sig av med det tidigare systemet, och därför hade det snabbt blivit självklart att strunta i att vara medlem i facket. Och om man inte blir medlem i facket så uppstår ju också nästa fråga, om ingen företräder dig, och du är rejält kompetent men inte på toppchefsnivå - så kan du ju snabbt göra lönekarriär, och då påverkar det isåfall bonusmöjligheterna för de rikaste toppcheferna.
Kerstin, jag instämmer. T.ex. tidigare avslöjanden att SOL sex-chattat antyder att han varit sexuellt aktiv-frustrerad. Men vi vet inget, lätt för vilken kvinna som helst att anonymt framföra dylika anklagelser. Inga bevis krävs, frågan är så moralistiskt het att en antydning är allt som behövs. Mannen är alltid skyldig (även om vissa är mer skyldiga) och kvinnan alltid oskyldig enligt dagens radikal-feministiska lagstiftning.
Andreas:
Och i verkligheten är det nästa alltid kvinnan som drar det kortaste strået när det gäller sexbrott av vilket slag det vara må, även om mannen är skyldig, såvida hon inte filmar sina "seanser". Så att påstå att kvinnorna alltid kan skada män, när det gäller sexbrott, medan motsatsen är ovanligare eller inte går, är nog inte riktigt korrekt.
Visst, en del helt oskyldiga män kan få sina rykten förstörda och det är mycket dystert när så sker (och det gör det förvisso ibland tom att en och annan oskyldig sätts i fängelse,) men det är många, många fler kvinnor som inte bara får sina rykten förstörda utan hela sina liv, ex pga våldtäkter, där männen just går fria i de allra flesta fallen.
Även många av de prostituerade blir psykiskt förstörda av sin verksamhet, även om de försöker intala sig själva att de mår bra av den medan den pågår, men det gör den inte evighet som ju alla förstår.
Den aktuella kvinnan, Anna, säger ex. att hon behövt psykologisk hjälp att komma över de psykiska problem som hennes prostitution förorsakat henne.
Bjereld, jag skriver ett nytt inlägg eftersom jag misstänker att mitt svar till Kerstin innehöll ngn åsikt du ej gillar och därmed fastnade i censuren (du har nämligen postat nytt blogginlägg efter min kommentar).
Även om det inte censurerats så kan du strunta i att publicera det, och ta det jag skriver nu istället. Ska hålla mig kort och kärnfullt.
Kerstin,
"Skada" och "skyldig" är olika saker. Kvinnor kan så klart skadas genom sexbrott, men de kan inte vara skyldiga till juridiska eller moraliska brott. Enligt lagstiftningen och den sexual-moralistiska samhällsdiskuren är kvinnan alltid ett offer och mannen en (potentiell) förrövare.
Du glider även, sätter rentav likhetstecken mellan, sexbrott och våldtäkt. Andra sätter likhetstecken mellan gruppsex och våldtänkt, kvinnor kan ju inte vilja sånt (det är ju inte tvåsamhet, inte romantik...), alltså är det tvång, våldtäkt.
Fast jag ville inte diskutera sexbrott i allmänhet, det handlar varken Bjerelds inlägg om eller SOL-frågan. För närvarande misstänker jag att 1) SOL har köpt sex 2) Aftonbladet har vetat om detta länge och genomfört en skicklig politisk attack i valtider för att åsamka maximal skada.
Andreas: En randanmärkning. Du skriver i ett personligt meddelande till mig att jag refuserar en del av dina inlägg för att jag inte gillar dina åsikter. Så är det inte. Som du mycket väl vet publicerar jag mängder av kommentarer vars åsikter jag alls inte delar.
Skälet till att en del av dina inlägg refuseras är att du ibland förfaller till en raljant ton som inte hör hemma på denna blogg. Om du skaffar dig en egen blogg får du förstås hålla vilken ton du vill på den.
Ditt senaste inlägg var sakligt och därför har jag inga problem med att publicera det.
V 11:16: Du blandar känslomässiga yttranden om vad du själv tycker i sakfrågan med strategiska och juridiska bedömningar av hur Littorin borde agerat för att minska skadeverkningarna av Aftonbladets uppgifter. Därför blir dina resonemang inte helt enkla att följa.
I ett nyanserat inslag i Studio Ett i dag diskuterade Lena Mellin från Aftonbladet tidningens publicistiska överväganden med förre pressombudsmannen Pär-Arne Jigenius och Expressens chefredaktör Thomas Mattsson. Det blev ett intressant samtal som jag varmt rekommenderar. Samtalet kan avlyssnas här: http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?ProgramId=1637
Bjereld, tack för klargörande kring bloggpolicy och din syn på mina inlägg. Instämmer i bedömningen raljant, godtar det som skäl, även om en raljant ton inte nödvändigtvis är kränkande och kan vara frimodig och seriös.
Visst publicerar du många kommentarer vars åsikter du ej delar, frågan är om du är konsekvent i bedömningen. Vill inte fördjupa mig i ditt partikulära fall (inte viktigt och du bestämmer på din blogg) men vill ge ett exempel på vad jag menar:
För några år sedan blev jag kallad till allvarligt samtal med en chef pga internet-kommentarer. En person från bokstavsvänstern som kallade sig "Svältkonstnären" ihärdade i sin framställning av Nordkorea som ett idealsamhälle, jag och några till kallade honom då gaskonstnären med anspelning på nazi-tyskland. Min chef (svältkonstnären anmälde mig till chefen) menade att jag hade åsikter och en debattstil som var olämplig på institutionen som företrädde helt andra typer av värderingar.
För mig är det tydligt att chefen, utöver att helt korrekt kritisera min ton och debattstil, även utövade åsiktsförtryck med politiska bevekelsegrunder. Jag tror dock inte att chefen var medveten om detta. Om jag istället diskuterat med ny-nazister med samma ton så kan det mkt väl ha accepterats utan kritik tror jag.
Kanske rentav setts som ett föredömligt sätt att sätta dom på plats.
Kanske har gränser för korrekt uppförande alltid en politisk dimension, och i synnerhet på politiska arenor med otydliga debatt-regler?
Skicka en kommentar