Jan Björklund och hans flummiga skolpolitik

Jag har länge tyckt att Jan Björklunds skolpolitik är flummig. Med flummig menar jag då att Jan Björklund gjort en dygd av inte grunda sin politik på kunskap och beprövad erfarenhet, utan i stället lanserar förslag som han intuitivt tycker är riktiga. Vetenskaplig forskning som talar mot hans förslag viftas bort. Jan Björklund bollar själv med siffror och utvärderingsresultat på ett sätt som gör cirkusjonglörer gröna av avund.

Flummigheten i Björklunds skolpolitik döljs av att han konsekvent klär sin politik i populistiska slagord som det är svårt att ha invändningar emot. Det är viktigt med ordning och reda i skolan. Skolket måste bekämpas.

Men skrapa på ytan i de konkreta förslagen och flummigheten kommer fram. Ett särskilt tydligt exempel är dagens utspel om att skolket skall skrivas in i skolbetygen. Även detta förslag inramas i formuleringar som är till synes ovedersägliga: På ingen arbetsplats i vuxenlivet kan man komma och gå som man själv vill. Det ska man inte kunna göra i skolan heller. Hallå - någon emot? Knappast. Men av premissen att elever inte skall kunna "komma och gå som man själv vill i skolan" följer inte med nödvändighet att inskrivning av olovlig frånvaro i betygen är bästa sättet att förhålla sig till fenomenet. Logiken är falsk och det vet Björklund. Ändå väljer han att använda den och det tycker jag är svagt.

En stor mängd tunga remissinstanser - från Barnombudsmannen till Skolinspektionen och Skolverket - är djupt kritiska till förslaget. Men deras sakkunskaper och kritik avfärdas av Björklund med slängiga formuleringar som att Det är inte konstigt att vi har problem i svensk skola med den attityden. Så bemöter således ansvarig minister sakliga invändningar från tunga remissinstanser. Man häpnar.

Ungdomar som mår dåligt är överrepresenterade i gruppen som skolkar. Dessa ungdomar slutar knappast skolka för att deras ogiltiga frånvaro skrivs in i betyget. För barn som mobbas och där vuxenvärlden sviker kan ogiltig frånvaro bli en tillfällig överlevnadsstrategi. Barn i trasiga familjer får inget ökat stöd i hemmiljön av att frånvaron skrivs in i betyget - reaktionen kan i stället bli tvärtom. Läs gärna Torbjörn Jerlerups artikel i Svenska Dagbladet i dag, där han skickligt gestaltar problematiken kring mobbing och skolk och tar avstånd från Björklunds förslag.

Jan Björklund har skickligt lyckats framställa sina sakpolitiska motståndare i skolfrågorna som flummiga. Den som sa det, han var det, säger jag.