I morgon torsdag den 19 april kl 18.00 medverkar jag och min medförfattare Douglas Brommesson i ett seminarium på ABF, Sveavägen 41 i Stockholm kring vår nyutkomna bok Politik och kristen tro. Två berättelser (Santérus förlag). Seminariet presenteras av ABF enligt följande:
Samhällslivet präglas allt mer av samspelet mellan religion och politik. Det har blivit vanligt att politiker och andra offentliga personer öppet berättar om sin kristna tro. I kvällspressens kändisenkäter är frågan i dag snarare ”Tror du på Gud?” än ”Var står du politiskt?”. Från många håll hävdas att vi gått in i en postsekulär tid.
Men vilken plats bör religionen egentligen ha i det politiska livet? Boken Politik och kristen tro – två berättelser handlar om de politiska konsekvenserna av kristen tro. Författarna har sin politiska hemvist på varsitt håll. Ulf Bjereld är aktiv i Broderskapsrörelsen och har sina sympatier på den politiska vänsterkanten. Douglas Brommesson har sina politiska sympatier i de kristligt-sociala idéströmningarna i det politiska mittfältet. I boken diskuterar de hur de trots sin gemensamma övertygelse i det kristna kärleksbudskapet hamnar i så skilda uppfattningar i politiska frågor. Ligger förklaringen i olika sätt att tolka evangeliet? Eller är det så att kristen tro inte ger någon vägledning för politisk handling?
Tid: Torsdagen den 19 april kl 18.00
Arrangörer: ABF, Broderskapsrörelsen, Santérus Förlag
16 kommentarer:
Hur kan man som professor i statsvetenskap komma dragandes med dogmatism och vidskepelse och samtidigt tro att man har kvar en tillstymmelse till trovärdighet?
Med trovärdigheten är det som med skönheten, den ligger i betraktarens ögon.
Angående dogmatism och ateistiska fundamentalister rekommenderar jag varmt Anders Björnssons artikel i Expressen den 12 april!
Ulf skriver:
Men vilken plats bör religionen egentligen ha i det politiska livet?
Ingen alls föreslår jag. För mig är det obegripligt att man kan vara forskare och tro på övernaturliga väsen. Man må tro på sådant om man vill men religion bör inte ha något att göra varken med vetenskap eller med politik, enligt med min uppfattning.
Problemet är dessutom att det är svårt att undvika att ens värderingar påverkar ens vetenskapliga arbete och religion har ingenting i vetenskapen att göra - får inte ha det.
Kerstin har naturligtvis rätt i att en forskares värderingar och övertygelser kan påverka dennes vetenskapliga arbete. Men det gäller ju alla. En vänsterpartist, en moderat eller en ateist.
Alternativet vore att endast låta en människa utan värderingar och övetygelser arbeta som forskare. Och sådana människor existerar tack och lov inte.
Då är vi tillbaka vid bojkott/blockadstudien. Kan det vara så att Bjerelds åsikter och värderingar har påverkat de empiriska analyserna av historisk data?
Jag väntar fortfarande på svar om vilken empirisk data som ligger bakom tesen att de flesta internationella bojkotter misslyckats.
Sedan kommer förstås alldeles obett en fråga som konfunderar många när det gäller kristnas relation till kärleksbudskapet "love thine enemies".
Jag har svårt att fördra att man ska älska sina fiender till den grad att man legitimerar hatiska och människorättsvidriga ageranden som t.ex. Hamas företräder.
Det verkar närmast som om Prof. Ulf Bjereld bojkottar G. Tikotzinsky. Men jag förstår inte syftet, då Bjereld just hävdar att bojkotter inte är effektiva och att han tror på dialog i stället.
Nåväl, skam den som ger sig. Bjereld publicerar säkert fler poster där jag kan berika hans blogg med cyniska kommentarer. Egentligen borde jag ju glädjas åt att Bjereld lämnar fältet fritt åt mig. Synd bara om läsarna som mister nöjet att se Prof. Bjereld trassla in sig.
Ulf, du skrev:
Men vilken plats bör religionen egentligen ha i det politiska livet?
Jag uppfattade nog denna passus som att du undrade över hur mycket medveten plats religionen bör ha i det politiska livet, (och lade sedan själv till vetenskapen) inte att du talade om den omedvetna bias som kan komma in på grund av de religiösa eller politiska värderingar en politiker, eller i mitt tillägg, en forskare har.
Att medvetet ta ställning för att religion ska spela in i det politiska livet (eller i vetenskapligt arbete) ser jag som en annan fråga, och det var den jag uttalade mig om.
Kerstin: När det gäller hur mycket medveten plats religionen bör ha i det poltiiska livet är det en politisk fråga. Svaret beror ju också på vad man menar med att ha en "medveten plats".
När det gäller vetenskapen så tror jag det är svårt att finna någon som menar att religionen där bör ha en medveten plats, oavsett vilken betydelse vi lägger i begreppet. Vetenskap och religion fyller olika funktioner. De behöver inte stå i motsättning till varandra, men framförallt uttalar de sig om väldigt olika saker och bör inte kombineras.
