2016-10-27

Om statssekreterare Erik Bromanders avgång. Är det bara felfria renlevnadsmänniskor vi vill ha?

Infrastrukturminister Anna Johanssons statssekreterare Erik Bromander tvingades igår avgå efter avslöjanden om, som Dagens Nyheters (DN) granskande journalister skriver, ett "ovanligt dyrt och vidlyftigt resande i tjänsten".

Avgången var förmodligen nödvändig. Men det var inte kostnaderna och vidlyftigheten i sig som var avgörande. Det är väl utmärkt om en statssekreterare i vår globaliserade värld tar sig tid till utlandsresor, för att knyta kontakter och utbyta erfarenheter. Men då krävs det en medveten och prioriterad resestrategi, och att resorna genomförs inom ramen för gällande regelverk. DN:s redovisning av innehållet i Erik Bromanders reseprogram tyder inte på någon sådan utvecklad strategi. Anna Johanssons kommentarer kring hennes Erik Bromanders resor indikerar också att han i huvudsak fått sköta sitt resande själv: Jag känner till var han är, men jag har inte insyn i vilket program han har. Dessutom står det klart att delar av resorna genomförts på ett sätt som bryter mot regelverket.

Ett enskilt misstag bör sällan eller aldrig vara grund för avgång. Man kan lära av sina misstag och försöka ställa saker och ting till rätta. Det var heller inte något enskilt misstag som blev Erik Bromanders fall. I stället tycks det ha handlat om dåligt omdöme. Och det är betydligt svårare att göra något åt.

Vilket ansvar har då Anna Johansson för det inträffade? Jag kommenterar den saken för DN: Man förväntar sig kanske inte att en minister ska behöva ha operativt ansvar för en statssekreterares resor, men nog måste hon ju ha noterat att han har varit borta mycket. (...) Hans resemönster avviker så starkt från övriga statssekreterare. Då förväntar man sig att ministern, som ju har accepterat detta, har en välgrundad uppfattning om syftena med resorna. Jag tillägger: Hon har ett övergripande ansvar, det kan man inte komma runt.

Enskilda journalister drevar nu mot Anna Johansson och hävdar i slängiga formuleringar att hon förtjänar att sparkas. Well, well. Jag är orolig för ett politiskt klimat där jakten på syndabockar och ropen "Avgå, avgå!" bidrar till att förstärka populistiska stämningar och tron på enkla lösningar. Jag är också orolig för att det på sikt kan bli svårt att rekrytera tillräckligt kompetenta politiker och tjänstemän på toppnivå om de förväntas vara en slags renlevnadsmänniskor som aldrig gör några fel. Några sådana människor finns inte, och fanns de så tror jag inte att jag skulle vilja att de innehade dessa topposter.

Jakten efter felfrihet kan leda till att vi får en överrepresentation av riskminimerande politiker. Politiker som ägnar stor kraft och möda åt att granska sina underställdas reseräkningar istället för att utveckla politik och fatta modiga och väl övervägda beslut. En sådan utveckling vore inte bra för samhället eller för den politiska demokratin.

13 kommentarer:

Ulla C sa...

Jatack, när det gäller mina skattepengar så är det felfira och ofelbara renlevnadsmänniskor jag vill ha.

Britta Lindholm sa...

Men självklart kan man inte ta ut fullt traktamente och ha betalt för hotellrum när man har semester.... Dåliga rutiner på departementet. Antagligen är inte Bromander den ende som fuskar med detta.

Anonym sa...

Vi förväntar oss att de som stiger i hierarkin inte bara har omdöme utan också integritet. Att göra rätt för sig måste vara en av grundpelarna i politikers och höga tjänstemäns personlighet. Om de saknar detta karaktärsdrag bör de inte inneha de högsta ämbetena. Bromander saknade integritet, hans chef tycks sakna omdömme.

Anonym sa...

