Om några veckor är det 40 år sedan Israel ockuperade Gazaremsan och Västbanken inklusive östra Jerusalem. Med 40-årsjubiléet kommer också med all säkerhet en större debatt om Palestinafrågan och vägen till en rättvis och varaktig fred.
Helle Klein listar i dagens Aftonbladet de FN-resolutioner som Israel vägrar respektera:
194, om flyktingarnas rätt att återvända och rätten till kompensation.
242, om fullständigt tillbakadragande av Israels styrkor från ockuperat område.
338, som garanterar palestiniernas rätt till självbestämmande.
446 och 465, som fördömer Israels bosättningar som illegala.
478, som förklarar Israels annektering av östra Jerusalem som ogiltig.
Visst - resolution 242 talar om ett återtåg från "ockuperade områden" och inte "de ockuperade områdena". Men klart är att de s k Israelvänner som väljer att aldrig kritisera Israel har en tung argumentativ uppförsbacke när de vill hävda att Israel inte bryter mot folkrätten eller mot FN:s säkehetsråds resolutioner.
11 kommentarer:
Och här är kraven som ställs på den arabiska sidan i samma resolutioner:
Res 194 är inte Säkerhetsrådet, utan General Assembly. En liten petitess kanske, men skillnaden är väsentlig för de finsmakare som sysslar med statsvetenskap, diplomatisk historia eller internationell juridik. Hur som helst, har resolutionen två STORA problem:
1. Den handlar mest om tillträde till heliga platser och Jerusalems status, och resolutionen var död innan bläcket ens torkat i november 1948.
2. Par. 11 "Instructs the Conciliation Commission to facilitate the repatriation, resettlement and economic and social rehabilitation of the refugees and the payment of compensation..." Helt klart uppmanar resolutionen ARABSTATERNA ATT INTEGRERA (resettlement) de palestinska flyktingarna, vilket inte har gjorts.
UNSC Res 242, Par 1: "Termination of all claims or states of belligerency and respect for and acknowledgement of the sovereignty, territorial integrity and political independence of every State in the area and their right to live in peace within secure and recognized boundaries free from threats or acts of force." Den arabiska sidan fortsätter att bryta mot den delen av resolutionen.
Res 338: I resolutionens 94 ord nämns inte palestinierna överhuvud taget. Resolutionen etablerar vapenvilan som avslutade Yom Kippur kriget 1973. Par. 3: "Decides that, immediately and concurrently with the cease-fire, negotiations shall start between the parties concerned under appropriate auspices aimed at establishing a just and durable peace in the Middle East." Några sådana allmänna fredsförhandlingar har arabstaterna naturligtvis inte ingått.
Vad gäller Res. 446,465,478: De åberopar i stort Geneve-konventionens 4:de paragraf, men den juridiska tolkningen av detta dokument är oklar. Helt klart är dock att UNSC inte är tolkningsinstans för Geneve-konventionen.
Så till sist - Prof. Bjereld: Vad är "folkrätt?" Jag har hört talas om internationella traktat, prejudikat och andra grundstenar i vad som allmänt kallas internationell lag. Men "folkrätt??" Var någonstans finns det definierat eller förankrat?
Hej Ulf!
Du skrev för någon tid sedan i bloggen något i stil med att debatten om Mellanöstern är mindre hätsk och laddad nu än tidigare - mina ord men det var andemeningen, tror jag du håller med om. Du kanske har rätt. För några år sedan var det vansinnigt i t.ex. SvD's öppna debatt. Jag fick sannerligen en chock över hur öppet folkfientliga somliga blev när ämnet diskuterades.
Tonen har lagt sig lite hos somliga och det skulle hedra alla i ansvarsställning om de kom med väl grundad information så att dem som inte var med på den tiden kriget hände får lite bakgrund.
"40 år av ockupation", lyder titeln. Ingenting i din artikel nämner att Israel slogs för sin existens, attackerad från alla håll. Ingenting nämns om att palestinska myndigheten som nu har ansvaret, är skyldigt att avväpna terrorgrupperna och stoppa "belligerence" enligt 242. Nämner du ens att Gaza inte längre är ockuperat och att israeler nu dagligen beskjuts av raketer därifrån?
"40 år av ockupation", skriver du. Man kan också skriva "40 år sedan kriget mot Israel" eller "40 år av terrorattacker". Snart är det också 60 år sedan den palestinska flyktingsituationen uppstod. Och för den tröstlösa situationen får man sannerligen hålla FN, de i kriget inblandade arabstaterna och omvärlden ansvariga.
