Göran Hägglund och förslaget om att föräldrar skall tvångshämtas av polis

I sitt tal i Almedalen gjorde Göran Hägglund sitt bästa för att framställa Kristdemokraterna som barnens parti. Det gick väl så där. Visst går det att göra bra och spännande politik av barnfrågor, men dit har Kristdemokraterna ännu en bra bit kvar. Noterade att ordet "barnfattigdom" inte nämndes under hela talet, trots att det problemet dominerar debatten om barnens ställning i samhället. Även ordet "vårdnadsbidrag" - Kristdemokraternas tidigare paradfråga - lyste med sin frånvaro... Uppdaterat kl 23.30: När jag läser igenom Hägglunds tal en gång till noterar jag att han faktiskt använde ordet barnfattigdom. Rätt skall vara rätt. Mea culpa.

Göran Hägglund försöker ofta framställa de rödgröna som tvångspartier, t ex i frågan om huruvida föräldraförsäkringen skall delas mer lika mellan mamman och pappan. I kväll använde han uttrycket förmyndarnas föräldrafabrik, den gemensamma rödgröna tvångsångan och att föräldraförsäkringen skall tvångsdelas rakt av. Själv vill han framstå som frihetens apostel som låter föräldrarna själva bestämma. Här är det alltså inte aktuellt att väga in att ett barn behöver sin pappa lika mycket som sin mamma, vilket står i kontrast till Hägglunds tidigare argumentation i frågan om samkönade pars möjlighet att adoptera barn.

När de rödgröna partierna diskuterar en individualiserad föräldraförsäkring beskriver Hägglund det således som en tvångsåtgärd. Men när han själv, som i kvällen tal, berättar att han vill lagstifta att föräldrar skall kunna hämtas av polis för att närvara vid rättegång mot barn under 18 år, då beskrivs det inte som en tvångsåtgärd utan som en nödvändig åtgärd att värna barnets bästa.

Genom att konsekvent framställa de rödgrönas förslag om föräldraförsäkringen som tvångsåtgärder och sina egna lagförslag om polishämntning av föräldrar till rättegångar mot barn som en åtgärd syftande till att värna de svaga tappar Hägglund trovärdighet i frihetsfrågorna. Kristdemokraterna är ett tvångsparti i minst lika stor utsträckning som något annat parti i riksdagen, kanske t o m ännu mer.

Jag erinrar mig just att Jan Björklund tidigare föreslagit att föräldrar till "stökiga barn" av kommunen skulle tvingas sitta med under lektionerna. Den svenska borgerligheten är verkligen frihetlig. Inte.

Ett tal i Almedalen förändrar inte opinionen. Kristdemokraterna befinner sig i en djup kris och är otvivelaktigt det parti som har mest att frukta om det nu verkligen skulle bli nyval i höst.

Håkan Juholt spränger partibunkern med hjälp av Stefan Holm?

Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt har erbjudit höjdhoppsstjärnan Stefan Holm att leda partiets arbetsgrupp mot barnfattigdom. Stefan Holm, som inte är partimedlem men som röstar på Socialdemokraterna, är positiv men har ännu inte tackat formellt ja.

Jag är mycket positiv till Juholts agerande och ser erbjudandet till Holm som ett uttryck för en genuin vilja att en gång för alla göra upp med den bunkermentalitet som fortfarande präglar delar av partiets arbete. Genom att ge makt och ansvar åt en person som inte formellt är medlem av partiet men som delar arbetarrörelsens värderingar bidrar Juholt till att förnya och öppna upp partiet. Att Stefan Holm dessutom är en person med stor trovärdighet och äkthet och som är populär i väljarkåren gör inte saken sämre.

Jag kommenterar Juholts initiativ i Göteborgs-Posten (ännu ej på nätet) och säger ungefär så här:

Jag tycker det är frimodigt av Håkan Juholt att våga släppa kontrollen och släppa in samhällsengagerade människor för att göra nytta. Vi kommer att få se mer av den här typen av initiativ framöver. Partierna får allt svårare att attrahera medlemmar. Här har vi en person, Stefan Holm, som är populär och som man vet är samhällsengagerad och har hjärtat till vänster. Varför då inte släppa in honom med sin kreativitet i det här arrangemanget?

Det gick ju också rykten i förra valrörelsen att Stefan Holm var påtänkt som idrottsminister. Det var rykten som fick väldigt bra spinn den gången, även om det inte låg någon substans i dem.

Visst kan det hända att någon enskild partiräv kan känna sig förbigången. Men de personer som känner sig så har framtiden bakom sig. Vi har ett helt nytt politiskt landskap i dag där partierna måste öppna upp sig och sina strukturer mycket mer för att kunna fylla samma funktion i det politiska systemet som de tidigare har gjort.