Jag tycker inte heller att Anna Johansson ska sparkas pga Bromanders omdöme, som inte tycks vara det bästa. Men om hon själv attesterat hans reseräkningarna är läget inte lika självklart. Då har hon det direkta ansvaret för att de är korrekta. Jag har inte sett vilka rutiner de har, men utgår från att en underordnad inte ska attestera en överordnads resor. Det är såvitt jag förstår elementär revisionssed.
Men jag skulle gärna se att Anna Johansson ersattes av andra skäl. Jag har följt flera av Göteborgs kommunalråd på nära håll. Anna Johansson var inte direkt den som gjorde de skarpaste avtrycken. Jag kan faktiskt inte dra mig till minnes ett enda. Det är också märkligt att hon utses till minister för ett område hon inte behärskar.
Däremot tycker jag att det var både onödigt och olyckligt att Aida Hadzialic avgick. Me ndet beror väl på att medierna numera har större makt än väljarna.
Klas Bengtsson

Anonym sa...

Har Anna J attesterat och inte ifrågasatt räkningarna så skall hon ha sparken. Jag jobbar på myndighet och skulle våra attestanter inte titta på kostnaderna så är dom borta och med all rätt.

Mvh
Fredrik Larsson

Anonym sa...

Nu är politik en förtroendebransch, och alla vet hur det fungerar, tex efter Monas kontokort eller Monas solsida, eller för den delen Ruwaidas taxiåkande och det får antas att det finns en drös borgerliga ministrar som schavotterat, tex en kulturminister som inte betalat licensen, och en minister som byggde utan bygglov.

Nu är det ju så, för så är det, att det gått väldigt mycket internt snack om Bromander, som av rutiga skäl och randiga orsaker inte kommer fram, men faktum är att han är smått legendarisk, i fråga om "historier" och det är alltså ingen nyhet för de som vet, att han är närmast en patologisk snyltbagge. PÅ länssstyrelsen var han känd att alltid åka till Bryssel, för att få traktamenten, och detta med affärsklass, handlar om att samla privata resepoäng, och få gratis mat och alkohol, sedan är han känd för att hålla sig med en till-lagt barondialekt, som sas inte fanns med i uppväxten under 70-talet.

Bromander var helt enkelt ökänd redan innan han började på RK, och att han blev statssekr var det många som undrade lite över, när det skulle åka i diket, dvs förundrar gällde varför ministern utsatte sig för en sådan risk, endera visste hon inte, eller så var det fråga om andra övervägande i fråga om snabbjärnvägen, och bara det att Bromander höll i frågor som investeringar, tex med Hong-kongbasserade AgV.

Vad som hänt är inget att hymla om, tjänstemännen på RK har fått fullständigt fnatt, av Bromander, som sas inte riktigt fungerar som människor är vana vid, dvs avseende lederskap, så det har varit ett dåligt fungerande departement, vilket drabbar statsministern ytterst. Sedan har då Bromander varit omdömeslös nog att utnyttja systemet till max, och ingen som vet lite, är förvånad. Vad som är märligt är mer att ingen högre upp, tänker på att tjänstemän naturligtvis läcker information till DN, vilket får sägas vara en central del av vår demokrati, visselblåsning. Meddelandeskyddet, det är magiskt, hur fackmedlemarna i ST, tex de som sköter tåg och underhåll av räls, tillhör samma förbund som Bromander, och den som åker ut till verkstäderna, SL och SJ och gör reportage om hur det är med verkligheten, skulle inte tro sina öron, och det är där skon klämmer, en minister och statssekreterare förväntas leverera resultat, och det gör man genom att arbeta på hemmaplan, och inte suga ut var enda krona, ur den förmåner som ligger långt bort från vanliga arbetares vardag.

Man kan säga att det var tur för Löfven, för nu har han möjlighet att förse ministern med en statssekreterare som kan få något gjort, och det är på tiden, dvs om s hoppas vinna valet 2018 på att faktiskt ha åstadkommit något av egen maskin.
S.W

Anonym sa...

