Socialdemokratisk extrakongress - dramatiskt steg eller naturligt beslut?

Socialdemokraternas Verkställande utskott (VU) beslöt igår fredag att föreslå partistyrelsen att genomföra en extra partikongress före nästa ordinarie partikongress 2013.

Beslutet om en extra partikongress är bra och i grunden odramatiskt. Socialdemokraterna har sedan mitten av 1990-talet alltid haft en extra partikongress mellan de ordinarie kongresserna. Om jag minns rätt så har partiets tre senaste partiledare - Ingvar Carlsson, Göran Persson och Mona Sahlin - alla valts på extra partikongresser.

Huvudskälet denna gång till en extra partikongress kan formuleras enligt följande: Om resultat och slutsatser från partiets nytillsatta kriskommission skall kunna göra avtryck på riktigt i socialdemokratisk politik inför valrörelsen 2014 så måste dessa resultat och slutsatser förankras i kongressbeslut redan före den ordinarie partikongressen 2013.

Men frågan om extra partikongress är ändå känslig eftersom den med nödvändighet riktar fokus på Mona Sahlins partiledarskap och huruvida hon kommer att ställa sin plats till förfogande vid en sådan extrakongress. I dagsläget tycks Mona Sahlin inte ha några sådana planer och internt i partiet är uppslutningen bakom partiledaren fortfarande stark. Även partisekreterare Ibrahim Baylans ställning kan komma att ställas under debatt.

Kanske var det just oro för en diskussion om partiledarfrågan som fick partisekreterare Ibrahim Baylan att vänta med att offentliggöra VU:s beslut på fredag förmiddag till fredagskvällen, i en fåfäng förhoppning att undgå mediespekulationer om Mona Sahlins framtid. Resultatet blev det omvända. Medierna anade oråd, TT gick ut med en s k Flash och kvällstidningarna tog fram om inte krigsrubrikerna så i alla fall nivån strax under. Det hade varit bättre för partiet om rekommendationen om en extra partikongress hade förmedlats i lugn och ro vid en presskonferens direkt efter VU:s sammanträde.

Jag kommenterar frågan om extrakongress bl a för TT och för Ekot.