2011-01-01

Per Oscarsson och vad han egentligen sa i Hylands Hörna

Allt talar för att skådespelaren Per Oscarsson och hans hustru Kia Östling omkom i lågorna när deras hus brann ner natten till Nyårsafton. Per Oscarsson var en lysande skådespelare, en särling som gick sina egna vägar och en mycket modig man.

Per Oscarssons mod tog gestalt i hans berömda avklädningsscen i Hylands Hörna på Annandag jul 1966. Per Oscarsson tog sig där friheten att inte bara att klä av sig utan också att oombedd improvisera fram en lektion i sexualkunskap – på bästa tittartid och i den svenska televisionens största och mest uppskattade familjeprogram. Tittarstormen blev oerhörd. Var fanns polisen?, undrade t ex en insändarskribent i Aftonbladet dagen därpå. Per Oscarsson var otroligt snuskig, menade en annan. Han uppträdde som en ful gubbe. Att TV visar något sådan i Hörnan är förskräckligt. Det är synd om Lennart Hyland. Men Oscarsson fick också uppmuntrande tillrop. Någon ansåg att det bara var moralkärringar som förfasade sig över Oscarssons uppträdande. Bland de positiva uttryck som förekom i insändarna märks befriande, underbart och störtskönt.


Vad var det då Per Oscarsson sa som gjorde att så många blev så upprörda? Det kan ju knappast ha handlat om nakenheten i sig. Oscarsson behöll trots allt – till mångas förtret – det sista paret kalsonger på. Monologen är så omtalad att den nått nästan mytiska dimensioner. I boken I vattumannens tid? 1968 års auktoritetsuppror och dess betydelse i dag (Hjalmarson & Högberg, 2005) återger jag och Marie Demker Per Oscarssons monolog i sin helhet. Vi tror faktiskt det är den enda stället där monologen och vad Per Oscarsson egentligen sa finns nedtecknad.

Monologen hålls i samband med att Per Oscarsson dykt upp i Hörnan i inslaget "God afton, vackra mask!", där Lennart Hyland skall gissa vem som döljer sig bakom en förklädnad. Per Oscarsson kommer in, utklädd till Don Quijote och ridande på en livs levande häst. Hyland är på ett lysande humör, hans ögon tindrar och han försöker under flera minuter - förgäves - gissa vem som finns bakom masken. Oscarsson gör det inte lätt för honom utan talar med förvrängd röst och ger inte särskilt många ledtrådar. Publiken vrider sig av skratt. Efter att Hyland felaktigt har gissat på Martin Ljung ropar någon i publiken att det är Per Oscarsson. Hyland hälsar Per Oscarsson välkommen och hjälper honom ned från hästen och av med rustningen. Sedan lämnar han över till Per Oscarsson som skall göra ett nummer, såsom den hemliga gästen alltid brukar göra, efter demaskeringen. Per Oscarsson tar scenen i besittning och börjar prata, samtidigt som han låter plaggen falla.

Jag tänkte hålla ett tal till svenska nationen, Annandagen den 26 december 1966.

När jag fått av mig den här, och står mera i moderna kläder, tar av mig den här rustningen som skyddar mot slag, stötar och står i en mera modern klädnad. Då har vi ju andra saker att försvara oss med i dag. Men innan man använder dom där sakerna så kan man ju prata lite grand. Vad pratar man då i dagens läge om? Om detta, den vackraste utav världar, den vi befinner oss i. Om vi säger att jag…

Denna klädnad som jag har som skyddar mot väder och vind, mot regn och blåst - om det inte regnar och det inte blåser och det inte är kallt och det är varmt som här i den här studion - ja, då kan man ju ta av sig kläderna, eller hur? Varför skulle man inte göra det? Men så frågar det lilla barnet, så här, när jag sagt att man kan ta av sig allting utom det som döljer könet: "Vad är könet för någonting, pappa, vad är könet?" "Jo, kön förstår du, det är pappas kiss och den använder jag ibland till att stoppa i mammas kiss och så för jag den fram och tillbaka och så blir det mycket skönt och så kan det komma en vätska med tiden och utav den vätskan som kommer in i mamma så blir det ett barn. Kanske." "Jamen, måste man skydda den där då", frågar barnet? "Ja", dum som jag är säger jag att "man bör ju helst kanske göra det i enrum." "Nej, jag menar inte så, men måste man, får man inte visa det?" Ja, jag låter frågan gå vidare till svenska nationen.

