2015-04-08

Om Sverigedemokraternas splittring

Uppdaterat 9 april kl 10.40: På sin Facebook-sida beskriver Sverigedemokraternas vikarierande partiledare Mattias Karlsson nu SDU-ledningen Gustav Kasselstrand och William Hahne (utan namns nämnande) och deras bundsförvanter som en skock halvfascistoida, självrättfärdiga, unga, arga män (...) med Napoleon-komplex. Man må säga vad man vill om Mattias Karlsson, men han räds inte ett högtravande språk. I samma Facebook-uppdatering skriver Mattias Karlsson om sig själv att om han förlorar denna strid så kan han stiga åt sidan med förvissningen om att jag i alla fall gjorde vad jag kunde, stod upp för det jag trodde var rätt och att jag åtminstone helt utan skam kommer att kunna se mina barnbarn i ögonen.

Det påstås ibland att Sverigedemkraterna är ett parti som andra och därför också bör behandlas som ett sådan. Well. Jag har i alla fall svårt att identifiera något annat parti där partiledaren pekar ut ungdomsförbundets ledning som "halvfascistoida" unga män "med Napoleon-komplex". Sverigedemokraterna har fortfarande en bit kvar i sin normaliseringsprocess.
*
 Igår publicerades uppgifter om att SDU:s ordförande Gustav Kasselstrand och den nye ordföranden för SD Stockholm William Hahne kommer att uteslutas ur Sverigedemokraterna. Vidare uppgavs det att ytterligare ett 20-tal uteslutningar av medlemmar som står Gustav Kasselstrand och William Hahne nära kommer att genomföras inom kort.

Om Gustav Kasselstrand och William Hahne utesluts innebär det att de sedan länge kända motsättningarna inom Sverigedemokraterna nu dras till sin spets. Gustav Kasselstrand och William Hahne försöker i sina offentliga uttalanden beskriva uteslutningarna som ett led i en maktkamp utan politiskt innehåll, där den nuvarande partiledningen försöker värna sina egna personliga maktpositioner.

Kasselstrand och Hahne har rätt i att Sverigedemokraterna är ett auktoritärt, toppstyrt part, som högerextrema partier ju ofta är. Men grunden till den konflikt som nu splittar Sverigedemokraterna är naturligtvis politisk, och inte enbart - eller ens främst - uttryck för en personlig maktkamp. Kasselstrand och Hahne representerar en än mer högerorienterad, nationalistisk linje och ser med illa dolt förakt på den mer populistiska retorik som Sverigedemokraternas nuvarande ledning ägnar sig åt.

Vilka blir då konsekvenserna för Sverigedemokraterna om Kasselstrand, Hahne och flera av deras närmaste anhängare utesluts? Ja, Kasselstrand och Hahne kommer knappast att sitta och rulla tummarna och beklaga sitt öde över att ha blivit utkastade. De kommer att mobilisera sina politiskt närstående krafter, och den mobiliseringen kommer att ta organisatorisk form i någon form av nätverk, medieplattform eller rent av ett nytt politiskt parti. Då det högerextrema Nationaldemokraterna för inte så länge sedan lade ned sin verksamhet lämnade det partiet ett politiskt tomrum till höger om Sverigedemokraterna efter sig.

Ett nytt parti till höger om Sverigedemokraterna skulle knappast bli särskilt stort. Men det skulle försvåra för Sverigedemokraterna att mobilisera väljare från det hållet och det skulle även försvåra rekryteringen av nya medlemmar. Kasselstrand och Hahne har haft sin politiska bas i SDU, och ungdomsförbundet är en normal rekryteringsgrund av nya medlemmar till moderpartiet. Nu vet vi inte ens om SDU efter uteslutningarna kommer att finnas kvar som ungdomsförbund till Sverigedemokraterna.

Inom Sverigedemokraternas ledning hoppas man att bildandet av ett nytt högerextremt parti skulle underlätta Sverigedemokraternas normaliseringsprocess. Om det bildas ett nytt högerextremt parti kan många väljare börja uppfatta Sverigedemokraterna som mindre extremt, vilket i så fall sänker tröskeln för till exempel krafter inom Moderaterna för att på allvar börja driva frågan om att i någon form börja samtala eller rent av samverka med Sverigedemokraterna.

