Det har utbrutit en märklig diskussion om huruvida riksdagspartierna skall ”ta debatten” med Sverigedemokraterna eller ej. Men frågan är för allmänt formulerad för att bli meningsfull. Frågan ”om” man skall ta debatten kan inte besvaras förrän man tagit ställning till vad syftet med en sådan debatt skulle vara.
I diskussionen hörs det ibland att Sverigedemokraternas väljare är ”lurade” och att en debatt med Sverigedemokraterna skulle få partiets väljare att inse detta. Men så tror jag inte alls att det är. Sverigedemokraternas väljare är inte lurade – de delar verkligen partiets uppfattningar i de flesta sakfrågor, inte minst angående invandringen. Här handlar det om värden, inte om kunskap.
Målet med en debatt med Sverigedemokraterna bör således inte i första hand vara att få partiets väljare att inse att de röstat på fel parti. Målet bör i stället vara att få väljare som ännu inte röstat på Sverigedemokraterna att inte göra det i fortsättningen heller. En sådan debatt bör gå ut på att påvisa Sverigedemokraternas populism och avsaknad av realistiskt politiskt helhetsprogram. Möt därför Sverigedemokraterna i debatt om enskilda politiska sakfrågor i de fora där de är representerade.
Däremot finns det inget att vinna på att i korta TV-snuttar låta Sverigedemokraterna plocka populistiska poäng på invandrarfrågan. Därför var det fel av Erik Ullenhag att ”ta debatten” med Jimmie Åkesson i TV 8. Den typen av debatter ger Sverigedemokraterna problemformuleringspriviliegiet genom att de konsekvent utpekar invandringen som orsak till alla samhällsproblem. En debatt utifrån sådna utgångspunkter kan aldrig vinnas.
Jag är inte konspiratoriskt lagd, men kan ändå inte låta bli att ifrågasätta bevekelsegrunderna för TV 8:s val att genomföra debatten. TV 8 är för närvarande en av Sveriges mest omskrivna men samtidigt minst sedda TV-kanaler. Spektakulära inslag som får genomslag i andra medier är ett sätt att försöka höja tittarsiffrorna.
Såväl Mothugg som Carl Dahlström och Jimpan skriver klokt i denna fråga.
21 kommentarer:
För det första: man kan naturligtvis diskutera i vilket forum man bör debattera med SD. Men att man på nåt sätt bör debattera med dom i TV framstår för mig som helt självklart. SD är ett demokratiskt parti och det är en del av demokratin att partierna debatterar med varandra i fora där de kan ses av många mänskor.
SD har av etablissemanget placerats i en suspekt gråzon; de är tillåtna, men de behandlas som paria: man vill inte diskutera med dem, deras medlemmar blir uteslutna ur facket, de får inte hyra nån lokal till riksmötet, etc. Ingenting av detta regleras i lag.
Jag tycker att detta är både fel och rättsosäkert. Antingen får man löpa hela linan ut och helt enkelt förbjuda SD, eller så får man acceptera dom som vilket parti som helst. Svart eller vitt; nån juridisk gråzon är inte acceptabel.
Vidare undrar jag hur du som broderskapare ser på Broderskaparnas och ABF:s inbjudan av den enligt många (inklusive mig) antisemitiske Gilead Atzmon? OT, jag vet, men det har relevans för frågan eftersom om SD hade gjort det hade det blivit ett sabla liv och snackats om vilket odemokratisk mänskosyn partiet har, etc.
Hej professorn,
Jag trodde att demokrati till stor del handlar om att frågor mår bäst av att debatteras fritt. Det är väl därför yttrande- och pressfrihet brukar ses som grundläggande för demokratin.
Utifrån detta undrar jag om man verkligen, som du gör, endast ska ta partitaktisk hänsyn när man grunnar över om man ska debattera med SD. Är minksat/äkat stöd för Sd den enda faktor som spelar roll för ditt ställningstagande? Hur ställer du dig till exempel till deliberativa demokratiideal?
Eller är der kanske så att professorn endast anser att dessa bör gälla vissa åsikter och partier?
STUDENTEN
Ja det var ju några olika frågor.
Yttrandefrihet är en central del i demokratin. Men yttrandefrihet innebär också rätten att slippa yttra sig - att själv få välja om och när man vill ta debatt. Under många år valde t ex övriga partiledare att lämna riksdagskammaren när det var kommunistledarens tur att tala. Det kan man tycka vad man vill om - men det var deras demokratiska rättighet att göra det.
