Hösten 2012 skrev jag en text där jag välkomnade en då spirande borgerlig idédebatt om migrationspolitiken. Liberala profiler som Johan Norberg, Dilsa Demirbag-Sten och Fredrik Segerfeldt hade just startat nätverket Migro till stöd för fri rörlighet och en generös flyktingpolitik. Tidigare samma år hade Dilsa Demirbag-Sten och Johan Norberg på DN Debatt kritiserat bl a Paulina Neuding och Johan Lndberg för att fixera sig vid invandringens problem och att Neuding formulerade sig på ett sätt som "borde få alla liberaler att rygga tillbaka".
Denna spirande debatt har utvecklats till skarpa konfliktlinjer. I Journalisten publicerar i dag Dilsa Demirbag-Sten en svidande uppgörelse med vad hon kallar liberala ledarskribenter på Expressen, Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten. Under rubriken "Ledarsidor i mörkblå åsiktskorridor" menar Demirbag-Sten att dessa ledarsidor "inte hänger med i utvecklingen", utan "går bakåt i stället för framåt".
Dilsa Demirbag-Sten lyfter som positiva exempel fram utrikeskorrar som Terese Cristiansson, Samir Abu Eid, Nathan Shachar, Cecilia Uddén och Magnus Falkehed, och kontrasterar deras öppna och vidsynta journalistik mot de nämnda ledarsidornas oförmåga att tänka utanför sin egen bubbla: Det är som om Expressens, Svenska Dagbladets och Göteborgs-Postens
ledarskribenter tror att världen slutar vid Sveriges gränser. Att inget
har hänt i till exempel Syrien och Turkiet. Hon skräder inte orden: I bästa fall har dessa tidningars ledarsidor trillat in i den mörkblå
åsiktskorridoren, den där fördomsfulla och intoleranta vädrar
morgonluft.
Det finns många, många liberaler som sörjer utvecklingen på de nämnda tidningarnas ledarsidor, och jag blir väldigt glad varje gång någon av dem gör sin röst hörd. Dels för att jag tycker att debatten blir bättre när politiska skiljelinjer tydligt synliggörs, och dels för att jag delar deras uppfattning om vikten av öppna gränser och en generös flyktingpolitik. Ju bredare stöd för en generös flyktingpolitik, desto större möjligheter att också förverkliga en sådan.
7 kommentarer:
SD:s våta dröm är att skiljelinjer tydligt synliggörs ännu mer, öppna gränser och en generös flyktingpolitik verkar nämligen inte gå hem i stugorna.
Nu har SD ca 29% och Sossarna 20%, senaste Yougov. Sista mandatperoden med gänget, sedan är det en ny era. SD har snart majoritet bland medlemmarna i alla s-knutna fackförbund.
Nu är det ju inte det som är problemet, SD har över 20 % i opinionen,
det kan knappast vara de mörkblåas fel?
I själva verket har ledarsidorna i den borgeriga pressen, bland annat genom Reinfeldts nymoderaterna trots allt haft ett tungt fokus på liberaliserung
och generöst flyktingpolitik.
Man kan se det från två håll,
en synpunkt är det dessa fantastliberaler, som sitter och formulerar fantastiska ideer, och får betalt för det, av någon som ser det som sitt intresse, att de formulerar fantastiska idéer - som i själva verket fått sin vilja igenom, och ställt allt på ändå, genom sammanbrottet som uppkommit, och sedan smitit från notan, genom att låta S ta över stafettpinnen med mp, och att det i själva verket är agitörerna, som skapat oredan med SD
den andra synpunkten är att det varit för lite ideologi, och att man kan övervinna praktiken, den praktiken, som dessa glassiga opionsbildare sedan övervältrar på kommuner och kommunalarbetare, och att dessa inte upplever samma fantastiska mervärde, som de som förvaltar alla bolag som gräver guld med träsked.
en tredje synpunkt är att allt är ett spel om makt, och att om bara den borgerliga pressen var fortsatt fantastliberal, och propagerade ännu mer för öppna gränser, så skulle de bägge blocken mer soldidaroskt dela på bördan, i opinionstapp till SD.
Socialdemokraterna var inte mörkblå, fram till Mona började med identitets- och intersektionspolitik.
Vad som hänt är ju krafter utan för Sverige, EU- och stormaktspolitik, detta kan till och med intellektuella giganter som Norberg inse, och det kan för övrigt vilke sosse som helst.
