2007-04-24
Efter Leijonborg
Mycket talar i dag för att Jan Björklund kommer att efterträda Lars Leijonborg som partiledare för folkpartiet. Det är synd. Cecilia Malmström hade haft ideologiska förutsättningar att stoppa folkpartiets tragiska transformering till en batongkramande version av de gamla moderaterna och i stället utveckla ett socialliberalt parti värt namnet, med en humanitär kriminalvårdspolitik och en progressiv bistånds- och flyktingpolitik.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Hej,
Jag har två frågor:
För det första undrar jag varför du - som socialdemokrat - är intresserad av att FP ska bli mer likt den socialdemokrati du tycks förspråka. Borde det inte vara bra för er socialdemokrater om borgarna visar sitt rätta ansikte istället för att uppvisa ett mänskligare ansikte som kan vinna över potentiella socialdemokratiska väljare? RÄcker det inte med det "nya" moderaterna?
Och är det förresten inte bra med tydliga alternativ i politiken?
FÖr det andra undrar jag hur det skulle gå i nästa val om Mona Sahlins vurm för radikalfeminism och mångkultur står mot Birgitta Ohlssons och Erik Ullenhags vurm för radikalfeminism och mångkultur. Visserligen sympatiska åsikter, men knappast några röstmagneter om man ser till väljaropinionens inställning. Riskerar inte en sådan situation att bädda för Sverigedemokraterna? Utan tydliga alternativ riskerar de väl att framstå som det enda alternativet för missnöjda väljare - eller?
Student
Håller helt med Ulf här. Verkliga liberaler behövs. Ett högerparti till behövde vi inte. Det räcker med de två andra vi har (ja tre numer med sd), samt det parti som alltid velat och alltid kommer att vela.
Folkpartiet tycks åtminstone vara på väg någonstans, vare sig man gillar riktningen eller ej. Vad sker egentligen med Socialdemokraterna. Sossen Katrine Kielos har skrivit ett utmärkt inlägg på sin blogg om saken: http://kkielos.blogspot.com/2007/04/sahlinisternas-lilla-rda.html#links
http://kkielos.blogspot.com/2007/04/sahlinisternas-lilla-rda.html
Jodå, rent partitaktiskt tror jag också att socialdemokraterna tjänar på Jan Björkliund som folkpartiledare i stället för Cecilia Malmström.
Men politik är inte bara taktik utan också sak. Där lever jag hellre i ett samhälle som har ett starkt socialliberalt parti än ett samhälle där det liberala partiet bedriver en renodlad högerpolitik. De svaga samhällsgrupperna drabbas alltid hårt av högerpolitik.
Nu är ju detta en fråga för folkpartiet, men några funderingar kan man väl tillåta sig. Jan B har den nackdelen att han av många uppfattas som ganska intimt förknippad med det som gått fel i folkpartiet under senare år. Och jag tänker inte på dataintrångshistorien, utan mer på den riktning partiet tagit, och som gav så dålig utdelning i senaste valet. Det var ganska mycket luft i siffrorna från 2002, och det verkar inte på en utomstående som om partiets ledning riktigt insåg det. Alla partier behöver förnyelse ibland. För folkpartiet just nu är det behovet akut. Och det finns inte mycket som tyder på att Jan B skulle kunna stå för den förnyelsen. Det kan däremot Cecilia M. Att hon, som det påståtts, skulle vara tunn inrikespolitiskt, är knappast något skäl. Hon är knappast tunnare inrikespolitiskt än vad JB är utrikespolitiskt, och vad är det som säger att det förra måste väga så mycket tyngre i ett parti som under många år profilerat sig i internationella frågor?
Anders Widfeldt
På vilket sätt är Malmström mer socialliberal än Björklund?
Gärningsmannen får i sin undran stöd av Ann-Charlotte Marteus i dagens Expressen. Hon menar att det är fel att framställa Jan Björklund som en svensk Basil Fawlty, och att han egentligen är en god socialliberal. Min poäng var snarast att jag tror att Cecilia skulle vara mer motiverad att profilera partiet i t ex flykting- och biståndsfrågor. Jag delar Anders uppfattning att Björklunds trovärdighet som förnyare inte är särskilt stor.
Det där med Jan Björklund som Basil Fawlty tyckte jag annars var riktigt roligt!
En frikyrklig socialdemokrat kan vara en frisinnad som flytt till socialdemokratin. Där stämmer det idag bättre med frisinnet. Men en gång, efter kriget, var frisinnet kär i Folkpartiet. De var förlovade. Så det är nostalgiska minnen som gör att vissa socialdemokrater bryr sig om vilken väg Folkpartiet väljer.
Skicka en kommentar