Och var skall man dra gränsen? Skall man vara tvingad att diskutera med nazister, eller skall man ha rätt att avstå?
Sverigedemokraterna är nationellt ett mycket litet parti. Sveriges Television har alltid haft bekymmer med vilket utrymme man skall upplåta åt småpartier som inte finns i riksdagen: Feministiskt initiativ, Junilistan, Sverigedemokraterna, olika sjukvårds- eller pensionärspartier. Under 1970-talet var det kds och olika vänstergrupper som var aktuella.
Demokratin kan ta sig många former. Själv sätter jag den representativa formen framför den deliberativa, eftersom jag anser att den deliberativa missgynnar de svaga samhällsgrupperna. Det är en i första hand politisk bedömning från min sida.
Angående seminariet med Gilead Atzmon: Det är en vandringssägen att Broderskapsrörelsen var arrangör. Seminariet arrangerades av ABF och Folket i Bilds Stockholmsavdelning. Arrangörerna inbjöd däremot Broderskapsrörelsens internationella sekreterare att vara samtalsledare och han tackade ja. Antisemitismen är en av de mest vidriga företeelser som finns. Just därför måste man vara noggrann i sina definitioner av vad som är antisemitism och vad som inte är det. I min värld är antisemitism lika med judehat, fördomar mot judar eller diskriminering av judar. Atzmon är själv jude och jag tycker inte definitionen stämmer in på honom. Det är viktigt att begreppet antisemitism får behålla sin vassa udd. Annars blir det oanvändbart och det förlorar bara kampen mot antisemitismen på.
Visst innebär yttrandefriheten rätten att tiga och visa allmänt missnöje. Men vill vi verkligen ha tillbaka det politiska klimat som rådde då man lämnade riksdagen när VPK äntrade talarstolen?
I princip skulle man kunna tänka sig ett klimat där partierna vägrar ta debatten med varandra helt och hållet. Om man inte tycker ett sådant scenario är önskvärt bör man då verkligen nagga på den samtalsvillighet som faktiskt råder idag?
Sedan besvarar sig väl frågan om vilka partier man bör tala med i princip sig själv. Jag tvivlar på att vi kommer se särskilt mpnga artiklar framöver som kommer att diskutera valstrategiska välvag gällande hur man ska debattera med NSF, Nationaldemokraterna, AFA och andra obskyra grupper. Skälet bakom ditt blogginlägg är väl att du, liksom dina kollegor, tror att det finns en reell chans att SD kommer in i riksdagen vid nästa val? SDs politiska ståndpunkter i invandringspolitiska frågor (vilka ju är de som partiet bygger på) delas väl dessutom av en stor del av väljarkåren. Det finns väl ytterst få andra politiska frågor där det råder ett så stort glapp mellan väljarkårens och riksdagspolitikernas åsikter?
STUDENT
"Yttrandefrihet är en central del i demokratin. Men yttrandefrihet innebär också rätten att slippa yttra sig - att själv få välja om och när man vill ta debatt. Under många år valde t ex övriga partiledare att lämna riksdagskammaren när det var kommunistledarens tur att tala. Det kan man tycka vad man vill om - men det var deras demokratiska rättighet att göra det."
Det finns två olika argument mot att argumentera mot SD:
1) Dom är för små. Vad jag läst debatterade samtliga riksdagspartier med Junilistan och FI i valrörelsen, trots att dom var mindre, så det argumentet håller inte.
2) Dom är för otrevliga. Jag kan inte förstå vad som kan vara problemet med att debattera. Faktiskt så tycker jag att partier har en större rätt att bli "diskuterade med" än de har att ställa upp i allmänna val. Jag har själv inga som helst problem att diskutera med nazister eller stalinister, men däremot kan jag mycket väl tänka mig att förbjuda dom från att ställa upp i allmänna val.
Vad signalerar man när man vägrar att debattera? Snarast att man inte tror på sina egna argument.
Debatter är en central del av demokratin: inte minst för väljarna eftersom det är ett utmärkt sätt att bedöma hur partierna står sig gentemot varann. Att inte samtala är att försvaga demokratin.
