2007-06-26

Våldet på Gaza III

Gårdagens toppmöte i Sharm-El-Sheik var ett sätt för Israel, Egypten och Jordanien att markera politiskt stöd åt president Abbas och hans krisregering och samtidigt försöka marginalisera och försvaga Hamas. Men ekvationen är inte enkel. Risken finns att palestinierna i stället uppfattar president Abbas som alltför svag i förhållande till Israel och att Hamas vinner ytterligare sympatier.

Israels beslut att betala ut de innehållna skattemiljarderna till den palestinska regeringen kan ses som en strategi att försöka gjuta ekonomiskt liv i Västbanken. I så fall skulle Västbanken kunna växa till en förebild för palestinierna i Gaza och därigenom undergräva stödet för Hamas.

Men en sådan strategi är problematisk. Att utveckla Västbanken ekonomiskt tar lång tid. Hamas har ett starkt stöd hos det palestinska folket och vann det kanske mest demokratiska val som någonsin genomförts i arabvärlden. Det är inte särskilt svårt att bestämt ta avstånd från Hamas politiska program. Men rörelsen kan inte önsketänkas bort ur den politiska processen. Den hittillsvarande strategin med isolering har ju varit allt annat än framgångsrik.

För att på allvar kunna gå vidare i den politiska processen mot en tvåstatslösning måste palestinierna först enas. En sådan enighet förutsätter en dialog mellan Hamas och Fatah. Hamas vill ha en dialog med Fatah, men Fatah säger nej. Men Fatah kan inte skapa fred med Israel utan att först ha uppnått en överenskommelse med Hamas. Om inte annat så eftersom varje förslag på uppgörelse med Israel kommer att underställas det palestinska folket i en folkomröstning. Därför kommer Fatah i sinom tid att skapa en dialog med Hamas.

Vi kan således inte förvänta oss några avgörande steg i fredsprocessen under den närmaste tiden. Tills maktkampen mellan Hamas och Fatah är avslutad gäller det för omvärlden att säkra den humanitära situationen på Gazaremsan och motarbeta alla åtgärder som skulle försvaga en tvåstatslösning.

Om detta och något till uttalade jag mig i dag i P 1 Morgon.

15 kommentarer:

Magnus sa...

Nu ska vi se hur länge det dröjer innan demokratins förkämpar bombarderar Ulf med anklagelser om undfallenhet mot ondskan.

G. Tikotzinsky sa...

Vad är det som är så heligt med tvåstatslösningen? Helt tydligt har konceptet misslyckats sedan Oslo-avtalen. Här i Mellanöstern söker vi inte efter en "rättvis" fred, utan i stället söker vi en fungerande fred. Svenska idealister får gärna syssla med filosofiska rättvisefrågor, men tyvärr är det bortslösad energi.

Här är några nya koncept som diskuteras:

-En federation mellan Jordanien och Judea/Samarien.
-En trestatslösning - Israel, Judea/Samarien, och Gaza.
-En enstatslönsing - Israel. Gaza tillbaka till Egypten och områden A+B som autonoma regioner inom Israel.

Ulf Bjerelds fixering vid tvåstatslösningen som en påtvingad dogma låter som Brezhnev-doktrinen i ny tappning. Socialistiska länder kunde aldrig frångå den rätta läran, hette det då. Nu heter det att socialisternas politiska diktat aldrig kan frångås.

Guardian sa...

Utan rättvisa kommer det aldrig att bli fred, och det är en utveckling som säkert kommer glädja Tikotzinsky.

Förhoppningsvis finns det andra israeler med bättre omdöme.

G. Tikotzinsky sa...

Guardian,
Ingen karta kommer någonsin att anses rättvis på båda sidor gränsen. En rättvis fred är en hägring, som att jaga horisonten. Vad som behövs är en fred som fungerar.

Historien är full av fredstraktat som inte är "rättvisa" men som håller. Några exempel från ditt närområde är fredstraktaten som avslutade WW2. Var det rättvist att Finland fick avträda Karelen, eller Tyskland Danzig/Preussen? Om du frågar finnarna resp. tyskarna, så brukar svaret bli nej. Trots det så fungerar de nya gränserna. Eller fråga grekerna om det var rättvist att de fick avträda Mindre Asien 1921. Osv. Osv.

Jag personligen tycker det skulle vara mycket rättvist om palestinierna avträder C-områdena till Israel. Jag tvivlar dock på att en majoritet av palestinierna delar min åsikt.

Guardian sa...

Tikotzinsky:
Visst, och Hitler tyckte personligen att det var ”rättvist” att gasa 6 miljoner Judar, eftersom han såg dom som ett hot…
Kan du kliva ur sandlådan nu?

