Så fick sagan ett lyckligt slut, och de levde lyckliga i alla sina dagar! Det ligger onekligen ett stänk av feelgood i luften efter att V, KD och M förklarat att det inte längre är aktuellt med misstroendeförklaring mot arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S). Efter att regeringen enats med C och L om att skjuta fram reformeringen av Arbetsförmedlingen i ett år och att lagen om valfrihetssystem (LOV) inte heller ska ligga till grund för reformen har V, KD och M fått flera av sina krav tillgodosedda. Faktum är att samtliga av riksdagens partier kan känna sig som vinnare - och det händer inte varje dag.
Vänsterpartiet fick gehör för sina krav. Partiet visade muskler, kom i centrum för debatten och tillgodosåg önskemål från medlemmar och väljare att inte låta regeringen komma undan för billigt under mandatperioden.
Socialdemokraterna, och även Miljöpartiet, kunde utan att själva behöva driva frågan se hur reformen förändrades i en för de båda partierna politiskt önskvärd riktning. Som så ofta visade Stefan Löfven prov på klokt strategiskt ledarskap i en knivig situation. Det blev ingen regeringskris och banden mellan de partier som slöt Januariavtalet visade sig hållfasta även i ett krisläge.
Centerpartiet och Liberalerna lyckades inte bara hålla ihop Januariavtalet utan också sina egna partier i en komplicerad politisk situation. Genom Vänsterpartiets hot om misstroendeförklaring fick de också anledning att åtgärda en del sakpolitiska brister i det ursprungliga förslaget. Extra val undveks. Januariavtalet - som både Centerpartiet och Liberalerna värnar - stärktes genom de berörda partiernas kompromissvilja.
Moderaterna och Kristdemokraterna fick igenom sina krav. De kan därför också känna sig och presentera sig som vinnare. Dessutom undveks ett extra val som inget av dessa partier i dagsläget vill ha.
Sverigedemokraterna kan nu argumentera för att man är det enda verkliga oppositionspartiet. Här fanns en unik möjlighet att avsätta den rödgröna regering som V, KD och M kritiserat så hårt. Men M och KD valde att tillsammans med V inte gå vidare med en misstroendeförklaring och lät i stället Stefan Löfven och Januariavtalets partier komma undan.
Så alla är glada. Tror jag.
3 kommentarer:
Man kan också ägan en tanke åt:
- personal på AF
- alla kommuner som får kontoren nedlagda, utan att veta vad som kommer i stället
- alla som sannolikt är beroende av AF, som i många fall står utanför arbetsmarknaden
och där AF kanske är den enda kontakt de har med Konungariket Sverige.
Det gäller att tänka efter lite, (och det brukar inte i längden fungera att dölja problem. Det är väl ungefärfem sorters Processer:
1. Kvalifikation - fastställa någon slags ingångsvärde INPUT
2. Bedömning, värdering (av behov, av insats)
3. Utbilda - fortbilda
4. Anställningsbarhet/matchning
5. Betala ut pengar
Pungt 2 och 3 går att leja ut, punkt 1 och 2 är i behov av statlig enhetlighet och samordning. Punkt 5 är offentliga resurser, som ska betalas ut, so oder so, och frågan är då under vilka förutsättningar.
I. En del är till myndigheten
II. EN del till privata aktörer
III. Den sista delen är till den som är i behov av stödet, att få pang för pengen.
AF måste även i framtiden var en myndighet som utreder vad människor som är i behov av arbete har för kvalifikationer, detta att fastställa och kontrollera någon slags objektiv likvärdig input för hela konkarongen. Det är ju inte så att det inte finns problem inom vissa grupper och regioner med arbetslöshet, och detta är nära förknippat med kommunernas ekonomi, och naturligtvis i förlängningen hur det fungerar i allmänhet inom en kommun. Alltså är AF helt central, vid sidan av utbildningsväsendet, för fungerar inte detta, så blir det socialtjänsten eller polisen som blir nästa anhalt.
Bedömning
- Personliga egenskaper
- Språkkunskaper
- utbildning/kunskapsnivå
- Behov av fortbildning?
Det är väl frågor som ligger nära utbildningsväsendet.
(eller en bilsbesiktning för den delen), så detta bör
man kunna fastställa objektiva metoder, som ger en hyfsat
rättvisande bild, (inkl nationella prov, dvs att ge skolverket
i uppdrag att ta fram ett nationellt prov, i samråd med
arbetstivarna, som genomförs varje år, är den viktigaste
frågan, att ha något att förhålla sig till.
Sådana frågor är det sannolikt rätt bra om en svensk myndighet fortsätter att administrera, för delar man upp detta (databasen) och samordningen med andra myndigheter, så missar man en massa nyttigheter som är bra för inriktning av politiska insatser. dessutom gäller det att hålla alla sol- och vårare borta, och alla fuskare,
inte i första hand enskilda individer, utan systematiska organiserade fuskare.
Sedan när det kommer till själva ubildningen, och då helst inte en virk-kurs,
så kan man så klart anlita privata utbildningssamordnare.
Det kan inte vara väldigt svårt att lösa detta, och allt konsulteri inne på myndigheten, var det Gaia det hette, "Jag vi Gaia" som kostat 100-tals miljoner, kanske någon kunde utvärdera det med. Det är väl inte svårare än att det i grunden ska vara ett kontor i varje kommun, och det kan röra sig om mycket små enheter, som är till för uppföljning och kontroll, och sedan är det mest frågan om hur pengarna ska slussas och kontrolleras, vilket alltid är den delikata frågan. S.W
Det var ju bra att AF inte tycks bli en nyliberal lekstuga igen. För som SW skriver: "Det är ju inte så att det inte finns problem inom vissa grupper och regioner med arbetslöshet, och detta är nära förknippat med kommunernas ekonomi, och naturligtvis i förlängningen hur det fungerar i allmänhet inom en kommun. Alltså är AF helt central, vid sidan av utbildningsväsendet, för fungerar inte detta, så blir det socialtjänsten eller polisen som blir nästa anhalt." I en ny studie visar Handelns forskningsinstitut att drygt hälften av alla icke-västliga invandrare har en inkomst under 20 000 kr per månad (vad institutet bedömer som självförsörjande) efter att ha vistats i landet i minst 15 år. Eftersom sysselsättningen är en mycket viktig del av integrationen är detta ett kraftigt underbetyg både för nuvarande och tidigare regeringar och AF.
Så till vinnare och förlorare. Förlorare är förstås centern med Lööf och Ådahl i spetsen. Också liberalerna eftersom villkoret att V inte skulle ha något inflytande på politiken under mandatperioden (förstås) visade sig vara skrivet i vatten. ( Ingen överraskning för oss som behärskar grundskolans matematik.) Vinnare är förstås i någon mening S, men att det skulle krävas stöd av SD (något som de flesta kommentatorer lyckas bortse från) ger väl vinsten en lite fadd smak. Men detta är förmodligen inte sista striden om arbetsförmedlingen efter att oppositionen fått blodad tand. C och L kommer i längden inte ifrån att välja mellan sin pest och kolera - V och SD. Skulle bli förvånad om de inte väljer olika till slut.
Klas Bengtsson
Till vad behövs eg AF? Bara vart 10e jobb fixas av dem. En orimligt stor kostsam organisation för att fixa 10% av jobben. Kanske privat jobbmatchning inte så dumt ändå...?
Kjell Eriksson
Skicka en kommentar