Kul att se hur A-K Roth och G. Tikotzinsky återigen lyckas få ett ämne som inte har med ISrael-Palestinakonflikten att återigen koppla till denna problematik. Hade ni inte varit pro-Israel hade man nästan kunnat tro att ni hade ett osunt intresse för denna konflikt.
Vad hade ni kallat debattörer som har åsikter motsatta era i denna för er så viktiga fråga och som ständigt hade kopplat alla samtalsämnen och Världshändelser till denna fråga? A----s---t?
Uppskattar ditt osunda intresse, anonymous. Det måste gå dig på nerverna att somliga pekar ut oetiskt agerande på hög svensk nivå, inom både kyrka och politiska partier?
Som sagt, ta upp det med Bjereld som skapat sig en profil i ämnet "you love to hate". För utmanande?
Sedan att Mellanösternkonflikten inte hör till ämnet "politik och kristen tro" är sannerligen förbryllande. :)
"Vi bör beakta begreppet fiende i Nya testamentets grundtext. »Älska edra fiender» (Matt 5:44, Luk 6:27, 35). Men grekiskan har två ord för fiende. I den Heliga Skrift står ekhthros, det andra ordet heter polemios. Skillnaden mellan de två begreppen är den mellan en personlig fiende och en politisk, d.v.s. mellan din egen fiende och kollektivets, statens fiende. (Vulgatans latin bibehåller f.ö. denna skillnad och översätter diligite inimicos, »älska era ovänner», medan det latinska ordet för politisk fiende är hostis.)
Kyrkan har sålunda inte någon teologisk grund för att vända andra kinden till gentemot sina politiska fiender, polemioi, vare sig de är judar, muslimer, hedningar eller kättare. Denna konflikt är politisk och opersonlig och ger inte rum för varken kärlek eller hat, endast för kall strategi (om än enskilda syndare missförstått detta och trott sig böra hata sin politiska fiende)."
http://anark.motpol.nu/?p=13
Anonym 4:34,
Det var intressant. Används samma ord konsekvent genom hela den klassisk-grekiska texten? Har denna fråga dryftats inom forskningen?
Anonym 2.27,
Det stämmer att jag har en blogg som handlar om Israel, men det är guilt by association. Frågan är varför Prof. U. Bjereld inte är beredd att redovisa den empiriska studie om internationella bojkotter som han antytt till vid flera tillfällen. Jag hoppas Bjerelds akademiska arbeten är mer rigorösa än bloggen.
Jag kan heller inte riktigt förstå varför Prof. U. Bjereld valt att bojkotta en proletär bloggare när han förespråkar dialog med terrorister som spränger oskyldiga civila i luften.
Anarks bloggpost (som måste betecknas som radikalkonsevativ) som jag hämtat citatet från säger en hel del. Poängen härstammar från den för G. Tikotzinsky troligtvis förhatlige antisemiten Carl Schmitt. Jag känner faktiskt inte till mer i frågan än det jag läst mig till hos Schmitt själv (är tyvärr varken filolog eller troende kristen själv), för vilken distinktionen mellan hostis och inimicos är avgörande.
Schmitt skriver dock i Der Nomos der Erde att det är tydligt att kyrkan under sin över tusenåriga konflikt med islam aldrig fick för sig att vända den fienden andra kinden till, och det av begripliga skäl rent teologiskt. Men det här är en poäng som nog inte särskilt många statskyrkligt kristna i Sverige idag vare sig förstår eller vurmar för, givet hur djupt det liberala, anti-politiska giftet letat sig i deras själ.
På linjen ekhthros vs polemios låter det då som om en motdebattör borde vända kind mot t.ex. en G. Tokotzinsky och inte bojkotta hans frågor och inte vända kind, dvs yrka på bojkott, av t.ex. Hamas, en politisk fiende, eller som borde vara en politisk fiende.
Vilken upp-och-nedvänd värld!
Tack för förklaringen om de två fienderna, Anon. Har själv ingen grekiska och bara en "smattering" av hebreiska. Vad annat finns månne i grekiskan och hebreiskan som förklarar en del i skrifterna?
Finns det alternativ i "nästa" i "Älska din nästa liksom dig själv" också t.ex?
Ulf skriver, apropås mina kommentarer:
Svaret beror ju också på vad man menar med att ha en "medveten plats".
Med detta menar jag att man anser att politiken ska styras i enlighet med religiösa normer, kristna eller muslimska ex. Och i det fallet anser jag att de inte ska göra det, utan att det ska vara humanitära och demokratiska ideal som ska vara styrande och att religioner inte ska ha något med politiken att göra.
Sedan var det trevligt att konstatera att vi har samma uppafattning vad gäller vetenskap :-), men jag hade nog inte väntat mig annat heller i den frågan. Det var bara dumt av mig att blanda in den frågan eftersom inlägget inte handlade om denna.
Skicka en kommentar