Du talar om deliberativ demokrati, som vad jag förstår är väldigt samtals- och förnuftsorienterad. Det låter väldigt sympatiskt. Ett citat från Wikipedia är:
"Den deliberativa beslutsformen skiljer sig från dessa båda genom att den präglas av en rationell kommunikation för att förutsättningslöst omvandla och bilda åsikter. Förespråkare menar att genom det rationella samtalet kommer det goda i alla berörda parters åsikter att sammanfalla till ett förslag där alla är överens."
Men att vägra diskutera är ju då själva motsatsen till deliberativ demokrati: man tror uppenbarligen inte på att det rationella samtalet ska göra att man kan nå fram till bättre ståndpunkter, utan tror snarare på maktspråk; på att utesluta dom man inte gillar.
Vidare: när man talar om yttrandefrihet kan man inte bara tala om formell yttrandefrihet, utan också reell yttrandefrihet (en distinktion inte minst vänstern poängterat). SD måste ha samma möjligheter som andra partier att föra ut sitt budskap: att få ha en lokal att hålla årsmöte i, att figurera i TV, etc.
Atzmon: OK, det sas bl a i Expressen att broderskaparna bjudit in honom. Hursomhelst har broderskaparna försvarat Atzmon.
Som bl a Henrik Bachner poängterade i TV 8 den tredje april så är det faktum att Atzmon är jude själv inget bra argument mot hans föregivna antisemitism. Det har funnits många antisemitiska judar genom historien. Man måste analysera vad han säger, inte vem han är - och hans uttalanden är klart antisemitiska.
Det finns massa antisemitiska uttalanden på hans hemsida. Här bara några kortare:
"For me, to detach oneself from Jewishness is to become a being who feels empathy."
"American Jewry makes any debate on whether the 'Protocols of the elder of Zion' are an authentic document or rather a forgery irrelevant. American Jews (in fact Zionists) do control the world."
Med tanke på den antisemitism dessa förfalskningar utlöst så är detta ett rätt märkligt yttrande, liksom påståendet att amerikanska judar kontrollerar världen.
"Jag menar verkligen att det är irrelevant om ”Sions vises protokoll” är ett autentiskt dokument eller en förfalskning."
”Judarna var ansvariga för mordet på Jesus, som förresten själv var en palestinsk jude. Men så måste två frågor ställas:
1. Hur kommer det sig att folk som lever i dag känner sig ansvariga eller förföljda för ett brott som begicks av deras avlägsna förfäder för nästan 2 000 år sedan?”
2. Hur kommer det sig att judarna, som gång på gång kräver att den kristna världen ska be om ursäkt för sin inblandning i gångna förföljelser, aldrig har tänkt att det är på tiden att de ber om ursäkt för att ha dödat Jesus?”
Dessvärre tror jag inte att diskussioner med sd hjälper ett dugg, och i värsta fall ger det dem bara fler röster, och sorgligt nog för att partier/folk som syns i massmedia får fler röster bara pga att deras namn nämns oftare, blir mer allmänt kända.
2: Dags istället att inse att den politik som förts de senaste 25 åren, och som lett till utslagning och författigande av alltfler människor, är grogrunden för sd:s populistiska förklaringar, som att det är invandrarnas fel att så många har det dåligt: "Invavndrarna stjäl våra jobb, de stjäl våra pengar etc."
Därför är jag helt övertygad om att det enda sättet att stoppa sådana här partier är en politik för mer jämställdhet i samhället och för full sysselsättning - utan en sådan kan de andra partierna bara bidra till att skapa fler sd-väljare oavsett hur mycket de "diskuterar" med sd.
Detta kommer inget parti att verka för, alltså kommer sd att växa. Min dystra spådom.
Diskussioner med dem som försvarar Atzmons inbjudan till en svensk konferens är nog futila. (Lika futila som att diskutera med en SD:are, Kerstin?
Judar kan vara antisemiter. Människor kan vara föraktfulla mot sin egen grupp! Dessutom vet vi att Atzmon enligt sina egna ord inte är jude. Han säger sig vara vare sig sekulär eller troende jude. Men det spelar ingen roll; han har antisemitiska övertygelser. Hur kan en som är känslig för främlingsfientlighet och islamofobi i Sverige inte se det på hans hemsida?
Man måste titta på hans uttalanden, inte ursäkta hans utfall pga att man själv - på eget bevåg - ser honom som jude. Somliga kommentatorer har spunnit vidare på om rasism ligger bakom fenomenet att tillskriva en person en folktillhörighet han har avsagt sig men så långt behöver man inte gå.
