2006-07-31

Läget i Mellanöstern - en analys

Det tillfälliga stoppet på blodbadet i Mellanöstern har föranlett en febril diplomatisk aktivitet. Skall det militära stilleståndet förlängas och följas av en varaktig fred, eller kommer striderna att ta fart med förnyad styrka när de 48 timmarna löper ut natten till onsdag?

Hittills har de israeliska krigsansträngningarna varit katastrofala inte bara för Libanon utan också för Israel. De tillfångatagna israeliska soldaterna har inte frigivits. Brutaliteten i den israeliska krigföringen och de många civila dödsoffren har ökat på landets internationella isolering. Hizbollahs raketbeskjutning av Israel fortsätter med oförminskad styrka. Den israeliska angreppsplanen tycks ha vilat på en fundamental felbedömning: att kriget skulle vända den libanesiska befolkningen mot Hizbollah och därigenom möjliggöra en avväpning av organisationen. I stället blev det tvärtom. Stödet för Hizbollah i Libanon växer, och då inte bara inom den shiamuslimska befolkningsgruppen.

Det gäller nu att utnyttja det tillfälliga vapenstilleståndet för att formulera en lösning som både Israel och Hizbollah kan acceptera. Trots den bekymmersamma situationen är det ingen politiskt omöjlig uppgift.

En sådan lösning bör baseras på följande komponenter: 1) Bibehållen vapenvila. 2) De israeliska soldaterna friges och Israel friger ett antal av de tusentals arabiska fångar som hålls i israeliska fängelser (frisläppandet av de arabiska fångarna kan äga rum i ett senare skede, för att inte direkt kopplas till frisläppandet av de israeliska soldaterna). 3) Israel avbryter sin ockupation av Sheba-området som ockuperades 1967 och FN får i uppdrag att utreda områdenas framtida status (det råder oklarhet om området tillhör Libanon eller Syrien). 4) En internationell övervakningsstyrka med FN-mandat placeras i södra Libanon. 5.) Hizbollah-milisen integreras formellt i den libanesiska armén (vilket betyder att den kan behålla sina vapen men dess handlingsutrymme minskas).

En sådan uppgörelse innebär att Israel uppnår ett frisläppande av sina soldater (vars tillfångatagande var den direkt utlösande krigsorsaken) samt får en förbättrad säkerhetssituation genom upprättandet av en internationell övervakningsstyrka längs sin norra gräns och att Hizbollah får ett minskat militärt handlingsutrymme. Hizbollah får i sin tur igenom två av sina viktigaste krav, d v s att arabiska fångar friges och att den israeliska ockupationen av Sheba-området upphör. Dessutom får organisationen får behålla sina vapen.

Genomförandet av de fem punkterna förutsätter att USA sätter press på Israel. Dessutom krävs sannolikt att krigshandlingarna mellan israeler och palestinier upphör, och att förhandlingar om en varaktig lösning på Palestinafrågan kan komma igång inom kort. Ett sådant genombrott förutsätter i sin tur att den internationella isoleringen av den folkvalda Hamas-regeringen bryts. Det bör vara möjligt eftersom Hamas och Al Fatah strax krigshandlingarnas utbrott enats om en text som i praktiken innebar att Hamas erkänner Israels rätt till existens inom säkra och erkända gränser. Men till Palestinafrågan skall vi återkomma i en senare post.

7 kommentarer:

Anders Lundblad sa...

Jag antar att Israels ovilja att återgå till 1967 års gränser delvis beror på minnet av tiden före 1967.

Om lösningen på Israels grannkonflikter är att Israel lämnar ockuperat territorium undrar i alla fall jag varför det inte rådde fred och samförstånd före 1967.

Var det inte så att Golan-höjderna (och kanske även Sheba-området) användes för en del raketutskjutande även före 1967?

Ulf Bjereld sa...

Jodå, Israel bedömer sina nuvarande gränser som betydligt mer säkra än 1967 års gränser. Men folkrätten förbjuder stater att erövra territorium genom våld. Säkerhetsrådets resolution 242 - som antogs efter junikriget 1967 - är mycket tydlig på den punkten.

Före 1967 fanns ingen internationell enighet bakom tanken på en tvåstatslösning, utan Västbanken och Gaza kontrollerades av Jordanien respektive Egypten. I dag ställer sig både Israel och PLO bakom tanken på en tvåstatslösning. En sådan förutsätter att Israel avbryter ockupationen av Västbanken och Gaza, eftersom det är just där den palestinska staten är tänkt att ligga.

Anonym sa...

