2016-05-02

Miljöpartiets kris, språkrören och regeringsfrågan

Med stor spänning inväntas besked från Miljöpartiets valberedning i språkrörsfrågan. Vilka personer kommer valberedningen att föreslå och hur kommer förslaget att tas emot i partiet?

Gustav Fridolin och Åsa Romson satte sig själva på spel när de inför Miljöpartiets stundande kongress explicit ställde sina platser till förfogande. Det var modigt gjort. Om de misslyckas blir konsekvenserna långtgående för dem själva, för Miljöpartiet och kanske också för regeringen.

Om valberedningen och Miljöpartiets kongress på allvar enas om att ge Fridolin och Romson förnyat förtroende kan samtliga berörda gå stärka ur krisen. Om Fridolin och Romson däremot väljs om först efter en process som präglats av strid och intern splittring får de knappast det stärka mandat de eftersträvat. I så fall försvagas deras ställning, inte bara internt utan också i regeringen.

Sannolikheten för att Fridolin och Romson skall få ett samlat och starkt stöd på kongressen har minskat den senaste veckan, då flera aktörer i partiet offentligt förespråkat ett nytt ledarskap. Vad händer då om Miljöpartiet bestämmer sig för att byta språkrör?

Skulle de nya språkrören bli Per Bolund och Isabella Lövin skadas inte relationerna till regeringspartnern Socialdemokraterna. Både Bolund och Lövin sitter i regeringen och uppfattas som stabila kort. Däremot försvagas Fridolins och Romsons positioner i regeringen. Kommer Fridolin och Romson överhuvudtaget att kunna sitta kvar på sina tunga poster som utbildningsminister respektive klimat- och miljöminister? Auktoriteten i deras ledarskap blir ju starkt ifrågasatt om deras eget parti väljer att avsätta dem som ledare.

Om Miljöpartiet kongress utmynnar i en fortsatt partikris eller om nya språkrör inte är lika förankrade i samarbetet med Socialdemokraterna som Bolund och Lövin kan en regeringsombildning inte uteslutas. Ett ständigt krisande Miljöparti eller nya språkrör som inte vill acceptera tidigare ingångna överenskommelser inom regeringen blir en belastning för Stefan Löfven.

Miljöpartiets interna liv är notoriskt svårbedömt. Jag noterar att Unibet fortfarande ger lägst odds på Gustav Fridolin, men Isabella Lövin har passerat Åsa Romson som favorit till den kvinnliga språkrörsplatsen. Ett sådant utfall skulle förstås leda till en diskussion om varför bristande förtroende för två språkrör leder till att det kvinnliga språkröret för avgå medan den manliga språkröret får sitta kvar. Den debatten blir inte busenkel för Miljöpartiet att hantera.

1 kommentar:

Anonym sa...

Är språkrörens hittillsvarande insatser tillräckliga för att det ska gå att starta om och sikta på 2018, nix, det är för hög risk för hela det gröna projektet, så från den borgerliga kanten vill man såklart ha kvar så mycket blysänke det går, och från s sida, så är det enda möjliga att byta bägge rören, (allt annat vore hyckleri, då det var Fridolins bröder som var på tapeten, och Åsa fick försvara, först en gång (de visste inte att de var på samma middag) sedan en gång till med olyckan, för Kaplans kompisar i Sverige, efter den 11 september. Mer patriarkala orättvisa ä så kan man inte tänka sig, Romsons brister till trots, ska rätt vara rätt, även i ett grönt feministiskt parti. Hyckleri gillar igen, varken vänstertanter, högergubbar radikaler eller nyliberaler, inte ens demokratiska svenskar, gillar hyckleri. Så ska de behålla lille fridolin, så blir det VM i löje, gyckel och skenhelighet, varje gång han öppnar munnen och säger feminism, demokrati, jämlikhet, rättvisa, ansvar, etc, dvs orden har fått nya konnotationer, och inte en journalist kommer kunna låta bli att dra på munnen, allra misnt kvinliga :-) S.W

Hvudhypotesen, om inte mp helst ska skjuta sig i bägge fötterna (obs liknelse)
är att byta bägge eller inga rör. Byter man inte, utan kör med stukade/krökta rör, så har både de och regeringen en uppförsbacke, att komma igen och få upp farten, innan valåret börjar 2018, och den tiden är i princip hösten 2016 och ehla 2017, det är visserligen tid, men väldigt mycket motvind. Med nya rör, får man in lite nya tjänstemän (statssekreterare) och nytt pressfolk, ja, en helt politisk ny vinkel, som inte är så fast surrad vid EU-masten, och då kan nog detta med gräs, jord och stenar få lite mer förankdring, i den vardag, som väljarna lever i, och det är där valutgången avgörs, i partikulärerna, it´s the reality stupid. S.W

Isabella ersätter Åsa
X ersätter Fridolin, sannolikt Bolund
(ställer inte han upp, kan de inte ersätta Åsa lika enkelt.

Fridolin kvar som minister, (med tydligare uppdrag)

Ändrad ordning på miljödepartementet, eftersom Isabella inte vill bli ör utan miljö som ministerfråga, leder till reträttpost för Åsa. Det får bli FN eller EU, eller möjligen justitiedepartementet, eftersom Åsa trots allt har vissa kvaliteter, som bara behöver komma till sin rätt. Sedan har man kvar gisslet med bostäder, men det är en annan femma. Hela denna migrationsvåg, och vad som komma ska, kommer att ändra på det mesta, det gamla synsätten, kommer att behöva ändras i grunden, om någon slag grundläggande jämlikhet ska kunna upprätthållas, alternativet är en polisstat och privatisering av fängelser, s.k frifängelser, vänta bara, snart kommer en trumpetstöt om en ny kommission från fröken Fri.
Det kommer att blås en ny vind, EU.federativa rekylens vind, och utamaningen ligger i att rädda EU, som samarbetsprojekt, PULL not PUSCH. Nu har federalisterna försökt med pusch, och mp har varit högst nyttig, och det finns mycket att vinna på att förstå detta med egenmakt = frihet, denna egenmakt kommer i det partikulära, det är där medborgare bygger upp gemensamma projekt (och därmed värderingar), det har ganksa lite med det där obehagliga paternalistiska, jag vet bättre än du, och så på med en massa ord, som tom är mindre begåvat än att äta bakelser om man är ung, hungrig och arg. S.W
S.W