Kan inte ABF/Ordfront/Broderskaparna som alla hade en hand med i spelet gå ut och säga att de gjorde fel när de bjöd en ökänd antisemit till konferensen? Eller är rasism något som ABF/OF/BS regelbundet sponsrar?
Ordfront har ju lite vana att be om ursäkt, som efter Wahlström/Shamir-debaklet, så det borde ju inte sitta så långt inne att erkänna ett fel till.
$MEd tanke på "konspirationen" att TV8 är små och bara gör det i tanke på uppmärksamhet och egen vinning:
Tycker professor Bjereld att det är bättre om stora kanaler som SVT får styra vilka som ska få komma till tals i Sverige?
Om svaret är "ja" -- en konsekvensen av kritiken blir det nog i alla fall -- så uppstår följdfrågan: På villket sätt blir demokratin bättre om stora kanaler som SVT får styra vilka som ska få debattera?
-
Noteras måste här att partierna själva valde att debattera med varandra.
Förresten. En annan händelse om en organisation som inte är trevligare än SD är väl när Hamas bjöds till Sverige av den Svenska Broderskapsrörelsen, i strid mot internationella överenskommelser.
Se gärna videoklipp från palestinska Al Aqsa TV, i denna och denna bloggpost, vilka avslöjar vilken organisatinon Hamas är.
Vidare finner jag retoriken i det sista stycket av dig, Ulf, alltför genomskinligt. Det börjar med ett påstående att du inte är konspiratoriskt lagd och slutar med ett kategoriskt uttalande om hu det var -- så här:
"Jag är inte konspiratoriskt lagd, men kan ändå inte låta bli att ifrågasätta ... Spektakulära inslag som får genomslag i andra medier är ett sätt att försöka höja tittarsiffrorna."
Det var som sagt de två partierna som själva ville debattera, och det vore som sagt intressant att höra vad du anser bör gälla yuttrandefrihetsmässigt när det gäller mindre kanalers frihet att sända i förhållande till stora SVT:s möjligheter. En följd av ditt påpekande är nämligen att TV-kanalen hade fel bevekelsegrunder -- trots att det bara är din konspiration; ett faktum även om du förenekar det -- och att du därför finner att sändningen i sig gavs som lämplig att här ta upp i samhällsdebatten.
Magnus Andersson:
"...En annan händelse om en organisation som inte är trevligare än SD är väl när Hamas bjöds till Sverige av den Svenska Broderskapsrörelsen, i strid mot internationella överenskommelser..."
Så sant. Man kan bara sucka i vanmakt och undra vad de sysslar med...
Missriktad egenmakt som skadar.
Varför måste ni Israellobbyister i tid och otid föra in alla diskussioner på Israelproblematiken. Det blir ju helt omöjligt för oss som är intresserade av andra frågor att föra en normal debatt om en mängd inlägg direkt börjar diskutera Hamas, antisemitism och andra ämnen hela tiden.
Kan ni inte gå in på Bulten i Bo och diskutera era favoritfrågor istället?
Hälsar en som inte är lika insnöad!
anonym: "...Varför måste ni Israellobbyister [sic] i tid och otid föra in alla diskussioner på Israelproblematiken..."
Svar, även om jag inte är "Israellobbyist": Kanske för att det kommer som en logisk följd av ämnet som handlade om hur man bemöter rasism och främlingsfientlighet och förde tanken till annat bloggvärden skrivit? Kanske man känner sig tvingad att tala ut när stora hemska saker inträffar trots att man vet att man då blir anklagad, som nu av dig?
Israellobbyister? Vilka Israellobbyister? Ordvalet gör att du kanske själv tillhör den s.k. "anti-israellobbyn"? I så fall undrar jag inte på att inlägg som klandrar svenska overtyrer till terrorgrupper går dig på nerverna.
Om ämnet stör dig så mycket kan du ju ta upp det med Bjereld som initierat så många artiklar om sin speciella syn på Mellanöstern att det blir omöjligt att komma ifrån.
