Igår (16/12) diskuterade jag öppnandet av de s k Stasi-arkiven med Carl B Hamilton i SVT Aktuellt. (Samtalet kan ses här - ca 14 minuter in i programmet.)
Jag har tidigare markerat att jag har svårt för parollen "Öppna arkiven!". Min avklarnade argumentation - vilken jag redovisade i gårdagens sändning - lyder som följer:
I debatten framstår det ofta som att om bara Säpos arkiv öppnas så kommer Sanningen med stort S att utkristallera sig. Så enkelt är det inte. Jag har i min forskning arbetat med material ur Säpos arkiv. Dessa arkivhandlingar består ofta av en mängd ostyrkta påståenden, anonyma utpekanden och obekräftade uppgifter. Det är inte så konstigt. Arkivhandlingarna utgör Säpos interna arbetsmaterial, med mängder av inkomna uppgifter av allehanda slag. Att tolka och skapa sammanhang i alla dessa inkomna och okontrollerade uppgifter är mycket svårt, särskilt i efterhand.
I allt detta brokiga material finns förstås en mängd personuppgifter. Dessa personuppgifter berör inte bara personer som misstänks ha begått olagliga handlingar, utan även dessa personers familjemedlemmar, vänner, bekanta och arbetskamrater. Uppgifterna kan beröra politisk verksamhet, men också personförhållanden som alkoholproblem, sexuell läggning och otrohet. Av handlingarna går det ibland också att identifiera säkerhetspolisens egna källor.
Carl B Hamilton överraskade i diskussionen med att förespråka att namnen på enskilda personer som av arkivhandlingarna att döma hade begått "klandervärda handlingar" skulle offentliggöras. Jag undrade då om Hamilton i sin egenskap av liberal någonsin begrundat värdet av rättssäkerhet. Hur skall en enskild medborgare kunna värja sig mot ostyrkta påståenden som kanske ligger 30-40 år tillbaka i tiden? Hur skulle en sådan person kunna bevisa att han/hon inte haft kontakt med utländsk säkerhetstjänst? Fallet med Marianne Ersson, som felaktigt utpekades som Stasi-agent i Birgitta Almgrens bok Inte bara spioner borde leda till eftertanke.
Sverige är en rättsstat, vilket bl a innebär att en medborgare aldrig skall tvingas bevisa sin oskuld. Rättsstaten är en grundbult i demokratin och därför blev jag både förvånad och besviken över att Carl B Hamilton så lättvindigt viftade bort den problematiken.
Visst - öppna gärna arkiven. Men då skall syftet vara att granska statsmakten och hur myndigheten har skött sitt uppdrag. Eller att bidra till en fördjupad historieskrivning och självförståelse. Att öppna arkiven i syfte att fälla en moralisk dom över enskilda medborgare som inte kan försvara sig är varje öppet och civiliserat samhälle främmande.
13 kommentarer:
Jag håller med i sak angående rättsäkerheten men det kan knappast räcka för att inte släppa Rosenholzakterna. Ett öppnande av detta arkiv och möjligen också vilka åtgärder som säpo och andra svenska myndigheter vidtagit kunde lösa upp många frågetecken kring kalla krigets slutskede.
Ett arkiv som jag är mycket intresserad av, är den socialdemokratiska säkerhetstjänstens. Vad jag förstår fick IB ta del av de S-ombudens uppgifter. Uppgifterna läckte också till Säpo.
Det är en skam, att det inte forskats och diskuterats mer kring det anmärkningsvärda, att ett parti byggde upp en egen underrättelseverksamhet.
Helt enig om att man naturligtvis inte kan öppna arkiven hur som helst, d v s jag håller med om regeringens linje och din åsikt här.
Förstod dock inte riktigt exakt vad du och Hamilton var eniga och oeniga om Ulf. Ni verkar båda vara eniga om att man inte kan öppna arkiven helt hur som helst (i alla fall höll Hamilton med om detta på slutet, men det var kanske lite oklart).
Hamilton förelog en kommission bestående av "historiker, jurister och allmänt kloka människor". Du han aldrig svara på det, men låter det förnuftigt?
Du var ju enig med Beatrice Ask om mycket, men håller du även med om värdet av en s k vitbok?
Mycket bra Ulf - på slutet så verkar det ju dessutom som att Hamilton faller in på din linje. Hans krav på upprättandet av en kommison måste ju ses som ett godtagbart alternativ till att okontrollerat frisläppa SÄPO:s arbetsmaterial i frågan.
Vad beträffar utpekandet av Ersson så står vi ju nu i läget att hon i forskning från Södertörns Högskola (jag antar att Almgens bok ska betraktas likvärdig med en forskningsrapport och därför är underkastad de allmäna forskningsetniska reglerna) är utpekad som agent som erkänt uppdrag. Om det inte finns källmaterial som kan visas upp som bevis för detta, har inte metodfel i forskningen begätts, eller?
Tack för synpunkter.