Jag tyckte att du skrev att du ville ha en ”fungerande fred” – utan rättvisa kommer ingen fred mellan Israel och palestinierna att fungera.

Vad rättvisa i detta fall innebär är du mycket väl medveten om, så barnsligt poserande kan du bespara mig ifrån!

A-K Roth sa...

Ulf, jag tycker mig sakna information i din artikel som visar till vilken grad Jordanien, Egypten etc vill gardera sig mot den sorts islamism som Hamas med Irans stöd representerar.

Jag har också frågor om hur väl Västbankens och Gazas klaner kommer att kunna samsas över lång tid. Även innan den senaste allvarliga striden - somliga kallar det kupp - var det inte utan stora problem. Jag har sett enstaka artiklar om motsättningar VB/Gaza som bygger på gammal historia. Är motsättningarna oöverkomliga och vilka implikationer har de för skapandet av en palestinsk stat?

Som du skrev: ekvationen är inte enkel. Det finns säkert fler variabler än dem du drog upp.

Du talar om tid. Och att palestinierna måste enas. Att Hamas inte kan önsketänkas bort. Men kanske med tiden kan de få mindre betydelse. Man kan sannerligen ha fog för att försöka stoppa Irans direkta stöd till Hamas och att värna om att stöd till Gaza inte går till Hamas förfogande!

Johannes sa...

Det förtjänar att påpekas att dagens palestinska araber på GS är ättlingar till inflyttade personer från Egypten fram till 1967 och att WB invånarna är motsvarande från Jordanien. Skillnaderna mellan dessa befolkningsgrupper är betydande i kultur, attityd och livsstil där WB araberna är mer utåtriktade, mindre förfallna till islamism och mer kommersiellt orienterade.Det är möjligt att dagens palestinska tvåstatslösning är logisk, naturlig och möjligtvis bestående där WB invånarna så småningom kommer att ingå i en konfederation med Jordanien vars invånare till mer än 60% består av palestinska araber, medan befolkningen på GS kommer att fortsätta vara marginaliserad tills Egypten accepterar dem som medborgare

G. Tikotzinsky sa...

Guardian,

Tack för att du bestämmer åt mig vad som är rättvist. Uppenbarligen vill du frånta mig, och kanske alla israeler, rätten till egna åsikter i rättvisefrågan.

Det står helt klart att min uppfattning om vad som är rättvist inte delas av gemene man hos palestinierna, det är jag mycket medveten om. Liksom deras rättvisetänkande (och ditt) inte delas av mig. Så där står vi och stampar, och kommer inte fram till något som helst som båda kan anse rättvist.

Återstår att hitta en fungerande fred, precis som i de historiska exempel jag drog fram.

Här är en liten fråga: Varför förkastade araberna FNs delningsförslag 1947? Förslaget var ju rättvist...

Niklas Lindgren sa...

Jag måste säga att jag inte riktigt förstår Ulf Bjerelds ståndpunkt i frågan. För den utgår ifrån att alla parter utom just Hamas skall agera och göra eftergifter. Nu är jag knappast en anhängare av Fatah, men Ulf skriver här att ” Hamas vill ha en dialog med Fatah, men Fatah säger nej”. Det är ju en minst sagt besynnerlig beskrivning av situationen. Det var knappt en vecka sedan Hamas utraderade Fatah i Gaza genom en hänsynslös orgie i mord, bla med attacker mot Fatah-sympatisörers hem där även kvinnor och barn mördades, samt där skadade Fatah-medlemmar som var intagna på sjukhus pepprades i sina sängar. Nu när Hamas har uppnått de mål de kunde nå med våld, så är det naturligt att de vill tillbaka till förhandlingsbordet. Men varför skulle Fatah helt lugnt sätta sig ner och börja diskutera med dem som var deras bödlar för bara några dagar sedan? Och skulle verkligen ett sådant förfarande av Fatah vara försvarbart mot deras egna? Nu har vi ju åter igen fått bevis på vad för sorts organisation Hamas är, och vilka metoder de är beredda att ta till för att tysta opposition. Och det är ju faktiskt ett rätt troligt scenario att Hamas nu vill ha någon form av fred med Fatah, så att de kan öka sitt inflytande på västbanken, för att sedan igen starta en ny mordorgie mot Fatah där senare. Så varför skall Fatah förhandla?
Det finns ju även andra parter i konflikten som knappast skulle vinna på några eftergifter. Varför skulle Israel någonsin välja att diskutera något med Hamas, så länge organisationen har som mål att utrota Israel? Och med tanke på hur organisationen behandlar sina palestinska bröder, så råder det ingen som helst tvekan om vilket öde som skulle vänta Israels judar ifall de var i Hamas våld.
Vi kan även se till omvärlden som tidigare översvämmade de palestinska områdena med bidrag. Ulf skriver ” Den hittillsvarande strategin med isolering har ju varit allt annat än framgångsrik.”. Den tolkning jag gör av denna mening (vilket förövrigt är en åsikt som många vänsterdebattörer ventilerat på sistone) är att blockad skulle ha framtvingat det palestinska inbördeskriget. Men jag har mycket svårt att förstå den ståndpunkten. Ulf Bjereld har ju själv skrivit att han är väl insatt i Hamas minst sagt skrämmande mål för både Palestina och Israel. Är det inte då mer trovärdigt att detta inbördeskrig är det logiska utfallet av Hamas mål, som alltså är att göra Palestina till en islamistisk diktatur? Är det inte mer logisk att dessa grymma mord är en spegling av vad för sorts organisation hamas är, och att det snarare var ett bra beslut att inte ge Hamas bidragsmiljarder, vilka de troligtvis hade använt till att bli ännu bättre på att mörda palestinier och judar, samt att ytterliggare totalisera gaza?