Jag tror inte att Sverigedemokraterna kommer att komma in i Sveriges riksdag. Deras rötter i extremhögern och i Bevara Sverige Svenskt blir ett för tungt ok att bära. Den bakgrunden skiljer Sverigedemokraterna från t ex Danskt Folkeparti. Då är jag mer orolig för att moderaterna genom att röra sig mot mitten på sikt öppnar upp högerflanken för ett nytt populistiskt högerparti, typ Ny Demokrati. Men vi kan naturligtvis inte veta säkert. Hotet från Sverigedemokraterna måste tas på allvar och då är jag orolig för att partiet genom debatterna ges en plattform på samma sätt som hände med Danskt Folkeparti. Jag är inte alls glad över Mona Sahlins beslut att debattera med Jimmie Åkesson i TV 4.
Jag är skeptisk till hur den deliberativa demokratin fungerar i praktiken. Erfarenheten visar att det är de mest politiskt intresserade som flitigast deltar i dessa deliberativa samtal. Och politiskt intresse samvarierar ju som ni säkert vet med klass och utbildning. Det innebär att lågutbildade och folk från arbetarklassen blir underrepresenterade i dessa samtal. Vem tror ni tjänar på det?
Jaha, det var ju ett rätt märkligt sätt att möta invändningarna - att prata om annat. Du börjar prata om att SD inte kommer att komma in i riksdan, som om det var det som var frågan. Vidare gör du nån ytterligare utläggning om den deliberativa demokratin, trots att det var en bisak.
Det handlade om Atzmon och SD i TV, inget annat.
Anonym: "Varför måste ni Israellobbyister i tid och otid föra in alla diskussioner på Israelproblematiken."
Jag förde in diskussionen på Hamas för att testa Broderskaparen professor Ulf Bjerelds konsekvens när det gäller hans instälning till Hamas vs. hans inställning till SD.
Eftersom broderskaparen Ulf förespråkade att Hams skulle bjudas hit och erkännas som andra så finer jag det inte oegentigt att nämna Hamas.
Dock ville jag inte explicit nämna deta eftersom det inte hade varit lika retoriskt elegant. Men nu har vi alltså fått tystnad till svar.
"Det blir ju helt omöjligt för oss som är intresserade av andra frågor att föra en normal debatt om en mängd inlägg direkt börjar diskutera Hamas, antisemitism och andra ämnen hela tiden."
Ojdå. Vill du jag ska finansiera lite lugnande åt dig?
"Hälsar en som inte är lika insnöad!"
God Jul!
Ulf: "Deras rötter i extremhögern och i Bevara Sverige Svenskt blir ett för tungt ok att bära. Den bakgrunden skiljer Sverigedemokraterna från t ex Danskt Folkeparti."
Jag kan inte hålla med dig här. Vissa menar att BSS diskvalificerar för evigt, verkar det, men BSS var inte nazistiskt och sedan sekelskiftet och brytningen med ND är inte möjligt att varit tidigare nationalsocialistiskt engagerad för att engagera sig i SD. När det gäller tidigare medlemskap i ND finns en karens på några (4 tror jag) år innan man får bli SD:are.
Sålunda har de gjort upp mer och bättre än Vänsterpartiet gjorde efter murens fall; V vars halva styrelsen (minst va?) ännu är kommunister.
Sedan, historiskt, var ju Sveriges kommunistparti en brytning med socialdemokratin, och tycker du att de som just efter sekelskiftet spådde att socialdemokraterna skulle bli statsbärande parti var lika fel ute som de som spår framgång för SD i dag?
-
Men jag frågade dig även hur konsekvent du anser att du är när det gäller att bockera ut SD när du samtidigt anser att Hamas ska bjudas till Sverige och behandlas som en legitim samtalspartners i mellanösternfrågan -- trots att de är en terroristklassad organisation som blockeras av övriga europeiska länder samt har som uttalat mål att med våld utplåna Israel.
Några citat om mellanöstern (som dessvärre jämställer Israel och Hamas som diskrediterade parter) att ställa mot din inställning till SD:
Ulf 2007-04-04:"isoleringen av Iran skulle gynna de pragmatiska krafterna i landet"
Ulf 2007-04-04: Isolering är sällan ett ändamålsenligt medel – oavsett om det används mot Iran, mot Israel eller mot Hamas.
Men helylle-nationalister som i dag är kristet konservativa Israelvänner och mest utmärker sig för att vilja ha en invandringspolitik lik Danmark och halva Europa, dem anser du man ska isolera - i en demokrati...
