I dag beslöt Liberalernas partistyrelse att partiet ska fullfölja Januariavtalet över budgetförhandlingarna i höst. Därefter avvecklas samarbetet och Liberalerna kommer aktivt att arbeta för en borgerlig regering efter valet 2022. I det arbetet ingår också att om nödvändigt släppa fram och medverka i en borgerlig minoritetsregering, även om den blir beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd i varje viktig omröstning: För att en ny och borgerlig regering ska kunna tillträda och styra landet kommer det att vara nödvändigt att samtala och söka samsyn i sakfrågor med riksdagens alla partier.
Men sprickan inom Liberalerna består. Partistyrelsen var inte enig - beslutet röstades igenom med 13 röster mot 10. I riksdagsgruppen var motsvarande siffror 11-8. I en gemensam reservation mot förslaget förespråkade enligt Expressen Jan Jönsson, gruppledare för Liberalerna i Stockholms stad, och riksdagsledamoten Christer Nylander (L) i stället tre alternativ beroende på valutgången: en ny alliansregering, en alliansregering med stöd av Miljöpartiet eller att Liberalerna intar en fristående oppositionsroll. Reservationen fick åtta röster i partistyrelsen.
Flera framträdande liberaler är upprörda. Liberalerna måste ta striden mot nationalpopulister, inte öppna för samarbete med liberalismens främsta fiender skrev till exempel Anna Starbrink, regionråd i Stockholm, på Liberalernas Facebooksida samtidigt som Nyamko Sabuni höll sitt tal.
Frågan är inte definitivt avgjord. Den avgörs på Liberalernas partiråd den 28 mars. Enskilda skrivningar kan säkert förändras, och förtydliganden kommer säkert att efterfrågas. Kan till exempel Nyamko Sabuni tänka sig budgetförhandlingar med Sverigedemokraterna?
För Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson är dagens besked från Liberalerna en stor framgång. Liberalerna bidrar nu aktivt till att normalisera Sverigedemokraterna och tvätta bort Sverigedemokraternas stämpel som ett pariaparti.
För Socialdemokraterna och Stefan Löfven innebär beskedet en tillfällig lättnad. Allt mer tyder nu på att den rödgröna regeringen kan regera vidare i lugn och ro (nåja) fram till valet 2022. Det skulle innebära att en socialdemokratiskt ledd regering styrt Sverige åtta år i sträck - något som är mer eller mindre unikt i dagens Europa. Däremot kompliceras förstås regeringsfrågan efter valet 2022.
För Liberalerna innebär beslutet att partiets splittring består, och i värsta fall förstärks ytterligare. Ur ett väljarperspektiv finns en risk att partiet tappar de borgerliga väljare man har kvar som inte vill se en samverkan med Sverigedemokraterna. Möjligen kan man vinna över några mittenväljare från Centerpartiet som är tveksamma till isoleringsstrategin mot Sverigedemokraterna.
Framförallt hoppas partiet nog på att kunna vinna över väljare från Moderaterna. Men på vilka frågor då? Vad har Liberalerna att erbjuda som dessa väljare inte redan kan få genom Moderaterna? En mer aktiv klimatpolitik? Lite mer jämställdhet? Ett något starkare socialt skyddsnät? Well - vi får väl se.
Liberalerna har alltid tagit strid för varje människas rätt att fritt forma sitt eget liv, skrev Nyamko Sabuni på DN Debatt idag samtidigt som hon meddelade att Liberalerna inte ska tveka att "söka samsyn" i sakfrågor även med Sverigedemokraterna. Själv tänker jag på vad John F Kennedy sa i sitt installationstal som amerikansk president i januari 1961: De som, dåraktigt, söker makt genom att rida på tigerns rygg slutar i dess mage.
7 kommentarer:
Om liberalernas val – om det står sig – räcker för att klara spärren till riksdagen återstår att se. Jag är tveksam. Skulle förtroenderådet ändra på beslutet är det en säker biljett ut ur riksdagen. Men partiet är ju i alla händelser svårt splittrat och förlorarna får förstås svårt att med entusiasm driva en valrörelse. Skulle Sabuni förlora måste hon rimligen avgå och efterträds då av någon som godkänts av DNs ledarsida.
