2011-11-09
Dagens mantra i svensk politik: Vi måste bli tydligare...
Centern skall bli tydligare med sitt budskap. (Annie Lööf, C, 24/9 2011)
Vi måste vara tydligare med vad vi vill. (Rosanna Dinamarca, V, 5/11 2011)
Vi måste bli tydliga och visa på vad vi vill. (Ulla Andersson, V, 7/11 2011)
Vi behöver tydliga budskap om vad vi vill. (Carin Jämtin, S, 27/3 2011)
Det går ett rop efter tydlighet i svensk politik. Ropet kommer från företrädare för de politiska partier som har ett utsatt läge i opinionen. Ökad tydlighet framställs som den medicin som skall få väljarna att strömma tillbaka till partiet. Underförstått: Om väljarna verkligen visste vad vi ville så skulle de också rösta på oss.
Så enkelt är det naturligtvis inte. Ökad tydlighet kan ju lika gärna innebära att väljarna söker sig från partiet, när de väl inser vilken politik det är partiet vill föra. Jag skulle vilja säga att ropet efter "ökad tydlighet" är så mångtydigt att det snarare bidrar till ökad otydlighet i den politiska debatten.
Kravet på "ökad tydlighet" kan uppfattas på åtminstone fyra olika sätt.
1. Vi har en bra politik som vi är väldigt nöjda med. Väljarna skulle också uppskatta den om de bara kände till den. Vi måste därför bli bättre på att berätta om den. Vi måste bli tydligare!
2. Vi har en bra politik som vi är väldigt nöjda med. Väljarna känner till den, men uppskattar den inte eftersom de inte har förstått hur bra den är. Vi måste därför bli bättre på att förklara den. Vi måste bli tydligare!
3. Vi har en bra politik som vi är väldigt nöjda med. Väljarna känner till den och uppskattar den, men har svårt att skilja den från den politik som en del av de andra partierna för fram. Vi måste därför bli bättre på att synliggöra vad som skiljer vår politik från de övriga partiernas politik. Vi måste bli tydligare!
4. Vi har just nu inte en bra politik. Våra förslag är vaga och det är oklart hur de hänger ihop till en helhet. Vi måste kraftsamla för att skapa en sammanhängande politik som vi kan föra fram inför väljarna. Vi måste bli tydligare!
Så länge en partiföreträdare som ropar efter "ökad tydlighet" inte preciserar uttrycket enligt ovan blir ropet meningslöst och bidrar i stället till ökad otydlighet i debatten. Jag tycket att journalisterna har varit alldeles för naiva och släpphänta (ja, jag generaliserar...) mot partiföreträdarna i detta avseende. Vad menar du egentligen när du säger att partiet måste bli tydligare vore t ex en obligatorisk uppföljningsfråga.
Tydlighet är en dygd. Men då skall det också vara tydligt vad man menar med tydlighet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Det är väl snarare brist på politik , än brist på tydlighet.
Att tro något annat, är att underskatta väljarna.
Även media kunde behöva en dos av "ökad tydlighet".
En av anledningarna till att partierna upplevs otydliga är att de vill vara otydliga. Risken att skrämma bort väljare är större än chansen att locka till sig. Men en annan viktig anledning är att media verkar sakna ambitioner att göra (tvinga) partierna (till att bli) tydliga.
Journalistiken verkar helt ha släppt iden på analys och förljdfrågor. Kanske är det för dyrt, kanske är det partierna som inte "släpper till" eftersom många av dem befinner sig i ditt alternativ fyra.
Den politiker som menar allvar med
"Vi måste bli tydligare", vet inte mkt om politik och makt.
Reinfeldt vet att otydlighet är ett bättre vapen. Hela det nya M går ut på att vara yttest vag och otydlig, men på en ytlig retorisk nivå så är de nya moderaterna tydliga.
Juholt vet också att otydlighet är ett vapen, den mannen kan inte ens stava till tydlighet ... men även han har en retorisk tydlighet (även om den spricker vid ken lätt kritisk beröring)
Kanske menar dessa "Vi måste bli tydligare" politiker bara att de måste få en tydligare retorik, slagord som är enkla och går hem vanligt folk som inte orkar tänka själva ....