Från din artikel kunde man tro att Israel agerat i vakum. Jag tror snarare det finns element inom svenska rörelser om vilka man kan skriva att de nu har vandrat 40 år i en ignoransens öken!
Hej Ulf, kommentar om Helle Kleins lista:
En lista som inte ens tar upp terrorattackerna, kravet på erkännande av Israel och stopp på "belligerence" (i 242) kan inte tas som uppriktig. Det påminner om TT som kommit fram till att det finns vissa "knäckfrågor" i konflikten. Dock är terrorn och erkännandet inte bland dem. TT's knäckfrågor sammanfaller med kraven från dem som inte erkänner Israel och som fortsätter attackerna. Tala om en besynnerlig atmosfär inom statsmedia och kyrka. Kan man inte vara för palestiner och samtidigt klart och tydligt emot terrorn?
Helle Klein fann f.ö. för gott att - enligt sin blogg - predika mot säkerhetsbarriären i sin predikan i Storkyrkan på Palmsöndagen. Enligt hennes ord var det
"...en häftig evangelietext (Joh. 12: 1-16) att brottas med.
Det blir en predikan mot den unkna inskränktheten till försvar för öppenhetens livshållning, istället för murbyggeriets..."
Jag skickade en fråga om/hur hon i sin predikan behandlade terrorn som lett till barriärbyggeriet; jag var intresserad av att veta hur hon tänkte om livshållningen (livssläckningen snarare) eller unkenheten hos terroristerna men liksom du ser hon för gott att inte svara på svåra frågor.
Tydligen är terrorn inget problem alls för TT eller Helle Klein. Om den är det för dig borde du kanske visa det starkt och modigt?
Vilka "sk Israelvänner som väljer att aldrig kritisera Israel" skulle vara vet jag inte. Kanske de har många skäl att kritisera Israel men har full upp med att argumentera emot ensidiga klandrare av staten? :)
För min del värnar jag om både israelers och palestiniers rättigheter! Men till det hör inte rätten att anfalla civila oskyldiga.
Hej a-k,
Det som skiljer dig från mig är att jag med kraft fördömer båda parters brott mot folkrätten. Jag tar t ex entydigt avstånd från alla palestinska terrorhandlingar och jag tar lika entydigt avstånd från Israels bygge av muren/skyddsbarriären på Västbanken. Men du kritiserar aldrig någonting som Israel gör (i alla fall inte vad jag har sett), och därför blir din debattposition såväl svartvit som förutsägbar.
Tack för svar. Och dina posteringar ser för mig svartvita och förutsägbara ut; det är ju därför jag blir så ettrig! :)
"40 år av ockupation" utan ett ord om krigen eller terrorn är väl ett bra exempel på det? Din antydan om "sk Israelvänner" var lite oroande. Är "israelvänner" ett skällsord?
Då jag svarar mot dina inlägg och artiklar kan jag förstå att du har den uppfattning du har om min syn. Om ämnet gällde rivningar av släktingars hus, användande av civila att knacka på dörrar till misstänkta terrorhus, ageranden som kan sätta oskyldigas liv i fara, militära övergrepp och en del bosättningspolitik etc. är jag sannerligen kritisk. Men likställa jakt på massmördare med terrorattacker gör jag inte!
"...Jag tar t ex entydigt avstånd från alla palestinska terrorhandlingar..."
Ja, nu och då i förbifarten, kanske. Jag har inte sett att du tagit avstånd med något kraftfullt agerande eller någon skarp artikel som i sin helhet fördömer självmordsterrorn och raketbeskjutningarna.
När Broderskaparna samtalar med Hamas kommer det kanske på tal, får man hoppas. Tänk om man kunde se en rubrik som proklamerar "Broderskaparna kräver att Hamas stoppar raketattackerna från Gaza!"
"...jag tar lika entydigt avstånd från Israels bygge av muren/skyddsbarriären på Västbanken..."
Lika avstånd från eller mer koncentrerat och kraftfullt? När det gäller liv eller död från självmordsterror?
Ulf,
"Jag tar t ex entydigt avstånd från alla palestinska terrorhandlingar."
Där möjligt att du gör så när du mediterar, men det syns inte utåt.
Angående FN:s Generalförsamlings resolution 194 skriver G. Tikotzinsky att "resolutionen var död innan bläcket ens torkat i november 1948". Vad menar du med detta? Att Israel inte hade för avsikt att implementera den? I så fall är jag med på noterna. Men resolutionens giltighet bekräftas med jämna mellanrum i Generalförsamlingen.
Dessutom ingick den som en viktig del i UNCCP:s arbete för att få till stånd en försoning parterna emellan. Faktiskt är det denna resolution som initierade kommissionens arbete.
