Livet leker för Piratpartiet. Opinionsmätningarna inför EU-valet pekar samfällt på att partiet kommer att erövra åtminstone en plats i Europaparlamentet. Hittills har partiet också lyckats erövra platsen som mediernas kelgris i valrörelsen. Så snart man sätter på radion eller TV:n dyker Christian Engström -Piratpartiets förstanamn på valsedeln - upp. Och i dag kommer författaren Lars Gustafsson - av alla människor - ut i Expressen som Piratpartist (en lysande artikel, för övrigt).Själv blir jag nu dagligen uppringd av utländska journalister som frågar vad som ligger bakom Piratpartiets framgångar i Sverige. Jag ger mina standardsvar om att den språngartade kommunikationsteknologiska utvecklingen skapar nya politiska sakfrågor om integritet och om rätten till kunskap som inte självklart kan placeras in på den vänster-högerdimension som så starkt strukturerar det politiska livet i Sverige. De etablerade partierna har sovit och underskattat dessa nya frågors politiska sprängkraft. Sverige är kanske det land i världen som är mest framstående när det gäller IT-användning, vilket gör att dessa frågor kommer lättare på dagordningen i just Sverige.
Journalisterna lyssnar artigt och antecknar. Men en kvinnlig journalist från Sueddeutsche Zeitung lyssnade mera klentroget och frågade plötsligt: Men handlar det inte om den svenska Allemansrätten?
Först skrattade jag till inför tyskarnas begeistring inför Allemansrätten. Men sedan slog det mig att hon nog faktiskt på pricken hittat en viktig förklaringsfaktor. Allemansrätten är ett uttryck för en svensk frihetstradition där ägarförhållanden inte får inverka negativt på individers bruk av allmänna nyttigheter. Samma sak är det på nätet. Upphovsrätten får inte, menar Piratpartiet, hindra individers fria bruk av allmänna, kulturella värden.
Så Piratpartiet är kanske ingen dagslända. Partiets program tar fasta på en svensk liberal frihetstradition, där det även finns utrymme för en stark stat som garanterar medborgarnas rättigheter och håller stången mot monopol och frihetshindrande patentsökare. Har partiet också modet och kraften att efter EU-valet försöka ta steget från ett enfrågeparti och successivt utveckla en politik över breda områden? Helt utsiktslöst tror jag inte att ett sådant projekt skulle vara.
Denna post har i sina huvuddrag även publicerats på portalen Makthavare.se, där jag medverkar som skribent.
P.S. Ni missade väl inte debatten mellan just Christian Engström och den moderate Europaparlamentskandidaten Hans Wallmark i dagens Studio Ett i P 1? Wallmark lyckades verkligen ge stenåldern om inte ett ansikte (det var ju radio...), så åtminstone en röst.