Ulf Bjereld sa...

Till Niklas: Det handlar inte om vem som skall göra eftergifter och vem som inte skall göra det. Det handlar om min bedömning om vad som kommer att hända och min bedömning av vilken som är den mest effektiva vägen till en fredlig och varaktig lösning på konflikten. Fatah behöver en överenskommelse med Hamas för att med inom-palestinsk legitimitet kunna gå vidare i förhandlingar med Israel. Fatah kommer därför - när det hela lugnat sig - att söka en sådan överenskommelse. Men det kan ta tid.

Sedan är det sannerligen inte bara "vänsterdebattörer" som ifrågasätter strategin att isolera den folkvalda Hamas-regeringen. Tvärtom börjar det bli svårt att hitta någon person i det offentliga samtalet överhuvudtaget som idag påstår att det varit en framgångsrik strategi.

Johannes sa...

Strategin att isolera Hamas har i själva verket varit mycket framgångsrik. Nu har de mer kompromissvänliga krafterna bland araberna makten på den ojämförligt största WB medan terroristerna som vägrar erkänna staten Israel har kommandot på GS med vad det innebär av ansvar för att oskyldiga skadas, om och, när Israel retalierar efter raketbeskjutning och annan terrorism. De ideologiskt skilda riktningarna bland de palestinska araberna har nu även geografiskt separerats vilket torde underlätta kommande freds-förhandlingar utan Hamas´ deltagande.

A-K Roth sa...

Magnus ska väl inte ignoreras, tycker jag. Hur länge dröjde det? Eller var argumenten för svåra att följa? :)

Niklas Lindgren sa...

Ulf:
Det jag anser vara smått häpnadsveckande är att du som forskare på området inte bemöter mina argument med ens ett ord.
1. Du kommenterar alltså inte ens mina farhågor om Hamas, och varför Fatah (eller Israel och omvärlden) verkligen skall lita på dem. Ser du inte det minsta risk att Hamas verkligen tänker fullfölja de mål de proklamerar öppet för sina anhängare, vilket skulle betyda ett förintande av Fatah och dess anhängare, även på Västbanken, samt ett evigt krig mot Israel? Anser du inte på något sätt att den totalt hänsynslösa hållning som Hamas uppvisat mot oppositionella palestinska bröder, säger en hel del om Hamas som organisation?
2. Visst det är ju naturligtvis skönt för dig att du har ett brett medhåll i din ståndpunkt att isolerandet av Hamas var ett misslyckande. Men hur kommer det sig att du inte kan formulera ett försvar av den ståndpunkten? Menar du verkligen att Hamas skulle ha varit fromma som lamm så länge biståndspipelinen från väst fortsatte att vara öppen? Är det inte troligare att Hamas med dess mordiska hänsynslöshet endast har påvisat med all tydlighet att de faktisk lever som de lär?

Anonym sa...

Palestiniernas existens bestäms ju helt och hållet av vad regimen i Israel tar sig till? De är ju Israel eller snarare USA som helt måste ändra sin inställning och säga till Israel att upphöra med den besinningslösa ockupationen av det land som eventuellt skulle kunna bli en Palestinsk stat. Fatah eller Hamas, hur kan någonting av dessa organisationer uträttas när Israel gör som det behagar!? De existerar ju enbart med Israels goda minne. 40 års ockupation utan några som helst avsikter att skapa en Palestinsk stat från Israels sida.

A-K Roth sa...

Anonym 9:05:

Upprättandet av en palestinsk stat är beroende av palestinsk vilja att skapa en stat. Det har det alltid varit.

Den här attityden om vad "Israel tar sig till" är sannerligen intressant. Israels agerande är ju i stort beroende på vad palestinska grupper har "tagit sig till" i form av krig och terrorkrig.





Palestinier är i grunden ansvariga för att skapa ett samhälle där man