Välkommen till Göteborg?

Du är välkommen till Göteborg, till ett glittrande glatt Göteborg, sjunger Sten-Åke Cederhök till Lasse Dahlquists text.

I en elak satir i Godmorgon, världen i P 1 låter humorgruppen Public Service polisområdeschefen i Göteborg Erik Nord sjunga en modifierad version av Lasse Dahlquists låt:

Du är välkommen till Göteborg,

här marscherar man lätt utan sorg.

När inte polisen 

håller koll på justisen

är det fritt fram på gator och torg.

Även om du bär fanor med runor och så

är du mer än välkommen att stövla på.

NMR och den gängen

sjunger med i refrängen,

du är välkommen till Göteborg.

Ja, raka led, gossar!

*

Polisen i Göteborg har inför nazistmarschen den 30 september mötts av kritik på åtminstone tre punkterr. 1.) Marschvägen. Nazisterna i Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) tillåts marschera i centrala Göteborg, och i närheten av synagogan samtidigt som firandet av den judiska Jom Kippur-högtiden kulminerar. 2.) Icke-ingripandet mot det otillåtna nazist-demonstrationen förra helgen. Då tilläts nazisterna genomföra en demonstration längs den marschväg NMR ursprungligen fått avslag på att genomföra. 3.) Bristande kommunikation. Polisen motiverade sitt icke-ingripande på två olika sätt. Dels med att nazisterna inte bröt mot lagen eller hotade ordning och säkerhet, dels med att det inte fanns tillräckliga resurser för ett ingripande. Dessutom vecklade polisområdeschefen Erik Nord på ett olyckligt sätt in sig i beskrivningar av att deltagarna inte i den icke-tillåtna demonstrationen inte gick i "tillräckligt raka led" eller att demonstrationen inte tillräckligt mycket påminde om Nürnbergsdagarna för att det skulle kunna röra sig om hets mot folkgrupp.

Jag kan förstå polisens passivitet förra helgen om de gjorde bedömningen att ett ingripande skulle kunna leda till tumult. Men jag kan inte förstå tvärsäkerheten i att demonstrationen inte skulle påverka ordning och säkerhet. Så valde ju till exempel nazisterna att marschera den väg de av polisen fått avslag på att marschera den 30 september, eftersom marschvägen skulle hota just ordning och säkerhet (om jag förstått det rätt). Här rör det ju sig om uppenbara gränszoner, och polis och åklagare borde vara betydligt mer aktiva i att pröva det rättsliga vägen för att skapa klarhet om var gränserna går. Om den rättsliga prövningen utmynnar i slutsatser som i det här fallet inte är förenlig med den allmänna rättsmedvetenheten bör lagen ändras.

*

Det kan vara värt att påminna om ursprungstexten i Lasse Dahlquists visa. Här handlar det inte om någon klämkäck hyllning till "glada, goa' Göteborg". I texten finns en självklar glädje och stolthet över den mångfald som byggde och som ännu präglar staden:

Från alla de länder kom främlingar hit
och byggde kanaler och torg.
De stannade kvar, deras idoga flit
blev grunden till vårt Göteborg.

I dag sätter hamnen sin säregna färg,
med dofter från främmande land.
Och Långedrag, Trädgårn och vårt Liseberg,
blev oaser i vårt Samarkand.

Om du kommer från Norr, Söder, Öst eller Väst,
är du välkommen gäst på vår sjungande fest.

Så välkomna till Göteborg, den 30 september och alla andra dagar. Låt oss möta nazisterna med värdiga manifestationer, till stöd för friheten, mångfalden och det kompromisslösa budskapet om alla människors lika värde.

Sture Bergwall-rättegångarna: Orimligt att minnesexperten Sven-Åke Christianson vägrar möta media

Samtliga åtal mot Sture Bergwall (tidgare känd som Thomas Quick) är nu nedlagda och han skall betraktas som oskyldig till de mord han tidigare dömts för. Nu pågår debatten om hur rättsskandalen kunde inträffa och hur ansvaret  bör fördelas.

I denna viktiga diskussion saknas en röst. Som P1:s nyhetsmagasin  Godmorgon, världen! i förmiddags meddelade undviker professorn i psykologi Sven-Åke Christianson alla mediekontakter i ämnet och vägrar svara på journalisternas frågor. Sven-Åke Christianson fungerade som sakkunnig i minnespsykologi vid rättegångar mot Sture Bergwall och Christiansons vittnesmål - där han bl a genom ett "minnestest" gav trovärdighet åt Bergwalls erkännanden - hade stor betydelse för bevisläget. Christiansons "test" har i efterhand mött stark kritik från olika håll.

Det är djupt olyckligt att Sven-Åke Christianson inte vill ta sitt ansvar för debatten utan i stället duckar för kritiska frågor. Syftet med debatten är naturligtvis inte att peka finger åt Christianson eller peka ut att han hade fel. Först i mötet mellan Christianson och hans kritiker kan allmänheten själva få göra en bedömning av vilken roll minnespsykologer spelar i rättegångar i allmänhet och i samband med Sture Bergwall-åtalen i synnerhet.

Sven-Åke Christianson är anställd som professor vid psykologiska institutionen vid Stockholms universitet. Enligt Högskolelagen skall landets lärosäten samverka med det omgivande samhället. Denna samverkan brukar kallas för "tredje uppgiften" (vid sidan av undervisning och forskning) och skall bidra till att forskarna inte låser in sig i sina elfenbenstorn. Jag har därför svårt att se hur Christianson givet sin anställning vid Stockholms unviversitet konsekvent skall kunna vägra medverka i en debatt som rör en av vår tids största rättspolitiska skandaler och där han själv har varit en aktiv part.

Det är möjligt att Christianson uppdrag som sakkunnig gjordes vid sidan av hans formella anställning som professor. Men det hjälper inte. Det finns ingen trovärdighet i att en professor smiter undan en diskussion om saker han gjort inom ramen för sin kompetens med argumentet att dessa saker låg vid sidan av hans anställning. På sin egen webbsida är Christianson generös med att redovisa sin medverkan i mediesammanhang som inte berör Sture Bergwall-fallet.

Justitieminister Beatrice Ask har lovat att tillsätta en granskningskommission för att förstå hur rättsskandalen kunde inträffa och dra lärdomar inför framtiden. Det är bra. Men den nu pågående debatten mår inte bra av att relevanta aktörer som annars inte skyr mediesammanhang plötsligt stänger in sig på sin kammare.