2007-04-07

Kristen tro provocerar

Kristen tro provocerar. Det är inte så konstigt. Kristen tro är inte något snällt mysigt eller gosigt – utan något som är på allvar och som förpliktigar. Som kristen kombinerar du ständigt tron på en allsmäktig kärlekens Gud med kunskapen om att världen innehåller så mycket mänskligt lidande. Det är inte helt lätt att få den bilden att gå ihop. För att inte tala om tron på Påskens stora under – Jesu uppståndelse från de döda och hans frälsargärning över mänskligheten. Eller kärleksbudskapet – även dina värsta fiender skall du älska precis lika mycket som du älskar dig själv.

Därför blir jag inte särskilt förvånad eller upprörd över att människor som inte delar kristen tro mår dåligt av att hitta Biblar på hotellrummen. Eller att Ulla Johansson på debattsidan i dagens Expressen bekymrar sig över att så många i det socialdemokratiska ledarskapet bekänner sig själva som kristna. Ulla Johansson bekymrar sig främst över risken för dubbla lojaliteter. Risken att troende människor skapar ett slutet nätverk inom partiet där de främjar värden som ligger vid sidan av – eller i värsta fall går emot – traditionella socialdemokratiska värderingar.

Risken för slutna nätverk måste alltid tas på allvar - frimurerisyndromet kan dyka upp i alla sammanhang. Men när det gäller värdegemenskapen mellan socialdemokratiska grundvärderingar och Bibelns kärleks- och jämlikhetsbudskap känner jag mig för egen del väldigt bekväm.

Om relationen mellan kristna och politiska värderingar skriver jag tillsammans med Douglas Brommesson i boken Politik och kristen tro. Två berättelser (Santérus) som utkommer inom några dagar. Boken diskuteras på ett seminarium på ABF-huset i Stockholm torsdagen den 19 april kl 18.00, och jag återkommer innan dess med en bloggpost om bokens grundläggande tema.

I väntan på morgondagens påminnelse om det stora undret önskas bloggens läsare – såväl troende som icke-troende – en riktigt Glad Påsk!

13 kommentarer:

A-K Roth sa...

Kritik efter att ha sett att HOPP ges PR i länken du gav:

Ulf, de krav svenska HOPP (HOPE) ställer är ensidiga och innehåller faktafel jag inte tänker gå in på (blir futilt att dra det igen) i framställningen jag såg (April 2002). Det som uttryckligen krävs från den svenska parten av HOPP, lämnar ute något som helst krav på att PM (Fatah/Hamas) stoppar terrorn. Man har tydligen riktat in sig på att ockupationen är det som är orsaken till konflikten, vilket är en förvanskning av historien. I detta går svenska kyrkan hand i hand med många inom extremvänstern. Jag behöver inte gå in på alla faktorer som spelar in i konflikten men jag börjar undra om somliga är förmögna att beakta olika sidor.

http://www.annadwa.org/resources/articles/hope.htm

"...At the Annual General Meeting of the Christian Council of Sweden in April 2002, the churches in Sweden made their position clear by unanimously supporting the following demands:

* that Israel should cease to occupy the Palestinian territories
* that a two-state solution - Israel and Palestine - with the 1967 borders as the starting-point, should be put into effect
* that Jerusalem should become the capital for two nations and that the holy places should be protected by international guarantees so that Jerusalem may remain a meeting point for three world religions
* that the Christian Churches and other forces on both sides of the conflict that work for justice, peace and reconciliation should be given specific support...

...The purpose of this campaign is to draw attention to the Israeli occupation as the basic cause of the conflict. By activities..."

Ja, nog kan man säga att "kristen tro provocerar" när förespråkare för svenska kyrkan och dess lierade agerar orättfärdigt och ensidigt. Men svenska teologer som Jesper Svartvik och många andra inom Svenska Kyrkan ger mig ett annat 'hopp'om kyrkan! :)

Viktor sa...

"Kristen tro är inte något snällt mysigt eller gosigt – utan något som är på allvar och som förpliktigar." Det håller jag helt med dig om - men jag är inte riktigt säker på att vi menar samma sak. Torbjörn Tännsjö säger att han vill konkretisera Gudsbegreppet och ställer upp fyra kriterier:

1) Att det är övernaturligt, dvs. existerar utanför vetenskapens naturliga världsbild på något sätt.

2) Att det är medvetet, så att vi kan ha en relation till det.

3) Att det vill något, som vi därmed bör bry oss om.

4) Att det förmår någonting, så att det kan ingripa i människors liv.

Jag tycker att det är utmärkta kriterier, skulle några strykas blir ju tron förskräckligt urvattnad och kommer helt sakna betydelse, åtminstone samhälleligt. Kriterierna förpliktar samtidigt för de som kallar sig troende - dels genom att de måste precisera vad Gud vill och på vilket sätt Gud ingriper. Jag tycker att det är svagt att den svenska kyrkan sällan gör det. Det skulle säkerligen leda till ytterliga avhopp men samtidigt ge min respekt för svenska kyrkan åter. Vad tycker du Ulf?

jimpan sa...

"Därför blir jag inte särskilt förvånad eller upprörd över att människor som inte delar kristen tro mår dåligt av att hitta Biblar på hotellrummen."

Det är väl inte för att "det kristna" kärleksbudskapet provocerar som någon anser sig kränkt av att hitta en bibel på ett hotellrum? Att bli kränkt av en sådan sak måste ses som lite väl överdrivet, men det har väl snarare att göra med att kristendomen fortfarande har en dominerande ställning? Inte så mycket att kristendomens budskap är provocerande.