Dock hade arabstaterna länge, med Transjordanien undantaget, som krav att Israel måste acceptera resolutionens stycke om flyktingarnas möjlighet att återvända innan övriga frågor diskuterades.
Arabstaterna vände sig i UNCCP:s förhandlingar inte emot att ta emot delar av de palestinska flyktingarna. Man gjorde klart att de flyktingar som kom från de områden Israel ockuperade utöver vad FN:s Generalförsamlings resolution 181 föreslagit som gränsdragning mellan de tilltänkta staterna måste få återvända. Däremot visade man sig öppen för att diskutera att ta emot merparten av flyktingarna inom de gränser Israel tilldelats i resolution 181. Förutsatt att Israel då kunde tänka sig att ta emot de 100 000 flyktingar Israel efter hårt tryck från USA hade föreslagit kommissionen.
Angående resolutionerna om bosättningarna kan jag inte se vad som är oklart. Inte bara Säkerhetsrådet och Generalförsamlingens olika resolutioner utan även Haagdomstolens rådgivande utslags punkt 120 anser att bosättningarna är olagliga enligt Fjärde Genevekonventionens Artikel 49 paragraf 6. Det kan tilläggas att i just denna del instämde även den amerikanske domaren i domstolen.
Ulf,
Du vet lika väl som jag att icke-bindande resolutionerna i 242 och 338 av båda parter har accepterats och använts för att formulera den likaledes accepterade Vägkartan. Denna är det enda som gäller nu (vilket kvartettmedlemmen FN har deklarerat, och de övriga icke-bindande ressolutioner du hänvisar till har exakt noll relevans idag. Parterna och hela kvartetten har redan accepterat att den slutgiltiga lösningen av konflikten ska gå till så som det står i Vägkartan.
Detta har jag stämt av med israeliska UD och på samma sätt kan du stämma av det med palestinska representanter.
Men palestinierna har inte ens tagit första steget på den.
Jag är förvånad att du, trots obefintliga formella meriter, uttalar dig om saker som du inte verkar känna till, ens ytligt. Är du, som broderskapande palestinavän, helt omedveten om ovanstående, eller är det bara som du låtsas?
Följfrågan blir i så fall varför någon ska lyssna på dig. Du saknar formella meriter i ämnet, du är dåligt insatt och du är en megafon för Broderkaparna och den kristna marginal (dit Helle Klein också hör) som känner djup dragning till terrorgruppen Hamas - så till den grad att ni vill att Sverige ska samarbeta "fullt ut" med de mördarna.
Angåeende Vägkartan för Fred så är det uppenbart att ingen, ej heller Israel, kommit förbi Fas 1. Det är bara att läsa vad den innehåller och jämföra med verkligheten.
Det är ett faktum att Israel genomförde Fas 1. När det visade sig att palestinierna inte ens hade börjat (inte en enda terrorist har gripits och inte ett enda vapen har beslagtagits, ingen terroristorganisation har bekämpats m.m.) så har Israel upphört att göra fler insatser.
I Vägkartan står det att den är "prestationsbaserad", och ska bara löpa så länge båda parterna uppfyller sina förpliktelser. Palestinierna har inte gjort ett dyft, och därför är deras politiska drömmar skrinlagda och inaktuella idag. Särskilt som den palestinska myndigheten idag är en terroristregim och med rätta klassad som terrorist-pariah av hela det internationella samfundet.
När genomfördes Israel fas 1 enligt dig? Enligt denna ska Israel ta alla nödvändiga steg för palestinierna att normalisera sina liv. Israel ska även frysa alla bosättaraktiviteter i enlighet med mitchellrapporten. Israels ledning ska omedelbart upphöra med våld mot palestinier. Man ska inte vidta handlingar som attacker mot civila, konfiskera palestinska hem eller egendom som bestraffning eller för att möjliggöra israeliska byggen.
När upphörde bosättaraktiviteterna? De har fortsatt så jag antar att du vill åberopa mellan vissa datum? Intrången i de palestinska områdena har varit vanligt förekommande även efter Vägkartans presenterande. konfiskering av mark på ockuperat område för att möjliggöra separationsbarriären har även det fortgått. Våld mot palestinska civila från Israels sida likaså. Israel såväl som palestinierna ska implementera alla aspekter av Bertini-rapporten för att förbättra den humanitära situationen såsom att ta bort utegångsförbud förbättra möjligheterna för palestinierna att röra sig. Israel vägrar acceptera denna rapports förslag som bindande.
Så när exakt var alla kriterier uppfyllda från Israels sida angående fas 1?
Skicka en kommentar