De senaste veckorna har kantats av opinionsundersökningar där avståndet mellan Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Moderaterna är ganska litet. I till exempel den senaste Novus-mätningen fick Socialdemokraterna 23.8 procent, Sverigedemokraterna 21.9 procent och Moderaterna 21.1 procent.
Vi ser, åtminstone tillfälligt, ett helt nytt politiskt landskap torna upp sig. I debatten har det också framförts kritik mot till exempel Socialdemokraterna för att partiet skulle ha närmat sig Sverigedemokraternas åsikter i migrationspolitiken, i syfte att stoppa väljartappet och desarmera frågan. En sådan taktik har hittills visat sig misslyckad. Forskning och beprövad erfarenhet visar också att partier ofta tjänar på att deras "egna" frågor ligger högt på den politiska dagordningen, i det här fallet Sverigedemokraterna och migrationspolitiken.
Om man jämför den senaste Novus-mätningen med valresultatet från 2014 framgår ett intressant mönster. Samtliga partier som hållit fast vid sin inställning i migrationspolitiken har gått framåt (SD med 9.0 enheter, C med 2.8 enheter, V med 3.4 enheter). Samtliga partier som ändrat sin migrationspolitik har minskat (S med 7.2 enheter, MP med 2.4 enheter, KD med 1.7 enheter och L med 0.8 enheter - om nu L faktiskt har ändrat sig).
Sammantaget innebär detta att de partier som ändrat sin migrationspolitik i en hårdare riktning har minskat med 14.3 procentenheter. De partier som har hållit fast vid sin ursprungliga politik har ökat med 15.2 procentenheter.
Här finns förstås inga enkla förklaringar. Men en hypotes är att de partier som hållit fast vid sin linje av väljarna uppfattas som mer trovärdiga och trygga i sina grundvärderingar, medan de partier som ändrat sig uppfattas som icke trovärdiga, kanske till och med som opportunistiska. Håll fast, kan vara ett klokt råd i dessa turbulenta tider.
Jag tror att Tomas Ramberg eller Margit Silberstein varit inne på detta spår tidigare, men jag hittar i så fall inte deras texter just nu.
3 kommentarer:
Kom igen, om verkligheten hos väljarna vore så enkel.
Det går inte att dra några som helst vetenskapligt grundade slutsatser på tre helt olika partier, som befinner sig i helt olika hörnor på matrisen Vänster och Höger, respektive
lokal nationellt självbestämmande (folksuveränitet) respektive globalism/MR.
Folkpartajet
Fp har i princip inte ändrat inställning alls i fråga om migration, de har bara tonat ner detta något, så man hör mer pekpinnarna om integration, eftersom det visat sig att myntet med migration har två sidor, plus och minus. Som JB själv medgav i går i en intervju, tidigare har politiken och Fp enbart talat om alla postitiva sidor och lite glömt bort de negativa, vilket inneburit att man helt enkelt skadeskjutit de positiva sidorna. Det går uselt för Folkpartiklarna, och de har inte ändra inställning ett enda dugg. Folkpartiet är migrations-halleluja-folkets själva urmoder. Så en konsekvent linje är inte alltid bra. Dock är Folkisarna ganska ärliga, och inte alltid så popoulistiska, dvs de var först för Nato, för Eu-federation, för Euro och för allt som är fan och hans moster som har att göra med att demontera nationalstaten. Ö(gudskelov vill inte Svenskarna bli av med sin demokrati, så det går minst sagt knackigt.
Enligt SCB:
- 0,4 procent till C
- 0,2 procent till ”övriga partier”, antagligen inte Fi, så det kanske är MED?
Miljömulle
Mp har inte ändrat inställning ett enda dugg. Det var bara korkade nog att vilja sitta med i regeringen, och hade det inte varit för Fp, så hade S dragit i handbromsen tidigare. Nu höll allt på att braka, och det var påtryckningar från EU som gjorde att regeringen tvärvände bara några veckor efter väckelsemötet i Munchebryggeriet. Nä, Mp har inte ändra inställning ett enda dugg. Tvärt om sker de sig högerut, till Fp och C inför nästa mandatperiod. Pp har gått uselt, inte rosat marknaderna även om det blivit en liten uppgång sedan man trixade igenom Afgahnlagen. Miljöfolket har tappat på lite andra frågor och tappet sammanföll med fler saker än flyktingkrisen 2015. Det var ju rena dårpippin med Mp med Romson och Kaplan. Enligt SCB:
- 0,9 procent till S
- 0,7 procent till C
- 0,6 procent till Vp och....?
- 0,2 procent till SD.
