2021-01-21

Den humanitära skyddsgrunden och Liberalernas kris

I dag känns luften lite lättare att landas. Donald Trump har lämnat Vita huset. Den amerikanska demokratin stod - åtminstone denna gång - emot de populistiska och högerextrema angreppen. Som Joe Biden uttryckte det i sitt installationstal: Today, we celebrate the triumph not of a candidate, but of a cause, the  cause of democracy. (...) We have learned again that democracy is precious. Democracy is fragile. And at this hour, my friends, democracy has prevailed.

I morgon fredag samlas Liberalernas partistyrelse till extra möte angående Nyamko Sabunis utspel att Liberalerna lämnar Januariavtalet om regeringen lägger fram sitt förslag om att bredda den humanitära skyddsgrunden i migrationspolitiken. Nyamko Sabunis utspel har mött hård intern kritik. Partiet är splittrat i regeringsfrågan, där en grupp förordar en moderatledd regering även om en sådan skulle vara beroende av Sverigedemokraternas aktiva stöd i varje viktig omröstning. Att göra just frågan om en breddad humanitär skyddsgrund till en kabinettsfråga har inte fallit i god jord i partiet (för att uttrycka det milt).

Liberalerna ligger sedan länge på rekordlåga nivåer i opinionsmätningarna. Varför är det så? Det finns åtminstone tre viktiga tankar att ta med sig i diskussionen.

För det första har liberala partier i dag svårt att hävda sig i flera länder i Europa. Framväxten av högerpopulistiska, nationalkonservativa partier har bidragit till en polarisering av partisystem där mittenpartier - som liberaler - kommer i kläm. Med högernationalismens framgångar har också den politiska dagordningen förändrats och utvecklats i icke-liberal riktning.

För det andra har Liberalerna minskat under mycket lång tid. Med undantag från valet 2018 - då partiet i princip stod still - har Liberalerna tappat väljarstöd i varje enskilt riksdagsval sedan 2002. Ett skäl till väljartappet är sannolikt att Liberalerna varit en del av Alliansen - både i regering och i opposition. Forskning visar att små partier tenderar att förlora väljarstöd när de ingår i koalitioner med större partier. (Däremot gjorde Centerpartiet 2018 sitt bästa val på 30 år. Ingenting sker mekaniskt.)

För det tredje är Liberalerna ett splittrat parti med brist på skarpa profilfrågor. (Okej - partiet vill förstatliga skolan. Men det är knappast en valvinnarfråga.) Strax efter att partiet valt att säga ja till Januariavtalet väljer man en ordförande som förordat ett nej till Januariavtalet. Det ökar osäkerheten om partiets riktning. De liberala väljare som vill värna Januariavtalet söker sig till Centerpartiet. De liberala väljare som är motståndare till Januariavtalet söker sig till Moderaterna. 

Foto: Magnus Fröderberg (pressbild)

Finns det då någon väg ut ur krisen för Liberalerna? Ja, det tror jag. Vill partiet växa bör man givet det parlamentariska läget efter nästa val skaffa sig en friare ställning, där man på ett bättre sätt utnyttjar den strategiska roll som mittenpositionen utgör för att profilera sig och för att få igenom sin politik. 

Därmed inte sagt att Liberalerna här och nu ska lämna Januariavtalet. Att bryta avtal urholkar samarbetskapitalet och innebär att partiet tappar trovärdighet inför andra partier med avseende på långsiktiga samarbeten. Dessutom skulle ett avhopp på frågan om breddad humanitär skyddsgrund innebära att flera av partiets fåtaliga väljare i stället söker sig till Centerpartiet eller Miljöpartiet, och att en del medlemmar också lämnar. Visst, en del kan man säkert vinna över från Moderaterna - men det blir en i högsta grad osäker ekvation.

 

12 kommentarer:

Anonym sa...

