Inom kort kommer Israel, enligt de flesta bedömare, att genomföra en omfattande militär markoffensiv i Gaza. Offensiven ska ses som ett israeliskt svar på Hamas terrorattack på Israel för snart två veckor sedan, och som följts av en våldsspiral som redan skördat tusentals dödsoffer bland israeler och palestinier. Om Israel genomför sin markoffensiv kommer antalet döda - varav många civila - att öka ytterligare. Båda parter är skyldiga att följa folkrätten och krigets lagar. Men krigets logik innebär att många oskyldiga, inklusive barn, kommer att dö.
Israel är militärt överlägset Hamas och kommer med stor sannolikhet att kunna ta kontrollen över norra Gaza, trots att Hamas har terrängen på sin sida. Men vad händer sedan? Vilken är den israeliska planen för Gaza efter den avslutad markoffensiv? Kort uttryckt: Vem ska styra Gaza?
En återgång till det läge som rådde före Hamas attack är inte möjlig för Israel. Även om Hamas militärt besegrats skulle organisationen - eller en motsvarande rörelse - snart växa sig stark igen. Raketbeskjutningarna från Gaza mot Israel skulle återupptas. Risken för ett nytt krig vore överhängande.
Jag tror heller inte att Israel vill återockupera Gaza. En sådan återockupation skulle ge Israel ansvaret för nära 2.5 miljoner palestinier, bosatta på ett område ungefär lika litet som halva Öland.
Om vi bortser från risken för ett storkrig i området (där Libanon och Jordanien och i förlängningen Iran dras in) är den kvarvarande möjligheten att det internationella samfundet - till exempel med hjälp av en FN-styrka - tillfälligt tar över ansvar och styre över Gaza. En sådan lösning förutsätter i praktiken en politisk process som inbegriper återupptagna förhandlingar om bildandet av en palestinsk stat, det vill säga om genomförandet av tvåstatslösningen. Det finns igen väg udenom, för att citera Ibsens Peer Gynt.
En sådan process blir lång och svår. Israel har rätt till säkra och erkända gränser, på samma sätt som palestinierna har rätt till en stat med säkra och erkända gränser.
Det är viktigt att det internationella samfundet sätter tillräcklig press på israeler och palestinier för att möjliggöra humanitär hjälp här och nu. Jag instämmer gärna i det upprop som under hashtagen #vikräver nu sprids i sociala medier: "Vi fördömer allt våld mot civila och varje överträdelse av internationell rätt, oavsett vem som utför den. Vi står upp mot all typ av avhumanisering av människor, oavsett vem som drabbas av den." Bland de 160 kända personer som hittills undertecknat återfinns till exempel Pernilla Wahlgren, Veronica Maggio, Pernilla August, Miriam Bryant, Eric Saade, Oscar Zia och Jason Diakite.
4 kommentarer:
Det finns gott om mat, vatten och bränsle i Gaza - men Hamas kontrollerar förråden. Den enda humanitära hjälp som behövs just nu är att fritaga gisslan. Det som behövs mest av allt är en UNSC Chapter VII resolution.
Vad gäller vem som skall styra Gaza så är det inte så svårt. Israel kommer att ockupera Gaza under ca 6-9 månader för att rensa ut Hamas och bygga upp en alternativ maktstruktur. Sedan kommer området att lämnas över till PA med samma rättigheter för Israel som i områden B. Enda alternativet är internationella trupper under UNSC Chapter VII.
-
G. Tikotzinsky
Tel Aviv
1 Trevligt att du återupptagit att publicera på din blogg, Ulf. Men kändisupprop ger mig dåliga vibbar. Jag kommer att tänka på kändisuppropet i DN 9 sept 2015 om att hålla fast vid dåvarande migrationspolitik. "Kring alla människors lika värde finns inget utrymme för kompromiss" hette det bl a i polemik mot oss som också var anti-SD men som menade att migrationspolitiken inte var långsiktigt hållbar. I november 2015 fanns det tydligen utrymme för en kompromiss...
Som pensionär har jag haft tid att följa utvecklingen i mellanöstern flera timmar dagligen. Det som drabbat mig mest är skildringar av israeliska sjukvårdare som vittnat om hur bestialiskt Hamas behandlade människorna vid sin invasion. Föräldrar och barn bands fast i stolar och barn torterades inför sina föräldrar. (Jag avstår från att ge konkreta exempel med hänsyn till läsarna.)
Men terroristerna i Hamas är skickliga. Det som verkligen triggade protesterna runt om i världen var när Hamas meddelade att Israel bombat ett sjukhus i Gaza med många dödade, något som till en början okritiskt förmedlades av alla nyhetsbyråer. Senare visade det sig att det mesta tyder på att det var ett resultat av en havererad Hamasraket. Men tvivlarna kräver en oberoende kommission som ska leta efter bombfragment på marken, något som Hamas naturligtvis inte kommer att tillåta.
Hamas använder sig av civila "sköldar" för att skydda sina anläggningar. Hur kan de vara så hänsynslösa? Economists Nicolas Pelham är Mellanösternkorrespondent. Han berättar om möten med olika Hamasledare. "Det oundvikliga lidandet för vanliga palestinier – hundratals barns död – väger inte särskilt mycket i Deifs beslutsfattande (Deif hjärnan bakom Hamas angrepp på Israel, min anm). "Hur många måste dö i den här konflikten? frågade han en annan Hamasledare. "I de storslagna historiska kamperna för frihet är sådant lidande irrelevant. Ett litet pris.”
Jag förespråkar också en tvåstatslösning men den är förstås omöjlig så länge som islamistiska Hamas har något som helst inflytande. De tycks dessutom ha större stöd bland palestinierna än sekulära och korrumperade Fatah. (Sannolikt triggades Hamas av att en normalisering mellan Israel och Saudiarabien var på gång). Och bakom alltihop drar tyrannerna i Iran i trådarna. Lägg därtill en israelisk högerregering med aggressiva bosättarpartier...Denna regering kan trots allt väljas bort men det kan inte Hamas. Så steg ett måste rimligen vara att terrororganisationen Hamas utplånas. För inte kan du väl tro att Hamas kommer att omvandlas till en sekulär demokratisk organisation, Ulf?
Klas Bengtsson
Men, hur mycket mer tydligt kan det vara... tvåstatslösning är ingen möjlig lösning. Det är utan tvivel inget som arabsidan är intresserade av, de är mycket tydliga med att deras mål är att Israel ska utplånas! Att araberna deltar i olika dialoger kring en tvåstatslösning är för att få politiskt stöd, bistånd och positiv mediabevakning.
Den enda chansen till fred fanns när palestinierna var enade på 90-talet. Sen har det söndrats och härskats såpass att Israel har allmakt och deras föredragna lösning är uppenbarligen långsam etnisk rensning. Det enda som skiljer nuläget är takten på folkmordet.
För svenska högern sker allt detta i ett vakuum. Varje gång en bosättning byggs fördrivs palestinier, dvs etnisk rensning, och tvåstatslösningen kräver att detta reverseras. Men det ses som den egentliga etniska rensningen som måste hindras.
Skicka en kommentar