Svenska kyrkan har en viktig uppgift i att möta människor i utsatthet och försvara människovärdet. Vi lever i en tid då angreppen på människors fri- och rättigheter växer i styrka och rättssäkerheten urholkas. I Sverige planerar Tidöregeringen att införa en lagstiftning som innebär ytterligare steg bort från rättsstatens principer. Enligt regeringen ska ”bristande vandel” kunna leda till nekat eller återkallat uppehållstillstånd. Tillsammans med Roger Olsson har jag lämnat in en motion (2025:29) till årets kyrkomöte där vi vill att kyrkostyrelsen utreder vilka diakonala konsekvenser regeringen planer på en lagstiftning om "bristande vandel" kan få för människor i utsatthet.
Söndagen den 21 september är det dags för kyrkova. Om jag blir vald till kyrkomötet för ytterligare en mandatperiod lovar jag att fortsätta slåss för en kyrka som är en ständig röst för dessa våra minsta, en kraft för rättvisa och mänsklig värdighet.
I den utredning vars förslag regeringen markerat att man vill gå vidare med (SOU 2025:33 Skärpta och tydligare krav på vandel för uppehållstillstånd) definieras begreppet ”vandel” som att det inte är tillräckligt att en person lever hederligt och följer lagen, denne måste också leva ett ”skötsamt” liv. De definitioner som anges för ”bristande vandel” är så vaga och mångtydiga att de inte kan ligga till grund för en rättssäker tillämpning. Bristande vandel beskrivs som ”beteenden eller handlingssätt som samhället i övrigt motverkar” (s. 24 f). Till exempel anges
att en utlänning måste ”visa respekt för över tid gällande svenska värderingar” (s. 298). Eller att en utlänning genom missbruk av alkohol ”beter sig på ett grovt störande sätt” (s. 303). Eller att det finns ”extremister” i den prövades familj eller vänkrets (s. 305).
En lagstiftning som bygger på utredningens förslag kommer att drabba de mest utsatta – de ”minst skötsamma” – grupperna i vårt samhälle. Dessa gruppers utanförskap kommer att öka, då de som inte har medborgarskap kan känna oro över att vid myndighetskontakter ertappas med ”bristande skötsamhet” eller att inte visa tillräcklig respekt för ”svenska värderingar”. En sådan oro drabbar naturligtvis även kyrkans diakonala verksamhet.
Svenska kyrkans diakonala uppdrag innebär att möta människor i utsatthet och försvara människovärdet. Många församlingar och stift arbetar redan idag med människor som påverkas av migrationslagstiftningen. Det är därför av yttersta vikt att kyrkan analyserar och synliggör vilka konsekvenser vandelsutredningens förslag kan få för dessa människor, och hur kyrkans diakonala arbete påverkas.
Det finns rimliga skäl att anta att diakonins kamp för och krav på rättvisa och rätts-
säkerhet kan komma i konflikt med en rättsosäker lagstiftning. De risker som lyfts i Svenska kyrkans remissvar om att människor kommer att dra sig för kontakt med myndigheter
kommer också att påverka det diakonala arbetet. Det finns därför skäl att utreda hur kyrkans diakonala verksamhet kan komma att påverkas när regeringens lagstiftningsförslag genomförs samt att informera anställda, medlemmar och allmänheten om svårigheten med en rättsosäker lagstiftning och Svenska kyrkans principer om rättssäkerhet.