Det fanns riksdagsmajoritet för förslaget om "synnerliga skäl" för att få uppehållstillstånd. Med det gillade inte MP, som för övrigt var emot de flesta av förslagen till en "ny hållbar migrationspolitik". Efter att ha hotat med regeringskris (?) backade S och synnerliga ändrades till särskilda bl a. Är det verkligen något att bråka om? Så här tycker migrationsverket: Ökade möjligheter att få uppehållstillstånd utan skyddsbehov "utgör undantag från den grundläggande principen om reglerad invandring". Ny hållbar migrationspolitik?
Sabuni var som bekant emot januariavtalet. Det var väl huvudorsaken till att hon och inte Ullenhag valdes till partiledare. Och det mesta tyder på att hon fortfarande har stöd för sin linje av en majoritet av både de återstående medlemmarna och L-väljarna. Oavsett vilken falang som vinner är risken uppenbar för att L åker ut ur riksdagen 2022. Förlorar Sabuni kan vi se fram emot en ny partiledare inför valet.
Vad blir konsekvenserna om L "byter sida" eller åker ut? Om vi antar att valresultatet blir ungefär som opinionsmätningarna kan centern ställas inför valet att stödja en S-regering som är beroende av aktivt stöd från V eller en M-ledd regering som ytterst är beroende av SD.
Att S kommer att intensifiera sitt demoniserande av SD är självklart. Att SD isoleras är ju själva grunden för deras maktinnehav.
Klas Bengtsson

Anonym sa...

Att demonisera SD och hålla dessa utanför är nog viktigare än något annat. Jag röstar inte på SD, men förstår ändå inte varför man inte litar på Åkesson när han gång på gång dementerar de angrepp han utses för. Det verkar som som att hans syn om invandringspolitiken gör att man kan tilldela honom alla möjliga åsikter. Det är dessutom ganska löjligt då Åkesdon i realiteten inte kan beskyllas för att ha gjort något. Jag antar fö stt politik, som ett minimum, handlar om att hänga kvar i riksdagen. Vill Sabuni ha högre siffror än 2,6 procent måste hon nog göra något. Hon talsr med kluven tunga just nu och svarar inte tydligt på frågor.

Kjell Eriksson

Anonym sa...

Klas Bengtsson anklagar Socialdemokraterna för att ”demonisera SD”. Jag vet inte det beror på okunskap men jag har följt SD och deras svans sedan innan de kom in i Riksdagen och för mig är det helt obegripligt hur man om man är liberal skulle kunna ta i dem med tång ens. Deras rasism är inte påhittad. Följ deras sympatisörer och aktiva på sociala medier och du kommer upptäcka det du också. Om du tycker att det är ok - ”lite rashat har ju aldrig skadat” - så får det det stå för dig. För mig som kan inte bara SDs historia utan också europas där vi sett hur etnisk nationalism och fascism mördat och förtryckt miljontals människor är det helt obegripligt att en liberalt partiledare ens skulle skaka hand med Åkesson.

Anonym sa...

@ Anonym 8:47 fm
Jag tror att jag har ganska stor kunskap om SD inkl dess "svans". Det är inget parti jag röstat på och kommer inte heller att göra det i framtiden. Visst finns det många rasister bland SD-väljare. Men att majoriteten av t ex de arbetare - 24% - som röstade på SD i senaste valet skulle vara rasister köper inte jag. Jag är också övertygad om att de inte skulle acceptera ett maktövertagande i likhet med det i Tyskland på 30-talet, vilket inte sällan hänvisas till.
Att en borgerlig regering i någon form åtminstone måste tolereras av SD är ostridigt. Därav följer förstås att vänsterpartierna S, V och MP vill förhindra en sådan situation. Demonisera betyder ungefär "framställa som farlig och ondskefull" i syfte att om möjligt förhindra något som helst samröre. Att en borgerlig regering oavsett vilka av partierna M, KD, C och L som ingår, skulle ge SD ett inflytande som leder till en odemokratisk stat betraktar jag som helt uteslutet. Något som såvitt jag vet inte heller SD förespråkar. Däremot skulle t ex migrationspolitiken sannolikt skärpas och (äntligen) bli mer i linje med vad folkflertalet förespråkar.
Den som inte tror att "demonisering" förekommer kan ju läsa Aftonbladets (S) ledarsida. Där kallades t ex redan 2015 fyra borgerliga ledarskribenter, Anna Dahlberg, Expressen, PM Nilsson, Dagens Industri, Ivar Arpi, SvD, och Alice Teodorescu, GP, för apokalypsens fyra ryttare av Anders Lindberg. Och det har inte blivit bättre sen dess även om favoritobjekten numera är Kristersson, Busch, Svenonius och Åkesson.
Klas Bengtsson

Anders nilsson sa...

Åt varje folk en egen stat var
det liberala mottot 1919. Alla vet
och Erlander sa det: etniskt homo-
gena stater är stabilare än etniskt
blandade. Som Huntington visade:
om USA koloniserats av Spanien och
inte av protestanter med hård
arbetsmoral hade vi haft ett helt
annat USA. När liberaler blev
rättighetsliberaler, som sossar,
inleddes deras nedgång.

