Rasism och främlingsrädsla äter sig på ett oroväckande sätt in i det offentliga samtalet, skrev DN:s chefredaktör Peter Wolodarski i en uppmärksammad text nyligen. Wolodarski syftade bland annat på hur öppen rasism och högerextremism börjat normaliseras i det svenska debattklimatet. Det är en mycket bra artikel. Läs den.
Som ett exempel på hur tiderna förändrats skriver Peter Wolodarski så här: "För fem år sedan hade inte TV4 tillåtit att ett av
deras mest populära familjeprogram, rymmer en profilerad medverkande som
bland mycket anmärkningsvärt förra året deltog i en talkshow arrangerad
av framträdande högerextremister." Den Peter Wolodarski syftar på är Alexander Bard, som sitter i juryn för programmet "Talang".
En del har kritiserat Peter Wolodarski för att han skulle försöka "deplattformera" (ohyggligt ord) Alexander Bard, det vill säga göra denne till persona non grata i alla offentliga sammanhang. Men så är det inte. TV4 har en självklar rätt att rekrytera vem man vill till sina underhållningsprogram. Peter Wolodarski har samma självklara rätt att tycka vad han vill om vem TV4 rekryterar. Dessutom kräver ju heller inte Peter Wolodarski att Alexander Bard ska bort. Peter Wolodarski använder i stället TV4:s bemanning som ett tidens tecken - ett illustrerande exempel på att någonting har hänt i samhällsklimatet.
Man kan förstås också tycka precis vad man vill om Alexander Bard, om hans juryplats i Talang, hans medverkan vid evenemang som arrangeras av framträdande högerextremister och om Peter Wolodarskis text. Men Alexander Bard väljer att på sin Facebook-sida kalla Peter Wolodarski för "det där lilla kräket", med tillägg som "falsk jävel" och "det öppna samhällets största fiende".
Det där lilla kräket? Man säger faktiskt inte så. Om någon. Alexander Bards sätt att hantera debatten blir i sig en illustration av just den tes som Peter Wolodarski för fram - det motbjudande språkbruket kommer att förändra Sverige i grunden om vi inte gör motstånd.
4 kommentarer:
Jag läser de flesta av Wolodarskis ledare liksom Ulfs blogginlägg. Mycket skiljer dem åt, men jag tycker att de åtminstone har en sak gemensamt: den moraliskt överlägsna tonen.
Wolodarskis skriver: "För fem år sedan hade inte TV4 tillåtit att ett av deras mest populära familjeprogram, rymmer en profilerad medverkande som bland mycket anmärkningsvärt förra året deltog i en talkshow arrangerad av framträdande högerextremister." Ulf: "Dessutom kräver ju heller inte Peter Wolodarski att Alexander Bard ska bort." Jaså?
Jag har aldrig sett Talang, programmet som syftas på, eller Bards framträdande i högerextrema sammanhang. Dock minns jag att exentrikern Bard lämnade folkpartiet efter en kort tid eftersom han tyckte de var för mjuka mot SD...
Så vad sa Bard på mötet med högerextrema? Expressens kulturchef Karin Olsson, som i efterhand lyssnat på den två timmar långa debatten skriver: " Bard krossar – totalt faktiskt – Kasselstrands motbjudande etnonationalism. Bard tror på det ”kosmopolitiska Sverige” och försvarar ett mångkulturellt samhälle. Han säger att en familj kan se ut på många olika sätt och håller brandtal efter brandtal mot rasism. Hudfärg är det minst intressanta med en människa, menar han. Och ett stängt land är dömt att misslyckas i konkurrensen om begåvning och teknikutveckling, argumenterar Bard.
Hans vision är en annan: den expansiva staden med högkvalificerad invandring som slipper släpa på en lågutbildad glesbygd. Kasselstrand ler stelt och inflikar lamt att Sverige måste hålla ihop.
Nationalism kan vara bra som en identitet av många, fortsätter Bard, som ett alternativ till att tro på ”tarotkort eller konspirationsteorier”, men det är otillräckligt för att bygga en stark framtid."
"Det där lilla kräket? Man (heter det inte hen :-)?)säger faktiskt inte så." Nej, naturligtvis inte. Inte heller andra invektiv som Bard levererar.
Kasselstrand och Afd är ju främst personer som uteslutits ur SD. De förtjänar verkligen en pariastämpel. Och att döma av Karin Olssons referat är det just det Bard ger dem.
Klas Bengtsson
PS Läser i senaste SIFO att 36% av LOs medlemmar stöder SD, "ett parti impregnerat av främlingsfientlighet och rasism", medan 29% stöder S. DS
Håller helt med dig Ulf. Det är en hemsk utveckling och vi är många som är trötta på utvecklingen där vissa tar sig rätten att skriva sådana saker. Motståndet kommer och är på väg.
Håller helt med KB
Bard är en lustig figur, lust är allts positivt.
han spiritualiserar, ända sedan den tid han kom ut som Barbie.
Att ta debatter och diskutera, och inte peka finger, är en dygd.
(som vinner), att sitta i ett elfenbenstorn och kverulera, kan man
göra, men det leder oftast fel, och för att vara lite elak, om vi antar
att DN är Sveriges mäktigaste morgontidning, så har redaktören
så måste man skilja på vad som är önskvärt och vad som är faktiskt.