Isolering är sällan en ändamålsenlig strategi. Sydafrikasanktionerna är ett positivt undantag. Där fanns det en internationell enighet kring sanktionerna, samt en enad opposition inom Sydafrika som stöddde/förespråkade sanktioner.
Så jag tror inte på isolering. Däremot skall man noggrant välja formerna för samtal och debatt. Formen betingas av vad man vill uppnå med dialogen. Vill man få den aktuella parten att ändra uppfattning eller beteende? Vill man påverka tredje mans uppfattning om aktören? Här finns det en hel del möjliga val att göra. Att bjuda in Sverigedemokraterna till tre TV-debatter på en dryg vecka tycker jag är ett sällsynt illa val. Som jag tidigare skrivit är det inte en isolering av Sverigedemokraterna jag eftersträvar, utan att möta dem i de fora där de har valts in.
Ulf,
Vi väntar fortfarande på några glimtar från din empiriska studie av misslyckade internationella bojkotter/blockader, som du hänvisar till lite då och då. Finns din studie möjligtvis som ett manuskript som har skickats ut för peer review?
"Att bjuda in Sverigedemokraterna till tre TV-debatter på en dryg vecka tycker jag är ett sällsynt illa val."
Det är inte det som är frågan - du har en sällsynt förmåga att diskutera straw men och prata om annat. Frågan är om man öht ska diskutera med SD i TV.
Det räcker inte med formell yttrandefrihet - folk måste ha reell yttrandefrihet också. Om SD inte får vara med i TV-debatter kan SD och dess väljare inte sägas ha samma yttrandefrihet som övriga medborgare. Demokrati innebär att alla som ställer upp på dom grundläggande värderingarna har samma rättigheter - nåt du uppenbarligen motsätter dig.
Som jag skrev i mitt första inlägg: antingen får man acceptera SD som ett demokratiskt parti fullt ut, och behandla dom som vilket parti som helst, eller så får man förbjuda dom helt. Den här situationen, där dom befinner sig i en suspekt gråzon, är inte hållbar.
"Isolering är sällan en ändamålsenlig strategi. Sydafrikasanktionerna är ett positivt undantag. Där fanns det en internationell enighet kring sanktionerna, samt en enad opposition inom Sydafrika som stöddde/förespråkade sanktioner."
Vi ska komma ihåg att sanktionerna mot Sydafrika i någon mening också får sägas ha varit partiella. Din önskan hur SD ska behandlas är ju en partiell isolering. Något annat är inte möjligt att beskriva det som. Vidare är ditt exempel Sydafrika i denna debatt om SD dels lite oegentligt med tanke på att vi talar svensk inrikespolitik och dels ett jämförelseobjekt till SD som komprometterar de senare. Sydafrika var naturligtvis vidrigt och grymt rasistiskt.
"Så jag tror inte på isolering. Däremot skall man noggrant välja formerna för samtal och debatt. Formen betingas av vad man vill uppnå med dialogen."
Bara det faktum att du i dina kommentarer beskriver hur "man" -- en obestämd mängd icke-SD:are som du genom dina råd här själv måste antas tillhöra -- ska styra under vilka former som SD ska få höras i innebär en auktoritativ behandling av SD som är främmande för öppenhet uttryckt i demokratiska principer. Denna absoluta ambition att styra de former som SD ska tillåtas att höras i är i sig en isolering av SD såsom en aktör som tvingas verka under former som "man" – d v s den obestämda mängd av icke-SD:are som det måste impliceras att du själv tillhör -- har beslutat.
Ett vi- och dom-tänkande ligger även nära till hands, och för att din argumentation ska bli koncis så måste du nu definiera mängden "man" på ett sätt som tydliggör varför inte SD tillhör den mängden.
Slutligen förstår jag inte varför du använder ordet "dialogen" här! Det enda skälet jag kan se är att du faktiskt har ett deltagardemokratiskt perspektiv på SD:s deltagande i den demokratiska processen. Deltagardemokratin är ju nämligen dialogisk -- dessvärre även, som du själv nämner i ett annat svar här ovan, kontrollerad av en starkare part (något som möjligen delvis, men iofs långt ifrån tillfredsställande, skulle kunna förklara dina i denna diskussion förslag om ett för klassisk demokrati oegentliga auktoritativa begränsningar av SD:s förutsättningar för deltagande i demokratisk åsiktsbildning).