Problemet för Svensk inrikespolitik är och för blir att det krävs majoritet för att regera landet, du kan bli regent, men aldrig stifta lag eller styra myndigeter och hålla budget, utan majoritet, dvs 175 mandat.
Som det ser ut nu, så är det ett kollektivt ansvar för de som tidigare styrt Sverige, som försatt oss i detta läge, att de bägge blocken samlar runt 130 mandat var, och fortsätter nedåt.
Det handlar inte om ideologi, det handlar om att kunna räkna till 175, och i en demokrati, hur jävla ont det än gör, så är det väljarna som har sista ordet, och nu förefaller väljarna vara missnöjda med alliansen, därför avgick Reinfeldt,
Moderaterna väljer (inte särskilt demokratiskt) en ny partiledare, som dock demokratiskt, haft kongress, och så ska man försöka vinna tillbaka makten.
Väl medveten om att för att regera stabilt och inte falla platt, måste man kunna räkna till 175, dvs det alla Svenska barn lärt sig vid spär ålder.
Opinionsbildarna misslyckades av ngn anledning, för det var ganska samma tongångar från bägge blocken, i just SD frågorna. S.W
Skulle moderaterna fortsätta med mp-politik, skulle SD växa ännu mer, och det kanske någon tycker är bra, eller så gör man hemläxan, det är mer att man kan tycka att det är lite orättvist, att s tog över en regeringen, under ett paradigmskifte, detta paradigm ligger långt utanför kontrollen i vare sig Rosenbad eller någon ledarsida.
I sann demokratisk anda utvecklas demokratin genom att makten kommer från verkstadsgolvet, och just nu verkar denna agent, verkstadsgolvet, skruva politiken i en annan riktning, och då får man endera gilla läget och anpassa sig, eller så måste man lägga ner ännu mer krut på ideologisk debatt på ledarsidor, även om det kust nu verkar trenda rätt bra med kod 291 på twitter :-) och det är ju en annan slags verklighet, demokrati och fri åsiktsbildning är riktigt spännande, och dessutom riktigt folklig, när alla är internetade, det enda vi vet är att traditionella medier tappar mark, och då får man försöka anpassa sig. Det är en av grundstenarna i demokratin, att verkstadsgolvet alltid har rätt, det demokratiska axiomet. Sedan gäller det att bilda sig en egen uppfattning om orsak och verkan, master and servant, överhet och underlägsenhet, demokratin har alltid rätt, och bygger på var och ens egen upplevda verklighet, 90 % av vad de potentiellt mörkblå skriver, passerar obemärkt förbi, eftersom det inte finns något egentligt informationsmonopol kvar, och den verkligheten är lika för både vänster och höger, hur nära eller långt bort örat är från marken. S.W
@S.W.:
Högerpopulister har ju varit framgångsrika även utanför Sverige så förklaringen måste vara någon faktor som inte är unik för Sverige.
Det kan ha med internet att göra, det är lättare att sprida propaganda via internet än vad man tidigare kunde göra med flygbrev, affischer och tidskrifter. Det har alldeles säkert att göra med det kaos och förstörelse som Irak kriget medfört. Det har antagligen också att göra med den ekonomiska instabiliteten och finanskrisen.
Om något så utmärker sig Sverige genom att de högerextrema inte varit lika framgångsrika här. Det är inte osannolikt att det till någon del beror på en framgångsrik identitets och feministisk politik. Så vi behöver nog mer av det, inte mindre.
Det är nästan roligt när socialister gråter krokodiltårar över liberaler. Demirbag Sten har ju fått kraftiga mothugg från andra liberaler.