2009 blev PW politisk redaktör på Dagens Nyheter, dvs ansvarig för tidningens politiska policy.
2010 kom SD in i riksdagen, (där Fp bytte ut LL mot Björklund och därefter Sabuni mot Ullenhag)
2013 blev PW Chefred och ansvarig utgivare på DN
2014 klappade Alliansen ihop och Sd fick 49 mandat.
2018 Sd fick 62 mandat. Alliansen sprack formellt.
2020 Sd konkurrerar med S som landets största parti
DN och PW ingår i den skola som bildat grogrund för den migrations- och integrationspolitik Sverige
haft sedan 2010. M hade en lite annan ingång inför valet 2010, men fick gömma undan de förslagen
i byrålådan efter att Alliansen blev beroende av Mp för budgeten 2010.
ko
Det går inte att komma ifrån att den riktning som DN haft, sammanfaller med Sd slagit rekord.
Korrelationen är verkligheten, samhället, kommuner och statens verksamhet uppfattas inte
fungera tillräcjkligt bra, då blir väljarna missnöjda. Poängen med en demokrati är att väljarna
ska kunna välja bort ledare eller partier som de misstror. Att Sd går bra beror inte på Sd, utan
på att väljarna inte varit nöjda med regeringsmakten. och hur har de gått för Fp under samma
period, det parti som lite varit husorgan åt DN, eller vice versa, över tid? Det var LL som rekryterade
Sabuni och Co, sedan blev LL utmanad och utbytt mot Björklund, och då blev det mycket mer
socialliberalt, och DN drev kampanj för att Birgitta skulle ersätta Björklund inför valet 2014,
och att Birgitta skulle kunna bli utrikesminister efter Bildt), men på något vis har det inte
gått så bra för de partier som landat i DN-liberalismen, och av detta kan man bara dra slutsatsen
att väljarna inte riktigt följer ledarsidan, däremot kan det inte uteslutas att våra politiker i Stockholm
påverkas av kulturellt kapital, och då kan det helt enkelt bli lite fel med karta och kompass, vilse.
S.W
Åsiktspolisiär verksamhet fungerar, momentant, men den rätta åsikten har lite fel incitament,
om den bygger på ängslighet, polisen får dessvärre heller inte med sig någon,
utöver harm, och så uppstår dubbel bokföring. Väljarna marscherar i en riktning,
medan de som har en högre moralisk resning marscherar
i en annan riktning. Kampen om ledande fyrar, som riktmärke, kan man läsa
om I bland annat Folkpartiets olika eftervalsanalyser, vikten att få med sig
rätt sorts personer med kulturellt kapital, detta kan inte sägas vara något
som Sd lyckats med :-) Ändå har Sd gått bättre i opinionen är Fp, medan
Mp och lite V, har väldigt många sympatisörer med högt kulturellt kapital,
ändå går det visset, alltså är det inte bara ideologier och policys som styr,
utan faktiskt också helt vanliga verktyg, som att helt enkelt komma med
lösningar som visar sig fungera. Problemet är nu bara att politiken
kommit att befolkats av människor som är kommunikatörer och policy-
professionella.
Dessa tillsätter sedan likasinnade, och de har mycket makt, men ingen
har en susning om hur man får något att fungera, själva verksamheten.
Det kan inte bli bättre förrän Elefenbenstornet rasar, varpå man tvingas tillsätta
någon som kan det praktiska och lösa saker på golvet. Sjukvården är ett
annat sorgebarn. Dessa mastodontorganisationer, vet faktiskt inte själva
hur man botar sjuka, utan organiserar sig för att lösa andra problem, dvs
hur man vinner flaggen. Lösningen är att det finns tillräckligt många läkare
och sjuksköterskor som kan (och vill) lappa ihop trasiga fodral, och sedan
ska de få betalt. Om de aldrig finns tillräckligt många allmänläkare i primärvården,
så beror det på att ingen vill, och då är det så. Ma löser inte rotorsaken, utan
hittar på dumheter som Nya Karolinska.
Vi cyniker kan skratta gott
Sd kommer fortsätta att gå som tåget, så länge ingen löser
frågorna ute i gård och stuga. Åsikter på en ledarsida löser inget, men bidrar
sannolikt till att upprätthålla en slags skenvärld, alltså inte i sig rätt eller fel
åsikt, utan själva formen, att befinna sig i en bubbla av åsiktspoliser, som
helt enkelt inte har förutsättningar att förstå det egentliga problemet.
Detta är evigt, så DN är såtillvida inget undantag, och i gott sällskap.
Bard uttryckte en känsla efter ett påhopp. Påhoppet var i sin tur kallt
och beräknat, och med ett syfte att korrigera rätt sorts åsikter.
Det är två olika saker. Bägge utöver sin rätt till sin åsiktsfrihet, men vilka
är vi andra att döma? Att skriva - det går bra nu- åsiktspolisen - vore förmätet.
Men man kan skriva, se upp, har ni kollat senaste tre valen, och har ni
kollat opinionsläget för Fp och Sd. Det är ord och inga visor.
S.W
Skicka en kommentar