Förintelseöverlevaren Hédi Frieds vrede och sorg inför SD:s medverkan på Förintelsens minnesdag

På måndag högtidlighålls Förintelsens minnesdag. Varje år denna dag arrangerar Riksdagsnätverket Minnet av Förintelsen och Forum för levande historia en minnesstund. För första gången ingår Sverigedemokraterna genom riksdagsledamoten Björn Söder i den grupp som bjuder in till minnesstunden.

Sverigedemokraterna har sina rötter i den nazistiska myllan, och är fortfarande ett parti impregnerat av rasism och främlingsfientlighet. Det är ytterst osmakligt - ett hån mot alla de som drabbades av Förintelsen - att ett sådant parti tillåts ingå i den gemenskap som bjuder in till denna manifestation.

Författaren och Förintelseöverlevaren Hédi Fried, 95 år, är upprörd över den normalisering av Sverigedemokraterna som nu pågår. Hon skriver i Dagens Nyheter:

Jag förstår inte hur Moder Svea har sjunkit så lågt att hon är beredd att krama dem som nu återuppväcker samma dödsbringande ideologier. Finns det inte plats för det kritiska tänkandet längre? (...) Det är känslan av déjà vu som gör mig så rädd. Det är normförskjutningens mörka stig vi vandrar. Jag har sett det komma, och ändå ville jag inte tro det.

Varför ingriper inte talmannen, undrar kanske en del. Skälet är att enligt talmannens generella riktlinjer ska riksdagens nätverk vara öppna för alla partier. Tidigare har Sverigedemokraterna valt att inte vara med i Riksdagsnätverket Minnet av Förintelsen. Men nu har Sverigedemokraterna ändrat sig, och anslutit sig till nätverket.

Kanske borde de övriga partierna ha valt att förlägga sin manifestation utanför riksdagen för att undvika samverkan med Sverigedemokraterna i denna sak. Eller ha organiserat minnesstunden i riksdagen på annat sätt än genom nätverket.

Björn Söder tycker det är "tråkigt" att Hédi Fried "gör partipolitik" av denna sak. Riksdagsnätverkets ordförande Mikael Oscarsson, KD, säger att Sverigedemokraterna inte kommer att medverka aktivt vid minnesstunden, utan enbart står med som inbjudare. Björn Söder själv säger däremot till Expressen att han kommer att ha en mer aktiv roll vid minnesstunden än enbart som åhörare: Skillnaden nu är att jag också kommer att vara med lite tidigare för att emot besökare och hjälpa till så att det flyter på med logistiken.

Hédi Fried själv påminner om att vi inte klarade av att hejda normförskjutningen förra gången, vilket ledde till de oförglömliga fasorna vi ska minnas på måndag:

Men denna gång, i stället för att bara minnas, låt oss hejda normförskjutningen i tid. I valet mellan tolerans och intolerans, låt oss välja rätt.

Så är det. Låt oss välja rätt, och aldrig bidra till normalisering av rasism och främlingsfientlighet.

Forum för levande historia och lärarnas kunskaper om Förintelsen

Forum för levande historia har publicerat en rapport som hävdar att svenska lärare har alltför dåliga kunskaper om Förintelsen. Men rapporten brister dessvärre i centrala avseenden, och kan därför inte användas för att uttala sig om kunskapsläget bland lärarna.

Jag bortser här från att rapporten är sällsynt illa skriven, och att författaren Anders Lange alltför ofta låter egna politiska resonemang störa framställningen (se t ex Langes märkliga angrepp på Historieuppropet, not 109, s 60). Min bärande kritik är i stället att rapporten präglas av en kunskapssyn som är så nattstånden och så omodern att man som läsare häpnar. Jag skall ge två exempel på detta.

För det första baserar rapporten sina slutsatser på ett frågebatteri där kunskap mäts utifrån kännedom om ohyggligheternas enskildheter. Den som tror att 75 procent av de judiska barnen i Europa dödades under andra världskriget får fel, den som tror att den korrekta andelen är 85 procent får rätt. Den som tror att andelen judar i den tyska befolkningen 1933 uppgick till 0.8 procent får rätt, den som tror att andelen uppgick till 1.2 procent får fel. Faktakunskaper i all ära, men det är inte den typen av kunskaper som möjliggör för en lärare att till eleverna förmedla en djupare förståelse av orsaken till Förintelsen.

För det andra är flera frågor så naivt formulerade att de i princip blir omöjliga att besvara. T ex ställs frågan om vad som hände med de tyska soldater som vägrade delta i avrättningarna av civila judar. Som rätt svar anges "Ingenting särskilt skulle ha hänt". Ingenting särskilt? Svaret är säkert korrekt på så sätt att det inte fanns några formella sanktioner i den tyska krigsmakten för de enskilda soldater som vägrade medverka i dödandet. Men dessa modiga individer riskerade naturligtvis grova informella repressalier från befäl som betraktade dem som judevänner och från kamrater som betraktade dem som svikare. Dessutom är poängen med frågan att visa att de tyska soldaterna inte tvingades att delta i massakrerna, utan gjorde det av fri vilja. Men den springande punkten är ju i stället huruvida de tyska soldaterna uppfattade det som om de hade ett fritt val att delta i dödandet eller ej. Och ur det perspektivet blir den ställda frågan inte meningsfull.

Jag hade hoppats - och kanske t o m trott - att Forum för levande historia lyssnat till den kritik som tidigare och från skilda håll riktats mot myndighetens sätt att genomföra sina undersökningar. Tyvärr hade jag fel.

Jag kommenterar undersökningen i Dagens Nyheter i dag.