S blir förlorare även om L åker ut . Nyliberala C får ta ställning till om de ska stödja en borgerlig regering (M KD ev L) eller en S-regering som är beroende av V:s aktiva stöd.
Jag håller med Ulf om att Sabuni-L inte kan erbjuda väljarna så mycket mer än moderaterna. En migrationspolitik med folkligt stöd, en effektiv brottsbekämpning t ex har de ju redan högt upp på sin agenda. Något som däremot antiSabuni-L inte erbjuder. De blir fortsatt ett stödparti till S.
Jag ser gärna att SD får minskat väljarstöd. Men då måste man naturligtvis adressera de problem som gjort att de växt, inte minst genom att många socialdemokratiska arbetare bytt parti. Att i praktiken brunmåla uppåt en femtedel av väljarkåren har åtminstone hittills inte varit en framgångsrik strategi för att få dem att återvända.
Apropå tigerns mage. Den har manifesterat sig i drygt ett decennium i Sverige oavsett regering. Den svenska tigern har varit miljöpartiet, ett jättelitet parti, som genom sitt agerande och alliansens resp S ”makten-framför-allt-strategi” har skadat det svenska samhället långt mer än vad SD tillåtits göra.
För övrigt skulle jag gärna få svar på frågan som August Palm ställde och besvarade 1981: Vad vilja sosialdemokraterna? Är det något annat än som en av mina favoritsatiriker, Henrik Tikkanen, skrev: Mina kollegors uselhet är det som håller mig uppe? På ABs ledarsida är det i alla fall ett helt dominerande tema. Ser fram emot ditt svar Ulf, alltså inte vad du vill utan vad partiet vill. Gärna i god tid före valet.
Klas Bengtsson
Demokratins uppgift och långsiktiga överlevnadsvillkor är att avbilda folkets föränderliga önskningar om samhällsutvecklingen. Om ett kanske t o m två stora partier och deras väljare skall ställas utanför inflytande pga felaktig värdegrund lamslås demokratin. Resultatet blir frustration och fortsatt ökning av sympatierna för Riksdagens outcast. Det vill säga att SD kommer att växa. Vem vet vilka osannolika och förvånande överenskommelser som kan emanera av en JÖKII? Det går inte att förutsäga och därmed upphör också väljarnas möjlighet att rationellt förhålla sig till hur hen skall lägga sin röst. Att regeringsskiften kan förekomma är också en garanti för att makten inte institutionaliseras. Faran i institutionalisering av regeringsmakten syns nu t ex i förslaget till forskningsproposition, där värdegrunden (under tillväxt) skall styra forskning och akademisk undervisning.
Sven Wiberg
Det var väl ändå väntat.
Sveriges mest EU-positiva parti, EU-federalister, Nato-högern, skattesänkarpartiet, Stockholmsparnassen, akademikderpartiet för alla som inte varit socialister, därtill Sveriges allmänna bror duktig, har det nu konstaterats, är ett borgerligt parti ur väljarnas uppfattning, vars sympatisörer nu signalerar att de inte riktigt gillade att Fp är ett stödparti åt Socialdemokraterna, (eftersom Fp inte gick till val på den gubben). Att gå till val 2018 på att både bilda en borgerlig regering, men utan stöd av Sd, var oförenliga mål. Det blir alltså exakt samma problem även detta val, det går inte att bilda en borgerlig regering utan Sd. Ett av målen blev Folkisarna tvungna att svika, och det kommer de att behöva göra även 2022, alltså rafflande och halsbrytande för väljarna :-)
AKB hade i princip samma våndor efter valet-14, (Reinfeltd gick till val på allians+Mp)
- Borgarna + Mp = 166 mandat, (2018 blev det 159)
- Borgarna + Sd = 190 mandat, (2018 blev det 205)
Det är ju här skon klämmer, att det hade blivit borgerlig regering både 2014 och 2018, om Sd-mandaten räknats.