Lång konstpaus

Jag träffade en man häromdagen. Han hade ett mycket orientaliskt utseende, och så frågade jag honom så här: "Var kommer du ifrån, du verkar vara från Orienten?" "Nä, nä", sa han lite generat, "det kommer jag inte, jag är svensk." Och så tänkte jag inte mera på det där. Och så, sen, fick jag höra utav en händelse att han var bror till en judinna som jag känner. Och då gick jag fram till honom sedan efteråt och frågade: "Men det var ju det jag sa, hör du, du är ju jude, du är ju från Orienten." Och då spred sig en liten rodnad över hans kinder och jag kände mig ju också lite generad. Det var ju rätt fruktansvärt det där som hände i sista kriget, med alla dessa förfärligheter med utrotningar utav människor som var judar. Men, och vi har väl lärt en liten läxa utav det där, men så frågar man sig: Vi har blivit så generade, så aktsamma för det där så att vi törs inte längre använda ordet jude eller judinna. Vi tror att det är ett invektiv, med andra ord, jag säger, det är en svordom. Men det är det absolut inte. För det är en beteckning, en rasbeteckning, hela jordens befolkning består utav olika raser och däribland judar.

Ett litet gott råd - var inte rädd för att använda ordet jude eller judinna. Det kan lätt ske en isolering i sådana fall. Man får inte kanske kontakt med den, en annan människa då, för att höra lite grand vad den tänker och tycker.

Ja, det finns ju, nu hoppas jag att här att, att ni som tänkte så här att: "Nä, jag kan inte se Oscarsson naken - det går inte. Jag går härifrån." Ja, gör det gärna. Men det är ju inte så förfärligt att se Oscarsson naken. Det är ju egentligen inte märkvärdigare än att se Lennart Hyland naken.

Jag tänker också på alla dessa barn som växer upp. Och jag är så glad å den svenska regeringens vägnar när den nu har tillåtit att 250 000 färgade människor skall invandra till Sverige och assimileras. Och jag tror att vi kommer att lära oss en hel del utav dessa. Och så en sak skall jag bara be att få tala om till er alla, att negrer luktar inte sämre än någon annan människa. Och deras intelligenskvot står inte på en lägre nivå än någon annan människa. Det finns vetenskapliga bevis för det. Så jag hoppas att när dessa 250 000 sydafrikanska regeringen har ställt sig välvilliga att utsläppa de 75 000 utresetillstånd. 30 000 kommer från sydstaterna, resten kommer från skilda delar i Afrika, Några kommer från Västindien. Så jag tror vi ska må bra.

Hoppsan sa, ja. Det är kallt, det är kallt så att jag…, därför så har jag satt på mig lite grand ordentligt. Så ja. Jag tror jag lurar, jag tror jag lurar er. Alltså ja, så tar jag av ett… Ja, och här står jag i min nakenhet. Så här ser Oscarsson ut naken. Är jag inte naken, så är det därför att ni inte vill se.

Tackar.

Nerven i Oscarssons monolog ligger inte i första hand i texten. I många avseenden är texten okontroversiell, här och där svårförståelig eller närmast förvirrad. Det tycks som om Oscarsson improviserar fram åtminstone delar av monologen i direktsändning. Nerven ligger i stället i mötet mellan texten, Oscarssons framförande och Hörnan. Oscarsson framför sin monolog på ett djupt allvarligt sätt. Här finns ingen blinkning till publiken, ingen markör om att detta bara är på skoj och snart skrattar vi allihop tillsammans. Tvärtom. Oscarsson tar plats och bryter medvetet den trivsamma, gemytliga, apolitiska stämningen. Att vara allvarlig i Hylands Hörna var i sig ett etikettsbrott. Att allvaret dessutom - genom att fokusera på sexualupplysning och den nakna människokroppen - innebar en stridsförklaring mot sedlighetens auktoritet utlöste en proteststorm. Merparten av protesterna riktades också mot avklädningen och de sexuella inslagen i monologen, inte mot de flykting- eller invandringspolitiska avsnitten som ju faktiskt upptog större delen av monologen.

