Parallellt med läsningen får jag ögonen på en intervju med Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson, där han berättar hur han inspirerats av Astrid Lindgren och hennes "nationalromantiska skildringar". Jimmie Åkessons uttalanden blir parodiska, eftersom brevväxlingen ger så många prov på Astrid Lindgrens djupt kända motvilja mot nationalism överhuvudtaget.
Louise Hartung har läst Astrid Lindgrens bok "Rasmus, Pontus och Toker", och reagerar i ett brev från oktober 1957 negativt på att en av bokens skurkar - den burduse cirkusarbetaren och silvertjuven Alfredo - har fått så skarpa "tyska drag" (bland annat svär han på tyska). Med Alfredo har du skapat en ventil för svenskarnas djupt rotade antipatier mot allt tyskt, mot allt resandefolk och mot alla utlänningar som vill ha svenska flickor, skriver hon.
Astrid Lindgren blir rasande över Louise Hartungs reaktion. Jag trodde att du kände mig, skriver hon, och fortsätter: Men du tror att jag har "tief eingewurzelte Abneigungen gegen alle deutsche, gegen alles fahrendes Volk und gegen alle Ausländer". Det var hårt och bittert att höra för den som avskyr all nationalism så innerligt som jag gör. Astrid Lindgren betonar vidare hur hon ogillar "allt indelande av människor efter nationer och raser" och att hon ända sedan hon börjat tänka självständigt "tyckt illa om det blågult fosterländska storsvenska". Någon patriot har jag aldrig varit det har varit mitt speciella patos här i livet.
För mig är Alfredo en medmänniska i största allmänhet, fastän han nu råkar vara en tysk medmänniska, skriver Astrid Lindgren.
Det är väl jättebra att Jimmie Åkesson gillar Astrid Lindgren och att han läser henne för sin son. Men jag hoppas att sonen bättre än pappan förstår att det inte är "nationalromantiken" som gör Astrid Lindgren så stor, utan hennes förmåga till empati, hennes osvikliga solidaritet med de utsatta och att hon alltid förmådde se den enskilda människan bortom kulturer och nationsgränser.
*
Jag uppmärksammar i skrivande stund att Astrid Lindgrens barnbarn Olle Nyman också reagerat på Jimmie Åkessons uttalanden, och bland annat lyfter fram den brevväxling jag refererat ovan.