Ivar: Jag är inte så inläst på Rozenholzakterna. För mig blir den avgörande frågan: Vilket syfte är det som skall uppfyllas med en sådan åtgärd? Och vem skall utföra den?
LeoH: Säkerhetstjänskommissionen skriver en hel del om detta i sina rapporter från 2001.
Olof: Vi kan ju aldrig få för mycket forskning om dessa ting. Men varför då begränsa till samverkan med DDR? Varför inte utvidga uppdraget till att också gälla samverkan med t ex USA/CIA och Israel/Mossad?
Bulten: Vad jag känner till har Almgrens forskning inte genomgått någon etisk prövning överhuvudtaget.
Tack Ulf.
Vad jag menade med min kanske lite otydliga påstående var att det väl måste åligga forskaren att följa samma regler för en författad bok som för peer review-granskade artiklar och avhandlingar - dvs att forskaren är tvungen att kunna stärka sina uppgifter med klart specificerade källor.
Eller har jag fel i det?
Ulf, jag vet inte om du eventuellt försökte insinuera något med dina motfrågor, men jag är hur som helst helt med på din linje. Det vore naturligtvis oerhört dumt att a priori begränsa det hela till DDR.
Olof: Det var i alla fall inte min mening att vara insinuant. :-) Det jag vill uttrycka är att DDR-samarbetet bör ses som en del i en större helhet och inte som ett isolerat fenomen.
Ulf, du skriver:
"Ivar: Jag är inte så inläst på Rozenholzakterna. För mig blir den avgörande frågan: Vilket syfte är det som skall uppfyllas med en sådan åtgärd? Och vem skall utföra den?"
Nu är jag inte Ivar, men ett tänkbart syfte för att släppa nämnda arkiv är att granska makten. Dock inte den demokratiskt valda makten i Sverige, utan den odemokratiska makten DDR och dess lakejer.
Varför är du så pigg på att granska den svenska makten, samtidigt som du inte vill granska DDRs maktutövning i Sverige?
Om du vill tillåta att man granskar SÄPOs arkiv för att utvärdera SÄPO-agenters agerande gentemot svenska medborgare, så borde man väl kunna granska STASIs arkiv för att utvärdera STASI-agenter agerande mot svenska medborgare? ELler?
/TJORVEN
Samarbete med olika utländska enheter och stater bör förstås granskas i sin helhet och individuellt. När de fruktade diktaturerna USA och Israel störtas och arkiven kommer fram, då borde naturligtvis svenska medlöpare som stått på CIAs och Mossads lönelistor granskas likväl. Och nåde dem som samarbetade med USA under WWII!
Men om det existerar arkiv från en störtad förtryckarregim som DDRs och dess fruktade Stasi, kan det tyckas konstigt att ignorera vad de har att säga om svenskt eventuellt medlöperi. BTW, finns det några arkiv från störtade tyrannierna Libyen och Irak?
Om svenska journalister och politiker har kompromissat svensk och utländsk säkerhet, påverkat svensk utrikespolitik genom propagandaverksamhet dikterad från en diktatur och bidragit till mänskligt lidande, borde det inte undersökas, oavsett vad annat icke acceptabelt som pågått? I'm just saying...
"Om svenska journalister och politiker har kompromissat svensk och utländsk säkerhet, påverkat svensk utrikespolitik genom propagandaverksamhet dikterad från en diktatur och bidragit till mänskligt lidande, borde det inte undersökas"
Det är fullt tillåtet i en demokrati för politiker att föra vilken politik de vill på samma sätt som det är tillåtet för journalister att skriva vad de vill oavsett vem som "dikterat" det för dem.
DEt är först i det fall som man till utländsk makt lämnar ut statshemligheter som man gör sig skylddig till spioneri och det är endast sådana brott som det åligger SÄPO att beivra.
Att man, som A-K Roth verkar föreslå, skulle använda statens säkerhetsorgan för att sätta dit folk som gett uttryck för misshagliga åsikter, tja, då skulle vi börja närma oss det samhälle där STASI verkade.
En något märklig förskjutning från krav på granskning av svenska medborgares ev. samarbete med Stasi till krav på granskning av Svenska myndigheters, inkl. Säpos agerande mot svenska medborgare under det kalla kriget.
Lite av upp-och-nedvända världen i jämförelse med utgångspunkten liksom.
Vi som verkligen har arbetat i Säpo:s arkiv kommer till samma slutsats som Ulf. Men visst har jag haft nytta av att jag som docent fick kolla hos Säpo uppgifter som i cirkulerade i media.
Snickaren Leander hade sålt FIB-K, enligt Säpo-arkivet Han fick inte anställning hos marinen. Den uppgiften fick inte komma ut eftersom nämnden sa nej.
Leanders advokat är professor har fick också läsa Leanders akt, men han hoppade över beslutet att FIB-K försäljningen fick inte lämans ut. Leander fick 400.000 kr som gåva av svenska staten för sin advokats lögn.
Skicka en kommentar