G. Tikotzinsky sa...

Alla missionerande religioner eller ideologier provocerar, och speciellt så när de använder våld i sin missionsverksamhet. Det kvittar om det är kristen tro, muslimsk tro, kommunistisk tro eller något annat. Det är tur för Ulf Bjereld att han lever i ett tidevarv då den kristna kyrkan upphört med sin våldsmission. Tyvärr är de sista 50 åren obetydliga i kristendomens 2000-åriga historia, som omfattar korstågens mass-slakt, inkvisitionen och katolska kyrkans passivitet under Förintelsen.

A-K Roth sa...

Men, G. Tikotzinsky, Bjereld lever dessvärre i en tid när politiska delar av svenska kyrkan ensidigt riktar bojkott mot ett av terrorism ansatt land medan den inte agerar med någon jämförelsevis kraft mot dem som sponsrar och utför terrordåd.

Somliga inom kyrkan anklagar, som israeliske ambassadören sa i ett tal til Broderskaparna 2005, Israel för kollektivbestraffning av palestinier medan de själva samtidigt yrkar på en bojkott, kollektivbestraffning, mot israeler. Det enda man får ut av att undersöka somliga av svenska kyrkans specialgruppers agerande är att hyckleriet är rådande.

Det verkar saknas självkritik eller vilja att undersöka vissa ageranden. Jag kan inte hjälpa att jag ser somliga faktioner inom svenska kyrkan som usla och ensidiga mobbare. Hur kriget i somras behandlades i blogger och offentligt blir som en litmustest i hederlighet, för mig i alla fall. Skrev man ingenting som klandrade Hezbollah för deras oprovocerade attacker, kidnappningar och mord dagarna efter 12 juli 2006 är det ett dåligt tecken.

Men man kan naturligtvis inte döma alla kristna efter hur somliga agerar, lika lite som man kan döma folk av andra trosinriktningar efter hur några agerar.

G. Tikotzinsky sa...

A-K, alltid trevligt att stöta på dig!

Kanske kyrkan övergått från religiös mission till politisk mission. Det skulle i så fall förklara metodiken. Samma självgodhet, samma intolerans.

A-K Roth sa...

Hej du också!

Min pappa, socialdemokrat in i märgen, hade ett ironiskt uttryck som ofta stämmer in även nu. Han använde det speciellt om religiösa hycklare: "Hurra va ja' ä' bra!"

Ulf Bjereld sa...

Det gläder mitt kristligt generösa sinne att kunna få erbjuda en samtalsplats mellan a-k roth och g. tikotzinsky. :-)

Till Viktor: Jag har inte stött på Tännsjös definition tidigare. Spontant har jag inget emot den. Inte tror jag heller att Svenska kyrkan har några som helst problem med den. Däremot väljer du själv att föra argumenten ett steg längre när du skriver att "de måste precisera vad Gud vill och på vilket sätt Gud ingriper". Varje uns av ödmjukhet innebär, tycker jag, i stället att man som kristen avstår från att tvärsäkert ta ställning till vad Gud vill och hur Gud agerar. Herrens vägar äro outgrundliga...

Till Jimpan: Jag vet inte om "kränktheten" har sin grund i kristendomens dominerande ställning. Jag gissar att många skulle bli lika provocerade av att finna t ex Koranen i hotellgarderoben. Kanske är det snarare oviljan att något personligt (religiositeten) skall få ta plats i det offenliga rummet (i det här fallet hotellgarderoben).

Gärningsmannen sa...

Är inte själva essensen i att följa Jesus att ta reda på vad Gud vill och hur Gud agerar? Gud är inte tyst!

Ulf Bjereld sa...

Ständigt denne Gärningsman... Att "ta reda på" vad Gud vill är för mig en sökandeprocess, där man visserligen kan komma fram till en ståndpunkt men aldrig får vara tvärsäker på den ståndpunkten. Sedan beror det ju också på vilka abstraktionsnivåer vi talar om: Guds plan för mänskligheten i stort eller Guds vilja i varje enskild händelse.

A-K Roth sa...

Du var ju riktigt rolig här: personifierade "hurra va ja ä bra"! :)

Bra att det gläder dig att andra utbyter tankar på din blogg. För det verkar ju vara normen i blogger. Den generositeten är naturligtvis inte bara utmärkande för kristna sajter. Men om du kunde vara lite generösare med dig själv och svara på Tikotzinskys frågor, t.ex. den under anti-amerikanism, vore det ju också trevligt. ;)

G. Tikotzinsky sa...

Thanks, A-K. Jag är givetvis mycket tacksam för Bjerelds kristna generositet att upplåta kommentarsutrymme åt den ökände sionisten G. Tikotzinsky. Jag återgäldar med judisk generositet och låtsas som ingenting när min röst förblir obesvarad i öknens tomhet.

jimpan sa...

"Jag gissar att många skulle bli lika provocerade av att finna t ex Koranen i hotellgarderoben."

Det kan jag nog tänka mig. Troligen har det nog mer med en "fobi" (vet inte vad jag ska kalla det annars) för religion som sådant, än med en kritik av makt. Men hur det än är med det så tror jag inte att människor känner sig så provocerade av just kärleksbudet att de inte vill se en Bibel (eller Koran). Även om ett sådant budskap kan kännas krävande (för det är det ju, där håller jag med dig), så tror jag inte det har så mycket med det hela att göra.

(Mina citationstecken i förra kommentaren var för övrigt inte avsett som någon nedvärdering av just det kristna, utan kom sig snarare av att det är ett tämligen universellt budskap.)