Hade det sista utjämningsmandatet 2018 gått till Sd, som det först såg ut, utan till C, hade M+Kd+Fp fått ihop 175 mandat, med indirekt stöd av Sd. Då hade inte fru Lööf kunnat agera kungamakare. Nu röstade Fp + C nej till borgerliga statsministerkandidaten, trots borgerlig majoritet, och då fick väljarna en regering med Mp :-) Det är väl klart att den gubben inte gick hem i alla borgerliga stugor. S.W
DN den 6/3 efter det uppenbart dystra beskedet:
"Sabuni säger adjö till Fp:s nyckelroll i svensk politik"
"Sabuni vill att f.d Folkpartiet ska vara en del av
en borgerlig regering som gör upp med Sd.
Hennes parti blir gisslan till M och Kd.
Det var nog många som drog på mungiporna efter den ledaren, som dagsaktuellt
på volley kommenterar den stora katastrofen. Att Fp kommit på, om inte annat med stöd av opinionen, att det är ett borgerligt parti.
Wolodarskis snabba slutsats är att detta skulle gynna Sd, men så enkelt är det nu inte.
Väljarna beter sig uppenbarligen inte som den policyprofessionella tyckarklassen flreskriver.
1. För det första är det inte säkert att väljarna köper trollformeln, den är ännu i sin linda. Dvs är den för vag, kommer partiet att halka ur ändå.
2. För det andra går inte ekvationen ihop. Fp i en regering med M och Kd, är stört omöjlig utan en budget som stöds av Sd. Även om inte Sd sitter och regerar, så kommer de aldrig släppa fram en regering som härbättgerar Fp, och kanske C.
3. För det tredje är det ganska säkert att ekvationen kommer att ändras under partirådet, detta att regeringsbildning likt 1991, Ny start för Sverige, måste stödjas av Sd, och det kommer inte Sd att göra, lättvindigt. Så trollformeln kommer inte att fungera, som den är presenterad. Detta kommer DN och Ullenhagarna i Stockholm att borra i ordentligt.
4. För det fjärde kommer det att hända mycket med nuvarande regeringssamverkan, som dessutom ska utvärderas, innan eller före valbudgeten.
5. För det femte ska en budget läggas för 2022, och den sätter lite agendan för väljarna, vad det är för politik som partierna,
i sina nya konstellationer går till val på.
6. För det sjätte vet vi inget ännu om Centern, men det är inte omöjligt att Fp och C fortfarande drömmer om en mittenregering, som inkluderar Mp, som stöds av M och Kd, och om inte de stödjer den, så kommer turen gå till S och Vp.
Wait end see.
Vad menar förresten PW? Nyckelroll till vad då? Till att bilda regering med fru Lööf?
Nyckeln ska passa i ett lås, och utan lås (läs regeringsbildare) så är nyckeln rätt meningslös, så kabinettsfrågan är och förblir vilket kabinett som passar, (minst dåligt) för DN-liberalism? Fp måste därtill klara valet, för stödröster från M kan de glömma, utan att vara tydliga i regeringsfrågan.
Alternativet - att inte gå till val med UK som statsminister är?
- Löfven, vilket man inte vågar pröva i skarpt val
- Lööf? och få Mp på köpet, lycka till med opinionen.
- göra som C, gå till val på en grandios mittenregering byggd på Fp?
S.W
Håkan Boström I GP den 8 mars.
HB: "Det är två skilda synsätt som står i direkt konflikt med varandra.
- Den vänsterliberala hållning som Jönsson ger uttryck för är inte bara kulturradikal, den är helt i linje med dagens dominerande vänsterprojekt som mer handlar om identitetspolitik och kampen över tanken, än om ekonomisk omfördelning. Här har vi kvoterad föräldraförsäkring, normkritik och upplysningskampanjer från myndigheterna. Sådan "frigörelse" är nämligen oskiljaktig från styrning."
SW Jo, men makten över tanken, är relativ, om det finns en verklighet utanför Stockholm, alltså om, så är det där väljarna befinner sig, och de röstar oberoende av vad man har för uppfattning i diverse interna dokument. Det är en politisk klass som har rätt att tycka vad de vill, men de verkar inte direkt bottnade i empirism eller folkvett, dvs common sense, och det är nog därför som det inte finns så många av dem kvar. De får inget gehör. Sist var när Ullenhag var minister, och bedrev upplysning, men det gick inget bra i valet. Från 24 till 19 mandat.