Anonym sa...

UB / Tes:

Folkpartiet (liberalerna) "ligger sedan länge på rekordlåga nivåer
i opinionsmätningarna. Varför är det så?

1. UB "Liberala partier har i dag svårt att hävda sig i flera länder i Europa. Framväxten av högerpopulistiska, nationalkonservativa partier har bidragit till en polarisering av partisystem där mittenpartier - som liberaler - kommer i kläm. Med högernationalismens framgångar har också den politiska dagordningen förändrats och utvecklats i icke-liberal riktning.

sw detta förklarar inte varför väljarna valt att inte premiera liberala partier,
utan snarare premiera nationalistiska partier. Det kan trots allt inte uteslutas att det inte är svårare än att väljarna inte sympatiserar med öppna gränser och dess konsekvenser? S.W

Anonym sa...

2. UB Folkpartiet (liberalerna) "har minskat under lång tid. Med undantag från valet 2018 - då partiet i princip stod still - har Liberalerna tappat väljarstöd i varje enskilt riksdagsval sedan 2002."

sw se fråga 1. det kan alltså bero på att väljarna inte bara ser fördelar med öppna gränser och hög invandring. Visserligen förklarar inte detta Nya Moderaternas storhet
i valet 2010, men sannolikt därefter.


UB: "Ett skäl till väljartappet är sannolikt att Liberalerna varit en del av Alliansen - både i regering och i opposition. Forskning visar att små partier tenderar att förlora väljarstöd när de ingår i koalitioner med större partier. (Däremot gjorde Centerpartiet 2018 sitt bästa val på 30 år. Ingenting sker mekaniskt.)


sw Detta argument håller nog inte riktigt, ingenting sker heller helt utan mekanik :-) Centerpartiet är i högsta grad är ett liberalt parti, som tagit upp samma frågor som Fp (och gamla nya moderaterna). Det blev lite trångt i mitten helt enkelt. I synnerhet sedan Lööf tog över rodret.

Inte alltför så svårt att se korrelationen mellan de tre "liberala" partierna tillsammans.
Fom 2002 är Mp definitivt "liberala", och med Åsa + Fridolin blev Mp dessutom väldigt vänsterliberalt.
Fom 2006 är C liberalt (och borgerligt), där Olof J höll en annan kurs.
Vart fru Lööf är på väg nu står skrivet i stjärnorna, men allt som pekar på ökat väljarstöd ligger i kompassen, dvs någon vidare ideologi kommer det inte bli, utan sakpolitik som opinionsinstituten fångar upp. S.W


Anonym sa...

3. U.B Folkpartiet (liberalerna) "ett splittrat parti med brist på skarpa profilfrågor. (Okej - partiet vill förstatliga skolan. Men det är knappast en valvinnarfråga.)"

sw Jepp, partiet är splittrat, men vari består splittringen?


UB: Strax efter att partiet valt att säga ja till Januariavtalet väljer man en ordförande som förordat ett nej till Januariavtalet.

sw Jepp, landet mot Stockholm + Göteborg, men nu ser även Göteborg ut att ändra kurs, men vari består splittringen?


UM: Det ökar osäkerheten om partiets riktning.
sw Jepp, men Sabuni var ett omen, dvs mot "Stockholmaren" Björklunds kurs. Björklund var ju i sin tur en (mot)reaktion till LL.

UB: De liberala väljare som vill värna Januariavtalet söker sig till Centerpartiet.
SW kanske, men vill Folkpartister ha Lööf till statsminster, Wolodarski och Co JA,
men kanske inte Folkpartiklar ute i landet. frågan är om de centerpartister som inte är Stureplanscenter-urbana, vill ha fru Lööf, om hon inte ska stödja sig på sina forna allianskollegor? det är ett hopp för S, att även C kör fast, pga regeringsfrågan.


UN: De liberala väljare som är motståndare till Januariavtalet söker sig till Moderaterna.
sw Det kan du haja, bara kolla opinionen. Det finns stor risk att L slarvar bort ca 3% av väljarna, vilket väl är vad både fru Lööf och S hoppas på? För allmänborgare är det så klart en katastrof :-) så de börjar driva valsamverkan, för att rädda vad som räddas kan, men det är mest troligt att DN driver partiet mot avgrunden, precis vad som helst, inkl 4 r till med Löfven är bättre än en regering som inte intar en flyktingliberal linje. Flyktingeländet avgör även valet 2022, fast ingen kan säga hur.