Själv skrattade jag gott åt hela vansinnet och tänkte på vissa bankdirektörer och skogsbolagsgubbar som helt enkelt tappat fotfästet om vad det är fråga om och vems pengar man sätter sprätt på. Bromander föll på eget grepp, och tjänstemännen på RK firar nog, och här klämmer skon, för detta vet ju ministern, som alltså var ansvarig för rekryteringen, så nu är det upp till bevis :-) och vad säger departementschefen?
Hehe, detta är ju Löfvens hjärtefrågor och då kanske man ska satsa på personer i ledningen som är:
- kompetenta
- har gott rykte som chefer
- som har omdöme nog att förså att om man avviker kraftigt i den fråga som är känslig, att inte nyttja statens resurser för egen vinning, och att det är kontroll från våra journalister, som har som uppdrag att granska makten, så kanske det kommer att gå bättre.

Det allvarliga med Bromander, var alltså att han själv inte förstod arbetarrörelsens DNA och att han heller inte förstod att hans beteende avvek kraftigt från normala statssekreterare, och att han därmed tog risker som skulle kunne drabba partiet och regeringschefen. Det är helt enkelt magiskt, monumentalt, att inte kunna förutse att det skulle bli fråga om att belysa, det är pressens roll, det tog mindre än ett dygn, så avgick Bromander.

Högmod går före fall, och detta var alltså bra för Löfven, och bra för Svensk infrastruktur. Bromander kommer tillbaka, han kan lura skjortan av vem som helst, och har aldrig i hela sitt liv betalat tillbaka en skuld, och det är fler än en, han står i skuld till. Dags att ta tag i Infra, valet 2018 väntar, och järnvägen är på väg att förfalla, och skärper sig inte s, hinner väljarna glömma hövdingens insatser, tom Adelson fick fnatt, av moderat vanstyre på SJ.
Snart kan inte s skylla på m, utan har eget ansvar.
S.W

Anonym sa...

Sedan sätter den hälsosamme ekonomisten fingret på den väsentliga frågan, utöver detta att vara allmänt omdömeslös:

"I regeringens infrastrukturproposition
satsas det 20 miljarder kronor per år på
nya vägar och järnvägar. Men chefen för
denna verksamhet tycker inte att det är
så viktigt att se till att pengarna
investeras rätt, utan är ute och reser
i stället."

"Låt säga att statssekreteraren bidrar med att öka effektiviteten med en procent genom att fatta kloka beslut. Då kan närvaro eller frånvaro på regeringskansliet kosta samhället 200 miljoner kronor per år."

S:W Sant, inte bara fråga om närvaro, utan desto viktigare, hur högsta tjänstemannen kommunicerar och interagerar med sina anställda och vidare till högsta chefen ministern, och vad vad som är ännu viktigare, interagerar med sina egna kollegor, övriga statssekreterare, är man på resande fot, i alla möjliga hörn, hinner man helt enkelt inte med sina egna inrikesfrågor, det är väldigt mycket fakta som en statssekreterare måste kunna, och det är bara att titta på Hultkvist, Salestrand håller sas en annan klass, och arbetar dessutom med frågorna på med mer än heltid. Alltså:

Sakfrågekompetens * personfrågekompetens * tid
= effekt, inkl politisk effekt.

Hur svårt ska det vara att begripa det, för politiker? Vi som inte är politiker, utan bara vanliga knegare, kan ju räkna ut detta med lilltån.


"Vissa kanske skulle argumentera att det är bra att Erik Bromander höll sig borta."

S.W :-) Sant, det har faktiskt varit bra för tjänstemännen, så i grunden har hans resande tjänat både Sverige och S väl, för då har han inte ställt till med för mycket elände, dock har han tyvärr varit lite för bra på att låta sig bjudas, och just den delen är mindre bra.

"Men varför utsågs han då till statssekreterare?"

S.W därför att det var för många som tackade nej, initialt, ingen trodde regeringen skulle sitt kvar.

"Reseräkningar på några hundratusen kronor är felräkningspengar i sammanhanget."

S.W sant, men skvallrar om omdömeslöshet, dvs att inte räkna ut hur det skulle gå, efter alla Mona-turer är helt enkelt inte ett sundhetstecken.