Vänsterpartiet
Vp befinner sig på en (1) kant, som de har monopol på. de behöver inte ändra inställning om något alls. I bland går det upp, ibland ner, och Vp framgångar korrelerar i princip direkt och enbart med ett (1) annat partis motgångar, dvs S. Jo, Vänsterpartiet har ett guldläge, inte med i regeringen, men med i budgetunderlaget, precis som Mp var 2002 - 2006 och 2010 - 2014. Enligt SCB:
+ 1,2 procent från Fi
+ 0,6 procent från S
+ 0,6 procent från Mp, beror ej på migration, utan på att Mp regerat/är stolliga.
Kd
Kd har inte ändrat inställning särskilt mycket, mer än att partiet anpassat sig till den nya verkligeten. Visst går det knackigt, men inte otroligt mycket sämre än tidigare val.
Enl SCB: staisstiskt säkerställda nettoförluster:
- 0,6 procent till C
- 0,4 procent till M
- 0,3 procent till SD.
SD
Visst, SD har inte ändrat inställning, utan råkar från början ha intagit en position de var ensamma om, först, alltså före 2002, då Mp tvingade med ordförande Persson på en resa ut i grönsakslandet. Att det strömmar väljare till SD beror inte bara på att de haft "blue ocean"-position, utan även för att övriga partier som lite svängt till en position före 2002, dvs m och S, faktiskt är lite beroende av å ena sidan Vp eller Mp eller å andra sidan C eller Fp. Så en väljare som vill minska på migrationen, och egentligen inte vill rösta på Sd, har ändå inget val, eftersom migration förefaller vara en kabinettsfråga, som har företräde framför alla andra frågor. Klart att detta ger SD en vansinnigt stor fördel. De är de enda som kanske anses vara trovärdiga, eftersom de faktiskt säger öppet att de inte tänker stödja en regering som har att skaffa med Mp eller C. Enligt SCB:
+ 2,5 procent från S
+ 2,2 procent från M
+ 0,3 procent från C
+ 0,3 procent från Kd
+ 0,2 procent från Mp.
S.W
Att C går hyfsat, runt 9 % beror på att snott moderaternas tidigare position, och byten av position tar tid att få med sig väljarna på. C befinner sig på en kant, tillsammans med Fp, som är lite "unik" dvs som ingen annan har intagit, och den kanten 8i matrisen höger och global, samlar alltså ca 15 % av väljarna.
Vp är ungeför lika stora som C och samlar vänster + global.
Mp är lite samma nisch, fast vänsterliberal och global.
Tilsammans är de lika stor som Fp+C.
Moderaterna ligger och dansar runt 20 % och många moderater är lite besvikna efter DÖ, och tycker det är skrutt att M lämnade över regeringsmakten, men de var så illa tvugna. Fp och C ville under inga omständigheter regera med stöd av SD, och det var denna fråga som AKB föll på, bland annat.
Den förklaringen som ges, är alltså förvisso inte falsk, men det är bara en liten del av en större mer komplex cirkulation av brydda väljare som snurrar runt i ovisshet, pga partiernas olika ställningstaganden, där egentligen ingen får ihop någon logik. Hur Fp och C ska kunna regera utan stöd av SD, kan de fortfarande inte förklara, dvs de kanske tror på magiskt tänkande, att S ska låta dem inta Rosenbad, efter att de först röstat bort Löfven? Nä, dra oss väljare baklänges. Om de säger att de ska regera efter valet, kan det bara ske med stöd av SD, så någon måste helt enkelt ljuga som en häst travar.
Vi får väl se om väljarna genomskådar hela den lustiga/listiga charaden. S.W
Om S hållit fast vid sin migrationspolitik och inte skärpt denna med gränskontroller mm, så hade tillståndet i landet varit ännu värre och så även opinionssiffrorrna för S.
Att hålla fast vid en politik funkar bra o den leder rätt, men knappast om den leder mot avgrunden.
Sen är det ju alltid bra att ha en konsekvent politik, så att väljarna vet vad de röstar på, men så är det ju knappast när det gäller S, som är djupt splittrade i migrationsfrågan.
Med en migrationspolitik som hade uppfattats som sansad och rättvis, skulle säkert S även i fortsättningen fått de röster som nu kommer att gå till SD, men genom att inte ha denna politik, gynnas nu SD och de som vill ha en mer generös migrationspolitik kommer att gå miste om denna.
Den som gapar över mycket osv
S strategi att vilja diskutera andra frågor än migrationspolitiken, är väl ungefär lika framgångsrik, som om man skulle vilja diskutera andra frågor än försvarspolitiken under ett krigstillstånd.
En fråga som griper in i alla andra samhällsområden, går naturligtvis inte att undvika,även om det nu råkar vara SD:s paradgren.
Skicka en kommentar