Därför är protesterna mot Jimmie Åkessons arbetsplatsbesök ett bekymmer för SD

Protesterna mot Sverigedemokraternas arbetsplatsbesök fortsätter och sprider sig genom landet. I norr ställde sig en läkare vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå i vägen för Jimmie Åkesson och nekade honom tillträde till sjukhuset, åberopandes patientsäkerheten. I samma stad meddelade Volvo Lastvagnar att Jimmie Åkesson inte var välkommen, eftersom företaget inte ville bidra till att Åkesson med hjälp av Volvos varumärke skulle maximera sin exponering i media. I söder kör brandmän från brandstation Centrum i Malmö i väg med sina brandbilar för att slippa synas på bild med Jimmie Åkesson. I Sydsvenskan publicerar 258 vårdanställda ett öppet brev där de protesterar mot Jimmie Åkessons besök på akutmottagningen på Skånes universitetssjukhus i Malmö och där de anklagar Sverigedemokraterna för att föra en politik som är i grunden rasistisk.

I grunden tycker jag inte att saken är särskilt komplicerad. I en demokrati har Sverigedemokraterna samma rätt som andra partier att verka offentligt och på lika villkor. Medborgare, anställda och arbetsgivare har samtidigt en rätt att inom lagens ramar protestera mot besöken och att på till exempel ett sjukhus verka för att patienternas intressen och säkerhet inte åsidosätts.

Den protestvåg som nu sprider sig från arbetsplats till arbetsplats synliggör att Sverigedemokraterna inte är ett parti som alla andra. Sverigedemokraterna är ett främlingsfientligt parti, vars politik många uppfattar som rasistiskt. Så länge Sverigedemokraterna inte ändrar sin politik kommer protesterna sannolikt att fortsätta. Protesterna är i grunden ett sundhetstecken, ett uttryck för den starka anti-rasistiska norm som präglar svensk politik.

För Sverigedemokraterna är protesterna ett stort bekymmer. Kritiken kan denna gång inte avfärdas med att den kommer från en begränsad PK-elit, från vänsterintellektuella eller från någon annan av partiets utpekade fiendegrupper. Här är det snarare Verklighetens folk som själva gör sin röst hörd. Sverigedemokraterna vill i populistisk anda gärna framställa sig som "folkets" parti framför andra, som en sanningssägare som företräder folket gentemot överheten. Nu vänder sig "folket" mot Sverigedemokraterna, och partiets försök att normaliseras och legitimeras får sig en törn.

Protestaktionerna befäster de övriga partiernas beslut att inte släppa in Sverigedemokraterna i den politiska värmen. Det lovar gott inför den kommande mandatperioden efter valet 2014, oavsett om Sverigedemokraterna behåller sin vågmästarposition eller ej.