Per Oscarsson var en fritänkare som blev folkkär. Många är vi som sörjer honom och det slut han och hans hustru av allt att döma fick. Men vi gläds åt hans storartade, allvarliga och tidlösa artisteri. Var finns Per Oscarsson i svensk scenkonst i dag?

Uppdaterad kl 20.20: Nästan hela Per Oscarssons monolog finns sedan några månader på Youtube. Tack till Hans Johansson som tipsade mig om det.

9 kommentarer:

Andreas sa...

Att klä av sig naken och prata om sexualitet var väl på modet 1966? Men mode har väl lite att göra med mod?
Idag så är det väl främst inom så kallad reality-såpa som detta beteende lever kvar.

Ulf Bjereld sa...

Andreas: Nej, nej. Du kan bara förstå det vi i dag kallar "1968" mot bakgrund av den puritanism som präglade det svenska samhället långt in på 1960-talet. Så sent som 1960 åtalades t ex två svenska gifta par i Falsterbo för att de klätt om utanför badhytten - och då hör det till saken att de hade badkläder på sig under de vanliga kläderna. Det är mot den bakgrunden du måste se den kraftfulla reaktion som mötte Per Oscarsson i Hylands Hörna. Han bröt ett tabu.

Kerstin sa...

Jag minns det där inslaget som om det vore igår. När jag började begripa vad han höll på med började jag skratta och sedan skrattade jag så tårarna rann. När jag slutat skratta sa jag profetiskt: Nu blir det liv i luckan, och som du skriver, det blev det. :-)

Andreas sa...

För att förstå 68 så behöver man första 1) beat-nick rörelsen som redan tidigt 50-tal introducerade hela 68-konceptet från droger som hasch och LSD till vurmande för österländsk filosofi och kollektiv boende osv 2) den svenska kulturens hegemoniska socialism, vilket gjorde att beat-nick i sverige inte blev 100 % hippie utan snarare 50 % hippie och 50 % kommunistisk bokstavs-vänster. Hippie i USA drev individualism till sin spets, medans svensk 68 krävde rättning i leden pga den svenska kollektivistiska kulturen.

Även om Oscarsson är en generation äldre än 68 (eller?) så är det väl uppenbart att det är ett 68-uttryck i att klä av sig naken, och knappast modigt, att vara del av en populärkulturell ungdomsrörelse vill väl alla unga vara, och provocera vill väl varje konstnär, gärna även bli åtalad, då blir man martyr, geni-förklarad, får bra försäljningsiffror, osv. osv. bara fördelar ...

Å andra sidan så har unga människor under åtminstone 2000 års tid protesterat mot föregående generations puritanism och mossiga åsikter .., så skedde ju även med punken, som tog avstånd från den mossiga puritanism man ansåg att 68 företrädde ... men varje generation är tyvärr självgod nog att se sig och sina revolter som universums mitt ...

Ulf Bjereld sa...

Andreas: Du tycks ha ett horn i sidan till den svenska 1968-rörelsen... Du missar därför att 1968 inte "bara" var ett av dessa generationsuppror som kännetecknat mänskligheten sedan urminnes tider. Det som gör att vi idag fortfarande betraktar 1968 som något speciellt är att händelseutvecklingen i slutet av 1960-talet var ett uttryck för en samhällsförändring vars konsekvenser - på gott (mestadels) och ont vi fortfarande känner av. Sverige är idag världens kanske mest individualiserade och auktoritetslösa land någonsin. Grunden för den utvecklingen lades i samband med 1968.

Det enorma reaktion och de hatkänslor som mötte Per Oscarsson är ju också ett tecken på att du har fel när du påstår att det alls inte var "modigt" av honom att genomföra sin aktion.

Kerstin sa...

Andreas:
Varifrån har du fått din föreställning att allting var så hippie-artat och sexfritt på 60-talet? Det var det inte alls (jag var 22 år när Oscarsson strippade i TV. Han hade tänkt klä av sig helt naken, har han senare berättat, men när det kom till kritan vågade han inte ta av sig kalsongerna).

