Svenska Dagbladet gör mig i dag besviken genom att visa upp en förlegad syn på forskning och forskarutbildning. På ledarredaktionens blogg argumenterar Benjamin Katzeff Silberstein för att en person som inte vill jobba över "några dagar i veckan" är olämplig att vara doktorand. Skälet till att doktorander utan problem kan jobba över några dagar i veckan skulle vara att de förväntas ha en "grundläggande stark passion" för sitt ämne.
Katzeff Silberstein tycks ha en nostalgisk bild av forskning och forskarutbildning, där verksamheten är ett kall och en passion och inte en professionaliserad verksamhet. Jag undrar vilka andra yrkesgrupper som självklart skall skall jobba över "några dagar i veckan" eftersom de brinner för sina jobb? Lärare och sjuksköterskor? Byggnadsarbetare och butiksanställda? Journalister?
Som prefekt vid statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet har jag under sex års tid med glädje och stolthet kunna följa hur forskarutbildningen professionaliserats. Sedan länge erbjuder vi våra doktorander anställning från första dagen. Självklart gäller 40-timmars arbetsvecka eller motsvarande även för denna grupp anställda. Doktorander är också ofta småbarnsföräldrar och kan inte jobba över "några dagar i veckan" bara för att de är engagerade i sitt arbete. Professionaliseringen av verksamheten är enligt min uppfattning en av de faktorer som gjort vår institution till landets mest framstående statsvetenskapliga miljö, om vi utgår från de utvärderingar som bland annat Vetenskapsrådet och Högskoleverket genomfört. (Jag kostar på mig att skryta eftersom mitt sexåriga uppdrag som prefekt går ut i morgon lördag...).
Forskning blir en allt viktigare resurs i det samhälle som växer fram i industrisamhällets spår. Då skall inte forskarutbildningen ses som något fluff-fluff utan i stället som en professionaliserad verksamhet som främjar kreativitet och engagemang genom att erbjuda trygga och stabila arbetsvillkor.
Katzeff Silbersteins inlägg var föranlett av en artikel av Eva Nordmark (ordförande TCO), Britta Lejon (ordförande ST) och Camilla Georgsson (ordförande SFS) på dagens Brännpunkt i Svenska Dagbladet. Läs gärna den artikeln också.
Visar inlägg med etikett Forskningens frihet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Forskningens frihet. Visa alla inlägg
2011-09-21
SNS bekymmersamma syn på forskningens frihet
Uppdaterat 22 september kl 09.30. Genom Andreas Bergh och Patrik Öhberg påminns jag om artikeln “Otillbörlig styrning – Turerna kring ett uppdrag för SNS” av statsvetaren Daniel Naurin. I artikeln redogör författaren för sina vedermödor att stå emot påtryckningar att anpassa sina slutsatser så att de passade uppdragsgivaren bättre. Naurin avslutar så här: SNS är en viktig institution i svensk samhällsvetenskaplig forskning. Den nära kopplingen till näringslivet borde göra det extra angeläget att säkerställa att den forskning man bedriver inte kan misstänkas för dold politisk eller ideologisk styrning. Trovärdigheten borde kräva att företrädare för SNS tar sitt ansvar som forskningsledare på mycket stort allvar. Gränsen mellan kvalitetsgranskning och otillbörlig styrning må vara svår att precisera i förväg, men det kan bli besvärande tydligt när man trampar över den.
Artikeln publicerades i år 2001 i Politologen 2001 och kan läsas här.
Forskningschefen vid näringslivsanknutna SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) Laura Hartman lämnar sitt jobb med omedelbar verkan. Laura Hartman var huvudredaktör för rapporten "Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd?” som publicerades för ett par veckor sedan. Rapporten väckte upprörda känslor bland debattörer på högerkanten och på borgerliga ledarsidor eftersom den hade fräckheten att presentera slutsatser som inte överensstämde med högerns och näringslivets världsbild. Så menade t ex rapporten att det inte gick att visa att de senaste 20 årens privatiseringar givit några kvalitets- eller effektivitetsvinster i välfärden.
Debatten kring rapporten skapade en hel den turbulens inom SNS. Laura Hartman motiverar i Dagens Arena sin avgång med att hon har bättre möjligheter att bedriva och presentera sin forskning på det sätt hon vill inom akademin än vad hon har vid SNS.
SNS-affären växer nu ytterligare genom att professor Olof Petersson också med omedelbar verkan beslutat att säga upp sig från SNS. Olof Petersson motiverar sitt beslut med interna meningsskiljaktigheter när det gäller SNS-forskares möjlighet att fritt få presentera sina forskningsresultat samt att den nuvarande SNS-ledningen har agerat på ett sätt som strider mot den akademiska friheten.