Jag håller med ovan talare. Ideologin har försvunnit. Viktigare tycks sifo-mätningar och annan smörja. Detta gillar också journalisterna så de slipper att använda sina hjärnceller till lite hårdinganalys, dvs läsa på och begrunda och bruka mer än tvåhundra ord till att beskriva politiken i Sverige.
En journalist jag känner förklarade den journalistiska otydligheten med att varje journalist förväntas leverera minst två nyheter varje dag. Och då hinner man inte ställa för många frågor innan man måste iväg till nästa knäck.
Men den begränsningen har ju inte partierna. Där är det nog idéerna som begränsar: Hur ska man komma ur spekulationsekonomin och få till en vettig långsiktighet?
Det är ju en riktigt svår situation för partierna idag. Efter Sovjets och östeuropas fall blev ju det kapitalistiska systemet ensam herre på täppan. Den rådande berättelsen var att nu har verkligen det öppna demokratiska systemet vunnit och allt blir bra. Nu har kapitalismen visat vad den kan och det är ju inte riktigt bra eller snarare katastrofalt.
Det räcker med vanligt sunt förnuft för att se vad illa den gör, orättvisor både globala och lokala, ökande klassklyftor, ökad arbetslöshet, dåliga privatiseringar etc.
-Ska vi befria de ekonomiska makthavarna från makten. Det skulle ju vara fantastiskt, men hur kommer deras motstånd att se ut? Det är ett högriskprojekt vad gäller våld. De ger sig förmodligen inte utan strid.
-Kan vi tämja dem? Tja, det gick ju i viss mån i Skandinavien de närmaste decennierna efter andra världskriget. Men nu är kapitalismen så global så hur gör vi då?
-Ska vi titta på och hoppas på det bästa? Ja, det är väl det som sker nu. Dessutom är vår planets väl och ve i farozonen.
Ja, så svårt är det och därför finns det inget tydligt svar eller tydlig väg. Det mest hoppfulla som jag ser det är Occupy-rörelsen, som utgår från, vill jag säga, vanligt sunt mänskligt förnuft. Så min förhoppning är att allt fler närmar sig denna rörelse. Partiernas fungerande är för mig ganska futtigt i nuläget.
Jag tror politiker måste vara tydligare på vad saker och ting innebär för mig som individ. Den berömde fysikern Richard Feynman menade i ett klipp på youtube, som jag lyssnade på, att införa en massa begrepp som man inte förklarar innebörden av är ganska meningslöst. "Tydlighet" är ett typiskt sådant ord.
Framför allt tror jag politiker måste bli bättre på att förklara vad förslag innebär på individnivå, och framför allt bli mer konkreta.
Tar vi skolan som exempel så är uppståndelsen stor över resultaten av senaste PISA studien. Men ingen säger konkret vad som skall göras. Det är rätt lustigt att höra gubbar i 50 till 60 års åldern bara skylla på varandra medan de som kommit och kommer ikläm är eleverna.
Kjell Eriksson
Allt som står i Arne Naess klassiska:
"En del elementära logiske ämner"
På Svenska "Empirisk sematntik"
från 1959 är kanske inte fullständigt
hållbart idag avseende definitioner.
Men det mesta håller utomordentligt väl för tidens tand.
Boken inleds med förord på Svenska av Anders Wedberg:
"Semantik har blivit ett modeord, som används i en mängd olika betydelser."
(bra start på ämnet semantik)
Denna kunskap tillhör fundamenta inom högre utbildning, kanske ser vi en återkomst?
Att begripa det "djävulska" med språket - detta med polysemi (mångtydighet)
och tvetydighet, eller bara allmän luddighet.
Semantiken har ett syskon; pragmatiken. Nu ingår dessvärre inte denna "bildning" i utbildningarna i Sverige längre, och om vi fortsätter den inslagna vägen så kommer vi få politiker från höger till vänster som faktiskt själva inte begriper vad det är de ska tala om, om inte press-sekreteraren talat detta i förväg.
Hoppar man över bokens första 100 sidor om:
I. Tolkning (att uppfatta vad andra menar)
II. Precisering och definition
(Alla kan inte längre Ogdens triangel/Richards tetra)
Referens (object) -> Begrepp (concept) -> symbol (term) - > definition
Alltså detta med:
referens - referendum
definiens - definiendum
(eller har noterat att lagstiftaren (rättscheferna) nogsamt undviker (sedan 90-talet) alla definitioner i lag och förarbeten, dvs man är allergisk mot semantiska relationer samtidigt som den språkteknologiska utvecklingen hänger på "edges" dvs vad som är förbindelsen mellan begrepp (begreppsrelationer)
III. Analytiska och syntetiska satser
IV. Enighet och oenighet
V. Översiktlig argumentationsanalys (pro et contra och pro aut contra)
Hoppar man över de första 100 sidorna, och går direkt på praktiken, duger kapitel 6.