Så om Sverigedemokraternas partiledning sköter sina kort väl kan uteslutningarna bli en framgång för partiet. Utan jämförelser i övrigt, men ungefär som när den sovjetvänliga delen av VPK tvingades öppna eget i APK. Men det kan också bli så att delar av Sverigedemokraterna demobiliseras genom splittringen, nya interna konfliktytor uppstår och att partiet successivt uppfattas som mindre intressant för väljarna. Händelseutvecklingen den närmaste månaderna får stor betydelse för partiets framtid.

5 kommentarer:

Orion77 sa...

Vad strider man om i kampen mellan SD och SDU?

Mattias Karlsson har bl a förklarat att Gustav Kasselstrand motarbetar partiets "värdegrund". Men vad består den av, mer än att partiet strävar till en minimal invandring?

"Värdegrunden" tycks vara en mer eller mindre väl bevarad hemlighet. De koder som förekommer i dessa politikers uttalanden ger dock en vägledning. Enligt Mattias Karlsson handlar misstankarna om "... personer som givit uttryck för antisemitiska konspirationsteorier ..."

I ett av SRs reportage nyligen sades därtill i klartext att moderpartiet hyllar Israel, under det att Kasselstrands SDU sympatiserar med palestinierna. Och den som var vaken under SDs valvaka i september kunde i SVT se en person som paraderade med ett mer än meterlångt exemplar av Israels flagga.

Det är alltså konflikten Israel/Palestina som går igen i konflikten SD/SDU.

Anonym sa...

Nu har diskussionen om Henrik Vinges middag med Moggi, företrädare för italienska La Dextra, också kommit upp. Man frågar sig vad som är SD:s mål?
Här kommer jag ihåg något i bakhuvudet jag läste av en hög amerikansk politiker, som hade förhandlat med den fd sovjetiske kommunistledaren Brezjnev. Om man skulle väcka Brezjnev mitt i natten och fråga honom vad som är Sovjetunionens mål, så är jag övertygad om att inte ens Brezjnev skulle kunnaa ge ett tydligt svar på den frågan.
Jag känner samma sak när det gäller SD. Vad vill de i slutänden? Hur ser deras vision ut? Minskad invandring är ju bara en aspekt, och tom andra partiföreträdare börjar ju våga säga något om detta nu. Senast Beril Torekull. Har då fler partier börjat bli främlingsfientliga?

Jag tycker kanske att frågan vem man har pratat med, eller vem nån ätit en middag med är tämligen ointressant, oavsett vilket parti det handlar om. Jag har haft mina mest givande samtal med mina meningsmoståndare , och ibland tom över en gemensam fika. Efter diskussioner har jag upptäckt att vi står längre ifrån varandra än någonsin, men vi kan ändå prata med varandra. Allt beror ju på sammanhanget. Ett formellt samarbete är något annat än en diskussion vid en middag. Men jag vet inte vad Henrik Vinge och Moggi pratade om. Vet någon annan? Däremot anser jag det vara rätt att media rapporterar om att de träffats, men media verkar också ha dragit slutsatser om vad de pratat om.
Kjell Eriksson

Orion77 sa...

Det handlar förstås om MAKT. Nu gäller det för resp fraktion att tvåla till sin motpart efter noter.

Kanske har man på notstället satt upp inspiration som egentligen inte rör saken (konflikten Israel/Palestina). Vad SDs ledning avser med partiets "värdegrund" undandrar sig mitt bedömande. Kanske kan det klarna allteftersom vi närmar oss valet 2018. Eller om den ena fraktionen lyckas tillintetgöra den andra.

Anonym sa...

Man undrar vad herrar Karlsson och Jomshof skall åstadkomma med den makt de ackumulerar. De framstår för mig som totalt humorlösa tråkmånsar och politruker utan en gnutta karisma. De påminner mig om Reinfeldt – befälhavare över Knapptryckarkompaniet. Man kan ju också med lite ironi undra ur vilken värdegrund namnet Jomshof kommer – jag får vibbar av ett taget namn, vikingatida storbondegård och asablot.

Anonym sa...

Tror också (läs:är helt säker på) att man skall vara försiktig med att tro på mediabilden. Det finns ju någon teori bland mediaforskarna som lite diffust uttrycks som " det gäller att skapa en story". Jag hoppas teorin är falsk, eller grovt förenklad. Jag skulle mycket hellre köpa en tidning som fokuserar på sanningen, och inte lösnummerförsäljning.
Kjell Eriksson