Kommunstyrelsens ordförande i Lidköping, socialdemokraten Kjell Hedvall, har skapat uppståndelse genom att ihärda i att använda n-ordet, i stället för att säga "chokladboll" eller "kokosboll". Kjell Hedvall säger att han inte alls förstår varför det skulle vara kränkande att använda n-ordet i detta sammanhang. Sina kritiker avfärdar han som "akademiska dumhuvuden" eller som representanter för "PK-maffian".
Jag blir både arg och ledsen när jag tar del av Kjell Hedvalls uttalanden. Jag blir arg över den nonchalans och arrogans som Hedvall uppvisar när han kommenterar den kritik som riktats mot honom. Jag blir ledsen över att Hedvall uppenbart inte förstår n-ordets rasistiska laddning, och att han därför får illustrera en slags normaliserad vardagsrasism.
Hedvalls tondövhet förskräcker. Uttryck som "akademiska dumhuvuden" och "PK-maffian" används i huvudsak av politiska krafter som står Sverigedemokraterna nära. Hans sätt att hantera den uppkomna krisen blir dessutom uttryck för en omdömeslöshet - han skadar både sitt eget namn och partiet. Eller ännu värre - talar Hedvall varav hans hjärta är fullt?
Som jag säger till Nya Lidköpings-Tidningen: Hedvalls uttalanden går stick i stäv med den
socialdemokratiska värdegrunden i frågan. I de flestas ögon tyder det på
en omdömeslöshet att inte kunna läsa av den politiska diskussion och
välja sina strider. För vad finns det för poäng med att ta den här
striden.
Jag förutsätter att partidistriktet i Skaraborg agerar i frågan. Distriktsordförande Patrick Björk säger att han "utgår ifrån att Kjell har insett att det här inte blev bra" och att Kjell Hedvall valt "ett slarvigt sätt att uttrycka sig på". Så kan man också uttrycka det. Nu är det upp till Kjell Hedvall att visa att han inser att han handlat fel. Annars måste partidistriktet agera mycket mer kraftfullt än vad citaten från Patrick Björk ovan ger vid handen.
12 kommentarer:
Känner viss sympati med Hedvall. Jag sa också n-boll en gång i tiden - tänkte "ord är bara ord"; "jag är ju inte rasist, tar nån illa upp får det stå för dem"; "har ju alltid sagt det" o.s.v.
Sen läste jag hur folk faktiskt blev besvärade och ledsna. Det var ju inget svårt val när man väl fattade att det är sårande. Samtidigt märkte man vilka typer som ändå insisterade på att säga n-boll..
Hoppas Hedvall, liksom jag, bara hade otur när han tänkte.
Min sambo som är norska har för övrigt alltid sagt chokladboll (som det också heter i Norge). Alternativet var tydligt stötande för henne som inte var invand.
Fordi dette er en chokoladebolle:
http://www.ebager.dk/visvarer1.aspx?vid=4092&gid=2
Vent nu lidt her.
Bolle er jo på dansk ét rundstykke, ik'?
På svensk er det sgu altid en chokladboll.
Det har det altid vaeret, i alle tider.
Det, med n-boll, det er slang.
Og det var kun én begraenset tid det slangord var i brug:
det var omtrent 1965 til 1980/85
Det enda jag tycker är att folkvalda politiker borde ägna kraft och energi åt andra mer väsentliga frågor. Även om Hedvall borde vara mer försiktig som politiker kan man ju ändå tillåta sig att filosofera över varför vissa ord väcker anstöt, och andra ord verkar mer accepterade. Vad sägs om dalmas, lapp, jämtgubbe, snål smålänning.
Själv blir jag emellanåt kallad lapp på mitt jobb eftersom jag kommer från norra Sverige. Jag är dock inte same, men mina kollegor säger det med glimten i ögat, och jag tar inte alls illa vid mig. Sedan har vi också samer anställda på mitt jobb, och de skämtar tillbaka och säger dessa 08or som inte ens kan göra en lägereld. Det utvecklas en jargong där man driver med fördomar.
Håller dock med om att sådant språkbruk är olämpligt i politiken.
Kjell Eriksson
En bolle är onekligen en bulle på danska. Boll heter bold och chokladboll blir därför ordagrant chokoladebold, fast jag tror det vanligaste namnet på detta bakverk är chokoladekugler på andra sidan sundet.