HB: Den kulturradikala hållningen har funnits länge inom Folkpartiet, och den har alltid varit starkast i Stockholm. I synen på den ekonomiska politiken kan den skilja sig starkt från den traditionella vänstern. Men kulturellt befinner den sig långt ut på vänsterkanten, närmare MP och V än S.
S.W Ja, det är så det fungerar med upplysa eliter. Carl Tham var fostrad i samma vatten.
Kårordförande vid Stockholms högskola 1961/62, och införde partisystemet året efter,
som lite förebådade politisering av universiteten.
Partisekr i Fp 1969 och drivande i vänstersvängen efter Ohlins avgång 1967. Tham hade ett tungt ideologiskt ansvar vid framtagandet av partiets partiprogram 1972 som kritiserade marknadsekonomi, betonade tro på statens styrning av ekonomin samt en allmän socialliberal ramhushållning", som låg rätt nära positiv frihet, dvs en slags socialliveral auktoritet, som kunde lägga livet till rätta för alla.
Tham förespråkade kompromiss om löntagarfonder och förespråkade koalition med S. När Folkpartiet under Westerberg röra sig högerut och M blev största parti inom borgerligheten slutade Tham som aktiv 1982. Efter mordet på statsminister Olof Palme blev Tham medlem i Socialdemokraterna.
HB: "Det är ingen slump att Liberala studentförbundet spelade en pådrivande roll i inledningen av 1960-talets kulturrevolution, innan man överflyglades av än mer radikala krafter."
Jo, det blev inte så radikalt till slut, att vara Folkpartist, men det var under denna tid som partiet började resan till att bli ett marginalparti. Partiets ideologi är helt enkelt inte längre folklig. Det går inte att ta från människor sin tro, och tron på den egna förträffligheten är rätt stor i Stockholms Folkpartikretsar. 2022 får vi veta mer säkert hur det går att sälja in ideologin hos väljarna.
Phu. Det kommer alltså att bli rena villervallan.
Ett slags trevligt socialt tidsfördriv. S.W
Förmodligen händer ingenting speciellt.
Homo Economicus
Jojo - det har nog inte hänt värst mycket egentligen, sedan januari 2019,
förutom att det är väljarna som har skapat röran, på alla håll och kanter.
Vad det sedan kan bero på, har sina (rutiga) skäl och (randiga) orsaker.
Så varför inte konsultera lite siffror på väljarnas domslut, (Detta att kvälja dom)
Den bakomliggande grejen har liksom redan hänt.
Majoritetsregeln är lite satt ur spel, om den gamla blockgränsen ska bestå,
och Sd (och Vp) inte får vara med i leken, även om nödvändiga attitydförändringar
har skett.
I valet 2010 hände något märkligt:
----- 2006 -> 2010# diff:
S + Vp 152 -> 131 # (-21)
Miljöp. 19 - > 25 # (+6)
Summa: 171 -> 156 # (-15)
Fp+C+Kd 81 - > 66 # (-15)
Nymod. 97 -> 107 # (+10)
Summa: 178 -> 173 # (-5)
Sv.dem. 00 - > 20 # (+20)
Alliansen tappade fem mandat, från 178 till 173 och valde då stödde då sin budget med hjälp av Mp, (annars hade alliansen inte hållit ihop). Fp, C och Kd som gjorde förluster till M. Folkisarna och Björklund girade lite pga intern maktkamp och tillsatte Ullenhag, och Centern bytte ut Maud mot Annie som föregick processen med att ta fram ett nytt idéprogram. I Kd försökte de byta ut Göran H. I vart fall fick de ihop en majoritet med Mp i en budgetuppgörelse, som visade sig bli kostsam.
Opposition blev S+Vp+Sd, som om man räknade in Mp samlade 176 mandat
(det är den uppställningen som DN och somliga andra nojar sig för,
- att det oavsett valutgång 2022, inte kommer att gå att bilda en majoritet utan Sd.
- Det spelar ingen roll, Sd är vågmästare, med den gamla uppställningen mellan rödgröna och de borgerliga. såvitt inte C+Fp på sin sida, och det är inte utan att masken på kroken ormar sig en smula.
Det är väljarna som satt den spiken i kistan. Get är detta läge som inte gillas, men ingen säger något, och istället blir det alla möjliga andra krumelurer. S.W
Skicka en kommentar