Förstående val blir väldigt mycket annorlunda, utan alliansen:
I. S+Mp
- med stöd av C (inte officiellt)
- med stöd av C+Fp, helt osannolikt
II. C+Mp
- med stöd av Fp, (går att tänka sig, om DN för bestämma)
- med stöd av S, går aldrig. S går i opposition, och sitter inte i knät på Lööf.
III. M+Kd
- med stöd av Sd
- med stöd av Fp (dvs om Fp kvalar) och Sd

Om inte M+Kd+SD får 175, så är det S som bildar regering, men då med stöd av både V och C, men aldrig med stöd av Fp, och det blir en bravad igen för Löfven, men har det gått
en gång, så bör konststycket kunna upprepas.

I slutändan står valet mellan Löfven och Kristersson, och det som talar för den senare är att väljarna röstar för ett skifte i allmänhet, och en regering utan Mp i synnerhet.
Sedan är fru Lööf en dark horse. Men nog har hon två fronter att hantera. Sannolikheten att väljarna röstar för fru Lööf som statsminister med stöd av Mp, är väl inte väldigt stor, och sannolikheten att Fp klarar spärren med S som regeringsalternativ är nära noll, så då måste Fp välja? fru Lööf eller Kristersson?
Det är redan klart att DN driver Lööf, och Sabuni är därmed relativt rökt, vad hon än hittar på. Centerpartiet har naturligtvis allt att vinna på att Fp halkar ur, och att
C blir vågmästare. frågan är mer om väljarna inte anar faran, samtidigt som rävluriga S aldrig (i helvetet), bildar regering med C som regeringsbildare,
då är nämligen S körda framgent, så frågan är vad som då händer med regeringsbildningen?
Jo, C tvingas välja sida, och väljer sannolikt S, och sedan avgår förmodligen fru Lööf, för inte orkar hon väl jama vidare till valet 2026? S.W

Anonym sa...

Övergripande just nu förefaller frågorna vara:
Pliktetik <-> Konsekvensetik,

Naturligtvis utmynnar val vart 4e år till en fråga om
- att utvärdera de gångna fyra årens konsekvenser, samtidigt
- att fundera på mål, löften och ändamål de kommande fyra åren.
- verkligheten... (och hur den beskrivs)
- Hur det ÄR och hur man hanterar detta
- Hur det BÖR vara och hur man kommer dit?

Övergripande måste en politiker förklara för väljarna:
- Hur man sakpolitiskt vill lösa dagens uppenbarade problem
- hur man tänkt bilda en regering, för att kunna genomföra förslagen,

Det är ingen särskilt framgångsrik idé att lova något, om det inte går att genomföra, dvs ideologi utan sakpolitik jämte pragmatism vid regeringsbildning, kommer aldrig till makten. det finns fog hypotesen att spin-fiskarna i Stockholm inte riktigt hänger med
i hur det är i skyttegravarna ute i valmanskåren, och att det blivit en liten för stor
diskrepans mellan önsketänkande och praktisk verklighet, ta detta med tillståndet i omsorgen, som ju var en paradgren för S i valet 2002, vård skola omsorg, där just dessa samhällscentrala frågor är de som kanske blivit föremål för störst strukturering, dvs
privatiseringar och riskkapitalbolag.

Det fanns följande partitaktiska (inte ideologiska) block inför 2018 som blir väldigt mycket tydligare 2022 (notera för hur väljarna ser på saken,
(inte hur politiken anser att väljarna borde se på saken):

------ 2014 - 2018 - Diff
S-Vp = 134 -- 128 # -6
CLMp = 66 --- 67 # +1
MKdSd = 149 -- 154 # +5

SVMp: = 159 -- 144 # -15
Alli: = 141 -- 143 # +2
Sd: = 49 --- 62 # +13

Det är väl bara att räkna och fundera på om de frågor som gynnade Sd
i valen 2014 och 2018 neutraliserats eller inte? Om inte, ligger det i
farans riktning att Sd inte backar valet 2022, dvs når runt 65 mandat.
S.W

Anonym sa...

Bra beslut av SvT och Hanna.

"SVT öppnar tio nya lokalredaktioner
Publicerad 25/1 13:48

SVT öppnar fyra nya lokalredaktioner under 2021.
Fagersta, Flemingsberg, Sveg och Lund.