"det stora problemet är inte resorna - utan att han inte lagt ner all sin vakna tid på att förbättra Sveriges infrastruktur."

:-) Han är expert på att låta andra göra jobbet och själv ta äran, och det är så framgångsrika människor gör, på riktigt, så det är mer fråga om en miss vid rekrytering.

"Man skulle intuitivt kunna tro att det ligger något i den här teorin om ett samband mellan välstånd och regeringsstorlek, då länderna med de minsta kabinetten är Lichtenstein och Monaco medan länderna med störst kabinett är Kongo och Sri Lanka. Hur som helst talar det mesta för att Sverige redan har passerat effektivitetstoppen."

S.W så sant, departementen sväller och sväller och den politiska kadern blir att större, dvs politikerna kommer för långt bort från tjänstemännen, och därtill att politiska rekryteringar av tjänstemän, där alltså Bromander tidigare varit "opolitisk tjänsteman" under bland annat åtta borgerliga regeringar, (han var känd för att sitta nere vid Stureplan med hatt och snajdig klädsel och röka cigarr och dricka dyr Cognac, vilket möjligen imponerat på partikamrater.

https://www.ekonomism.us/bromander-faar-gaerna-resa

Anonym sa...

Frågan om Erik Bromanders ev kompetens lämnar jag därhän. Den vet jag inget om. Men om han nu avgår och hävdar att resegranskarna upptäckt felaktigheter,så verkar han ju ändå erkänna att DNs uppgifter är korrekta.
I annat fall hade han ju lätt kunnat revidera eller modifiera uppgifterna,

Sedan kan man ju undra om den resedetalj som beställt resorna inte är minst lika skyldig, eller om de inte vågat gå emot Bromanders uttryckliga önskemål....
Stämmer DNS uppgifter, så är det svårt att ens med bästa välvilja i världen inte tycka att det är rejäla övertramp
Kjell Eriksson

Jan Holm sa...

"Är det bara felfria renlevnadsmänniskor vi vill ha?"
Tyckte jag hört något liknande uttryck förut.
Visst var det Mona Sahlin i ett försvarstal i tobleroneaffären, innan hon fortsatte senare i samma stil med osanna intyg mm mm.
Nej att ha felfria politiker gäller väl bara de i SD, iallafall om man ska hålla sig till hyckleriet hos sossetoppar och präktighetsmedia.
Att sen politikeretablissemanget tar hand om de sina med feta fallskärmar när de missköt sina jobb, gör ju inte att politikerföraktet minskar.

Carl Jensfelt sa...

Att statssekreteraren i fråga felat råder det nog inga tvivel om, men det här med att han oreflekterat behandlas som någon sorts förtroendevald istället för den tjänsteman han är tycker jag är bekymmersamt.

Till och med du Ulf använder här begreppet "avgå", något som man kan göra från ett förtroendeuppdrag, knappast från en tjänst.

På samma sätt menar jag att det är olyckligt att media publicerar namn och bild på denna icke offentliga person i samband med granskningen. I förlängningen tycker jag detta öppnar upp för politiker att "sparka nedåt" i organisationen, och därmed offra enskilda tjänstemän istället för att axla det ansvar som vi väljare gett dem. Problematiskt, inte minst ur ansvarsutkrävnings-synpunkt. Kort sagt - kritisera den som kritiseras bör, statsrådet Anna Johansson.

MVH,

Carl J

Anonym sa...

Ja,det är folk med integritet vi vill ha,folk some inte snyltar på skattebetalares pengar! Felfria och perfekta är inga människor, men folk i förtroendeposition (!) måste veta bättre! Samma krav måste man ställa på folk som ansvarar för vart alla skattepengar ska gå. Tar ingen ansvar kan det ju gå så att Sverige stöder korruption och terrorism runt världen. De SKA veta och måste granskas. Finns det inte utbildning i etik och praxis för folk i höga positioner?
Ann-Katrin Roth

Anonym sa...

"Finns det inte utbildning i etik och praxis för folk i höga positioner?"

Blir det en 'clown' eller en 'crook' i Vita Huset? Samma nivå var man än tittar.