1 Ulf använder förenklade etiketter. Liberaler är ett vitt begrepp. Ingen av de nämnda är socialliberal. En - Segerfeldt - är inte liberal utan libertarian. Han anser att fattiga afrikaner får det bättre i Sverige för de kan leva på 450 kr i månaden genom att äta ris. Bl a bostadsfrågan glömde han tydligen. Norberg är i bästa fall extrem nyliberal. Migro har publicerat ett antal rapporter om invandringen som seriösa forskare betraktat som undermåliga. De politiska tankesmedjornas inlägg, antingen de är till höger eller vänster är politiska pamfletter, fjärran från seriös forskning, Migrationsdebatten lider framför allt av brist på konsekvensanalys, inte minst från Ulfs sida. Som bl a Lars Trägårdh konstaterat står två synsätt mot varandra. Å ens sidan förespråkarna för nationalstaten som i första hand har ett ansvar för de egna medborgarna. En förutsättning för en välfärdsstat. Å andra sida de som hävdar att mänskliga rättighetsperspektivet är överordnat. Där tycks t ex Ulf höra hemma. Trots att jag anser mig med en engelsk term vara center-left tycket jag t ex att GPs ledarsida är oerhört mycket bättre och har en mycket högre intellektuell kvalitet än den tidigare folkpartimegafonen även om jag ofta inte instämmer i deras åsikter. De som hävdar att mänskliga rättighetsperspektivet är överordnat tycker ofta inte att man ska ställa grupp mot grupp. Men det är det som är dagspolitikens kärna. Nyhetssändningarna översvämmas av krisskildringar pga den fram till nyligen okontrollerade invandringen. "Allt" handlar om bristande omhändertagande och resurser. Bortglömda är t ex åldringar som inte får plats på äldreboende för att samhället kraftigt har minskat antalet platser, inte minst av ekonomiska skäl. Nu inleds en alltmer desperat diskussion om att hitta lösningar för att lösa integrationen. T ex föreslår finanspolitiska rådets ordförande halverade kostnader (löner och arbetsgivaravgifter) för att den majoritet nyanlända som har mycket dålig utbildning trots allt ska kunna få låglönejobb (som inte finns). Om detta talar inte Ulf. Han delar i stället nyliberalernas och libertarianernas "uppfattning om vikten av öppna gränser och en generös flyktingpolitik." Det lär inte inträffa igen inom överskådlig tid. Majoriteten av medborgarna och politikerna såg att den gick in i väggen. Att den nämnda borgarna förespråkar en sådan politik förstår jag. Att socialdemokrater som Ulf inte inser att det är de som redan har det sämst som får betala det högsta priset, inte högavlönade professorer som Ulf eller en välbeställd pensionär som undertecknad, förstår jag inte. Varken Ulf eller jag kommer att drabbas direkt av den kommande ökade segregationen i redan segregerade utanförskapsområden.
Klas Bengtsson
@Klas Bengtsson
Låt säga att du har rätt, invandring kostar pengar. Det tror jag också att det gör kortsiktigt (kanske inte långsiktigt, men som sagt, vi antar nu bara att det kostar pengar). Då har du delvis rätt, det handlar om att prioritera. En begränsad mängd resurser i samhället ska fördelas mellan skatt/privat konsumtion, den del som går till skatt ska sedan finansiera försvar, sport- och kulturevenemang, skola, vård och omsorg. I den sista kategorin ingår då även omsorg för de som flyr undan krig i t.ex. Syrien.
Vad har Sveriges regering prioriterat de senaste 10 åren?
Svar: skattesänkningar, skattesänkningar, skattesänkningar, skattesänkningar; nedskärningar av: skola, försvar, vård och omsorg; bidrag till höginkomsttagare för att de ska kunna anställa piga. osv.
Det är den lösningen högern har på alla problem. Det är inte invandringens fel att det går knaggligt i skolan, att det inte går att få tid till läkare. Det är många långa år av högerpolitik.
I senaste oecd rapporten om sjukvård såg man återigen att sverige ligger bland toppen när det gäller antal läkare per capita. Samtidigt ligger antal läkarbesök under snittet i oecd-länderna. Vi har fler läkare men 30% färre vårdplatser och längre vårdköer än t.ex. Danmark. Det är inte på grund av invandringen, för då borde det istället vara för lite läkare och för många läkarbesök. Det är alltså något annat som är allvarligt fel.
Svenskarna borde sluta bekymra sig om invandringen och börja bekymra sig om vad libertarianerna håller på med i Sverige och internationellt.
Medans européerna käbblar om saker som borde vara självklara (asylrätten) så håller man genom EU på att driva igenom ett diaboliskt handelsavtal med USA, det kan låta harmlöst men kommer innebära att Sverige kan stämmas (i en slags privata domstolar) på miljardbelopp för att vi har varningstexter på cigarettpaket (något som redan hänt i Australien), och det kommer inte finnas något vi kan göra åt det demokratiskt.
Skicka en kommentar