P-pillren var nya vid den tiden men skrevs bara ut till kvinnor som redan hade fött minst ett barn. Vi hade ingen fri abort (kom 1974). Det räcker för att förstå att promiskuiteten knappast kunde vara utbredd. Skräcken att bli med barn var, det kan jag garantera, en starkt återhållande faktor vad gällde sex. Det ansågs dessutom fortfarande omoraliskt att bo ihop utan att vara gift i mitten av 60-talet och det talades fortfarande väldigt lite om sex i samhället.

En av de händelser som skulle förändra den saken var Vilgot Sjömans film "Jag är nyfiken gul", som kom 1967. Den ansågs väldigt omoralisk, bl.a för att Lena Nyman badade naken och det anspelades ganska mycket på sex. Sedan kom den s.k. frigörelsen in på 70-talet då p-pillren gjordes tilgänliga för alla och då den här filmen, liksom ett antal böcker med vad som idag väl måste betraktas som snällporr hade publicerats.

Jag tror alltså att du blandar ihop sexfrigörelsen, som kom en bit in på 70-talet, med de politiska rörelser som åstadkom andra och viktiga förändringar i samhället och som jag tror att Ulf talar om. 68-rörelsen handlade om samhällspolitik och väldigt lite om sex, men det är nog rätt att säga att den också beredde vägen för sexfrigörelsen in på 70-talet, som dessutom inte var så omfattande som man försöker göra den till idag.

Kerstin sa...

PS:
Jag upplevde nog inte att 68-rörelsen, som var en allvarlig rörelse, hade ett dugg med beat-nick-och hipperörelsen i USA att göra, utan att den var inspirerad direkt av studentupproren i Frankrike och indirekt av medborgarrättsrörelsen i USA. Sedan fanns hippe-rörelsen också där i marginalen, som en del av proteströrelsen mot Vietnamrörelsen, men jag upplevde det inte som att den kom att spela någon större roll i Sverige. Och i alla fall i de studentkretsar, som jag senare kom att röra mig bland, förekom inga droger. Det var billigt vin för hela slanten. Hashet kom senare till Sverige och LSD var nog aldrig någon vanlig drog här. I varje fall såg jag inget av detta i min ungdom.

Och Ulf har rätt, det var otroligt modigt, eller dumdristigt, vilket man vill, av Oscarsson att dra den där monologen. Jag undrade t.o.m. om han var riktigt klok, och hade under många år därefter föreställningen att han nog hade en skruv lös. Originell var han förvisso.

Andreas sa...

Kerstin,
Tja, ett exempel: "Jack" av Ulf Lundell anses vara 70-talets generationsroman, och Lundell snodde mycket av beat-nicksen, inkl. namnet på boken (Jack Kerouac).
Annat exempel: Vänsterrörelsen och musikrörelsen på 70-talet var ju väldigt flummig på typiskt hippie-vis, det räcker med att lyssna på ett antal svenska proggskivor från epoken för att tydligt se kombinationen och spånnvidden från 1) flummig hippie, t.ex. nationalteatern är väldigt upptagna av tidens hasch-rökar-kultur i var och varannan låt 2) till stenhård stalinism (t.ex. knutna nävar) och maoism (majoriteten av 68).

Men du har helt rätt i att jag nog överskattar hur snabbt man "tune in, turn on, drop out", det var nog som du säger en bra bit in på 70-talet det flippade ur rejält, snarare än 60-tal. Sverige ligger ju även här minst 10 år efter USA och ett antal år efter de stenhårda kommunistiska strömmarna runtom europa på den tiden.

Men distinktioner är nog för de som själva var med: musikrörelsen, 68. frisex-rörelsen, man kan nog addera ett tiotal ytterligare generella namn på strömningar som vi unga kallar bara "68". Lägg därtill minst ett hundratal olika bokstavs-vänster-sekter....

Kerstin sa...

Andreas:
Jo, i efterhand får ju tidsperspektivet en annan dimension, och ju längre, i tiden, från händelser eller skeenden man kommer, ju mindre roll tycker man att ett eller flera decennier spelar.
Går vi längre tillbaka i tiden tycker vi det räcker att pricka in århundradet och ännu längre tillbaka årtusendet.
Jag undrar hur många skeenden i historien som man misstolkar eller missförstår av det skälet?