"Vill man få den aktuella parten att ändra uppfattning eller beteende? Vill man påverka tredje mans uppfattning om aktören? Här finns det en hel del möjliga val att göra."
Detta skulle i ett annat sammanhang lätt kunna utläsas som kommunitära ambitioner, men nu handlar det om att dina förslag innebär att den i demokratiska formen för fri åsiktsbildning ska sättas på undantag. Att föreslå att demokratiska funktioner ska sättas på undantag är något oerhört anmärkningsvärt och det kräver att du förklarar vilka villkor som du anser gäller för att göra något sådant. Du villkorar alltså demokratiska principer; hur vet vi dock inte utifrån vad du skrivit i dina inlägg. Detta hör säkert ihop med svaret på frågan ovan om vilka mängden "man", som uppenbarligen är andra än SD, tillhör; hur den mängden definieras.
"Att bjuda in Sverigedemokraterna till tre TV-debatter på en dryg vecka tycker jag är ett sällsynt illa val."
Detta respekterar jag att du tycker. Jag tycker själv att det är sällsynt illa att vänsterpartiet har ett oproportionellt stort utrymme i medierna.
"Som jag tidigare skrivit är det inte en isolering av Sverigedemokraterna jag eftersträvar, utan att möta dem i de fora där de har valts in."
Detta innebär dock att du inte alls anser att SD bör få utrymme i TV, och detta är ett exempel på din ambition att styra enligt ovan. Du har ett par frågor ovan att svara på. Dels (1) hur "man", i dina inlägg här, definieras. Dels (2) vilka villkor som gör att de demokratiska principerna ska sättas ur spel beträffande SD:s medverkan i den demokratiska processen, där alltså du talar om att SD:s förutsättningar ska bestämmas efter (jag citerar dig) "vad man vill uppnå".
Nu vill jag ha svar på dessa två frågor.
Det borde vara viktigt att en professor är klar och koncis. Det du hittills visat prov på är allt annat än detta. I det stora hela är styrandet från ”man” av demokratiska förutsättningar något som kräver explicit angivna skäl. Att ”dialog” för att uppnå mål sedan utan förklaring nämns var minst sagt förvirrande. Men nöj dig med att svara på de två frågorna.
Ang. Bemötande av Sd.
Debatten kring hur övriga partier bör bemöta Sd följer företrädelsevis två spår. Antingen förespråkas deras deltagande i det politiska arbetet på ekvivalenta villkor som övriga partier. Eller så anses de icke önskvärda och bör med alla medel motverkas och på sikt helst elimineras.
Vad gäller det senare spåret är debatten uteslutande centrerad kring vilken metod som är mest lämplig att använda gentemot Sd utifrån strategiska hänsyn. Genomför X så gynnas Sd, agera Y så missgynnas Sd. Etc.
Det bakomliggande syftet är att partiet och/eller åtminstone delar av dess idéer och åsikter inte är önskvärda utan bör motverkas. I praktiken innebär det att Sd inte tolereras.
Diskussionen kring huruvida det är rätt att bemöta Sd på det ena eller andra sättet styrs således av övertygelsen att Sd inte bör tolereras. Det tas för givet. Diskussionen är snarare centrerad kring vilka metoder som bäst främjar denna uppfattning.
Men den egentliga problematiken kring på vilket sätt Sd bör bemötas av de övriga partierna ligger i huruvida Sd bör tolereras eller inte. Situationen aktualiserar därför främst problematiken kring vart gränsen bör dras för vad som bör tolereras respektive inte tolereras. Både i samhället i allmänhet som inom den politiska scenen i synnerhet.
Innebörden är att debatten förs på en nivå – Sd bör inte tolereras, vilken metod ger bäst resultat? Men den grundläggande problematiken ligger på en högre, mer abstrakt nivå – Vart bör toleransens gränser dras? Vart hamnar Sd i förhållande till dessa?
Om problematiken kring bemötandet av Sd främst ligger i, som jag tror, hur långt toleransens gränser bör sträcka sig inom den representativa demokratin är frågan snarare normativ än empirisk. Därmed kräver problematiken också ett normativt svar, inte ett empiriskt.
Vart och på vilket sätt gränserna bör dras för toleransens räckvidd bör därför avgöra på vilket sätt Sd bör bemötas.
mvh
Christian Björkdahl
Student vid GU
Skicka en kommentar