VI. Saklig debatt
1. Definition av saklighet
2. Huvudnorm i Tendensiöst prat vid sidan av ämnet
3. Huvudnorm ii Tendensiösa referat
4. Huvudnorm iii Tendensiös mångtydighet
5. Huvudnorm iv Användning av förhastade slutsatser
6. Huvudnorm v Tendensiösa beskrivningar
7. Huvudnorm vi Tendensiöst utnyttjande av sammanhanget
S.W
Håller helt med dig och den som påpekat att journalisterna oftast missar enkla och självklara följdfrågor när det uttalas floskler som tydlighet. Den enkla frågan: Vad menar du med ökad tydlighet? Är den för enkel eller?
Anders R Östlund
Den slipade metapolitiken har tappat kontakten med:
1. Verkligheten (inkluderat de individer som befolkar verkligheten = väljare)
2. Språket som speglar verkligheten. (kallas kommunikation)
3. Pragmatiken (direktkontakt) med väljarna (internetskapar en bubbla)
4. Snap och Span (perdurant och endurant)* (NU respektive Regelbundenhet)
5. Bildningen, ? -> data -> information -> kommunikation - > kunskap -> Bildning
Om detta parallellt drabbar journalismen (objektivet) så att det glider över mot subjektivism i allt för hög grad parat med spin-doktorer och PR-konsulter som lever i en"säljarvärld" och inte en problemlösarvärld och delar av journalistiken är "köpt", via PR-firmorna och tänk-tankarna, som nog är mest kända för att just inte tänka med system 2 utan tänka ut hur man rundar system 2 med system 1. Så blir det en blind som leder en blind. Politikerna blir en marionett, eller i vart fall, uppfattar inte själv att vederbörande uppfattas som en spratteldocka.
Om nu bara S hittar tillbaka från Orwellskan, och PS inser sitt lilla misstag
under åtta år med Reinfeldt, så kan detta gå vägen (strategiskt)
Då måste AKB och i synnerhet Lööf sätta sig på skolbänken, (eftersom Björklund och EBT är ngt på spåren.
Löfven med flera, (inte bara Ygeman, Johansson och Hultqvist klarar detta,
...om nu bara statsministern slipper felaktig (förlegad) medieträning, som varken
han eller tiden är skapt för. Det är skarpt läge nu.
Den där Reinfeldtska polerade arroganta likgiltigheten kan "folket" och har smittat av sig inom stora delar av borgerligheten som kopierade av konceptet (i synnerhet centerpartiet). Dags för en ny giv, tillbaka till verkstadsgolvet (tala med väljare på väljares vis, (det är ju knappast journalisterna som ska övertygas)
Det skadar inte att i vart fall läsa kap 6 i empirisk semantik.
Det är den verkligheten som kommuner, personalen inom statsförvaltningen (tex polisen) som även näringslivet lever i ( i vart fall småföretagarna)
På sid 114 avslutr Naess med en betraktelse över förhållandet mellan
saklig debatt, reklam och propaganda och förkunnelse.
Alla begriper att en politiker är förkunnare.
men, när det det är kris, går det inte att förkunna, när det är kris, skiljer sig agnen från vetet, sopar statsmannen banan med dilettanten.
Just nu saknas ledarskap, som väljarna uppfattar det, och det är detta som är en del av krisen, att det inte finns konkreta svar på relevanta frågor. Detta skulle inte kunna uppkomma, utan en väl förskansad bunker, och alla har 8 år med Reinfeldt i minne, ett år med Löfven, så nu gäller det, tillbaka till materialismen. S.W
I want to break free
I want to break free from your lies
You're so self satisfied I don't need you
I've got to break free
God knows I want to break free.
I've fallen in love
for the first time
And this time I know it's for real
Bryt upp, bryt upp!
Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Häromdagen när Ebba Busch Thor intervjuades i radion hann hon använda ordet tydlig sådär tio gånger på bara 5-6 minuter!
Skicka en kommentar