Skärpning Ulf! Det duger inte att bara kasta ur sig siffror. I resolution 242 står det klart och tydligt att parterna ska leva inom SÄKRA och erkända gränser. Inte ens du kan väl se en 15 km bred land remsa vid kusten och den syriska armén på golanhöjderna återigen med möjlighet att strypa vattnet till Genesarets sjö, som en säker gräns för Israel. Då var Rabins idé, som du säkert känner till mycket roligare och framför allt mer kreativ. Har alltid undrat varför Syrien inte accepterade den. Återigen handlar det om tolkning och tolkningsföreträde. Varken Sverige eller Europa har det tolkningsföreträdet. Med tanke på den röra som FN uppenbarligen innebär har jag svårt att se hur man där kommer fram till en tolkning som ska passa båda parterna. Som du säkert vet så förekommer även ett resonemang huruvida det är frågan om territorier eller territorierna. Så återigen. De gamla palttityderna och förenklingarna har hittills inte bidragit till någon lösning så kanske är det dags för lite roligare och friskare grepp? Vad sägs exempelvis om att inte ge rösträtt i FN till odemokratiska länder. Visst skulle det vara problematiskt med att finna en definition på demokrati som det går att komma överrens om men det skulle i alla visa att det finns en grundläggande värdering som FN gemensamt kan stå för. Därmed skulle nog även omröstningarna i generalförsamlingen se lite annorlunda ut och freden i Mellanöstern skulle förmodligen ta ett stort kliv frammåt.
Eli Göndör

Anonym sa...

Och om Israel ockuperar Västbanken i dag måste väl Jordanien ha gjort det före 1967. Förstår inte varför du använder ordet "kontrollerade". Det är väl ingen som hävdat att Israel ockuperar rn bit av Jordanien då man ockuperar Västbanken. Att världssamfundet talar om ockupation är på grund av delningsplanen. Delningsplanen var som jag förstår en klar intenationell enighet, som om inte annat defenitivt inte ansåg att dessa territorium skulle tillhöra Jordanien (eller Egypten). Därmed ockuperade även Jordanien Västbanken (och Egypten Gaza) eftersom delnningsplanen inte hade. Tvåstatslösning ligger i själva delningsplanen vilket kanske är en av anledningarna till att en sådan lösning kan verka relevant och just mellan Jordanfloden och Medelhavet. Bara för ordningens skull.
Vänligen,
Eli Göndör

Anonym sa...

Skärpning Ulf! Det duger inte att bara kasta ur sig siffror. I resolution 242 står det klart och tydligt att parterna ska leva inom SÄKRA och erkända gränser. Inte ens du kan väl se en 15 km bred land remsa vid kusten och den syriska armén på golanhöjderna återigen med möjlighet att strypa vattnet till Genesarets sjö, som en säker gräns för Israel. Då var Rabins idé, som du säkert känner till mycket roligare och framför allt mer kreativ. Har alltid undrat varför Syrien inte accepterade den. Återigen handlar det om tolkning och tolkningsföreträde. Varken Sverige eller Europa har det tolkningsföreträdet. Med tanke på den röra som FN uppenbarligen innebär har jag svårt att se hur man där kommer fram till en tolkning som ska passa båda parterna. Som du säkert vet så förekommer även ett resonemang huruvida det är frågan om territorier eller territorierna. Så återigen. De gamla palttityderna och förenklingarna har hittills inte bidragit till någon lösning så kanske är det dags för lite roligare och friskare grepp? Vad sägs exempelvis om att inte ge rösträtt i FN till odemokratiska länder. Visst skulle det vara problematiskt med att finna en definition på demokrati som det går att komma överrens om men det skulle i alla visa att det finns en grundläggande värdering som FN gemensamt kan stå för. Därmed skulle nog även omröstningarna i generalförsamlingen se lite annorlunda ut och freden i Mellanöstern skulle förmodligen ta ett stort kliv frammåt.
Eli Göndör

Anonym sa...

Ber om ursäkt för dubbleringen,. Tryckte på fel knapp.
Eli G

Ulf Bjereld sa...

Till Eli: Att en stat har rätt till säkra gränser innebär inte en rätt att med våld tillägna sig territorium för att göra sina gränser säkrare. I så fall skulle ju en framtida palestinsk statsbildning kunna göra anspråk på israeliskt territorium för att göra sina egna gränser säkra.

Folkrättsexperterna är inte eniga om viken term som är mest lämplig för att beskriva situationen för Gaza och Västbanken under åren 1948-1967. Så annekterade ju t ex Jordanien Västbanken 1950. Däremot finns det en stor enighet bland folkrättsexperterna om att begreppet "ockupation" är det mest adekvata för läget på Västbanken i dag.

Det är ingen bra idé att bara ge demokratierna rösträtt i FN. Tre skäl: 1.) En sådan isolering skulle försvåra och försena demokratiseringsprocesserna i icke-demokratierna. 2.) Världen skulle gå miste om det enda forum där alla stater kan träffas på lika villkor. En sådan utveckling skulle öka risken för storkrig. 3.) Förslaget är realpolitiskt helt ogenomförbart.