Jag minns som liten att jag fick förklarat för mig (av någon välmenande fröken) att n-boll inte var rasistiskt eftersom n-ordet betyder svart och att det var ett gammalt namn som inte var förknippat med afrikaner eller slaveriet (detta var före sverigedemokraternas tid). Men att man då kände sig tvungen att förklara för barn att namnet inte är kränkande är väl ett tydligt bevis på att det fanns en medvetenhet om att det kunde uppfattas negativt redan då.
Vid det senaste tillfället detta var uppe för debatt så bläddrade jag i mina kokböcker och de använder alla chokladboll och ingenting annat.
Det spelar inte någon roll att man själv inte menar det på något negativt sätt, det som har betydelse är hur det uppfattas av andra och om det sårar någon.
Det konstiga med Hedvalls agerande är väl inte att han råkar använda ett anakronistiskt ord. Det är lätt hänt med ord man använt under stora delar av sitt liv. Se på Romson...
Det märkliga är ju behovet av att försvara användandet efteråt? Säg bara att det var klumpigt och gå vidare.
För övrigt finns det få saker jag finner så komiskt som när vuxna människa säger "n-ordet" i dylika diskussioner... det är en sak att man inte bör kasta sig med det i dagligt tal som Hedvall - men i en analys och diskussion kring användandet av ordet borde man väl kunna upprepa det ord man diskuterar utan att man är ondskan själv? Som att man automatiskt blir sverigedemokrat om man skulle råka säga ordet.
En fånig anglicism som man inte använder när det gäller några andra känsliga epitet. Eller ska vi börja säga Z-ordet om man vill säga "zigenare" eller L-ordet om "lapp" utifall att man i en diskussion dryftar lämpligheten i att nämna dessa ord?
Filmen Orfeu Negro har den bytt namn? Det finns faktiskt zigenare som inte kallar sig romer. Gillar chokladbollar:-)
Även folk med svart hudfärg kan väl tänka självständigt och avgöra om "n-ordet" används på ett rasistiskt sätt eller inte. Det är till viss del en generationsfråga, som framgår av te x Pippiböckerna. Löjligt nog har nu "n-ordet" blivit ett s.k. noaord, dvs en omskrivning av något som ingen vågar uttala (t ex av rädsla för högre makters hämnd). Det är väl ändå att gå för långt? Varför all denna fariséism?.
"... används i huvudsak av politiska krafter som står Sverigedemokraterna nära."
Denne lille frasen er svensk debattkultur i et nøtteskall. De klassiske reglene for saklig diskusjon er helt borte fra svensk offentlighet. I stedet domineres debatten av retorikk og formuleringer som ikke ville blitt godkjent i elevtekster på grunnskolenivå i andre land.
"Guilt by association"? Javisst, vi lærte jo at det er en argumentasjonsmåte som er usaklig på grensa til mobbing, men sånt er helt OK om du debatterer i Sverige. Her har vi et ekstra fint eksempel, for det er hele to ledd med assosiasjoner: Det er ikke "används av Sverigedemokraterna", men av noen som står dem nære. Så lett er det å kaste brunfarge i Sverige. Stakkars land.
Chokladbollen har blivit en symbol för den politiska eliten. Det är en ikon / etikett inom politik, akademi, media och debatt där politiker som medvetet väljer fel etikett gör ett val för att provocera och väcka uppmärksamhet. Och det tycks fungera gång på gång...
Off topic, angående mätningar där man inte vet om SD ligger runt 20% eller runt 25% som har debatterats här.
Förslag: borde inte Novus eller andra som ringer upp testa att använda samma urval som tidigare men iställer för att be personen svara direkt i telefonen ger man personen en unik kod att rösta via datorn i lugn ock ro. Och att den uppringde har två dagar på sig att rösta via koden.
Eufemismer är alltid lite löjliga i sig själva - typ att man säger föryngringsyta istället för kalhygge och hygientekniker istället för städare. Det smakar prydhet på något vis. Ungefär som när borgarrådet Wanngård i Stockholm fick ta tillbaka att hon hade sagt skitjobb - ungefär som att det är värre att säga skitjobb än att det finns skitjobb.
Mot detta står då att svarta tydligen känner sig påhoppade när man säger negerboll - jag förmodar samtidigt att städare inte känner sig påhoppade när man säger städare.
Jag har själv ganska svårt för den där kränkthetsnojan där folk känner sig påhoppade för allt möjligt. Jag har samtidigt lika svårt för motsatsen - att folk i SD och dess närhet finner ett uppenbart nöje i att racka ner på allt och alla. Kanske det är uttryck för en och samma sak? Å ena sidan ett diplomatiskt finlir utöver alla gränser, å andra sidan en irritation över detta som också går över alla gränser?
Skicka en kommentar