Olof Petersson började som forskningsledare på SNS 1997 och har bl a haft ansvaret för SNS Demokratiråd. Från 2009 har han varit knuten till SNS som deltidsanställd rådgivare i forskningsfrågor. Samarbetet mellan Olof Petersson och SNS har varit framgångsrikt. Olof Peterssons kompetens och integritet är oomstridd och hans namn har bidragit till att skapa legitimitet kring den forskning som genomförts och publicerats genom SNS. Varumärket SNS har inom akademin fram till i dag varit betydligt starkare än t ex den likaså näringslivet närstående tankesmedjan Timbro, vars produkter av många uppfattas som pamfletter och därför haft betydligt svårare att vinna legitimitet inom akademin och i den allmänna debatten.
Därför är Laura Hartmans och Olof Petersson avhopp ett svårt slag mot SNS och dess trovärdighet. Fri forskning förutsätter att den enskilde forskaren skall kunna publicera sina resultat utan att frukta repressalier från sin uppdragsgivare om resultaten går i en annan riktning än den som uppdragsgivaren önskat.
Jag tycker det är utmärkt att SNS och Timbro finns och önskar att tankesmedjor och forskningsinstitut knutna till de rödgröna skulle ha samma resurser och förmåga till kraftsamling för att genom fri forskning bidra till en mångsidig samhällsdebatt. Men när SNS väljer att hantera en forskningsrapport som kommer fram till "fel" resultat på det sätt som nu har skett så hotas inte bara den fria forskningen, utan också SNS eget varumärke och bilden av SNS som en intellektuellt hederlig miljö.
SNS har nu en tuff resa att göra för att återskapa sitt förtroende. En förbehållslös ursäkt för sitt sätt att hantera debatten kring rapporten "Konkurrensens konsekvenser" vore åtminstone en början.
Artikeln publicerades i år 2001 i Politologen 2001 och kan läsas här.
*
Forskningschefen vid näringslivsanknutna SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) Laura Hartman lämnar sitt jobb med omedelbar verkan. Laura Hartman var huvudredaktör för rapporten "Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd?” som publicerades för ett par veckor sedan. Rapporten väckte upprörda känslor bland debattörer på högerkanten och på borgerliga ledarsidor eftersom den hade fräckheten att presentera slutsatser som inte överensstämde med högerns och näringslivets världsbild. Så menade t ex rapporten att det inte gick att visa att de senaste 20 årens privatiseringar givit några kvalitets- eller effektivitetsvinster i välfärden.
Debatten kring rapporten skapade en hel den turbulens inom SNS. Laura Hartman motiverar i Dagens Arena sin avgång med att hon har bättre möjligheter att bedriva och presentera sin forskning på det sätt hon vill inom akademin än vad hon har vid SNS.
SNS-affären växer nu ytterligare genom att professor Olof Petersson också med omedelbar verkan beslutat att säga upp sig från SNS. Olof Petersson motiverar sitt beslut med interna meningsskiljaktigheter när det gäller SNS-forskares möjlighet att fritt få presentera sina forskningsresultat samt att den nuvarande SNS-ledningen har agerat på ett sätt som strider mot den akademiska friheten.
Olof Petersson började som forskningsledare på SNS 1997 och har bl a haft ansvaret för SNS Demokratiråd. Från 2009 har han varit knuten till SNS som deltidsanställd rådgivare i forskningsfrågor. Samarbetet mellan Olof Petersson och SNS har varit framgångsrikt. Olof Peterssons kompetens och integritet är oomstridd och hans namn har bidragit till att skapa legitimitet kring den forskning som genomförts och publicerats genom SNS. Varumärket SNS har inom akademin fram till i dag varit betydligt starkare än t ex den likaså näringslivet närstående tankesmedjan Timbro, vars produkter av många uppfattas som pamfletter och därför haft betydligt svårare att vinna legitimitet inom akademin och i den allmänna debatten.
Därför är Laura Hartmans och Olof Petersson avhopp ett svårt slag mot SNS och dess trovärdighet. Fri forskning förutsätter att den enskilde forskaren skall kunna publicera sina resultat utan att frukta repressalier från sin uppdragsgivare om resultaten går i en annan riktning än den som uppdragsgivaren önskat.
Jag tycker det är utmärkt att SNS och Timbro finns och önskar att tankesmedjor och forskningsinstitut knutna till de rödgröna skulle ha samma resurser och förmåga till kraftsamling för att genom fri forskning bidra till en mångsidig samhällsdebatt. Men när SNS väljer att hantera en forskningsrapport som kommer fram till "fel" resultat på det sätt som nu har skett så hotas inte bara den fria forskningen, utan också SNS eget varumärke och bilden av SNS som en intellektuellt hederlig miljö.
SNS har nu en tuff resa att göra för att återskapa sitt förtroende. En förbehållslös ursäkt för sitt sätt att hantera debatten kring rapporten "Konkurrensens konsekvenser" vore åtminstone en början.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)