Inom tre år ska SVT finnas på 50 orter, vilket är tio fler än idag.
– Det här är en historiskt stor satsning på lokal journalistik, säger vd Hanna Stjärne.

SVT:s satsning på lokal journalistik innebär, förutom utökningen av antalet redaktioner, även att ytterligare 14 lokala journalister ska anställas under de närmaste åren.

Fyra specialreportrar med uppdrag att få in de lokala nyheterna och perspektiven i riksutbudet tillsätts. Satsningen på lokalt material ska synas även på svt.se och i Rapport, Aktuellt och i Morgonstudion.

Dessutom ska det läggas resurser på större journalistiska satsningar i frågor eller på platser som är angelägna att specialgranska under en period. Det kan gälla samhällsförändringar där publikens behov av rapportering och fördjupning är stort.

– SVT är hela Sveriges television och de nya redaktionerna kommer att bevaka det svenska samhället i all dess komplexitet. Urvalet speglar vårt land med större och mindre orter och gör det möjligt för reportrarna att ännu bättre granska och fånga frågor som är riktigt viktiga för tittarna, säger vd Hanna Stjärne.

SW Har själv agerat och bistått tex SR uppåt Jämtland/Härjedalen, konsekvenserna av kommunernas ekonomi leder till att de drar ner på allmänna åtaganden, tex att ploga vägar. Om inte kommunen plogar, så måste någon annan göra det, och det kostar pengar,
dvs man måste bilda en privat vägförening, och det har inte alla bofasta råd med, särskilt inte äldre, så det finns hur mycket som helst att granska för PS, som är lokalt, det är där valen avgörs, inte i Bryssel. Lycka till med Folkpartiets inbördeskrig, inte konstigt alls att det är nobla Stockholm mot landet, och det går så klart fullständigt åt helvete, om man inte förstår att vårt samhälle formas ute i stugorna på bygden, det finns några fler kommuner än Stockholm, Göteborg och Malmö.
S.W

Anonym sa...

Eftervalsanalysens inledning 2010;

"Målet med varje valrörelse är rimligen att liberala idéer ska få så stort genomslag som möjligt i debatt och beslut. Därmed är det central att;
- Fp dels får en så stor röstandel som möjligt,
- dels att Fp finns med i den konstellation som bildar regering och majoriteter i
regioner, landsting och kommuner"

S.W Att uppnå målet regera med medlet "allians", som en av fyra, innebar samtidigt att förmågan att växa som nischparti minskade. Alliansen var ett helhetsgrepp.

När Fp erhöll 19 mandat i valet 2014 borde Björklund avgått på stående fot, men icke.
När Fp erhöll 20 mandat i valet 2018, så borde också Björklund avgått, men icke

Ett kryptiskt besked på valnatten om att han skulle möta sina allianskollegor för att hantera de kommande fyra åren. Det dröjde till februari innan avgång. Så ska man inte göra om man vill öka partiets rådrum. Reinfeldt gjorde samma misstag efter valnatten 2014, han satt kvar och drog i trådar för perioden 2014 - 2018, och sänkte därmed partiets handlingsutrymme. Det är lätt att förstå, men fel blir det.

Fps maktanalys 2010 är busenkel och blev i princip plankad av C,
som dessutom plankade M genom att ta fram ett eget visionärt "idéprogram".
Analysen innebär att det kostar lite att regera, som nischparti, vilket Mp erfarit,
men frågan är om det finns något alternativ. Att gå till val utan att vilja regera, är ett alternativ, som både V och Sd drar nytta av. Där ligger en del av problemen för Sveriges valsystem, åtta ställer upp till start, men de får i praktiken inte vara med och tävla. Det är ett moment 22, som Fp i högsta grad själv varit med och skapat.
S.W

Johan Lundgren sa...

Dom är ju beroende av stödröster från någon och det är nog troligast att de får dem högerut. Vänsterut fyller de exakt samma fack som Centern, en liberal hållhake på och garant för sossarna, medan högerut kan de fylla den funktionen mot moderaterna istället. De kan då agera samma roll mot högerblocket som Vänsterpartiet gör mot regeringen nu, att genom hot om misstroende se till att vissa avtalade reformer inte blir av. Frågan är dock om de är beredda att gå in i den subtila rollen, eller om de är fast i det öppna samtalet och att man ska sätta avtalen på pränt.